Allt är så skört

Jag träffade en tjej i fredags som fullkomligt slog undan benen på mig. Hon satt där i ett hörn och drack Pepsi med min vän Melinda. Efter att ha pratat med varandra i tre timmar var mitt nyårslöfte om att fortsätta vara singel som borta. När krogen sen stängde fick jag världens kram av henne och vi skiljdes åt. Mitt i natten fick jag en vänförfrågan av henne på Facebook och efter en stund så skrev vi till varandra och hon kom hem till mig. Vi drack te och pratade. Vi myste och det stannade där. Hon sa att hon ville träffa mig igen, men det känns inte så. Trots att jag nu sitter lugnt i båten så sitter jag och ror med bara en åra och det gör mig snurrig. Hur kunde det bli så här? Hur kunde hon rasera min starka mur som jag byggt upp under sex års tid? Nu har jag blivit av med skyddsvästen och mina känslor är blottade. Det har gjort mig så skör. Allt är plötsligt skört. Livet, vänner, familj och jobb. Allt är skört. Snart har jag rott upp på land och där är det tungrott. Jag vet att jag ska stänga av, gå vidare och sluta upp med dom här dumheterna. Jag måste gå vidare och börja bygga upp en ny och starkare mur, det kommer att ta tid, men jag är en jäkel på att mura.