Australien-resan 2019-01-30

Alice Springs, NT, Australien

Mitt mobillarm sätter igång att gnälla klockan 8, jag har fortfarande ont i halsen och min hosta som jag fick på Nya Zeeland är tillbaka. Så jag ställde tyvärr in dagens lastbilsäventyr, en kille som min vän Chatis känner skulle annats ha plockat upp mig med en lastbil idag, jag hoppas jag kan följa med honom en annan dag istället.

Idag var det inte bara jag som var krasslig, vandrarhemmets wi-fi låg nere när jag vaknade. Så för att få tag på internet blev jag tvungen att gå in till en av stans gallerior, men deras wi-fi låg också nere. Efter en stunds fundering kom jag på att turistbyrån har wi-fi så jag gick bort till dom och deras internet fungerade.

Anledningen till att jag var så angelägen att få tag på internet berodde på att jag behövde förs över mer pengar till mitt bankkort samt hyra en bil. Så jag tog och bokade mig en liten Toyota på en av stans biluthyrare, väl framme hos Thrifty som dom heter så hade jag lyckats boka en bil med fel datum.

Istället för dagens datum så hade jag valt morgondagens, jag gjorde exakt samma misstag på vandrarhemmet YMCA i Christchurch. Haha! Jag hade dock tur, dom hade en bil ledig så jag bokade den tillsammans med en full försäkring så klart, dom kör ju på fel sida här också. Fast efter mina 200 mil på Nya Zeeland så börjar det här kännas som rätt sida, man lär sig snabbt att köra på vänster sida.

Ute på parkeringen hämtade jag inte upp någon liten Toyota direkt, det blev en grym Mitsubishi Eclipse Cross LS. Ni som läst den här usla bloggen vet att jag tycker att bilar från Japan är dom bästa bilarna, förutom Ford Mustang så klart. Jag körde fem kilometer norrut för att komma till truckstopet och här ser jag en Volvo-lastbil koppla ihop en trailer, jag frågar killen som kör lastbilen om jag fick ta några kort.

Han är otroligt trevlig och vi står och pratar en ganska lång stund, sen frågar han mig om jag vill åka med en liten bit. Jag tackar ja till hans erbjudande och vi åker bort till hans chef för att hämta ett papper, det här är första gången som jag åker med i ett road train och det ör så coolt. Föraren berättar att växellådan är automat men att han alltid växlar manuellt när han ska iväg för att inte bränna kopplingen. Han älskar sin lastbil och berättar att Volvo är överlägsen i jämförelse med dom amerikanska lastbilarna som så många använder.

Jag visste redan innan att det är stor skillnad mellan dessa, många amerikanska lastbilar saknar till exempel bromsar på framaxeln. En Scania eller Volvo har, i jämförelse med dom amerikanska, mycket bättre bränsleförbrukning, bättre växellådor, bättre motorer och dom är skönare att köra. Efter en jäkla massa lastbilssnack så åker vi tillbaka till min hyrbil på truckstopet.

Här blir jag kvar i ett par timmar för att fota fler road trains, sen åker jag in till stan för att använda turistbyråns wi-fi igen. Jag har lyckats hitta en radiostation som heter Triple J som jag älskar att lyssna på, dom spelar jäkligt bra musik. Sen återvänder jag till vandrarhemmet och här somnar jag redan innan klockan 21. Tack för att du besöker mig.

- Det blir 39° varmt i Alice Springs idag

- Soluppgång

- Min hyrbil, en Mitsubishi Eclipse Cross

- Så jäkla skönt med hyrbil



- Det blev 43° som varmast idag

- Föraren av den här lastbilen älskar sin Volvo

- Ett road train lämnar Alice och kör norrut

Mitt intresse för lastbilar

Ett av mina största intressen är lastbilar och jag skyller allt på min morbror Sören, han körde omkring i Falun med schaktmassor när jag var ung och när det var dags för PRAO i skolan valde jag att åka med honom i hans Scania under en vecka, det satte så klart sina spår i den lilla skitungen som jag var. Några år senare blev jag vän med en kille som hette Jimmy, hans pappa körde en Scania och jag stod ofta och kollade när han drog iväg på söndagar. Filmen Smokey and the Bandit hjälpte också till.

Det tog mig många år att ta lastbilskörkort, men år 2001 kämpade jag på Affas Trafikskola i Falun, både med teori men även med Affas cigarettrök då han rökte konstant i lastbilshytten. Jag klarade båda teoriproven på första försöket och jag klarade dom båda uppkörningarna på första försöket, trots att snön vräkte ner och att jag fastnade i en backe.

En av dom största anledningarna till varför jag reste till Australien år 2011 var just lastbilar, i Australien rullar det lastbilar som är 50-55 meter långa och det var en otrolig häftig upplevelse att se dessa monster. Lastbilen Scania har alltid varit min favorit, även om Volvos senaste lastbil är riktig bra har Scania alltid varit nummer ett för mig. I år valde jag att göra en Scania-tatuering och mitt intresset för lastbilar och Scania kommer nog aldrig att svalna.

- 50 meter långt road train i Australien

- Scania for life

- Min tatuering

USA-resan 2017-10-12

Gallup, New Mexico

Vi vaknar upp i staden Gallup och intill motellet  passerar godstågen tätt efter varandra. Trots att vi bara åker 35-40 mil om dagen går dagarna för fort och jag börjar redan se resans slut framför mig, vi åker hem på tisdag och det känns jobbigt att tänka på det. Som det känns nu så kommer jag göra om den här resan redan nästa år, Route 66 har gett mig så mycket glädje och människorna jag möter längs med vägen är så öppna och gästvänliga.

Jag fyller år idag och jag får en fin skylt av Adam i present. Vi börjar dagen med att köra fel, men vi gör det medvetet för att ta oss till en restaurang som heter Route 66 Diner och här äter vi frukost. Vi valde den här restaurangen för att den ser ut som restaurangerna gjorde på 50-talet i USA, här sitter man i bås vid fönstren och vid entrén står en jukebox av mörket Rock-Ola. Utanför börjar solen lysa upp dom vackra bergen som vi ser från restaurangen. Efter att ha stoppat in en baconomelett i ansiktet så slår vi ner våra rumpor i Mustangens skinnklädsel och drar vidare västerut på vår Route 66-resa.

Idag är det jag som rattar vår älskade Mustang och det passar ju bra eftersom det är min födelsedag, en bättre present än att köra en svart Mustang längs med Route 66 kan jag inte önska mig. Det skulle vara en Mustang-GT då, men med tanke på incidenten i Pontiac så kanske det duger med en turbomatad 2,3 liters EcoBoost-motor i alla fall.

ARIZONA

När vi rullar in i delstaten Arizona, som är den sjunde delstaten längs med Route 66, så ändras plötsligt klockan trots att vi inte bytt tidszon. Vi får senare reda på att Arizona har sommar och vintertid och det är därför som klockan gått tillbaka en timme idag. Vi hade inte kört länge i Arizona för än det dyker upp hästar på vägen, vi stannar och tar några kort, det visar sig att hästarna har rymt. Sen kör vi till Petrified Forwst National Park. Vi betalar 160 kronor och kör in, här är otroligt vackert och det påminner om en blandning av Grand Canyon och Death Valley. Den här parken är den enda parken i hela USA där det finns en bit av Route 66. Efter parkbesöket kör vi till Jack Rabbit Tradepost, här står en stor gul skylt med en kanin på vid sidan av vägen. Skylten finns med i filmen Bilar.

Winslow, Arizona

Efter att kört en stund kommer vi in i Winslow, i en av korsningarna finns en staty. Om man lyssnar på låten ”Take it easy” med gruppen Eagles så sjunger dom ”Im standing in the corner in Winslow, Arizona” och det är den här platsen som Eagles sjunger om. Vi bestämmer oss för att övernatta här i Winslow, Adam och jag hittar på motellet Delta Motel i utkanten av den lilla staden. Ett rum här kostar 600 kronor och vi får rum 6 som är Corvette-rummet, hela rummet är fullt med Corvette-tavlor.

Klockan är ganska lite och Adam vill fixa lite med sina foton så jag passar på att ta vår älskling bort till en tvätthall, det är ju egentligen min födelsedag men jag fjäskar hellre för den jag har kär. Först körde jag igenom Mustangen genom en maskintvätt utan borstar, men jag blev inte nöjd med resultatet så jag körde in Mustangen i tvätthallen för att tvätta älsklingen för hand. Dom ingrodda insekterna började lossna från fronten och när det såg bra ut körde jag igenom maskintvätten en gång till. Det får duga tänkte jag och körde tillbaka till motellet.

Efter att ha sett den vackra solnedgången ifrån motellet drar jag och Adam iväg för att hitta någonstans att äta, vi glider in på restaurangen Relic Road. Här beställer jag in en baconburgare. Mätta och belåtna åker vi omkring med Mustangen under kvällen och njuter av att vara här. Jag älskar dig USA.

Idag besökte vi följande städer längs med Route 66:

NEW MEXICO:

Gallup

Difiance

Manuelito

ARIZONA:

Lupton

Houck

Sanders

Chambers

Navajo

Holbrook

Joseph City

Manila

Hibbard

Hobson

Winslow

USA-resan 2017-10-11

Moriarty, New Mexico

Efter att ha tryckt i oss frukost i plytet går vi tillbaka och packar ihop våra väskor, min resväska börjar bli så full att den knappt går att stänga längre. För många souvenirbutiker längs vår väg har inte bara sabbat utrymmet i min resväska utan även min reskassa. Efter att ha packat ner resväskorna i den kalla Mustangen, det är bara 6 grader varmt ute, så sätter vi kurs västerut igen.

Albuquerque, New Mexico

Efter att ha åkt över höga berg och ner i djupa dalar rullar vi in i Albuquerque, här hittar vi en massa vackra neonskyltar från förr. När vi kör till May Café för att fota en staty föreställandes en man med en yxa så är yxan och statyns armar borta, det känns så sorgligt att så mycket av dom gamla sevärdheterna förfaller. Vi fortsätter genom Albuquerque och hela staden liknar mer en  byggarbetsplats, det grävs och asfalteras på Route 66 som går genom staden. Efter att ha snurrat runt och kört fel ett antal gånger hittar vi på Route 66 till slut, den här delen av Route 66 är riktigt gammal, skyltarna längs med vägen säger att den är lagd före år 1937.

Los Lunas, New Mexico

Vi kör fel även i staden Los Lunas, det börjar bli tröttsamt, det är bristen på skyltningen som är det största problemet. När vi hittat rätt sätter Mustangen av i full galopp över platt landskap med höga berg i horisonten och intill vägen väger gult gräs. Det är så vackert att det gör ont, ett flera kilometer långt tåg med fem stycken diesellok slingrar sig fram intill oss i det vackra landskapet. Sen måste vi stanna för att tanka, vi tankar Mustangen med bensin för 200 kronor. Vi kör i flera timmar tills vi kommer fram till Grants.

Grants, New Mexico

I staden Grants hittar vi en vacker neonskylt som vi fotar och sedan hittar vi på en Route 66-skylt som man kan ställa bilen under, vi ställer upp Mustangen och tar några foton. Sen drar vi vidare och på höger sida dyker det upp röda berg som vi stannar och fotar, det är overkligt vackert här.

Gallup, New Mexico

När vi rullar in i staden Gallup ser vi en Chevroltet som ränt rakt in i en pick-up. Vi hittar på motellet El Capitan, jag springer in och bokar ett rum åt oss för 385 kronor. Billigare än så blir det knappast. När vi dragit in resväskorna på rum 119 så åker vi bort till restaurangen Domino’s för att ta med oss hämt-pizza som vi tar tillbaka till motellet. I morgon kommer vi att lämna delstaten New Mexico för att rulla in i Arizona. Hittills har vi besökt Illinois, Missouri, Kansas, Oklahoma, Texas och New Mexico. Både jag och Adam har höga förhoppningar på Arizona.

Idag besökte vi följande städer längs med Route 66:

NEW MEXICO:

Moriarty

Edgewood

Tijeras

Albuquerque

Isleta Pueblo

Los Lunas

Correo

Mesita

Laguna

Paraje

Budville

Cubero

San Fidel

McCarty's

Grants

Milan

Anaconda

Bluewater

Prewitt

Thoreau

Gallup

USA-resan 2017-10-10

Vega, Texas

Under tiden som Adam gör sig i ordning går jag ut och varmkör Mustangen. Vid sjutiden i morse var det bara 1 plusgrad i Vega. När vi ger oss iväg visar termometern 8 grader varmt. Vi kör en stund tills vi kommer fram till Midpoint Café, här finns en vit linje målad tvärs över vägen. Den vita linjen markerar att vi har kommit halvvägs på Route 66, vi har nu lika långt till starten i Chicago som slutet i Los Angeles. Tyvärr är caféet stängt så vi går bort till en souvenirbutik, damen i kassan berättar att hon hade haft caféet i 24 år men hon sålde det för några år sedan. Hon var besviken på mannen som hade köpt det eftersom han har det stängt i sex månader varje år. Midpoint Café finns med i filmen Bilar. Innan vi drar tar vi ett kort på damen och hennes söta hund.

- NEW MEXICO -

Efter en stunds körning rullar vi in i delstaten New Mexico, det här är den sjätte delstaten vi besöker längs med Route 66. När vi kommer in i New Mexico så går klockan bakåt en timme, vi har bytt tidzon för första gången under vår resa på Route 66. Strax före staden Bard stannar vi till vid en restaurang som heter Russell’s Café och här äter vi en stadig frukost, det blir en hamburgare. Efter att handlat på mig ett par flaskor Dr. Pepper light drar vi vidare.

Tucumcari, New Mexico

När vi rullar in i Tucumcari ser vi en hel del vackra neonskyltar, det blir ett jäkla stannande efter vägen men det är det väl värt. Dagens höjdpunkt är motellet Blue Swallow Motel och dess otroligt fina neonskylt. 

Santa Rosa, New Mexico

I staden Santa Rosa hittar vi museet Auto Route 66 Museum, vi betalar 40 kronor i inträde och här inne finns det massor av fina gamla bilar. Några av dom är rariteter. Vi kör vidare västerut i flera timmar tills vi ser en souvenirbutik och här finns också den äckliga restaurangen Dairy Queen, men vi behövde äta. Jag köper en hamburgare och en dricka för 65 kronor, mätta och belåtna kör vi vidare tills vi hittar en till souvenirbutik, den här heter Clines Corners och den stod klar 1934.

Moriarty, New Mexico

Vi kör emot en otroligt vacker solnedgång och i Mustangen spelas det country för fulla muggar. I Moriarty hittar vi på ett motell som heter Super 8 och idag är det Adams tur att betala för övernattningen. Här hittar jag på en liten tvättstuga som jag använder för att tvätta mina skitiga kläder som jag har samlat på mig under resans gång. Igår kväll började vi kolla på filmen ”Raka spåret till Chicago”, vi såg aldrig klart på den så vi fortsatte att titta på den innan det var dags att dra täcket över huvudet.

Idag besökte vi följande städer längs med Route 66:

TEXAS:

Vega

Adrian

Glenrio

NEW MEXICO:

Endee

Bard

San Jon

Tucumcari

Montoya

Newkirk

Cuervo

Santa Rosa

Romeroville

Pecos

Glorieta

Santa Fe

Domingo

Algodones

Bernalillo

Alameda

Buford

Moriarty