På måndag ska jag få träffa Daniel och Eva från Australien igen

På mitt jobb finns det massor av kollegor, några har man bra kontakt med och vissa har man ingen kontakt med alls. År 2009 eller om det var 2010 jobbade det en kille hos oss som man knappt såg skymten av och han gjorde inget väsen av sig när man väl träffade honom i fikarummet. Han hette Daniel och var mycket trevlig minns jag. Men lika fort som han började hos oss, ja lika fort försvann han. Han bytte bolag fast inom samma branch och hans nya arbetsplats låg nu i Svärdsjö, om jag såg honom lite när han jobbade hos oss så såg jag honom ännu mindre nu. Vi tappade såklart den lilla kontakt som vi haft och han föll i glömska, jag hörde sedan av en gammal kollega som heter Ronny att han hade bytt företag igen och han var nu bosatt i Mora.

Eftersom vi tappat kontakten så la jag inte så mycket energi på att försöka nå honom, det rann liksom ut i sanden som det heter. I början av år 2011 reste jag och min bror till Australien och när jag kom hem träffade jag på min kollega Ronny som berättade att Daniel nu hade flyttat till Melbourne i Australien, bara ett halvår tidigare än min Australienresa alltså. Lite chockad blev jag över att han hade flyttat till Australien och tanken på att vi kunde ha sprungit på varandra där i Melbourne då jag var där i över en veckas tid i januari 2011. Nu är ju Melbourne en stad med flera miljoner invånare, men större under har skett. Det här fick mig att försöka hitta på honom igen, men det gick trögt.

Alla telefonnummer till Daniel som jag kom över var avslutade och min kollega Ronny visste inget mer än jag. Månaderna gick och så fort jag träffade Ronny så pratade vi alltid om Daniel. Jag hade precis gett upp med att försöka hitta den trevliga killen som flyttat till mitt drömland när jag träffar på Ronny som berättar om ett utskrivet mejl som satt på Bussgods i Mora. Mejlet ska ha skickats av Daniel och hans mejladress ska ha funnits med på papperet, jag springer in till min chef Andreas för att leta reda på numret till Bussgods i Mora. Jag ringer och får tag på en kille som faxar över den utskrivna kopian på Daniels mejl. Jag minns att det var svårt att utläsa bokstäverna i mejladressen, jag skyndar mig att skicka iväg ett mejl när jag tror mig ha rätt adress.

Dagarna går, men inget svar från Daniel. Jag tror det tog tre dagar innan jag ser ett mejl i inboxen från Daniel och nu börjar mejlen hagla mellan oss. Jag har massor av frågor om hur han lyckats med att skaffa uppehållstillstånd i landet Down Under och det visar sig att hans fru Eva jobbat i Australien tidigare och hade redan uppehållstillstånd. Eva hade nämnligen fått brev från Australien om att hennes uppehållstillstånd skulle gå ut om hon inte flyttade tillbaka. Jag och Daniel höll kontakten via mejl och när jag berättade för honom att jag skulle resa till Australien igen den nionde december 2013 så ville han att jag skulle komma och hälsa på och jag planerade såklart in ett besök i Melbourne under min Australienresa.

Efter att ha rest från Perth till Darwin och vidare till Alice Springs var det så dags att flyga ner till Melbourne, jag tog sedan en röd shuttle-bus av dragspelsmodell in till tåg och busstationen Southern Cross-station där jag sedan tog ett pendeltåg ut till Carnegie-stationen som är den station som Daniel har uppgett att jag ska kliva av på. På perrongen letar jag efter en kille vars signalement jag knappt minns, plötsligt hör jag någon säga: "Finns det några svenskar här?" Vi har inte setts på över fyra år, men han är dig lik och än idag kan jag tänka på hur nära det var att vi aldrig mer skulle ha setts. 

Just nu är Daniel och Eva i Dalarna och på måndag kommer dom till Falun, vi har bestämt att vi ska träffas och äta lunch och det ska bli så himla skoj att få träffa dom igen. Jag har redan talat om för Daniel att jag kommer ner till Melbourne i januari nästa år och då ses vi igen.

- Daniels och Evas katt älskar mina skor  i januari 2014...