lördag 19 januari 2019

Nya Zeeland-resan 2019-01-19

Christchurch, Nya Zeeland
I natt sov jag i ett rum med fyra andra killar, det har snarkats så pass mycket att jag ville hiva ut mig själv från fjärde våningen. Dessutom så låg dom och småfes hela tiden, det är en jäkla tur att fönstren står öppna. Jag trycker upp hissen och åker ner till receptionen för att fixa med min bokning som blivit fel, jag stannar nämligen en natt mer i Christchurch än vad det var tänkt, det doftar nybryggt kaffe i hela vandrarhemmet.

Igår kväll låg jag och slösurfade och när jag googlade staden Christchurch så hittade jag på en restaurang som heter Diner 66 Christchurch, det finns alltså en restaurang i 50-tals stil här i stan. Så idag gick iväg för att kolla vad det var för ett ställe och väl framme så såg inte utsidan ut att vara något att hänga i granen. Men jag gick in och här var det betydligt finare och fräschare, en servitris dök upp med en vacker meny och jag beställde en Texas burgare. Servitrisen och jag pratade en lång stund om resor och om att ägarna av restaurangen har kört på Route 66 många gånger.

Mätt och belåten, burgaren var god, så gick jag tillbaka mot centrum och till festivalen World Buskers Festival vid torget Cathedral Square. Det är exakt en vecka sedan som jag hörde och såg artisten Jas Josland uppträda här och idag gör hon en spelning till, mer och mer folk dyker upp på Cathedral Square och kvart över ett kliver Jas Josland upp på scenen. Som ni kanske minns så köpte jag ju hennes album ”See What You Did There” och det stod på repeat under hela bilresan runt Sydön. Jag kommer alltid förknippa hennes låtar med min bilresa.

Efter hennes fantastiska uppträdande, hon har inte bara en fantastisk röst, hon är en jäkel på att spela gitarr också, så gick jag runt och kollade lite på den marknad som också är här.  Lite längre bort hör jag hur en tjej börjar att prata i en högtalare, jag går dit och hon har lockat dit massor av människor. Hon berättar att hon heter Sara Twister och uppträder som akrobat, när showen börjar så sätter hon igång med att böja hennes ben och armar åt fel håll och jag håller på att spy för det ser vidrigt ut. Men det är underhållande och hon är otroligt duktig. Tack för att du besöker mig. 


- Diner 66



- Tjusigt



- Hamburgare



- Alla turister åker på dom här



- Det är nog kallt åt hen



- Jas Josland är en grym artist



- Sara Twister är snuskigt vig



- Sara Twister skjuter pilbåge

fredag 18 januari 2019

Nya Zeeland-resan 2019-01-18

#nyazeeland #nelson #christchurch #auckland #australien #sydney #alicesprings #melbourne

Nelson, Nya Zeeland
Jag vaknar tidigt utav min rumskompis mobillarm, klockan är strax efter sex på morgonen och jag känner att jag har sovit tillräckligt. När jag ligger där och funderar på om rumskompis tänker gå upp eller inte så bestämmer jag mig för att dra till Christchurch, det är lite mer än 40 mil dit så jag borde hinna. Det känns bra att vara på väg igen, jag älskar att köra och jag blev bra rastlös igår, det var nog därför som jag tvättade mina kläder. Haha! 

Jag passerar små eller stora byar och jag passerar några mindre städer på min resa. Några kor står och blänger på mig när jag stannar och försöker ta kort på dom och vinrankor följer mig vart jag än kör. Jag passerar RAI Valley, Canvastown och Haverlock. Jag har förmodligen sett flera miljoner får under min resa, jag har inte räknat några får, risken är stor att jag skulle somna.

Blenheim, Nya Zeeland
I staden Blenheim så vet jag att det finns en Scania återförsäljare, jag åker omkring för att leta efter den utan resultat, jag ser dock flera Scanior rulla på vägarna och det känns ju kul. Här på dom branta bergssluttningarna ser jag ännu mer får, hur fasen håller dom sig kvar där uppe tänker jag. Efter att ha passerat Seddon så kommer jag fram till havet och östkusten strax före klockan 10, jag stannar för en liten bensträckar och här luktar det lakrits. Vad är det som får det att lukta lakrits? En växt?

Jag åker vidare med mina lakritstankar och ser dimhöljda berg på höger sida. Jag passerar Kekerengu och i staden Kaikoura så stannar jag, min vän Sara har tipsat mig om den här platsen, det är otroligt vackert här så det blir ett längre stopp. Man hinner tänka mycket när man reser ensam, speciellt när man sitter själv och kör omkring, idag slog dig mig, och det slog mig hårt, att jag lämnar Nya Zeeland snart. Det blev så jävla jobbigt att tänka på det och jag fick verkligen kämpa för att hålla tårarna borta, jag lämnar det här underbara landet på måndag.

Jag passerar Cheviot och byn Greta Village. Då och då hindras min framfart av vägarbetare, farten är nedsatt till 30 km/h. Jag har noterat att alla bilister hälsar på vägarbetarna här nere, vilket känns bra märkligt med tanke på att vi kör ihjäl våra vägarbetare i Sverige, men jag tar seden dit jag kommer så jag åker omkring och vinkar till alla vägarbetare jag också. Sen kör jag igenom Ohimi, Amberley och Woodend.

Innan Christchurch så tankar jag och kollar till motorn, jag fyller på med lite vatten i spolarvätskebehållaren och sen gör jag rent framrutan en sista gång, jag har varit noga med att alltid göra rent framrutan varje gång jag tankat.

Christchurch, Nya Zeeland
Efter att ha kört 463 kilometer sedan i morse så rullar jag in på Christchurch gator, här samsas jag med både bilar, spårvagnar och sparkcyklar. Jag checkar in på samma vandrarhem som jag bodde på dom första dagarna, jag tömmer bilen på mina prylar och kör iväg till biluthyraren Snap. Jag lämnar tillbaka hyrbilen och det visar sig att jag har kört totalt 1924 kilometer, på fem dagar har jag alltså kört 192,4 mil på fel sida av vögen. Bilen må vara ful och komma från Korea, men förarstolen var rena himmelriket, jag har nog aldrig suttit skönare i en bil och det är bara att lyfta på hatten för Hyundai i20.

Biluthyrningsfirman ger mig skjuts till flygplatsen, att ge mig skjuts till stan var tydligen för mycket begärt. Det här var en märklig firma och jag kommer nog aldrig mer boka en bil hos dom, Snap har inget kontor på flygplatsen som alla andra biluthyrare utan dom kommer och plockar upp en på flygplatsen och man får skjuts till deras kontor som ligger flera kilometer bort - märkligt. Det måste ju vara ett sätt att spara pengar på?

När jag fått skjuts till flygplatsen så ser jag att jag har ett missat samtal från min vän Christopher i Alice Springs i Australien. Jag ringer upp och vi pratar om vad vi ska hitta på, han var sugen att åka till Devil’s Marbles igen, ni som läst bloggen tidigare vet att jag besökte Devil’s Marbles sist jag var i Australien. Vi får se vad vi hittar på, han berättade att han slutat jobba på den bensinstation som jag en gång i tiden lärde känna honom, vilket förvånade mig. Jag kommer till Alice Springs på fredag så vi får snacka mer då.

Jag tar en shuttle-buss från flygplatsen och det går på 19 NZD, jag pratar en stund med föraren och jag feågar om katedralen i stan går att rädda. Katedralen förstördes under den stora jordbävningen här i Christchurch, föraren sa att den ska rivas och byggas upp på nytt. Jag förstår att man fattat det beslutet trots allt, katedralen ör otroligt vacker men den går inte att rädda. Jag förmodar att man bygger upp den som den såg ut innan.

Väl tillbaka på vandrarhemmet tömmer jag ryggsäcken på prylar som jag inte behöver ha med mig och sen går jag ner på stan, festivalen World Buskers Festival 2019 pågår fortfarande vilket gjorde mig otroligt glad. För det var här som jag upptäckte artisten Jas Josland, enligt hennes Facebook-sida så ska hon uppträda här i morgon klockan 13:00 och då måste jag vara på plats.

En kille från som kallar sig för Pancho Libre uppträder med en stor rockring som mer liknar en järnring, han gör konster med denna järnring och folk samlas runtomkring honom. Han ingår i festivalen och han är både duktig och rolig, jag blir ståendes och kollar klart på honom innan jag går hem för att sova. Tack för att du besöker mig. 


- Det är så sjukt vackert att jag tror jag drömmer



- En Scania i full fart



- En vacker morgon




- Morgonpigga kossor




- Sjukt vackert hela tiden




- Timmerbil 



- Är det inte får efter vägen så är det vinrankor




- En Volvo kämpar sig upp för dom branta serpentinvägarna




- Vinrankor, vinrankor. Överallt vinrankor




- Åh vilken mumsbit




- Gammal kyrka som är i behov av renovering




- Idag nådde vi östkusten jag och ”gumman”




- Mycket kärlek efter vägarna



- Ja, det sinnessjukt vackert på Nya Zeeland




- Allt är vackert på Nya Zeeland




- Tack till Sara för tipset




- Gumman får lite extra uppmärksamhet idag



- Tillbaka i Christchurch igen




- Blomma



- Den vackra katedralen går alltså inte att rädda




- Spårvagn




- Vackra Christchurch




- Jag körde exakt som den gröna sträckningen - medurs



- Pancho Libre uppträder



- Tjejen med rockringarna kommer från Sverige

torsdag 17 januari 2019

Nya Zeeland-resan 2019-01-17

#nyazeeland #nelson #christchurch #auckland Abeltasman

Nelson, Nya Zeeland
Jag vaknade tidigt idag och kunde inte somna om. I går tipsade min vän Sara mig om en nationalpark som heter Abel Tasman och i stället för att ligga och vrida och vända på mig så hämtade jag bilen och satte kurs mot nationalparken. Efter cirka en timmes bilkörning från Nelson var jag framme, jag parkerar bilen och börjar gå på en vandringsled som går längs med havet och det är väldigt vackert här.

Klockan börjar närma sig åtta och det börjar bli varmt, jag viker av vandringsleden och ner på en strand, här hittar jag en liten grotta som jag mistänker att havet har tillverkat. Tillbaka på vandringsleden så tar det till slut stopp i en större grotta, det finns andra vandringsleder som tar flera timmar att välja bland. Jag väljer dock att gå tillbaka till bilen, på tillbaka vägen ser jag tre hästar med tillhörande ryttare.

Jag ser att dom är på väg till den där stora parkeringen som jag har min bil på, jag travar på för att kunna genskjuta dom. Jag vill så gärna ta ett kort på dom och jag hinner precis fram till dom, jag får ta några kort innan dom sätter av igen.

Jag hoppar in i bilen och drar hemåt, väl tillbaka i staden Nelson så drar jag iväg för att äta lunch, ja det blir pizza på Domino’s. Sen går jag omkring och njuter av värmen, staden Nelson är en charmig liten stad och jag går runt i timmar. När jag kommer hem så tvättar jag lite kläder och det gör att jag håller mig hemma på vandrarhemmet. I morgon ska jag försöka köra tillbaka till Christchurch. Tack för att du besöker mig. 


- Supermysig vandringsled



- Havet



- En grotta



- Varmt och skönt



- Hål i klippan



- Blomma



- Ytterligare en dag i paradiset



- Dom tre ryttarna



- En gammal bil



- Palmer


- Staden Nelson

onsdag 16 januari 2019

Nya Zeeland-resan 2019-01-16

#nyazeeland #newzeeland #greymouth #westport #nelson #australien

Greymouth, Nya Zeeland
Efter en välförtjänt sovmorgon packar jag ihop mina saker i det 102 år gamla huset, jag har sovit riktigt bra i natt. Innan jag lämnar vandrarhemmet Noahs Ark som det heter så bokar jag ett vandrarhem i staden Nelson, jag ligger bra till tidsmässigt så jag väljer två nätter. Jag passar på att ta en promenad i Greymouth, en gång i tiden så bröt man både guld och kol här och Greymouth bidrog med massor av pengar till vägar och järnvägar runt om på Nya Zeeland. 

Idag är det en liten stad med endast 10 000 invånare, stan är byggd längs med en lång gata. Trots att det bor så få människor här så finns det både ett McDonald’s och ett KFC, dom överlever förmodligen tack vare alla turister som passerar här. Efter min rundvandring i Greymouth så väljer jag att äta frukost på McDonald’s, sen går jag tillbaka till vandrar hemmet för att hämta bilen, innan jag lämnar Greymouth så kör jag bort till en bensinstation för att tanka bilen.

Bredvid bensinstationen ser jag en tjej stå och lifta, samtidigt som jag fyller på med bensin så funder jag på om jag ska plocka upp henne eller inte. När jag tankat klart så åker jag bort till henne och frågar vart hon ska någonstans, hon vill till Westport som ligger efter den väg som jag ska ta för att komma till staden Nelson. Jag frågar om hon är ensam och det är hon, så jag erbjuder henne skjuts.

Hon heter Iris och kommer från Seattle i USA. Det tar cirka en timme att köra till Westport från Greymouth och vi pratar oavbrutet i en timme, jag har nog aldrig pratat så här intensivt med någon tidigare. Vi pratar om mina resor till USA, om hur kallt det är i Seattle och Sverige just nu. Sen pratar vi om hur det är att köra på fel sida och hon tyckte det var ganska enkelt, vilket jag också tycker nu. Hon arbetar med att samla prover från sjöar så vi pratar om miljöförstöring, etanol och elbilar.

Vi stannar till vid ett otroligt vackert ställe, vi befinner oss vid havet på västkusten och ute i havet står det några vackra klippor. Vi kör vidare och vi pratar om språk, hon har pluggat spanska så jag säger ”hola senorita” och hon skrattar, sen pratar vi om hur kass min engelska var när jag gick ut skolan och att anledningen till att jag kan prata engelska nu beror på alla tv-spel som jag har spelat. Din engelska är perfekt säger hon och det gör mig otroligt glad, hon borde veta eftersom hon kommer från USA.

Sen stannar vi för att fota Pancake Rocks som är en stor klippa i vattnet, det ser ut som flera lager med pannkakor och det är därför den kallas för det. Vi fortsätter norrut och ord som wow, amazing och beautiful är vanligt förekommande när vi ser något vackert längs med vägen. Vi ser en get som är ute och går längs med vägen och vi ser några lamor i ett hängn, den otroligt trevliga resan tar snabbt slut.


Westport, Nya Zeeland

Väl framme i Westport stannar jag i centrum, innan vi skiljs åt frågar jag om jag kan få lägga till henne på Facebook, vilket jag fick. Vi tar adjö och jag åker vidare mot staden Nelson, GPS:en visar att det är 23 mil mellan Westport och Nelson. Vägen är lika som igår, det är tusentals kurvor, några är svaga och några är så pass tvära att hastigheten är nedsatt från 100 till 25 km/h. Det här måste vara paradiset för folk som kör motorcykel, för det går brant uppför och det går brant nerför och ibland slår det lock i öronen. Några vägarbetare sliter för hand med spadar i gruset trots att det är 27° varmt ute.


Jag passerar den lilla staden Murchison, här är det 30° varmt och jag kan nästan höra hur den varma asfalten tuggar på mina däck. Jag antar att det är varmare mer norrut eftersom jag kör längre och längre bort från Sydpolen, det är i alla fall min gissning. Jag kör med rutan nere bara för att kunna ta in alla dofter när jag passerar skogar, forsar, sjöar och ängar. Asfalten blöder på vissa ställen.


När jag sitter där och kör börjar jag fundera på om elfläkten till kylaren fungerar över huvudtaget, för jag har inte hört den surra. Strax efter mina funderingar om den stora plastbilen i fronten är trasig eller inte så sätter den igång. Jag har aldrig gillat bilar från Hyundai, det är i mina ögon koreanskt skit, men jag får ta tillbaka mina sketna åsikter för bilen är otroligt skön att köra och den är bränslesnål. 


Jag passerar några björkar i en skog som ser ut som en granskog, intill skogen ligger det höbalar i grön plast, inte vit som i Sverige. Precis allt är vackert här, till och med höbalar inlindad i grön plast, Nya Zeeland är som ett enda stort underverk tänker jag när jag far frami min lilla hyrbil. Längs med vägen ser jag skyltar som det står honung på, jag har också sett en hel del bilupor här.


I den lilla staden Wakefield tankar jag för 59 dollar, en kille som jobbar på macken springer runt och hjälper turister med att tanka och han tankar åt mig. Jag kör vidare och jag passerar städerna Brightwater, Hope och Richmond. Det som skulle ta lite mer än fyra timmar att köra till staden Nelson tar i själva verket sex timmar, det finns så mycket att se och jag stannar hela tiden för att fota.


Nelson, Nya Zeeland
När jag närmar mig staden knappar jag in vandrarhemmet The Bug Hostel i GPS:en, jag behöver inte alls köra så långt. Det ligger någon kilometer utanför stan, men jag bokade det här för att det var billigt. Jag ska bo här i två nätter och det kostar mig 150 kronor natten, jag checkar in och ägaren visar mig runt och jag gillar verkligen stället. Det var länge sedan som jag åt frukost och nu är klockan sex på kvällen, tiden går fort när man har roligt.

Efter att ha kollat in mitt rum så kör jag till en Domino’s restaurang, det ligger nära mitt vandrarhem och det var ju inte bra. Haha! Mätt och belåten drar jag hem, tar en dusch och lägger mig och slösurfar, jag kollar om det finns något kul som jag kan besöka under dom två dagar som jag är här. Tack för att du besöker mig. 


- Den en gång i tiden rika staden Greymouth



- En gång i tiden har det legat guld i dessa vagnar



- Museum i Greymouth



- Jag och Iris stannar till och fotar dessa klippor



- Pannkaks-klippan



- Jag har väl sagt att det är vackert på Nya Zeland?



- Otroliga Nya Zeeland



- Enfilig väg under klippan



- Färgen på vattnet alltså



- Sinnessjukt vackert



- Här bor jag i två nätter