En fika med Malin

Det finns dåliga dagar och det finns bra dagar, det är väl en sorts balans för att kunna uppskatta dom bättre dagarna mer antar jag. Men så finns det dagar som man aldrig kommer att glömma, dagar som får en att må overkligt bra. Så bra att man nästan skäms, som att man egentligen mår för bra för sitt eget bästa. Idag är en sådan dag. Förra veckan bestämde jag mig för att försöka hitta på Malin, en tjej som tidigare har betytt väldigt mycket för mig, en tjej som jag dessutom var kär i. Väldigt kär i! 

Det hade gått 18 år sedan vi sågs och jag kände efter Monikas död att jag behövde fler vänner. Så jag efterlyste Malin i en grupp på Facebook som heter Falun. Först fick jag kontakt med en Malin som hade rätt efternamn och som jag trodde var den person som jag sökte, sen kom det en till Malin som avslöjade detaljer som bara en enda person känner till. Hon nämnde bland annat att jag alltid kokade kaffe åt henne på morgonen när hon kom till den datorkurs som jag höll i för arbetslösa. Så jag ringde upp henne direkt när jag insåg att den här Malin var den som jag letade efter. Vi pratade i nästan tjugo minuter om vad vi gjort sedan sist vi sågs och vi bestämde att vi skulle gå och ta en fika idag.

Så idag klockan elva träffades vi och tog en fika, till en början var jag lite nervöst måste jag medge. Åren har verkligen varit snälla mot den kvinnan för att vara fin i kanten, hon är otroligt vacker och jag kommer så väl ihåg hennes härliga skratt. Tack och lov så är hon gift, jag har svurit på att leva singel resten av mitt liv men den här kvinnan har en stor plats i mitt trasiga hjärta. För arton år sedan träffades vi tack vare internet och idag sågs vi igen, tack vare internet. I slutet av den här månaden ska vi ses igen och om jag är ärlig så längtar jag tills vi ses igen.

- Det känns inte lika svartvitt längre