Femton år på samma arbetsplats

I år har jag varit 15 år på samma arbetsplats och jag kommer så väl ihåg anställningsintervjun, en man som heter Göran tog emot mig på hans kontor och efter en kort intervju så sa han, med glimten i ögat: ”Vi anställer väl dig då”. Men det var nära att jag lämnade företaget efter bågon vecka eftersom en annan chef lassade på mig på tog för mycket arbetsuppgifter utan att jag fått utbildning på det. Efter att ha pratat med Göran och hotat om att lämna så lugnade den andra chefen ner sig och jag och jag gillade Göran så pass mycket att han kom att bli den bästa chef jag någonsin haft.

Sommaren 2003 blev otroligt varm, Göran drog iväg till en affär och med sig hade han vattenmeloner och annat gott som skulle få oss på bra humör. Han hade så stort hjärta. Att jag har varit på samma arbetsplats i femton år är helt galet, tidigare var jag max tre år på samma ställe. Visst har jag dagar där jag känner att jobbet suger men det går snabbt över, flera gånger per år hamnar jag i någon slags eufori där jag tokälskar mitt jobb. Jag märker av det när jag är ledig att jag vill ut och köra, jag är tokig i att köra.

Allra bäst trivs jag när jag jobbar nätter, då får jag köra på tomma gator utan att Ros-Marie ligger och kör 20 km/h under tillåten hastighet. Jag kan köra hur långt som helst och mitt personliga rekord satte jag i USA år 2015, då jag körde 91 mil på en dag och då var jag inte ens trött utan jag kunde ha kört 91 mil till. Den 23 mars firar jag femton år bakom ratten och här kommer jag bli kvar tills den dagen man skickar hem mig.

- Klockan 03:25 trivs jag som bäst i min Scania