Australienresan 2013-12-31

Alice Springs, Australien
Vaknar klockan 06:00 pigg som en mört, jag går ner för att spisa gratis frukost som består av rostat bröd. Mätt och belåten går jag till receptionen för att hyra en cykel, tjejen som står bakom disken vet fortfarande inte hur man hyr ut cyklar så jag får vänta tills klockan blir 07:30. Jag hyr en cykel i två dygn, vilket blir 40 AUD och jag cyklar mot truck-stopet. På väg ut till truck-stopet ser jag ett par örnar som cirklar omkring ovanför mig. Jag blir ståendes ett tag för att se dem glidflyga och använda sig av dom varma uppåtvindarna. Klockan 08:00 är jag framme och jag går in för att handla tre liter vatten, mitt mat och vattenkonto är sprängt för länge sen.

Jag satte av 300 kronor per dag för frukost, lunch middag och vatten, men det var för snålt. Jag hinkar i mig vatten som en kamel som aldrig sett vatten förut, det sjuka är att jag svettas ur det och jag behöver välldigt sällan gå på toa. Inte så konstigt kanske när termometern stadigt står på underbara 40 plus. Klockan 08:30 ringer jag Daniel som bor i Melbourne. Daniel är en gammal kollega till mig som flyttade till Melbourne hösten 2010 tror jag det var, nej jag är inte avundsjuk alls. Jag ringde honom för att kolla om jag kunde nå honom på min telefon och det kunde jag. Vi pratar en kort stund då det kostar skjortan att ringa från min mobil, men jag hann önska honom ett gott nytt år.

Jag flyger till Melbourne och till Daniel på fredag vilket ska bli jättekul. Klockan 08:40 är jag så framme vid den sten som det står välkommen till Alice Springs på. Här väntar jag jag i tre timmar på road trains, det kommer ett. Flugorna vill döda mig, dom flyger in i öron, näsa och i ögonen. Jag kvävs nästan av terroristerna som envisas med att fortsätta jävlas med mig trots att jag viftat bort dom i en ny omloppsbana. Sen får jag nog och cyklar ner till truck-stopet för att handla mera vatten. Tre liter vatten räckte inte långt, en liter i timmen gör jag av med just nu. Inte undra på att mat och vatten-kontot är tomt. Vatten på flaska är rätt dyrt här i Alice Springs, sen blir det en eller två glassar också.

Klockan 14:45 har jag häckat klart på truck-stopet och det är dags för lunch. Jag cyklar som en tok i den 43-gradiga värmen och jag njuter av varje meter, vissa vindar är så heta att det nästan bränns i ögonen trots att jag har solglasögon. Plötsligt börjar jag att frysa, vilket är en jäkla konstig känsla då det är varmt som en bastu. Jag fryser så pass mycket att håret på armarna reser sig, jag skyndar mig in på hamburgerestaurangen
Hungry Jacks och köper en liten hamburgare och en flaska vatten. Jag blir sittandes i en timme och jag börjar känna mig bättre igen. Jag antar att det var vätskebrist eller så har jag tagit ut mig i värmen.

Jag cyklar vidare ner till stan och hittar en butik som säljer flugnät som jag köper. I morgon är det krig mot flugorna, ett krig som jag förmodligen förlorar. Klockan 17:30 är jag hemma igen, min favorit-tjej står nu i receptionen. Hon är från Irland och har dom finaste ögonen jag sett. Hon är alltid lika trevlig och hon frågar jämt hur min dag har varit, jag tror jag är lite kär. Jag ska nog fråga henne om vi ska gifta oss så jag får stanna i Alice Springs.

På tal om att stanna i Alice, idag blev jag lite depp då jag började tänka på att jag inte har så många dagar kvar i underbara Alice Springs. Jag har bara onsdagen och torsdagen kvar att spendera då planet lyfter tidigt på fredag förmiddag, jag vill faktiskt inte tänka på det då det nästan får mig att börja gråta. Alice Springs är min favoritstad nummer ett och att jag redan varit här i två veckor snart är helt ofattbart. Vart har tiden tagit vägen? I två veckor har jag varit i paradiset och mått som en prins och träffat så många underbara människor. Jag vill tacka Rens, Simon, Christopher, Luke och Kayla för att ni gjort min vistelse här till något som jag aldrig kommer glömma. Jag är glad att jag har er på Facebook, happy new year to you.

Hela kvällen inklusive tolvslaget tillbringade jag på vandrarhemmet, det ligger nämligen en pub i samma lokal som vandrarhemmet och dom hade hyrt in en DJ som spelade grym klubbmusik. En av killarna som jobbar här på Annie's Place heter Luke, han är verkligen skittrevlig mot alla och vi har pratat massor om allt mellan himmel och jord. Han och jag och några tyskar satt och snackade hela kvällen. Fem minuter innan tolvslaget går jag upp på mitt rum för att hämta min systemkamera, det ska bli fyrverkerier vid kasinot och om jag inte är helt vilse så ska jag kunna se fyrverkerierna ifrån den loftgång som jag har utanför mitt rum.

När klockan är 24 så ser jag några fyrverkerier som jag lyckas fota med min kassa Nikon, det är nu 2014 hela åtta och en halv timme före Sverige. Nyårsafton 2012 var jag en åtta-tio timmar efter Sverige så nu har det jämnat ut sig. Jag går sedan och tar en dusch och sen går jag och sover, ett par minuter senare ramlar det in två fulla fransmän som tänder lyset och pratar fast än jag och en till kille försöker sova. Det är väl det som är tjusningen med vandrarhem, jag skulle aldrig bo på ett hotell när jag reser själv. För den gemenskap som finns på vandrarhemmen är helt underbar, jag har lärt känna fem underbara människor som jag aldrig gjort om jag bott på hotell.

Hur var mitt år?..............Kommer snart..............



Vad är detta? Lite scary med skon.


Nu är jag ute och cyklar


Framme


Det blev lite parkour idag också


Det här räckte inte långe


Paradiset


Luke försöker rulla en ciggi som man kallar cigaretter för här nere


Här är ett foto på det foto som jag tog med min systemkamera

Australienresan 2013-12-30

Alice Springs, Australien
Jag har vaknat till och från i natt på grund av mina rumskamrater, en av killarna satt och prasslade med plastpåsar tills det höll på att driva mig till vansinne. Jag somnar dock om och jag kliver upp sju, jag går ner till köket och äter av den frukost som ingår i priset här på Annie's Place.

Jag lämnar vandrarhemmet 07:50 och går mot truck-stopet, ute är det hög luftfuktighet och svetten formligen forsar ur kroppen. Jag hittar en taxi som tar mig till truck-stopet och jag går in och handlar vatten, glass och en kall Red Bull. Jag sitter här till 12:30, sen tar jag en taxi till tågstationen för att kolla vilken tid när ett av världens mest kända tåg, The Ghan, kommer in på stationen. Jag har haft koll på att det kommer idag, och jag trodde det skulle komma klockan 14. Det visar sig att The Ghan ska komma in runt 13:45.

Jag har lite mer än en timme på mig innan det kommer så jag går hem, jag upptäcker att alla har lämnat rummet och det är så skönt att vara själv. Jag laddar min telefon som har taskigt med batteri och jag sätter mig och surfar runt lite med min dator när jag hör ett tåg tuta. The Ghan är alltså för tidig och jag missar dess pampiga entré, förbannat tänker jag, för jag missade tåget förra gången jag var här också. Jag tar min telefon och ryggsäck när klockan är 13:30 och går till stationen som ligger ett stenkasst från vandrarhemmet. Jag ser tåget stå på stationen och det är hur långt som helst och det tar tid att gå från början till slut. På tal om slut, dom två loken var borta, jag antar att man åkt iväg för att tanka dom då dom går på diesel. Jag tar i alla fall några kort på alla vagnar och sen går jag hem.

Jag är hemma klockan 15:00 igen och jag hyr mig en cykel i receptionen. Jag hyr den till klockan 20:00 och det går på 10 AUD x 6,21 kr = 62,10 kr, jag slår mig ner och bloggar lite och kollar Facebook, Instagram och mejlen. När klockan är 17:15 hoppar jag upp på cykeln och trampar mot järnvägsstationen, jag ser att tåget står kvar så jag cyklar ett par kilometer längre bort då hela bangården är avspärrad med stängsel och förbudskyltar. Klockan 17:35 hittar jag det perfekta stället, det är raksträcka och det finns inget ivägen.

Klockan 18:05 kommer en bil längs spåret, det visar sig vara en säkerhetsvakt som fått syn på mig. Han är vänlig och jag frågar om jag får stå här. Han svara att det går bra, men jag får inte gå längre fram. Jag lovar och svär att jag inte går närmare och han åker sin väg. När klockan är 18:15, 15 minuter efter avgång, ser jag att tåger börjat röra på sig, det går långsamt men det är på väg. Tåget The Ghan är verkligen imponerande, det är fruktansvärt långt och att filma hela tåget tar över fem minuter.

Nu har jag äntligen foton på det legendariska tåget som går mellan Adelaide i söder, tvärs genom hela Australien, passerar Alice Springs för att sedan avsluta i Darwin i norr. Man tror att namnet The Ghan är från den tid då folk från Afghanistan byggde järnvägen med hjälp av kameler. Klockan 19:15 är jag så hemma igen efter att ha tagit några kort på solnedgången. Jag tar en lasagne i den bar/restaurang som ligger i samma lokaler som mitt vandrarhem.

I morgon är det nyårs-afton och den firar jag åtta och en halv timme före Sverige, det Norra Territoriet i Australien har verkligen en knasig tidzon, jag känner inte till någon annan tidzon som har en halvtimme också. Jag planerar att åka ut till kasinot här i Alice Springs och kolla på fyrverkerier, men då bryter jag kraftigt mot min klockan-18 regel. Det får nog bli taxi både dit och hem. Jag vill passa på att tacka alla som varit in och läst min blogg under hela 2013, jag hoppas att ni tittar in under 2014 också.

Det blir en resa till USA nästa år, men det är inte förän i december. Jag bloggar flera gånger i veckan, även när jag inte reser. Tyvärr råkade jag ut för en väldigt otrevlig händelse under oktober som kom att förändra mitt liv och jag orkade verkligen inte med att blogga då. Jag passar naturligtvis på att önska alla ett riktigt gott nytt år. Tack igen!

Med vänliga hälsningar: Tomas i underbara Alice Springs


Här bor det en Australian funnel-web spider. Det syns på näter varför den heter
just funnel-web spider. (Funnel = tratt) Den är något giftig.


Mäktigt


Mitt livs största kärlek, så vacker!


Buske


I Australien har man off-road-husvagnar


Till min kusin Ingo, som också kör taxi


Vagnarna till tåget The Ghan


Tåget är verkligen långt, man ser inte var det slutar


Vandrarhemmets söta vovve Doggie gillar att bli klappad av alla gäster


Åh, vackra Alice vad jag kommer att sakna dig


Ett av världens mest kända tåg, The Ghan. A.S. föreslog att jag borde åka med
The Ghan. Men jag skippade det pga att det var för dyrt och tar ett dygn.
Men genast funderade jag på om jag inte ska göra det nästa gång.
Då kan jag åka mellan Alice Springs ner till Adelaide,
vilket är en stad som jag aldrig besökt.
Tack för din kommentar A.S. :)

Australienresan 2013-12-29

Alice Springs, Australien
Vaknar 05:20 av att någon viskar, det är mina rumskamrater som håller på att packa för att ge sig iväg. Jag är så otroligt lättväckt att det ibland är jobbigt, men idag gjorde det inget då jag hade mobilen på ringning klickan 05:30. Klockan 05:40 hyr jag mig en cykel för att cykla ut till Emily's Gap, folk som jag träffat på har pratat gott om Emily's Gap och det skulle tydligen ligga nära. Efter en halvtimme ser jag en skylt som det står Emily's Gap sju kilometer, då vänder jag och cyklar hem. Jag vägrar cykla sju kilometer till då det redan är riktigt vsrmt ute, nu skiter jag i Emily's Gap och till alla som sagt att det låg nära har jag bara en sak att säga er: Go fuck yourself!

Klockan 06:50 är jag hemma igen - helt slut. Jag handlar vatten och går upp på rummet, folk ligger och sover fortfarande men jag dumpar lite saker och jag hinner vara hemma i en timme innan jag cyklar norrut. Klockan 08:30 är jag på truck-stopet för att handla mer vatten och sen cyklar jag vidare till den sten som det står Alice på. Jag vill ta fler foton på det var skugga på den igår.

Jag lämnar truck-stopet och cyklar hem, det är varmt ute och jag stannar till på Hungry Jacks klockan 13:40 för att ta en burgare. Jag är egentligen inte så värst hungrig, men jag behöver en paus och kyla ner mig. Klockan 14.40 är jag hemma, döm om min förvåning när jag upptäcker att folk fortfarande sover i rummet. Jag hade tänkt göra något kul nu när jag har tillgång till cykel, men jag orkade göra något. Jag stannade hemma och tvättade istället, det blev två maskiner med tvätt. Det tar inte lång tid för tvätten att torka i den 40 gradiga värmen. Jag tar en dusch när klockan är 20:00 sen slocknar jag, jag har inte hört någon av mina rumskmrater i natt. Jag gissar att jag var riktigt trött då jag var uppe tidigt i morse.


Det var i alla fall en vacker soluppgång i morse


Älskar kombinationen blå himmel,
rostig stolpe och den gula marken


Road Train


Trädet har varit med om en skogsbrand


Kaktusar


Det finns en liten nackdel med att resa själv, det finns ingen
som kan ta kort på dig. Cykeln fick duga idag.


Bättre ljusförhållanden idag


Det fick bli lite parkour-hopp på stenen också


Min telefon har fått nog av värmen och vill åka hem. Det kan han glömma.
Jag har engelska som språk i min telefon för att jag gillar engelska,
annars hade det nog stått på svenska


Ko, känguru, kamel eller häst?


Undrar hur många ormar och spindlar som låg under dessa stenar


Varm vägbana. Det bränner i fötterna när man går på vägen


I Australien har man stora släpvagnar med flygplan på


Fin blomma på vandrarhemmet Annie's Place

Australienresan 2013-12-28

Alice Springs, Australien
Jag vet inte varför, men jag vaknade tidigt i morse. Klockan var runt 06:00 och jag var klarvaken. Jag hade ställt klockan på 09:00 då jag lade mig strax efter midnatt. Jag går ner till receptionen för att hyra mig en cykel, döm om min förvåning när kvinnan säger att hon inte ens visste att dom hade cyklar. Hon kan inte hjälpa mig då hon är ny på jobbet. Jag hade ju tänkt cykla till ut till Emily Gap idag och jag vill cykla riktigt tidigt för att slippa den värsta värmen. Visst gillar jag värme, men att cykla den sträckan mitt på dagen i 40 graders värme gör jag bara i nödfall.

Jag lämnar vandrarhemmet klockan 06:20 och jag surar likt en gammal gubbe över att jag inte fick någon cykel, så jag ändrar mina planer och går norrut mot det truck-stop som jag så ofta vistas på. En timme tar det att gå dit ut dit, det är varmt och kvavt redan vid 07-tiden så det är verkligen en bra idé att sticka tidigt om man ska någonstans - på cykel. Eftersom jag har ruvat, likt en äggsjuk höna, på truck-stopet så har jag också lärt känna personalen där. Ett av dom första möterna jag hade var med chefen för stället som kom och skällde på mig, han ville att jag skulle fråga förarna först om det var okej om jag fotade.

Jag talade om för honom att det gör jag alltid. Han gick in igen och efter det har han blivit trevligare, kan kanske bero på att jag handlar vatten och Red Bull för Gud vet hur mycket pengar per dag. Den tevligaste av dem heter Kristoffer, han har varit otroligt trevlig redan från första stund. Truck-stopet har ofta glest med kunder och då kommer han ut och pratar, idag var han ledig men han var ändå på jobbet. Vi pratar länge och väl om lastbilar, om att fota och om australiensares temperament.

Kristoffer berättar att han knappt sett någonting av Alice Springs trots att han bott här i flera år, han berättar att han har i alla fall sett Alice Springs stenen vid flyplatsen. Jag förklarar att det är den södra stenen och att det finns en till i norr, han blir tyst och jag föreslår att vi skulle kunna åka dit då jag har för mig att den står ganska nära truck-stopet. Det visar sig att killen har firmabil och gratis bensin då han jobbar för Shell. Så han föreslår att vi åker på en gång och det tackar jag inte nej till, vi lämnar truck-stopet klockan 16:45 och han berättar att australiensare sällan tar några foton och framför allt inte foton på varandra, han är dock från Filippinerna ska tilläggas. Han har knappt några foton på vare sig staden Alice Springs eller på sig själv för den delen och han skämms nästan för att fråga om jag kan ta någrsa foton på honom med hans kamera.

Förra gången jag var i Alice var 2011, då hade jag en hyrbil för ett dygn och jag åkte runt och fotade massor. Jag kommer ihåg att förra gången jag skulle fota stenen i norr så missade jag den och hamnade uppe vid en punkt som var den högsta punkten mellan Darwin och Adelaide. Gissa vem som missade skylten och hamnade på den högsta punkten - igen? Klockan är 17:00 när jag förklarar för Kristoffer att vi har åkt för långt, men han är så lycklig för nu kan han få foton på sig själv framför den högsta punkten.

Vi vänder och åker tillbaka mot truck-stopet, både Kristoffer och jag letar som galningar efter stenen. Jag hinner börjar tvivla på om den finns kvar över huvudtaget innan den dyker upp, bara ett stenkasst från truck-stopet. Både jag och Kristoffer gapskrattar när vi inser hur nära stenen stod, det var alltså gångavstånd till den. Nåja, han blir överlycklig när jag fotar honom framför den och jag är också glad för jag trodde jag inte skulle ta mig hit ut i värmen. Kristoffer har alla sina vänner och släktingar kvar i Filipinerna och dom vill se mer foton på honom så han är så himla glad att vi åkte.

Vi åker till truck-stopet och jag upptäcker att klockan är strax efter 18:00, vilket är det magiska klockslaget, det är alltså hög tid att bege sig hem innan mörkret faller över vackra Alice Springs. Jag ser en taxi som åker norrut och misstänker att han ska släppa av folk för att sen åka till stan igen. Mycket riktigt, fem minuter senare kommer taxin och jag vinkar till honom. Klockan 18:30 kliver jag ur taxin 20 AUD fattigare och jag går upp till mitt rum. Jag har misstänkt under dagen att det skulle ha flyttat in några i rummet då det finns sex sängar tillgängliga i mitt rum, döm om min förvåning när alla sängar är fyllda med ryggsäckar, handdukar och skräp. Mitt i allt skräp står en kanadensare, vilket jag finner lite roligt. Det var ju inte länge sen som jag lärde känna ett par från Kanada på Toddy's Backpackers och förra gången jag var i Alice så lärde jag känna Alvin, också han från Kanada.

Jag drar ihop mina utspridda saker och tar min laptop för att gå ner till den gemensamma yta som innehåller bänkar, ett kök och gratis wi-fi. Jag surfar runt och bloggar denna text. Klockan 20:00 äter jag middag, det får bli en hamburgare med pommes i vandrarhemmets egna bar. Kött igen alltså. Jag känner mig lite trött efter att ha tillbringat hela dagen på truck-stopet, det har varit ytterligare en bra dag i paradiset. Lärt känna en ny vän igen samt haft turen att fota och filma en hel del road trains. Jag har tappat räkningen på hur många nya vänner jag lärt känna, men jag har tre av dom på Facebook i alla fall.

I morgon är det söndag och då ska jag hyra den där cykeln om jag så ska såga upp låset på den. Nej det ska jag inte, men eftersom det är söndag och jag inte har något för mig så vore det ju bra om jag kunde åka ut till Emily's Gap i morgon för på måndag ska jag tillbringa många timmar på järnvägsstationen. Jag vill också passa på att tacka Anders Liljeqvist som la upp en länk till mig på sin underbara Australien-hemsida - tack Anders!



Någon smart människa har försökt stjäla hjulen på denna
bil i natt utan att palla upp bilen, det gick så där.


Det syns nog inte, men det ligger miljoner
bitar av krossat glas i hela skogen :(


Detta road-train körde på en vildhäst i morse, den stackars
hästen dog omedelbart - tack och lov.


40 grader varmt idag i Alice Springs


Nej, jag får inte nog av road trains


Den allra högsta punkten mellan Darwin i norr och Adelaide i
söder är alltså ett par kilometer utanför Alice


Här är stenen, precis som den såg ut i februari 2011,
jag undrar om den står här 2015?


Lite roliga löpsedlar från baren på vandrarhemmet


Middag

Australienresan 2013-12-27

Alice Springs, Australien
Vaknar 08:30 idag, jag gör mig i ordning och sen packar jag om resväskan och jag får knappt ihop den. Jag byter vandrarhem idag, från Toddy's Backpackers till Annie's Place. Jag cheackar ut strax före tio som är den tid man måste checka ut. Jag slår mig ner vid uteplatsen och säkerhetskopierar mina viktigaste foton till mina USB-minnen, det tar sin tid men jag får sitta kvar även fast jag checkat ut.

Jag ber tjejen i receptionen att ringa efter en taxi och då kommer killen som äger Toddy's och säger adjö, jag talar om för han att han måste komma över till Sverige och sjunga "Små grodorna, små grodorna" med oss svenskar. Det var han han som hade så många vänner i Sverige och han kunde sjunga en vers av midsommarsången nummer ett. Taxin kommer efter en kvart och det tar fem minuter att åka till Annie's Backpackers, jag visste redan var det låg men jag ville verkligen inte släpa på både ryggsäck och en 19 kilo tung resväska i den 40 gradiga värmen.

På tal om värme, det tog en stund att anpassa sig till den torra hetta som Alice bjuder på och tack vare flera dagars regnande så är det en hel del luftfuktighet här också. Men det är inte alls så illa som det var i Darwin, der var det ångbastu hela dagarna. Det ska dock bli varmare efter helgen i Alice, enligt killen som äger truckstopet norr om stan så ska det bli upp till 45 grader under nästa vecka. Mums!

Väl framme på vandrarhemmet Annie's Place så får jag ett rum som man kommer till om man går upp för en trappa och vidare på en loftgång. Rummet jag bokat är ett rum med sex sängar och jag upptäcker till min glädje att det finns både en toa och dusch på rummet, vilket lyx! Det har verkligen gått fort att anpassa sig till den sämre standrard som finns på vandrarhemmen. Förra gången jag var i Australien (2011) tog det nästan en vecka för att anpassa sig till en dålig säng, stökiga rumskamrater och usla duschförhållanden. Hemma i Sverige är jag på tok för bortskämd, jag skulle aldrig kunna bo ihop med någon och jag måste duscha minst två gånger om dagen.

Jag tycker det är bra att man får uppleva det här livet. På vandrarhemmen springer det folk man aldrig sett förut, men man stannar och pratar med dom en stund och det är helt normalt. Skulle man stanna och försöka prata med någon i Sverige så skulle man anses vara galen, det tycker jag är tråkigt. Det finns en gemenskap här som nästan går att ta på, man svarar alltid vänligt och i butikerna så frågar dom alltid hur det är. Visst det är väl en inövad fras och dom skiter väl fullständigt i hur man mår.

Efter att ha lämnnat resväskan i rum 40 som är mitt rumsnummer så går jag ner på stan som nu är närmare tack vare bytet av vandrarhem. Jag tar en taxi till truckstopet, jag handlar vatten, Red Bull och glass. Jag har nog gått upp 5 kilo på semestern, men va sjutton, jag har semester. Det visar sig att det är dött på truck stopet idag också, det står road-trains-släp parkerade men inga lastbilar. Så jag tar en taxi tillbaka till stan. Tar en pizza och går sedan ut och handlar lite skräp i dom butiker som är öppna. Sen går jag hem med mitt skräp och dumpar det på rummet, efter det så går jag ut på Stuart Highway för att spana på road-trains, jag hittar ett.

Jag går hem och till den krog som finns i samma byggnad som vandrarhemmet, jag tar en hamburgare och en cola light. Hur var det med köttätandet nu? Sen bryter jag mot min regel om att inte vistas ute då det är mörkt, för jag traskar bort till Rock Bar som är precis som det låter - en bar. Jag tar några Cola, det är så himla dött på krogen så jag hoppar in i en taxi och åker hem. Klockan 21:20 är jag hemma och jag sätter igång och skriva dessa rader. I morgon bitti klockan 05:00 planerar jag att hyra en cykel och cykla till ett annat "gap" som finns här, jag måste ge mig iväg tidigt då det blir stekhett tidigt på förmiddagen.

Tidigare idag hittar jag en hemsida som har lagt ut en massa kort på barn som är livrädda för tomten, dom är så pass rädda att dom stackars barnen får men för livet. Vissa tomtar är verkligen hemska, men jag kan inte låta bli att skratta hysteriskt åt dessa foton. Där fick ni alla skrik-lipande ungj*vlar som skriker er hesa på dom flygplan och tåg som jag åker med. Jag lyckas alltid hamna framför eller bakom en sur och bitter unge. Nu är det väl inte deras fel att dom skriker, det är egentligen föräldrarnas fel. Fler foton på barn som fått nog av tomten hittar du på buzzfeed.com

En tragisk olycka inträffade visst i närheten av Alice Aprings medans jag var i Darwin, en 54 årig man som krockat med en ko mitt i natten går längs motorvägen när ett road train kör på honom. Mannen dör troligtvis direkt då road trains får köra i 100 kilometer i timmen på motorvägarna. Lastbilschauffören är tvungen att köra vidare en bra stund för att kunna få mottagning på sin mobil och för att sen ringa efter polis. Föraren chockas av händelsen och får vård, polisen säger att det är ytterst ovanligt att förare straffas i den här sortens olyckor då mannen som blev påkörd vandrade på en motorväg vid 23-tiden på natten. En mycket tragisk historia och så nära jul också, mina tankar går till anhöriga. Läs hela historien på ntnews.com.au

En annan artikel som jag hittat på ntnews.com.au, som är lite trevligare, handlar om Hailee Skinner som ligger och sover i sin säng när hon känner något vid hennes fötter. Hon tror det är en geckoödla och sparkar bort den från sängen. Hon reser sig upp och tittar ner på golvet och upptäcker - en orm! Ms Skinner börjar skrika när hon ser ormen ringla iväg på golvet. Efter att jag läst den här vidriga artikeln så kollar jag min säng både en och två gånger innan jag lägger mig. Hela artikeln finner du på ntnews.com.au


Hej då Toddy's Backpackers


Hej Annie's Place


Pizza


Detta löv i plåt hittade jag när jag var ute och
gick längs truck stopet i norr. Den tar jag med
mig hem. Passar nog bra mot min vita vägg där hemma


Det börjar komma en massa skämt om Volvos reklamfilm The Epic Split


Solen går ner i väster här också


En skrik och lip-unge som är rädd för tomten.
Då skrattar jag så jag får tarmvred.

Australienresan 2013-12-26

Alice Springs, Australien
Jag vaknar upp 07:30 idag och solen skiner, jag går till uteplatsen för att äta frukost och för att kolla mejlen och Facebook. En kille från England börjar prata och han funderar på att cykla till The Simpsons Gap, jag vill också till The Simpsons Gap men jag tänker verkligen inte cykla ut dit då det är 25 kilometer ut dit samt runt 40 plusgrader. Klockan 08:30 lämnar både jag och engelsmannen vandrarhemmet och jag går ner på stan. Det är "Boxing Day" i Australien idag, vilket inte är en dag då man boxas på, vilket jag trodde. Boxing Day är dagen då man un-boxing (öppnar) julklappar, jag förstår verkligen ingenting av deras traditioner.

Eftersom det är Boxing Day så är nästan allt stängt, men jag hittar ett café som heter Red Dog Café som också är en restaurang. Lunchen startar klockan 11 så jag väntar en halvtimme ute i den park som ligger precis i närheten, jag sätter mig på en parkbänk och njuter av den värme som är tillbaka efter allt regn. Flugorna är lite mer vänliga idag och jag (tror) jag ser örnar segla runt stan högt där uppe mot den molnfria himmel som Alice Springs bjuder på idag. En halvtimme senare går jag tillbaka till restaurangen och beställer en Kangaroo burger. Jag tycker faktiskt inte om att äta kött längre, jo visst äter jag för många lammkebab här nere, men jag försöker verkligen äta så lite kött som möjligt och kängurur är ju så söta. Nog pratat om kött nu, the Kangaroo burger var inte "well done" och den smakade faktiskt som lamm. (Inte som kykling alltså)

Det finns en konstig regel på alla vandrarhem i Alice Springs som säger att man bara får stanna i sju dagar och i morgon har det gått sju dagar sedan jag kom till Alice, det är alltså dags att byta vandrarhem i morgon. Med tanke på det problem jag hade igår med mitt kontokort så bestämde jag mig för att ta en taxi efter lunchen och åka ut till Annie's Place som det heter för att fråga om jag kunde betala min vistelse redan idag. Sju AUD kostar resan med taxin, han får tio. jag hoppar ur och går fram till kvinnan i receptionen och frågar om det är möjligt att betala i förskott. "No Worries" sa hon och tog emot mitt kontokort. Approved (Godkänd) stod det på kvittot som kom upp ur maskinen och jag pustade ut, 138.60 AUD fattigare. Nu är det bara vandrarhemmet i Sydney som ska ha cirka 3000 kronor, sen är jag i hamn med alla utgifter.

Sen går jag hem för att vila, jag har känt mig lite kass och det kan vara vätskebrist. Det sägs att man ska dricka en liter i timmen om man är ute och går och Red Bull ingår tydligen inte. Jag tycker att jag dricker mycket vatten och jag dricker så pass mycket att jag måste springa på toa varje natt. Väl hemma igen pustar jag ut och en stund senare kommer engelsmannen tillbaka, han ser helt slut ut och hans t-shirt ser ut som om han badat med den på. Jag frågar han om The Simpsons Gap och om det var värt att åka ut dit, han svarar att det var det och han visar mig hans bilder som han tog.

Jag frågar runt bland alla på vandrarhemmet om det är någon som vill dela en taxi ut till The Simpsons Gap, det går dåligt till en början. Sen ansluter sig en kille från Schweiz som heter Simon och han är på, trots att han inte vet vad jag pratar om. Så jag frågar fler folk om dom vill vara med, då dyker det upp en kille som visar sig vara australiensare. Jag frågar han också och han har heller ingen aning om vad The Simpsons Gap är men han vill åka ut dit. Han överaskar oss med att ha en bil, han har kört ända från Melbourne vilket tog fyra dygn. Sagt och gjort, vi åker iväg i hans gamla bil som hans bror äger. Det tar en stund och halvvägs ser vi John Flynns grav, han grundade Royal Flying Doctor Service bland annat och graven är välbesökt. John Flynn dog i Sydney 1951 och han kremerades och askan är placerad under en stor sten cirka 25 kilometer väster om Alice Springs.

Vi tar några kort på stenen som liknar ett ägg och åker sedan vidare, efter en stund kommer vi fram till The Simpsons Gap och det är verklgien vackert. Platsen är ett ganska lågt berg med ett gap som delar det i två delar och det rinner en bäck mellan. Platsen är väldigt välbesökt och jag får vänta ett tag tills jag kan ta kort utan folk är med i bild. Tyvärr så gör bilderna ingen rättvis bild av platsen, man måste helt enkelt besöka platsen. Sen åker vi hemåt, men vi börjar prata om middag så vi åker runt i Alice för att leta efter något som är öppet. Alla pizzerior är stängda så det får bli McDonalds idag, vi tar med oss maten och far hem. Vi sätter oss på uteplatsen framför receptionen och äter. Vi hinner prata en lång stund och Simon och jag bjuder killen med bilen på flera öl. Vi fick inte betala honom för turen ut till The Simpsons Gap, han fick massor av öl istället och han verkade glad för det.

Vi hinner prata i flera timmar om körkort, lastbilar, Facebook, Perth, Australien, språk och om mat. Båda killarna ska åka till Uluru i morgon, Simon åker med guidad tur medans Daniel tar sin brors bil. Båda ska upp tidigt i morgon så dom går och lägger sig och vi tar adjö. Jag som knappt bloggat om dagen har nu ett par timmar framför mig att skriva den här texten och ladda upp bilder. Det är kul att blogga, att skriva ner vad man gjort under dagen. Det tar tid, men det är så värt det när man kommer hem och vill läsa vad det var man upplevde. När man tar in så mycket som man gör på en sån här resa så glömmer man rätt mycket, så då är det perfekt att kunna gå tillbaka senare. Nu ska jag gå och sova då klockan strax är 23:00, det vill säga 14:30 i Sverige. Tack för att du läser min blogg, ha en fortsatt trevlig dag.


Tomten använder sig tydligen inte av renar utan av kängurur.
(Det finns inga kängurur)


Känguru-hamburgare smakade som lamm


Jo jag tvättar och gör ett eget torksträck utanför mitt rum


En jävla könsdiskriminering är vad det är!


John Flynns grav


Sjukt storslagen natur, påminner om bergen runt Grand Canyon i USA


The Simpsons Gap