torsdag 31 januari 2019

Australien-resan 2019-01-31

Alice Springs, NT, Australien
Det är den sista januari idag och av den här månadens 31 dagar så har jag varit på resande fot i 25, om en vecka flyger jag hem. Jag försöker inte tänka på det, men det ligger och skvalpar i bakhuvudet lika smutsigt som en motorbåt som läcker bensin. Jag somnade snuskigt tidigt i går kväll, vilket innebar att jag vaknade tidigt. Jag kände att det inte är någon idé att försöka somna om så jag packar min ryggsäck och drar iväg i min fina hyrbil.

Trots att klockan ör fem på morgonen så är det 28° varmt ute och det är nog det som jag kommer sakna mest. För det spelar ingen roll när du kliver upp på morgonen här, det är varmt oavsett vilken tid på dygnet man är utomhus. Jag kör till Anzac Hill för att vänta på soluppgången, Anzac Hill ör en hög kulle med en fantastik utsikt. Solen går långsamt upp i öst och det är fruktansvärt vackert när solens strålar träffar bergen runt omkring Alice Springs. 

Efter att 38 miljarder flugor tuggat på mitt skin så hoppar jag in i hyrbilen och kör mot truckstopet som ligger fem kilometer utanför stan. I dag var det betydligt fler road trains som besökte truckstopet. Min favorit dök upp, men den hade bara två släp med sig, den har alltid fyra släp i vanliga fall. Enligt föraren så hade jag fel angående längden, jag har trott att den är 55 meter lång - den är 53,5.

Plötsligt dyker det upp en Scania och jag frågar föraren om jag kan ta några kort, vi snackar en stund och han är nöjd med sin Scania, han har även en Hagström-gitarr berättar han. Eftersom jag lämnar tillbaka, en av dom häftigaste hyrbilar jag kört, i dag så tankar jag bilen full och lämnar truckstopet. Jag lämnar tillbaka hyrbilen i samma skick som jag fick den, om jag hade råd så skulle jag köpa en Mitsubishi Ecplise Cross i Sverige. 

Utan bil går jag bort till Alice Springs tågstation, enligt tågtidtabellen ska tåget The Ghan lämna stan klockan 12:45. Väl framme på tågstationen ser jag det gigantiska tåget och något försenat så börjar det rulla iväg söderut mot Adelaide. Efter mötet med The Ghan gick jag hem, käkade lunch och gick tillbaka till stan. Här kollade jag runt i diverse butiker, hittade lite spelrelaterade prylar som jag vill ha.

Sen gick jag hem och på vandrarhemmet sitter några australiensare och dricker öl, dom bjuder in mig och vi snackar i flera timmar. Under kvällen drar vi till stan och vi besöker några uteställen, en av killarna heter Steve och är jäkligt rolig. Han går upp på dansgolvet själv och dansar runt tills han blir utslängd av en korkad vakt som tycker att han ör för full, så vi går till KFC och här beställer vi mat.

Jag hade en otroligt rolig kväll och det var kul att lära känna några australiensare, jag älskar deras slang. Väl hemma igen så var vandrarhemmets wi-fi fortfarande ur funktion och det beror tydligen på att man bytt internetleverantör, surt sa vargen. Tack för att du besöker mig.


- Min fina hyrbil i soluppgången



- En vacker morgon



- Ett kryp



- Road train



- Ett eldhärjat träd



- Min hyrbil



- Tåget The Ghan



- Till vänster har vi en onykter Steve



- En otroligt rolig snubbe och en oförglömlig kväll

onsdag 30 januari 2019

Australien-resan 2019-01-30

Alice Springs, NT, Australien
Mitt mobillarm sätter igång att gnälla klockan 8, jag har fortfarande ont i halsen och min hosta som jag fick på Nya Zeeland är tillbaka. Så jag ställde tyvärr in dagens lastbilsäventyr, en kille som min vän Chatis känner skulle annats ha plockat upp mig med en lastbil idag, jag hoppas jag kan följa med honom en annan dag istället.

Idag var det inte bara jag som var krasslig, vandrarhemmets wi-fi låg nere när jag vaknade. Så för att få tag på internet blev jag tvungen att gå in till en av stans gallerior, men deras wi-fi låg också nere. Efter en stunds fundering kom jag på att turistbyrån har wi-fi så jag gick bort till dom och deras internet fungerade.

Anledningen till att jag var så angelägen att få tag på internet berodde på att jag behövde förs över mer pengar till mitt bankkort samt hyra en bil. Så jag tog och bokade mig en liten Toyota på en av stans biluthyrare, väl framme hos Thrifty som dom heter så hade jag lyckats boka en bil med fel datum.

Istället för dagens datum så hade jag valt morgondagens, jag gjorde exakt samma misstag på vandrarhemmet YMCA i Christchurch. Haha! Jag hade dock tur, dom hade en bil ledig så jag bokade den tillsammans med en full försäkring så klart, dom kör ju på fel sida här också. Fast efter mina 200 mil på Nya Zeeland så börjar det här kännas som rätt sida, man lär sig snabbt att köra på vänster sida.

Ute på parkeringen hämtade jag inte upp någon liten Toyota direkt, det blev en grym Mitsubishi Eclipse Cross LS. Ni som läst den här usla bloggen vet att jag tycker att bilar från Japan är dom bästa bilarna, förutom Ford Mustang så klart. Jag körde fem kilometer norrut för att komma till truckstopet och här ser jag en Volvo-lastbil koppla ihop en trailer, jag frågar killen som kör lastbilen om jag fick ta några kort.

Han är otroligt trevlig och vi står och pratar en ganska lång stund, sen frågar han mig om jag vill åka med en liten bit. Jag tackar ja till hans erbjudande och vi åker bort till hans chef för att hämta ett papper, det här är första gången som jag åker med i ett road train och det ör så coolt. Föraren berättar att växellådan är automat men att han alltid växlar manuellt när han ska iväg för att inte bränna kopplingen. Han älskar sin lastbil och berättar att Volvo är överlägsen i jämförelse med dom amerikanska lastbilarna som så många använder.

Jag visste redan innan att det är stor skillnad mellan dessa, många amerikanska lastbilar saknar till exempel bromsar på framaxeln. En Scania eller Volvo har, i jämförelse med dom amerikanska, mycket bättre bränsleförbrukning, bättre växellådor, bättre motorer och dom är skönare att köra. Efter en jäkla massa lastbilssnack så åker vi tillbaka till min hyrbil på truckstopet.

Här blir jag kvar i ett par timmar för att fota fler road trains, sen åker jag in till stan för att använda turistbyråns wi-fi igen. Jag har lyckats hitta en radiostation som heter Triple J som jag älskar att lyssna på, dom spelar jäkligt bra musik. Sen återvänder jag till vandrarhemmet och här somnar jag redan innan klockan 21. Tack för att du besöker mig.


- Det blir 39° varmt i Alice Springs idag



- Soluppgång



- Min hyrbil, en Mitsubishi Eclipse Cross



- Så jäkla skönt med hyrbil



- Det blev 43° som varmast idag



- Föraren av den här lastbilen älskar sin Volvo



- Ett road train lämnar Alice och kör norrut

tisdag 29 januari 2019

Australien-resan 2019-01-29

Alice Springs, NT, Australien
Jag vaknade sent idag efter att ha somnat om några gånger, det sprang omkring folk och prasslade, jag köpte en massa vatten och gick ut på en liten mini-promenad. Väl tillbaka på vandrarhemmet så satt jag vid receptionen och slösurfade, dom har ett jäkla snabbt wi-fi här och ute var det 35° varmt.

Jag har bara hängt på vandrarhemmet idag, besökt poolen och njutit av min semester. I morgon ska jag ut på ett lastbils-äventyr som min vän Chattis i Göteborg har fixat åt mig och det ska bli roligt, tack snälla Chattis. Det blev ett väldigt kort inlägg idag, men har man semester så har man. Tack för att du besöker mig. 


- Blommor



- Blomma



- Bär på ett träd



- Grönt mot svart



- Trädstam



- Raka vägar i Australien



- Inga solkurvor trots 35° varm. Se och lär SJ



- Mitt favorit-road train passerade Alice igen (55 meter lång)



- Jag tröttnar aldrig på dessa monster. (50 meter lång)

måndag 28 januari 2019

Australien-resan 2019-01-28

Alice Springs, NT, Australien
Jag vaknade strax före sju i morse och kunde inte somna om och som grädde på moset så vaknade jag med halsont, vilket var väntat eftersom jag har mött så många människor under dom tre veckor som jag har varit på resande fot. Vandrarhemmet bjuder på brekky (frukost) varje morgon så jag gick bort till köket för att trycka in några ful-mackor i truten.

Eftersom det bara var 22° varmt ute, så bestämde jag mig för att gå bort till Heavitree Gap och jag höll naturligtvis på att gå rakt in i en jättevaran, jag skrek till som en liten flicka och ökade takten på mitt hasande. Det här fick mig att börja tänka på när jag besökte Alice Springs för första gången, jag hade hyrt bil och kört ut till ett lastbilsmuseum.

Jag gick omkring bland gamla lastbilar, det var utomhus, och plötsligt står det en jättevaran framför mig. Jag stelnade till och stod blixtstilla, den upptäckte mig och skulle precis gå bort från mig när ytterligare en jättevaran dök upp och han gillade inte den andra varanen. Så han attackerade den och båda börja kuta rakt emot mig - så klart. Mitt inte maskulina skrik hördes över hela Slice Springs och båda jättevaranerna strök förbi mitt vänstra ben - helvete vad rädd jag blev.

Den södra infarten till staden Alice Springs ligger i en ravin och det är ravinen som heter Heavitree Gap. Det är svalare idag men luftfuktigheten är högre och väl tillbaka på vandrarhemmet köpte jag mer vatten..

Vid lunchtid kom min vän Christopher förbi och hämtade upp mig, vi har inte kunnat träffas något förrän nu eftersom han har jobbat och varit sjuk. Det var ett kul återseende, vi har inte setts på tre år. Han har köpt en Mitsubishi Lancer som tillhör en av mina drömbilar, det är ingen Evo men ser ut som en sådan. Först drog vi söderut för att fota en av dom stenblocken som det står ”Welcome to Alice Springs” på, vi tog en massa foton. På väg ut till truckstopet fick jag syn på något som kände igen, en Scania dragbil stod parkerad på andra sidan vägen, vi drog dit och tog några foton.

Framme vid truckstopet köpte vi vatten och drog norrut mot Alice Springs andra stenblock som det står ”Welcome to Alice Spring” på. Sen drog vi tillbaka in mot stan för att äta pizza på Domino’s. Mätta och belåtna så drog vi till stans kasino och nu hände något mycket märkligt och jag förstår om ni som inte tror på mig. Inne på kasinot lånade jag toaletten, när jag satt där inne så var det som om någon sa åt mig att satsa på nummer åtta.

Jag spelar väldigt sällan på spel eftersom jag är rädd för att bli beroende, mfter mitt toabesök så frågade jag Christoper om vi skulle spela och vi slog oss ner vid en av maskinerna. Jag matade in 130 kronor i automaten, satte hälften på nummer 8. ”Du vann” vrålar Christopher innan jag hann upptäcka det själv. Jag hade vunnit 1 190 kronor och jag var inte förvånad över att ha vunnit så mycket pengar, jag var förvånad över att det var nummer 8 av alla 30 nummer som var det vinnande numret.

Sen drog vi omkring lite utan egentliga mål, tils vi snubblar över en Nissan Skyline, en av mina drömbilar alltså. Vi stannar och frågar ägaren, som stå ute och tvättar sin andra Nissan Skyline, om vi får ta några foton.  Ägaren berättar att dom här två bilarna är som enda som existerar i hela Norra Territoriet. Sen körde vi till Royal Flying Doctors-kontoret, ni som sett tv-serien ”Doktorn kan komma” vet nog vad jag pratar om. Jag betalar 110 kronor för att komma in, här inne finns en liten butik, ett stort flygplan, samt  en massa historia om Royal Flying Doctors. Sen körde Christopher mig tillbaka till vandrarhemmet och jag tog det lugnt resten av kvällen. Tack för att du besöker mig. 


- En jättevaran och jag skriker som en livrädd flicka



- Christophers nya fina bil



- Min vän Christopher



- Södra skylten



- Oh my god, helt sjukt. En storvinst att se en Scania här



- Tränade lite parkour på det norra stenblocket



- Nästa storvinst, en Nissan GT-R



- Storvinsterna löste av varandra idag



- Ett flygplan vid Royal Flying Doctors

söndag 27 januari 2019

Australien-resan 2019-01-27

Alice Springs, NT, Australien
Det sämsta med att bo på vandrarhem är att det alltid är någon som ska ge sig iväg fruktansvärt tidigt, dessutom så verkar det komma som en överraskning för dom flesta att dom ska ge sig av. Istället för att packa resväskan dagen innan, som jag alltid gör, så packar man samma morgon. Det prasslas, man lyser med mobilen och man smäller med dörren. Haha. Annars gillar jag vandrarhem, jag reser som bekant själv, men jag är aldrig ensam då det hela tiden ramlar in nytt folk hela tiden - mest tyskar.

Det är söndag och det märks, det är knappt någon trafik eller några människor ute. Jag valde att ta det lugnt idag också, högen med smutstvätt har ökat lavinartat sedan jag anlände till Alice Springs och idag tvättade jag upp allt. Under tiden som maskinerna äcklades av min smutstvätt så slog jag mig ner i vandrarhemmets tv-rum, här såg jag lite utav Australia Open 2019 som pågår just nu och sen såg jag på Livräddarna på Bondi Beach.

Min vän Cristopher hörde av sig och berättade att han hade en jäkla huvudvärk så vi ställde in idag, vi ska ses i morgon vid lunch för att åka omkring och fota lite i stan. Utanför Alice står det två stycken stenblock som det står ”Welcome to Alice Springs” på, ett stenblock står vid den södra infarten och ett står i den norra infarten. Jag vill besöka båda och ta lite kort på dessa med min nya iPhone Xs Max och sen ska vi äta lunch, det kommer bli kul. Jag och Christopher valde att skjuta upp resan till Devil’s Marbles till nästa helg istället.

Under kvällen sjönk temperaturen ner till 30° så jag gick ut för att ta mig en promenad och det var en jäkla tur att jag gick ut när jag gjorde, för döm om min förvåning när mitt favorit-road trains dök upp - en 55 meter lång tankbil. I stort sett alla road trains som passerar Alice Springs är 5 meter kortare, min favorit är ett monster och jag vänjer mig aldrig med hur långa lastbilarna är här. Den längsta lastbil som jag kört var 25,25 meter lång, min favorit är alltså 30 meter längre - sjukt.

Efter mitt möte med favoriten så gick jag bort till Anzac Hill, det är en 18 meter hög kulle och utsikten härifrån är fantastisk. Men det är egentligen inte utsikten som är det väsentliga, för här uppe finns ett minnesmonument för alla australiensiska soldater som deltagit i krig. Jag tar några foton på monumentet och jag passar på att att njuta av utsikten över Alice Springs

Jag älskar forfarande Alice Springs, för trots att staden bara har cirka 26 000 invånare så känns den inte så värst liten.
Det finns en hel del att se här, tv-serien ”Doktorn kan komma” är baserad på en sann historia om dom flygande läkarna i outbacken, ett av kontoren ligger här i Alice Springs och det går att besöka.

Sen har dom en liten reptilpark fylld med ormar, ödlor och en krokodil. En gammal telegrafstation går att besöka gratis och det finns några gallerior i centrum. xx mil från Alice Springs ligger Uluru som man kan besöka under en dag. Staden ligger nära Australiens geografiska centrum och det är nästan lika långt till Darwin i norr som Adelaide i söder. Tack för att du besöker mig. 


- Jag tvättar och kläderna torkar blixtsnabbt i 38°



- Gult gräs



- Något



- Australien Open pågår för fullt - i värmen



- Jag kollade på Livräddarna på Bondi beach



- Här är min favorit, en 55 meter lång tankbil



- Vacker väggmålning



- Blomma



- Utsikt från Anzac Hill



- Torrt



- Minnesmonumentet på Anzac Hill



- Some sort of ökenblomma

lördag 26 januari 2019

Australien-resan 2019-01-26

Alice Springs, NT, Australien
Det är Australiens nationaldag idag och det märks, det mesta stängde tidigt och jag misstänker att bussarna inte gick alls idag. Så jag valde att stanna hemma och dricka en massa vatten i stället. Min vän Christopher fick förhinder idag så vi sågs inte, vi ska träffas i morgon i stället. En kille från Tyskland anländer till mitt rum, han är jäkligt trevlig, som slla tyskar har varit under den här resan.

På kvällen sätter vi oss utanför vandrarhemmet och snackar en lång stund, mest om bilar och om Scania-lastbilar. Han åker iväg på en guidad tur i morgon, han ska bland snnat bedöka Uluru och han kommer tillbaka på tisdag. Det blev inte mycket gjort idag, så det får bli ett kort inlägg. Tack för att du besöker mig. 


- Torr och varm öken



- Idag sprang folk trots att det var 30° varm



- Vandrarhemmet Haven backpackers

fredag 25 januari 2019

Australien-resan 2019-01-25

Alice Springs, NT, Australien
Klockan 08:30 kommer lönen in på kontot så jag sätter mig ner för att betala mina räkningar, när det är gjort så köper jag en massa vatten och ger mig iväg på expedition Dehydration. Trots att det är tidigt på förmiddagen så är det otroligt varmt och det kommer bli 41° som varmast idag, jag hasar mig bort till centrum och här äter jag ägg och bacon på det McDonald’s som ligger bredvid busstationen.

Efter att ha tryckt i mig frukosten i plytet så går jag bort och väntar på bussen, det är samma trevliga förare som igår och jag betalar 20 kronor för att åka ut till den stora bensinstationen som ligger 4,5 kilometer norr om centrum.

Bensinstationen ligger precis bredvid Stuart Higway som ör den väg som går från Darwin i norr till Adelaide i söder, den är 2834 kilometer lång. Stuart Highway trafikeras av en massa lastbilar, man fraktar bland annat livsmedel och bränsle från hamnarna i Darwin och Adelaide till stora delar av Australien.

Väl framme vid bensinstationen var det lika tomt på road trains som igår, surt sa vargen! Så jag omkring som en äggsjuk varg och väntar, en söt liten Scania dyker plötsligt upp, vilket var oväntat. Sen fortsätter jag att vandra likt en varg runt het gröt, det dyker upp två road trains som jag fotar.

Jag fotar gärna alla road trains, förutom dom som fraktar levande djur. Idag stannade det just ett sånt ekipage på bensinstationen och jag kunde nästan känna deras rädsla när jag råkar se en ko i ögonen - fy fan! En del aboriginer går omkring barfota, vilket måste ha tagit årtionden att vänja sig med, jag känner fortfarande av värmen från marken genom mina skor.

Jag köper en massa vatten och varannan vattenflaska häller jag över skallen, jag vill inte bli överhettad. Det vatten som hamnar på marken dunstar overkligt fort, mina kläder luktar strykjärns-varma om ni förstår vad jag menar. Efter sex timmar får jag nog av flugorna och åker tillbaka in till centrum, här köper jag mer vätskeersättning. Sen går jag hem och duschar - kallt.

Jag och min vän Christopher pratade på Messenger igår och vi kommer att ses i morgon lördag runt lunch, på söndag kommer vi åka runt i hans bil och fota - något som jag vet att han älskar. På måndag kommer vi att dra iväg tidigt för att åka till Devil’s Marbles, ni som har läst den här nio år gamla bloggen vet att jag har varit där tidigare.

Jag gillade Devil’s Marbles och vi kommer förmodligen besöka Barrow Creek Hotel som vi gjorde sist och det kommer bli skoj. Devil’s Marbles är ställe där det ligger en hel del gigantiska stenblock, vissa av dom är så pass runda att dom ser ut som kulor som man lekte med i sin ungdom. Tack för att du besöker mig. 


- En Scania