Tomas Varg: Nya Zeeland-resan 2019-01-18

#nyazeeland #nelson #christchurch #auckland #australien #sydney #alicesprings #melbourne

Nelson, Nya Zeeland

Jag vaknar tidigt utav min rumskompis mobillarm, klockan är strax efter sex på morgonen och jag känner att jag har sovit tillräckligt. När jag ligger där och funderar på om rumskompis tänker gå upp eller inte så bestämmer jag mig för att dra till Christchurch, det är lite mer än 40 mil dit så jag borde hinna. Det känns bra att vara på väg igen, jag älskar att köra och jag blev bra rastlös igår, det var nog därför som jag tvättade mina kläder. Haha!

Jag passerar små eller stora byar och jag passerar några mindre städer på min resa. Några kor står och blänger på mig när jag stannar och försöker ta kort på dom och vinrankor följer mig vart jag än kör. Jag passerar RAI Valley, Canvastown och Haverlock. Jag har förmodligen sett flera miljoner får under min resa, jag har inte räknat några får, risken är stor att jag skulle somna.

Blenheim, Nya Zeeland

I staden Blenheim så vet jag att det finns en Scania återförsäljare, jag åker omkring för att leta efter den utan resultat, jag ser dock flera Scanior rulla på vägarna och det känns ju kul. Här på dom branta bergssluttningarna ser jag ännu mer får, hur fasen håller dom sig kvar där uppe tänker jag. Efter att ha passerat Seddon så kommer jag fram till havet och östkusten strax före klockan 10, jag stannar för en liten bensträckar och här luktar det lakrits. Vad är det som får det att lukta lakrits? En växt?

Jag åker vidare med mina lakritstankar och ser dimhöljda berg på höger sida. Jag passerar Kekerengu och i staden Kaikoura så stannar jag, min vän Sara har tipsat mig om den här platsen, det är otroligt vackert här så det blir ett längre stopp. Man hinner tänka mycket när man reser ensam, speciellt när man sitter själv och kör omkring, idag slog dig mig, och det slog mig hårt, att jag lämnar Nya Zeeland snart. Det blev så jävla jobbigt att tänka på det och jag fick verkligen kämpa för att hålla tårarna borta, jag lämnar det här underbara landet på måndag.

Jag passerar Cheviot och byn Greta Village. Då och då hindras min framfart av vägarbetare, farten är nedsatt till 30 km/h. Jag har noterat att alla bilister hälsar på vägarbetarna här nere, vilket känns bra märkligt med tanke på att vi kör ihjäl våra vägarbetare i Sverige, men jag tar seden dit jag kommer så jag åker omkring och vinkar till alla vägarbetare jag också. Sen kör jag igenom Ohimi, Amberley och Woodend.

Innan Christchurch så tankar jag och kollar till motorn, jag fyller på med lite vatten i spolarvätskebehållaren och sen gör jag rent framrutan en sista gång, jag har varit noga med att alltid göra rent framrutan varje gång jag tankat.

Christchurch, Nya Zeeland

Efter att ha kört 463 kilometer sedan i morse så rullar jag in på Christchurch gator, här samsas jag med både bilar, spårvagnar och sparkcyklar. Jag checkar in på samma vandrarhem som jag bodde på dom första dagarna, jag tömmer bilen på mina prylar och kör iväg till biluthyraren Snap. Jag lämnar tillbaka hyrbilen och det visar sig att jag har kört totalt 1924 kilometer, på fem dagar har jag alltså kört 192,4 mil på fel sida av vögen. Bilen må vara ful och komma från Korea, men förarstolen var rena himmelriket, jag har nog aldrig suttit skönare i en bil och det är bara att lyfta på hatten för Hyundai i20.

Biluthyrningsfirman ger mig skjuts till flygplatsen, att ge mig skjuts till stan var tydligen för mycket begärt. Det här var en märklig firma och jag kommer nog aldrig mer boka en bil hos dom, Snap har inget kontor på flygplatsen som alla andra biluthyrare utan dom kommer och plockar upp en på flygplatsen och man får skjuts till deras kontor som ligger flera kilometer bort - märkligt. Det måste ju vara ett sätt att spara pengar på?

När jag fått skjuts till flygplatsen så ser jag att jag har ett missat samtal från min vän Christopher i Alice Springs i Australien. Jag ringer upp och vi pratar om vad vi ska hitta på, han var sugen att åka till Devil’s Marbles igen, ni som läst bloggen tidigare vet att jag besökte Devil’s Marbles sist jag var i Australien. Vi får se vad vi hittar på, han berättade att han slutat jobba på den bensinstation som jag en gång i tiden lärde känna honom, vilket förvånade mig. Jag kommer till Alice Springs på fredag så vi får snacka mer då.

Jag tar en shuttle-buss från flygplatsen och det går på 19 NZD, jag pratar en stund med föraren och jag feågar om katedralen i stan går att rädda. Katedralen förstördes under den stora jordbävningen här i Christchurch, föraren sa att den ska rivas och byggas upp på nytt. Jag förstår att man fattat det beslutet trots allt, katedralen ör otroligt vacker men den går inte att rädda. Jag förmodar att man bygger upp den som den såg ut innan.

Väl tillbaka på vandrarhemmet tömmer jag ryggsäcken på prylar som jag inte behöver ha med mig och sen går jag ner på stan, festivalen World Buskers Festival 2019 pågår fortfarande vilket gjorde mig otroligt glad. För det var här som jag upptäckte artisten Jas Josland, enligt hennes Facebook-sida så ska hon uppträda här i morgon klockan 13:00 och då måste jag vara på plats.

En kille från som kallar sig för Pancho Libre uppträder med en stor rockring som mer liknar en järnring, han gör konster med denna järnring och folk samlas runtomkring honom. Han ingår i festivalen och han är både duktig och rolig, jag blir ståendes och kollar klart på honom innan jag går hem för att sova. Tack för att du besöker mig. ♥

- Det är så sjukt vackert att jag tror jag drömmer