Tomas Varg: Australienresan 2016-01-14

Adelaide, SA, Australien

Jag vaknade runt fyra i morse, tog upp mobilen och surfade runt lite. Sen somnade jag om och vaknade klockan 08:30. Min rumskompis Manuel är vaken, han frågar mig om jag vill följa med honom till byn Hahndorf idag. Jag blir först lite tveksam, jag vill ju se mer av Adelaides centrum. Ute var det mulet och svalt. Jag lämnar vandrarhemmet och drar iväg på mina inlines, jag sätter kurs mot den bensinstation jag besökte igår. Här handlar jag två flaskor med vatten och en Pepsi Max. Sen åker jag bort till den park som jag besökte igår, idag åker jag längre bort för att kolla om jag hittar några andra fåglar. Det gör jag inte. Jag tar några kort på några svarta svanar som ligger och guppar i vattnet.

Ju mer jag funderar på Manuels äventyr ju mer intresserad blir jag. Så jag åker hem och klockan 10:30 är jag tillbaka på vandrarhemmet. Manuel dyker upp och jag tackar ja till att följa med. Vi lämnar vandrarhemmet klockan 10:55 och letar reda på en busshållplats. Vi får vänta en liten stund innan bussen kommer. Klockan 11:15 hoppar vi på en Scania-buss med linjenumret 864F, jag betalar 9.90 AUD (60kr) för en dagsbiljett. Dragspelsbussen vi åker med känns modern, den har a/c så här behöver man inte svettas. Klockan 11:55 är vi framme i byn Hahndorf. Det är, som det låter, en tysk by. År 1839 valde 50 tyska familjer att slå sig ner i ödemarken och som senare kom att bli en liten by. Namnet Hahndort ska betyda "tuppbyn" om jag förstod min rumskompis Manuel.

Vi går omkring i den lilla byn som är väldigt mysig. Sen måste vi vända tillbaka eftersom Manuels kompis Rosalie också ville se byn. Vi möter upp henne och sen går vi och äter, jag slipper äta på en tysk restaurang. Vi äter baguetter och sen kollar vi runt lite i byn. Klockan 14:35 hoppar vi på en Scania-buss som ska ta oss till en by som heter Stirling. Tjugo minuter senare är vi framme i Stirling. Här ska vi byta buss, vi planerar att åka till en utsiktsplats med en fantastisk utsikt över Adelaide. Klockan 15:13 dyker våran buss upp, även den en Scania. Jag som älskar Scania njuter verkligen. Klockan 15:25 hoppar vi av bussen och börjar gå dom 2,4 kilometrarna mot utsiktsplatsen.

Efter att ha gått upp för en fruktansvärt brant backe så kommer vi till slut fram till utsiktsplatsen Mount Lofty Summit när klockan är 16:20. Utsikten här uppe är otrolig, man tappar nästan andan. Man kan se Adelaide och en massa skog och berg. När vi tagit kort och pratat en stund så går vi bort till en busshållplats och kl 16:40 hoppar vi på dagens fjärde buss som även den är en Scania. Vi åker bara i några få minuter innan vi hoppar måste kliva av eftersom vi måste byta buss. Klockan 16:55 hoppar vi på en ny buss som är en Scania dragspelsbuss. Jag är jätteglad över att jag tackade ja till Manuels erbjudande, annars hade jag missat det här trevliga äventyret.

Det är lustigt hur social jag blir när jag är ute och reser ensam, hemma är jag snudd på en eremit som utan problem kan låsa in mig hemma och inte gå ut på flera dagar för att slippa människor. Det blir lite så på grund av mitt serviceyrke. Här i Australien är jag supersocial, jag pratar med allt och alla och alla pratar med mig. Jag gillar den här sociala sidan av mig själv och här känner jag mig som fisken i vattnet, tyvärr är allt det sociala borta så fort jag sätter mina fötter på Arlanda igen. Tråkigt men sant. Australiensare är fruktansvärt sociala så man kommer snabbt in i att vara social själv. Det här är en av anledningarna till att jag älskar Australien så mycket som jag gör, jag känner mig välkommen i varenda gatukorsning, i butiker och på vandrarhem. Det ska väl tilläggas att trots alla sociala och glada människor så är jag hela tiden på min vakt men det blir svårare och svårare ju längre man är här eftersom man till slut tror att det inte finns några elaka människor här.

Klockan 17:20 säger vi hej då till Rosalie och hoppar av bussen. Jag och Manuel går till vandrarhemmet för att vila en stund. Sen går vi och handlar lite på Coles. Här handlar jag ett badlakan, en Cola-light och en Snickers. Sen gick vi och käkade på Subway, det blev en baguett-dag det här. Jag som inte ska äta bröd. Manuel frågar mig om inte jag kan visa honom parken med dom svarta svanarna, självklart svarar jag. När vi kommer fram till Bonython Park som parken heter tar vi några kort på dom svarta svanarna och sen går vi hem.

Väl hemma är jag helt slut i benen, den tuffa promenaden upp till utkiksplatsen samt den långa promenaden till och från parken gjorde slut på mig. Jag sätter igång med att säkerhetskopiera alla mina foton som jag tagit på min resa hittills. Först för jag övar alla bilder från min systemkamera och mobil till en liten laptop. Sen kopplar jag in en liten extern hårddisk till min laptop och kopierar över bilderna till den också. Så alla mina foton ligger dels på laptopens hårddisk samt på den externa hårddisken. Skulle någon sno mina kameror eller mobil så har jag mina foton på fler ställen. Efter att ha säkerhetskopierat mina foton tog jag en dusch och sedan gick jag och la mig.