USA-resan 2017-10-12

Gallup, New Mexico

Vi vaknar upp i staden Gallup och intill motellet  passerar godstågen tätt efter varandra. Trots att vi bara åker 35-40 mil om dagen går dagarna för fort och jag börjar redan se resans slut framför mig, vi åker hem på tisdag och det känns jobbigt att tänka på det. Som det känns nu så kommer jag göra om den här resan redan nästa år, Route 66 har gett mig så mycket glädje och människorna jag möter längs med vägen är så öppna och gästvänliga.

Jag fyller år idag och jag får en fin skylt av Adam i present. Vi börjar dagen med att köra fel, men vi gör det medvetet för att ta oss till en restaurang som heter Route 66 Diner och här äter vi frukost. Vi valde den här restaurangen för att den ser ut som restaurangerna gjorde på 50-talet i USA, här sitter man i bås vid fönstren och vid entrén står en jukebox av mörket Rock-Ola. Utanför börjar solen lysa upp dom vackra bergen som vi ser från restaurangen. Efter att ha stoppat in en baconomelett i ansiktet så slår vi ner våra rumpor i Mustangens skinnklädsel och drar vidare västerut på vår Route 66-resa.

Idag är det jag som rattar vår älskade Mustang och det passar ju bra eftersom det är min födelsedag, en bättre present än att köra en svart Mustang längs med Route 66 kan jag inte önska mig. Det skulle vara en Mustang-GT då, men med tanke på incidenten i Pontiac så kanske det duger med en turbomatad 2,3 liters EcoBoost-motor i alla fall.

ARIZONA

När vi rullar in i delstaten Arizona, som är den sjunde delstaten längs med Route 66, så ändras plötsligt klockan trots att vi inte bytt tidszon. Vi får senare reda på att Arizona har sommar och vintertid och det är därför som klockan gått tillbaka en timme idag. Vi hade inte kört länge i Arizona för än det dyker upp hästar på vägen, vi stannar och tar några kort, det visar sig att hästarna har rymt. Sen kör vi till Petrified Forwst National Park. Vi betalar 160 kronor och kör in, här är otroligt vackert och det påminner om en blandning av Grand Canyon och Death Valley. Den här parken är den enda parken i hela USA där det finns en bit av Route 66. Efter parkbesöket kör vi till Jack Rabbit Tradepost, här står en stor gul skylt med en kanin på vid sidan av vägen. Skylten finns med i filmen Bilar.

Winslow, Arizona

Efter att kört en stund kommer vi in i Winslow, i en av korsningarna finns en staty. Om man lyssnar på låten ”Take it easy” med gruppen Eagles så sjunger dom ”Im standing in the corner in Winslow, Arizona” och det är den här platsen som Eagles sjunger om. Vi bestämmer oss för att övernatta här i Winslow, Adam och jag hittar på motellet Delta Motel i utkanten av den lilla staden. Ett rum här kostar 600 kronor och vi får rum 6 som är Corvette-rummet, hela rummet är fullt med Corvette-tavlor.

Klockan är ganska lite och Adam vill fixa lite med sina foton så jag passar på att ta vår älskling bort till en tvätthall, det är ju egentligen min födelsedag men jag fjäskar hellre för den jag har kär. Först körde jag igenom Mustangen genom en maskintvätt utan borstar, men jag blev inte nöjd med resultatet så jag körde in Mustangen i tvätthallen för att tvätta älsklingen för hand. Dom ingrodda insekterna började lossna från fronten och när det såg bra ut körde jag igenom maskintvätten en gång till. Det får duga tänkte jag och körde tillbaka till motellet.

Efter att ha sett den vackra solnedgången ifrån motellet drar jag och Adam iväg för att hitta någonstans att äta, vi glider in på restaurangen Relic Road. Här beställer jag in en baconburgare. Mätta och belåtna åker vi omkring med Mustangen under kvällen och njuter av att vara här. Jag älskar dig USA.

Idag besökte vi följande städer längs med Route 66:

NEW MEXICO:

Gallup

Difiance

Manuelito

ARIZONA:

Lupton

Houck

Sanders

Chambers

Navajo

Holbrook

Joseph City

Manila

Hibbard

Hobson

Winslow

USA-resan 2015-01-23

Phoenix, Arizona

Jag och Kim vaknar klockan 06:40 idag, jag börjar med att säkerhetskopiera alla foton som jag tog igår med både min digitalkamera och mobiltelefon till min laptop. Sen kopierar jag alla mina favoritfoton på en USB-sticka som jag alltid har på mig, det skulle vara mycket ledsamt om alla foton försvann i en stöld eller brand, gud förbjude. Vi packar sedan ihop våra saker, min vinterjacka ligger nu i bilen för att jag ska få ihop resväskan. Kim och jag har handlat t-shirts och annat skräp som om det vore sista gången vi får handla, tur lönen ramlade in på kontot inatt så man kan handla mer.

Lämnar hotellet

När klockan är 07:55 lämnar vi vårt hotell i Phoenix, enligt vår resplan måste vi åka långt idag och Kim har knappat in staden Deming i vår GPS som säger att det är 55 mil till Deming. Vårt hotell som vi sov på ligger norr om Phoenix och vi ska nu åka söderut, när klockan är 08:25 passerar vi Phoenix. Kim knappar in ett McDonalds i vår GPS och när jag kör in på parkeringen så känner jag igen mig - det var här vi åt i december år 2012. Klockan är 08:50 när vi trycker i oss smörgåsarna och en kopp varm choklad med grädde på toppen.

Kaktus-jakt

Klockan 10:20 ser Kim ett par kaktusar vid en mack och vi stannar och tar några kort på dessa och på macken handlar jag Dr. Pepper Light som är den godaste drickan här - enligt mig. Klockan 10:50 passerar vi South Tuscon och 12:20 är klockan när vi tankar och handlar mer skräp. När klockan är 13:20 lämnar vi delstaten Phoenix och vi rullar nu omkring i delstaten New Mexico, vi kommer att byta delstat en gång till idag. Klockan 14:30 gör vi ett stopp i Butterfield Station och banne mig stannade vi inte här år 2012 också.

Déjá Vu

Vad märkligt att man kör här igen och sedan svänger av till två butiker som man varit på förr utan att veta var butikerna låg. Anledningen till att vi stannade till i Butterfield Station var för att handla mer turistskräp, på väg ut från parkeringen noterar Kim en stäpplöpare och jag som har tjatat om stäpplöpare hela veckan stannar och tar ett par kort på den fräna växten. Jag har till och med gjort en låt om stäpplöpare, jag sjunger Ini Kamoze gamla låt "Here Comes the Hotstepper" men istället för hotstepper sjunger jag: "Here Comes the Stäpplöpare" Jag må vara övertrött och lite uttråkad av amerikansk motorväg. Haha!

Deming, New Mexico

Klockan 15:20 rullar vi in i staden Deming och här bodde vi år 2012, det motell vi bodde på då stod kvar än idag och hela Deming ser ut som det gjorde år 2012. Trots att vi inte behöver åka inne i Deming så väljer vi att göra det ändå, det är roligt att åka här då vi bara sett motorväg hela dagen. Klockan 16:20 tar vi middag på ett Subway någonstans efter vägen. När klockan slår 17:12 lämnar vi delstaten New Mexico för att ta Mustangen till delstaten Texas och här byter vi också tidzon. Nu är vi ytterligare en timme närmare Sverige och det är ju aldrig bra när man är på semester, vi ligger nu bara sju timmar efter, det var nio timmar i Kalifornien.

Letar wi-fi

När klockan är 18:25 (Texas tid alltså) så kliver vi in på ett Starbucks efter vägen, Starbucks har gratis internet så det är faktiskt därför vi besöker så många Starbucks och McDonalds. Anledningen till att vi stannat till vid det här Starbuckset (Hur böjer man Starbucks?) är att vi ska boka ett hotell efter vägen med hjälp av deras wi-fi. Tyvärr har deras internet gått sönder så vi parkerar utanför ett McDonalds ett par kvarter längre bort. Vi stannar utanför för att kolla om deras internet fungerar ut på parkeringen, vilket det också gör.

Bokar motell

Vi bokar ett motell i staden Van Horn, Texas för 430 kronor (215 per skalle) Klockan 19:15 tankar jag för 23 dollar (192 kronor) och vi får 10.507 gallons (39 liter) Den förbannade dollarn står nu i 8,33, som tur är har jag rätt mycket dollar kvar av dom dollar jag växlade till mig i somras då den stod i runt 7 kronor. Klockan 19:40 rullar vi förbi staden El Paso, Texas och när vi rullar på den motorväg som går utanför El Paso i mörkret så ser stan gigantisk ut, den tar aldrig slut. Det bor cirka sexhundra tusen invånare i El Paso, den ligger dock granne med staden Juárez i Mexico som har cirka 1,4 miljoner invånare. Vi såg nog bägge städerna från motorvägen och då blev det ju en stad med två miljoner invånare.

Vi kör i 130 km/h

Klockan 20:25 höjs hastighetsbegränsningen på motorvägen vi kör på, nu är det lagligt att köra i 80 mph vilket är cirka 130 kilometer i timmen. Mellan vägarna sitter vajerräcken och det är första gången som jag och Kim ser vajerräcken i USA och vi gissar på att det är därför som hastighetsbegrensningen är satt till 130 kilometer intimmen. På motorvägen sitter en kul skylt med texten: "Workong for you. Give us a break" Sist jag var i USA såg jag skyltar med texten: "Stay sober or get pulled over" men några sådana skyltar har jag inte sett den här gången.

Passkontroll i natten

När klockan är 20:50 börjar det blinka gula lampor på några skyltar i mörkret. Kim hinner läsa något med kontroll, jag minns att sist jag var här hamnade vi i en vägkontroll där dom bland annat kollar passet på dom som passerar, så jag talar om för Kim att plocka fram hennes pass. Väl framme vid kontrollen ser vi "knarkhundar" stå och nosa på en lastbil och när det är vår tur så visar vi våra pass för en dam och hon frågar om vi är amerikanska medborgare. "No, we are from Sweden" säger jag och känner mig som Morgan eller Ola-Conny. Vi får tillbaka passen och vi får åka vidare. Trots att vi kör så fort som 130 kilometer i timmen så ligger aldrig varvräknaren över två tusen varv på Mustangen, det är så tyst i cupen att man kan höra en knappnål falla - i 130 kilometer i timmen.

Framme vid motellet

Klockan 21:20 är vi framme vid det hotell som vi bokade tidigare, motellet heter Motel 6 och jag har lokaliserat en biltvätt ett stenkasst här ifrån. I morgon ska älsklingen få ett morgonbad av mig, hon är bra skitig nu min lilla lortgris. På tal om Mustangen så har vi idag kört 91 mil, vilket är ganska mycket men då har vi också kört nästan hela den här dagen. Vi har nu kört totalt 412 mil sedan vi hämtade ut Mustangen den 12 januari. Vi har tankat för totalt 2040 kronor och för dom pengarna har vi fått 365 liter bensin vilket ger ett snittpris på 5,58 kronor litern. Nu är klockan kvart i midnatt och jag ska nu ta en dusch för att sedan sova, vi ligger lite plus i vår resplan just nu och det känns bra. Tack för att du läser...

Mil totalt: 412 mil

Tankat för: 2040 kronor

Bensin hittils: 365 liter

Bensin snittpris: 5,58 kr litern

- Kaktus i Arizona...

- Jag sprang upp för ett berg för att fota. Såg denna på väg till bilen...

- En hylla med vargar...

- Närmar oss Texas, då måste man tanka i cowboy-hatt

- Stilig...

- Älsklingen speglar sig...

- Gammal bil...

- Gammal brandbil...

- Se där, en stäpplöpare...

Ford Mustang 2015...

- Förbannat...

- Det blev 91 mil idag...

USA-resan 2015-01-21

Las Vegas, Nevada

Jag vaknar klockan 06:35 idag, vi packade ihop våra saker för idag lämnar vi Las Vegas. Las Vegas är en cool stad, men både jag och Kim känner att vi är klara med stan och jag har ju varit här en gång förut. Den här gången spelade jag bort fem dollar vilket får vara godkänt, jag gillar inte att spela med pengar men när man är i Las Vegas så hör det väl till gissar jag. Klockan 07:50 rullar vi ut från hotellet Super 8 och efter att vi kört i exakt en halvtimme äter vi frukost på McDonalds.

Hoover Dam

Klockan 09.00 tankar vi för $15 och vi får 6.151 gallons, vi har nu tankat för 1544 svenska kronor sedan vi tog ut bilen i San Francisco. Vi far vidare och i en brant nedförsbacke ser vi Lake Mead framför oss, utsikten här är otrolig. Klockan 09:35 kommer vi fram till Hoover Dam som är en gigantsik damm som medverkat i flera filmer. Vi tar några kort på dammen och sedan går vi tillbaka till parkeringshuset där vi ställt bilen. Kim hittar dock en souvenirbutik där jag handlar på mig lite skräp. Klockan 10:35 lämnar vi Hover Dam och vi som tur är får vi köra på den imponerande bron som också finns vid Hoover Dam och som går över Colorado River.

Mike O'Callaghan-Pat Tillman Memorial Bridge

Brons namn är Mike O'Callaghan-Pat Tillman Memorial Bridge och öppnade så sent som 2010. Här passerar 15,000 fordon om dagen - enligt Wikipedia. Så fort vi passerar bron passerar vi också en tidzon. Det är dags att ställa fram klockan en timme vilket också betyder att vi närmar oss Sverige, när klockan är 11:35 lämnar vi delstaten Nevada och kör in i Arizona. När klockan slår 11:40 rullar vi in i staden Kingman och här finns det rester av den klassiska vägen Route 66 som vi når klockan 11:50. Kim som älskar McDonalds vill äta lunch på det McDonalds som ligger alldeles bredvid Route 66 här i Kingman.

Route 66

Efter lunchen åker vi omkring på Route 66 och kollar efter några fräna Route 66 skyltar, vi hittar en bränslecistern med den klassiska skylten Route 66 på och bredvid dundrar ett godståg med fem gigantiska lok förbi. Vi tar några kort på cisternen och sen springer jag ut mitt på den väg som ligger intill för att fota ett Route 66-märke i vägen. Klockan 13:30 lämnar vi Route 66 och Kingman bakom oss. När klockan är 14:30 når vi Seligman och vi åker på Route 66 igen, här i klassiska Seligman handlar jag en massa souvenirer med Route 66 på.

Vi lämnar Seligman med vårat nyinköpta skräp när klockan är 15:20, jag känner mig sorgsen av att åka här. Dom få resterna av den gamla landsvägen är i väldigt dåligt skick. Som tur är finns det en del butiker som säljer Route 66-souvenirer längs med vägen och som håller vägen vid liv, men jag undrar hur länge vissa vägavsnitt kommer att finnas kvar med tanke på att dessa inte längre är nödvändiga då den nya motorvägen går snabbare. Klockan 15:40 tankar vi på en Shellmack och den här gången tankar vi för $20, inne på Shellmacken hittar vi mer skräp och på radion inne på macken hör jag en låt jag gillar. Senare på kvällen googlar jag låttexten och det är Boy Georges låt "The Crying Game" och den kommer alltid få mig att tänka på Route 66. En självklar låt borde ju vara "Route 66" med Nat King Coles.

En annan låt som går varm här och som jag kommer förknippa med min USA-resa är "Take Me To Church" med Hozier. Vid den här Shellmacken slutar Route 66 igen. Klockan 16:00 kommer vi fram till en liten by som heter Ash Fork och vi åker på Route 66 igen, jag hittar en urgammal bensinmack som jag tar kort på. Sen drar vi vidare, Ash Fork känns - olustigt. Ju närmare vi kommer vårt slutmål för idag desto kallare blir det, termometern i Mustangen tickar ner från 13 plus till 5 på bara någon kilometer.

Jag börjar genast tänka tillbaka till 2012 när jag befann mig här i närheten, vi hade kört hela dagen och det var mörkt. Vi kom fram till en trafikstockning så jag stannade, det regnade lite men det var inget jag tänkte på. När kön började rulla och jag skulle iväg kastade sig Mustangen åt sidan. Det var blå-is med vatten på och här satt jag med en bakhjulsdriven bil med breda däck utan dubbar. Handen på hjärtat, jag var livrädd! 

Williams, Arizona

Klockan 16:30 når vi hotellet Days Inn som ligger strax utanför Williams, det ligger snö efter vägen och på hotellets baksida. Men vägarna är torra och när jag kollar temperaturen för Williams så ska det bli minus sju i natt och fyra plus på dagen i morgon. Tur man har vinterjackan med sig - det har inte Kim. Vi checkar in och vi får rum 205 som ligger en trappa upp. Vi släpar upp våra resväskor och packar upp, klockan 16:55 tar vi våra smutsiga kläder för att använda oss av hotellets tvättmaskiner. Det var på håret för jag har bara ett par rena strumpor kvar, sedan sätter jag digitalkameran, telefonen och videokameran på laddning. I morgon ska vi till Grand Canyon och jag önskar att det inte faller någon snö i natt så att vi kommer iväg. Tack för att du läser...

- Bro vid Hoover Dam...

- Hoover Dam är imponerande...

- Hoover Dam...

- Staty vid Hoover Dam...

- Vad lurar i mörkret?..

- Vi är på Route 66 i Kingman...

- Route 66  mellan Seligman och Ash Fork...

- Dom fick alla mina pengar, jag fick skräp...

- Jag älskar Route 66...

- Så roligt att vara här...

- Historic Route 66...

- En gammal mack intill Route 66...

- Glamoröst, verkligen glamoröst...

Ett resminne: Mustang är en sommarbil

Det är i slutet av 2012, jag och två till befinner oss i en Ford Mustang och en massa mil norr om Las Vegas. Det är riktigt mörkt ute och plötsligt hamnar vi i en trafikstockning som tar upp alla tre filerna. Det har väl hänt något hinner jag tänka innan jag upptäcker att den torra fina asfalten som vi färdats på har förvandlats till en isgata med vatten ovanpå.

Mustangen som är bakhjulsdriven och med V6:a under huven är inte den optimala farkosten på snorhala vägar, dessutom så sitter det några riktigt breda sommardäck på den vilket inte heller är något man önskar sig när det är halt. Jag är rätt så erfaren med att köra bakhjulsdrivet vid halt väglag men jag var så fruktansvärt nervös och orolig. Kön började röra på sig och det gjorde vår Mustang också - mest i sidled trots antispinnfunktionen påslagen.

Det var kväll och vi var trötta så vi letade samtidigt efter ett hotell, vi var beredda att ta första bästa hotell för att slippa köra mera. Vi hittar ett som hade en brant backe upp till hotellet - så klart. Uppförsbacken innehöll också en skarp sväng till vänster. Jag var alltså tvungen att ta fart för att komma upp för backen samtidigt som jag var tvungen att slå av på farten för att inte köra av. Vi tar oss upp med nöd och näppe och checkar in, vi får naturligtvis ett rum som ligger så långt bort från receptionen som möjligt.

Hotellet är stort och för att ta sig till vårt rum behövde man köra runt och in på baksidan och vägen dit var kurvig. Trots att jag körde i fem kilometer i timmen såkörde jag på bredställ. Vi hottade på rummet, jag tog en dusch och försökte sova men jag sov väldigt dåligt den natten. Låg bara och tänkte på hur jag skulle ta mig ner för hotellet och jag hoppades på att snön skulle vara borta dagen efter. Det var den såklart inte!

Morgonen därpå så lät jag bilen stå och jag gick ner till den bensinmack som låg i närheten av hotellet för att köpa frukost och för att kolla om det gick att köra ner från hotellet en annan väg än den vi åkte uppför igår. Jag hittade en nerförsbacke som var rak och som ledde ut på en parkering och fram till den bensinmack som jag nyss handlat frukost på.

Jag går tillbaka till hotellet och hämtar sällskapet och vi åker nerför backen, eller glider ner med abs:en smattrandes. Jag bestämmer mig för att svänga in på macken för att tanka då det var lite ont om soppa. I USA finns det två sätt att tanka på, antingen betalar du med kort vid pumpen och tankar eller så går du in på macken och betalar för en viss mängd bensin som du sedan kan gå ut och tanka för.

Jag gjorde det sistnämnda och förklarar för den trevliga kvinnan bakom disken att jag ville ha bensin till den bilen samtidigt som jag pekar ut mot vår bil. Hon tittar ut och får se Mustangen och hon utbrister: "A Mustang? That is a summer car!" Hon tyckte förmodligen jag var korkad som körde omkring i en Mustang på vintern och med all rätt kan jag tycka. Jag talar om för henne att jag är från Sverige och att vi är vana med att åka omkring så här, vilket var en stor fet lögn.

Hon skulle bara veta hur jävla nervös jag var när jag berättade det för henne. Hon frågar vart vi ska och jag svarar österut, hon säger att en stor blizzard var på väg in mot vårt håll och att vi skulle ta vägen söderut istället. Jag tackade för tipset och sa: "God bless you!" och gick ut för att knappa in Phoenix i GPS:en, vi startar upp bilen och kör i cirka 30 minuter och termomtern visar fem plusgrader.

Vägen är snustorr och jag pustar ut, jag har aldrig varit så rädd som jag var kvällen innan. Jag kommer aldrig glömma bilkön i blixthalkan eller den trevlig kvinnan på den där bensinstationen i Flagstaff, Arizona och hennes förvånande kommentar. "A Mustang? That is a summer car!"

- Här står hon och skäms - hjärtat...

USA resan 2012-12-25

Stiger upp klockan 09.00 på självaste christmas day, så idag firar hela USA jul och vi har nu varit i USA i en vecka redan. Klockan 9.35 äter vi frukost och klockan 10.20 checkar vi ut från det 5 stjärniga hotellet, det har varit skönt med lite lyx men nu väntar billiga motell igen. Vi rullar ut ur Las Vegas till tonerna av "Silent Night" som spelas på radion. Vi passerar Hoover dammen, vi har inte tid för ett stopp vilket känns tråkigt. Vi är nu på väg till Grand Canyon Resort och vi kör på den ena långa raksträckan efter den andra när vi inser att vi kör på den klassiska Route 66. Hastigheten på Route 66 är 65 miles per hour, men eftersom vi är på den kända vägen så kör jag i 66 miles per hour - väldigt moget av mig.

Sen passerar vi en skylt som det står Route 66 på, vi bestämmer oss för att backa tillbaka på en väg som inte är en motorväg och där hastigheten är ganska så låg och det kommer inga bilar. När jag backat klart kommer det en polisbil med blåljusen på och ställer sig bakom våran bil. Ut kliver en manlig polis som vill se mitt körkort, jag får en muntlig varning för att jag backat på vägrenen, han vill inte ha några olyckor idag säger han. Polismannen är faktiskt väldigt trevlig och efter han gett mig tillbaka körkortet så frågar han vart vi är på väg, han säger att vi har kört fel. Han släpper oss och vi kör vidare, vi hade kört åt fel håll i nästan en timme så jag är glad att han stoppade oss.

Nu är det dags att flytta fram klockan en timme närmare Sverige då vi är i Arizona. Klockan 17.00 är vi framme vid Grand Canyon Resort, som ligger ute i ödemarken, vi har till och med kört på en stund på grusväg för att komma ut hit. I ett stort vitt tält handlar jag en mugg som det står Route 66 på och vi får tips på var vi kan bo i natt, vi åker nästan på en gång för att leta efter motellet. Efter att vi kört fel, som vanligt, så kommer vi fram till motellet som ligger i Meadview i Arizona.

Här checkar vi in klockan 18.50 och efter att vi ställt in våra väskor på rummet så åker vi till den lokala puben som heter Fishermans Landing Bar, här sitter byns invånare och dricker och jag känner mig malplacerad, men det går bra, damen bakom disken är trevlig. Vi beställer in mat när klockan är 19.30 och jag tar strips med chickenwings som ser mer ut som kycklingklubbor.

Jag tänker på allt vi har varit med om idag, vi har kört (fel) på fantastiska Route 66, vi har blivit stoppade av polisen på Route 66 och vi (jag) har kört 66 mph på Route 66, jag är så otroligt glad och lycklig över att vi fick köra på den. Klockan är snart 22.30 och jag ska snart sova, i morgon åker vi här ifrån och vår road trip går nu österut mot Dallas.




Vi checkar ut från vårt hotell i Vegas



Här är vi



Otroligt vackert



Det kryllar av dessa nos-volvosar



Stora lastbilar



Tågset med tre lok fram och två bak



Vi åker på historiska Route 66



Resans höjdpunkt, det här är något jag aldrig glömmer



Vilda kor på grusvägen



1. Motorn har varit på i 39 timmar
2. Vi har använt 211 liter bensin
3. Vi har kört 235 mil
4. Hon drar 0,89 just nu



Motellrummet