Pensionärsjävlar

Mitt bankkort går ut i februari nästa år och eftersom jag ska ut och resa i januari så ville jag ha ett nytt och fräscht kort, så jag drog in till byn och in på närmsta Swedbank-kontor. Där inne gjorde jag precis som alla andra - jag tog en nummerlapp. Det var några nummer före så jag fick vackert vänta, då kommer det in en kort och bitter tant i 80-års åldern och försöker trycka fram en kölapp, vilket hon lyckas med efter en lång stund.

Sen ställer hon sig och väntar, det är då det händer. Kärringen går fram till kassan, förbi alla som väntar på sin tur och börjar prata med en banktjänsteman som precis är klar med den kund som han betjänat. Hon tränger sig och jag blir rosenrasande och går fram till kärringen och jag frågar spydigt om vilket nummer hon fick då hon nyss kommit in på banken.

Hon blir lite chockad och börjar stamma ur sig något om att hon har bråttom, det har jag också och jag tvivlar på att någon annan människa har all tid i världen. Vid det här laget skämdes banktjänstemannen. Men kärringen började tugga om att hon "skulle bara fixa en grej", när jag förklarade för henne att det hade minsann jag med. Då började det gå upp ett ljus i kärringen och hon säger att banktjänstemannen ska hjälpa mig istället. Nej tack svarar jag, det är inte min tur än förklarade jag.

Jag är livrädd för pensionärer, dom har ofta fått en religiös uppväxt, dom har en fot i graven och kärringen kunde säkerligen ha kallat på satan och börjat kasta blixtar inne på det där stackars Swedbank-kontoret. Kärringen fick i alla fall veta hut och ett tag trodde jag att alla på banken skulle packa ihop och gå för dagen innan jag var klar.

- Nej kärring, du har ingen förtur på banken heller. Vet hut!

Foto: http://kristendempsey7.wixsite.com/memoirs-of-an-idiot/single-post/2015/01/19/Memoirs-of-An-Idiot