I maj reser jag till Miami

Saknaden blev för stor, idag bestämde jag mig för att resa tillbaka till Miami. Just nu ligger en lång och härlig semester i Australien framför mig och det ska bli kul att åka ner igen, samtidigt ligger Miami i bakhuvudet och gnager på mig som en hungrig varg. Jag skulle faktiskt, med lätthet, byta mina fyra veckor i Australien mot en vecka i Miami - så mycket saknar jag Miami. Det brittiska rockbandet The Clash släppte låten "London Calling" år 1979, i mitt fall är det Miami Calling. I maj nästa år reser jag till Miami i en vecka, biljetter och dylikt bokar jag så fort jag kommer hem från Australien i mitten av februari. Det här innebär att jag kommer leva lite snålare under min vistelse i Australien, det blir till exempel inga fler dyra utflykter än dom som redan är bokade och det kommer inte bli några dyra restaurangbesök. Så här ser budgeten för Miami ut nu, jag hoppas att dollarn sjunker från 9.00 kronor som den står i just nu. Jag måste också ansöka om tjänstledigt, något som kommer ruinera mig.

Flyg till Miami tur och retur:

5,100 kronor

Hotell i sju dagar:

10,000 kronor

- Älskade Miami

- Jag saknar Miami

- Jag tar tjänstledigt i en vecka

Söndagen den tjugosjunde december 2015

Jag somnade fem i morse och klockan 11:00 vaknade jag pigg som en mört, jag försökte  somna om. Det var helt omöjligt och till slut fick jag nog och klev upp, sur och bitter. Kim var hemma och hon ville åka till ÖoB, jag hängde med. Sen åkte vi till Ica Maxi där jag pantade flaskor samt lämnade in vinstlotter, jag fick ihop 150 kronor. Jag valde att ta ut dom pengarna i tiokronor som jag sen lade i min petflaska, jag tror att jag hat bestämt mig för att åka till Miami när flaskan är full. Sen åkte vi hem och jag gick iväg till jobbet, idag jobbade jag mellan klockan 14:39 och 18:40. Kim kom och hämtade mig efter jobbet och vi åkte iväg och köpte mat på Akropolis, resten av kvällen spenderade jag framför min Playstation 4.

Fick ihop en massa tiokronor idag

Spanar efter vargar i natten

Klockan var 02:00 när det ramlade in rapporter om att två vargar hade synts på Lugnet i Falun, en kille i bil hade fått bromsa för två vargar som sprang över Lugnet-leden vid 01:30. Jag slängde mig över min mobil och ringde efter en taxi, jag klädde mig varmt och gick ut till taxin. Etthundra kronor fattigare, men en taxiresa rikare befann jag mig nu på frisbeegolf-banan på Lugnet. Jag gick över åkrarna nedanför Åsbobacken och jag gick halva grusvägen upp till "tv-tornet" sen gick jag upp på toppen på Åsbobacken och vidare in i skogen där jag vet att det brukar finnas hästar. Med årets sista fullmåne som sällskap gick jag sedan förbi snökanonerna nedanför "mördarbacken", jag kollade efter spår av Canis Lupis i snön utan resultat. 

Jag hoppas verkligen på att det var falskt alarm, för lika mycket som jag hoppades att få se varg, lika mycket hoppades jag på att inte få se skymten av varg. Skulle det vara så att två vargar har slagit sig ner i Skuggarvet/Sundborn så är det illa, det området är fullt av bebyggelse och jag är övertygad om att där vill man definitivt inte ha någon varg in på knutarna. Om det inte var falskt alarm så hoppas jag verkligen på att det var två spanare/spejare från Korså-reviret, en varg klarar lätt att ta sig 10-15 mil på ett dygn. Jag håller alla tummar jag har att det är det sistnämnda. Klockan 03:10 gav jag upp, men jag var överlycklig över att jag varit i hasorna på två vargar bara 50 minuter efter dom. Så här nära har jag aldrig varit vilda vargar förut, om det inte var falskt alarm då. Jag ringer efter en taxi, men det är lördagnatt och alla taxibilar var upptagna med att skjutsa hem folk från krogen. Chansen att få tag på en taxi var alltså lika stor som att få se varg, det var bara att gå hem. Jag såg inte skymten av Fenrisulven heller och tur var väl det, det tog mig 45 minuter att gå hem - i sju minus grader. Men inget kunde förstöra den här nattens lycka.

- Klockan 02:30, inga vargar...

- Klockan 03:00, inga vargar...

- Ett foto som jag tog inne i varghängnet på Kolmården 2009...

- Shaun Ellis och hans vargar som jag fotade i England 2012...