Klockan är strax före sju på morgonen när jag lämnar mitt motell-rum och går ut mot den taxi som jag bokade igår, efter mindre än en timme är jag framme på Melbournes flygplats MEL. Här får jag vänta i åtta timmar innan jag kan gå ombord på Singapore Airlines passagerarplan, en Airbus A350-900.
Att vänta i åtta timmar på en flygplats är något som jag brukar göra inför mina resor till och från andra sidan jorden, jag har verkligen inga problem med det. Jag får panik av bara blotta tanken på att missa ett flyg, även om jag skulle kunna stanna här i resten av mitt liv.
Dom åtta timmarna går fruktansvärt fort och när jag sitter här i min flygstol på plats 41K så hinner jag reflektera över min resa, det känns märkligt att jag varit på Nya Zeeland, det känns som om det var så länge sedan. Jag älskar Nya Zeeland och Australien, men jag kommer troligtvis aldrig mer att flyga ner hit fler gånger.
Anledningarna till det beslutet är att det är för dyrt, det tar för lång tid och jag har besökt Australien fem gånger och Nya Zeeland två gånger, ska jag vara ärlig så känner jag mig mätt och dessutom så lockar USA mer. Det känns som om jag aldrig blir klar med USA och jag planerar att sticka till Miami redan i september eller januari nästa år.
Enligt min flygbiljett så ska jag flyga från Melbourne till Singapore, i Singapore skulle jag byta plan till Tyskland och sen från Tyskland till Sverige. Bara någon timme innan avresan från Melbourne fick jag mail om att flyget till Tyskland och Sverige hade ställts in.
Changi, Singapore
Vid midnatt lokal tid kliver jag ombord Singapore Aurlines passagerarflygplan, en Airbus A380-800, som ska ta mig till London. Det här är världens största passagerarplan och det har två våningar, jag har tappat räkningen på hur många gånger jag flugit i dessa giganter, det kan vara 4-6 gånge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar