Vaknar klockan 05:45 av att Daniel väcker mig, jag känner mig rätt pigg trots att vi lade oss vid midnatt, eftersom det inte går några pendeltåg eller andra transportmedel så här tidigt en söndag så är Daniel snäll och skjutsar mig till stationen. Det är en kall morgon, det påminner precis om en morgon i Sverige när sommaren är på väg att ta slut. Det är knappt några bilar ute, några varmluftsballonger bryter ljuset från den vackra himmel som Melbourne bjuder på, tidigt en söndag i vackra Melbourne.
Klockan 06:30 är vi framme vid Southern Cross Station, vi tar adjö. Det har varit riktigt roligt att träffa Daniel och hans fru Eva. Dom vet verkligen hur man tar hand om sina gäster och jag skulle vilja tacka dom för en fantastisk rolig och intressant helg. Jag har fått se pingviner och en vacker solnedgång, jag har fått jättegod mat och jag har mått som en prins. Tack snälla Daniel och Eva, jag hoppas verkligen att vi ses snart igen. Jag går in på stationen och hittar en skylt som säger Coach, jag går rakt fram och ner en våning. Det går omkring folk på stationen som hjälper folk.
En kvinna frågar vart jag ska, när jag sagt Sydney så pekar hon ner till den plats där jag anlände med den Skybus i fredags. Jag får reda på att bussen jag ska med är på gate 55. Jag tycker om när saker och ting känns bekanta när jag reser, jag avskyr att åka pendeltåg och buss när jag är utomlands, jag är så vilsen då jag har världens sämsta lokalkännedom. Att jag lyckades ta rätt pendeltåg ut till Daniel och Eva får anses som en stor prestation. Platsen där bussen ska avgå ifrån är bekant på mer än ett sätt, det var här som jag, min bror, Palmen och Angelica klev på bussen till Sydney tidigt en januarimorgon år 2011.
Vad jag minns av bussresan vi gjorde 2011 var att vi tog lunch på ett ställe där det fanns massor av lastbilar och att jag och Palmen skrattade så vi grät när vi passerade en liten by som heter Wagga Wagga. Jag och Palmen kan, än idag, skratta åt Wagga Wagga. Palmen slog upp vad Wagga Wagga betyder och det visade sig att det betyder "Staden med många kråkor", vilket fick oss att skratta ännu mer. Jag gissar att vi var skapligt övertrötta, ja vilka minnen. Jag tar min resväska och köper en dricka och en smörgås, sedan går jag ner mot den röda Greyhoundbussen som fortfarande är oskyltad.
Jag dubbelkollar också om det verkligen är rätt gate och rätt buss på den informationstavla som hänger precis bredvid. Jo det stämmer och jag hinner tänka på hur trevliga och hjälpsamma människorna är här nere, då kommer en man som ser vilsen ut, han frågar mig om jag vet något om en tågbuss. Jag vet ju naturligtvis inget mer än han, men jag gör mitt bästa för att hjälpa honom. Jag talar om att jag fick hjälp av stationens personal en längre bit bort. Jag väljer att följa med honom och visa var personalen står, han blir lika tacksam som jag har blivit när jag har fått hjälp av främlingar. JAg måste säga att det känns så bra att kunna hjälpa andra och att själv få hjälp när jag är vilsen.
Efter att ha stått i kö en stund är det så min tur att visa min biljett för busschauffören, han ber mig att lägga min resväska längst in då jag ska hela vägen till Sydney. Han ger mig plats 4A vilket är fjärde raden på vänster sida. Om jag minns rätt så dyker Wagga Wagga upp på just vänster sida, så jag blir väldigt glad över platsen då jag tänkt fota den skylt som det står Wagga Wagga på. Bussen avgår från Souther Cross Station,
fem minuter försent, när klockan slår 07:20. Jag äter min smörgås och sedan plockar jag upp min laptop för att börja blogga.
Jag ligger efter då jag inte haft tillgång till något internet, sen ville jag ju naturligtvis inte sitta och blogga under den tid jag varit hemma hos Daniel och Eva. Efter bara några kilometer så breder sig storslagen natur ut sig utanför mitt bussfönster, jag har knappt tid att skriva den här texten då varje gång jag tittar ut får se en miljö som är så overklig. Det är gigantiska ängar, små vattendrag, kullar, skog, hästar och kor som betar och det är så vackert att jag nästan dregglar. Visst tog jag bussen mellan Melbourne och Sydney då det var billigt. Men jag kommer ihåg hur vackert det var sist och hur kul det var så därför tog jag samma buss igen.
Bussresan tar cirka 14 timmar och det är ju en väldigt jobbig bussresa, men jag tycker att den magnifika natur som man får på köpet väger upp all den tid som det verkligen tar. Killen i stolen brevid mig somnar direkt och han missar det overkliga som utspelar sig utanför bussrutan. Klockan 08:40 är vi i Seymour, och sedan åker vi på väg National M31. Vi passerarBenalla klockan 09:50 och vi kommer fram till Wangaratta när klockan är 10:10. När klockan är 10:33 ser jag en vägskylt som det står Sydney 586 km på, vi har alltså 58 mil kvar trots att vi kört konstant i tre timmar.
Klockan 11:00 stannar vi på stationen i Albury och här hittar jag gratis wi-fi så jag slänger upp en liten fb-status på att jag har varit här. Klockan 11:10 är det lunch på Road Heaven, jag har sett några vackra lastbilar på parkeringen så jag springer runt lite där innan jag går in och slänger i mig en hamburgare. När jag går tillbaka till bussen så står föraren utanför så jag frågar honom vilken tid vi är i Wagga Wagga. Strax efter 13 svarar han. Vi lämnar vägkrogen klockan 11:55 och vi åker nu på väg A 41. Klockan 13:15 är vi så framme i staden med det roliga namnet Wagga Wagga och jag hinner precis ta kort på den stenmur som det står Welcome to Wagga Wagga på.
Jag lyckades ta kort på den förra gången jag var här så det var lite kul att se den igen. Det kommer ombord nya människor på bussen coh fem minuter efter vi stannat så lämnar vi Wagga Wagga och när jag tänker efter så kommer jag aldrig mer se Wagga Wagga igen då jag mot all förmodan aldrig mer kommer åka denna vägsträcka igen. Om jag lyckas ta mig till Australien en tredje gång så kommer jag nog inte vara i närheten av Wagga Wagga. Jag skulle dock vilja hälsa på Daniel och Eva igen så vem vet. Klockan 14:20 är vi framme i Gundagai och sen åker vi vidare på väg M31 och klockan 15:40 är vi i Murrrumbateman, en vägskylt säger att det är cirka 4 mil kvar till Canberra.
Klockan 15:50 stannar bussen plötsligt, det är trafikstockning. Efter att ha sutttit i bilkö en stund så ser vi en bil med båttrailer vid sidan av vägen - krockad. Klockan 16:30 är vi så framme i Australiens huvudstad Canberra. Nej, Sydney är inte Australiens huvudstad som så många tror. Jag ska erkänna att jag också trodde att så var fallet innan min resa till Australien 2011. På stationen i Canberra så är det chaufförsbyte, precis som förra gången alltså. Vi får 25 minuters rast så jag lägger benen på ryggen och springer som en farbror som precis opererat höftkulorna, nio timmar i ett bussäte sätter sina spår. Vart springer jag? Jo jag kutar fram till den skylt som jag tog ett par selfies på 2011, selfies betyder att du sätter kameran framför plytet och trycker av, du fotar dig själv med andra ord.
På skylten så står det: Canberra City - Uniting Church, jag kommer så gott och väl ihåg den där skylten från 2011. Jag sprang omkring som en yr höna för att leta efter något som det stod Canberra på, jag ville så gärna ha ett bevis på att jag hade varit här. Skylten fanns kvar så jag tog ett par selfies på mig och gick tillbaka till bussen. Canberra känns som en riktigt tråkig stad måste jag säga. Historien om hur Canberra som stad blev till är lika enkel som löjlig. Melbourne och Sydney kunde inte komma överens om vilken av dessa städer som skulle vara huvudstad, då valde man att bygga en ny stad som fick bli huvudstad. Det är därför som Canberra ligger mitt i mellan Melbourne och Sydney.
Jag hinner slänga några ord med föraren och jag frågar hur långt det är mellan busstationen i Melbourne och busstationen i Sydney, han svarar 1000 km. Ett hundra mil ska jag alltså färdas idag, tur att bussen man åker i är en Scania Irizar. På tal om Scania förresten, folk här säger inte Scania, dom säger Scänia. När klockan slår 17:00 backar den nya föraren ut från busstationen i Canberra, solen gassar genom rutan och jag ser inte vad jag skriver. Jag vägrar dock dra för en gardin då jag en av världens vackraste natur utanför rutan. Jag vet inte hur många mil som vi har åkt, men en sak är i alla fall säker, det är galet vackert där ute och så har det sett ut under alla dessa timmar som vi åkt.
Med tanke på vad jag har fått se och uppleva idag så borde priset för bussbiljetten varit mycket dyrare. Det känns som om man är på safari, jag har sett får, en hare, kor, fåglar och en natur som slår allt. Bussbiljetten kostade mig 109 AUD x 6,25 kronor = 680 kronor, det är löjligt lite pengar med tanke på vad man får se. Vi gör ett kort stopp i Goulburn klockan 18:10, jag hinner in på stationen för att köpa en läsk och gå på toa. Bussen rullar vidare på vägarna M31, M5 oc A34. Innan vi kommer fram i Sydney så stannar vi i förorterna, men när klockan är 21:10 kommer vi äntliigen fram till centralstationen. Jag känner igen mig ganska mycket, jag tror jag vet var Pitt Street ligger.
Sydney, Australien
Jag frågar föraren och han bekräftar att det verkligen är Pitt street som ligger precis vid stationen. Pitt Street är nämligen den gata där mitt vandrarhem Maze Backpackers ligger och vi gjorde ju den här bussresan 2011 och när vi klev av bussen så upptäckte min bror att gatan utanför Statioen är samma gata som vårt vandrarhem ligger på. Vi hade ingen aning om detta när vi bokade, utan det var ren tur att det låg så nära varandra i en sån pass stor stad som Sydney ändå är. Klockan 21:20 traskar jag in på Maze Backpackers, jag ger dom mitt Visakort och det verkar bli tusen kronor billigare än vad jag först trott.
Jag tar mig fram i den labyrint av gångar och rum som Maze består av, där av namnet antar jag. (Maze = Labyrint) När jag hittat mitt rum så kopplar jag upp datorn och sen tar jag en dusch. Jag är jättetrött efter bussresan, men jag måste blogga ikapp med texten i alla fall.
Det är dags att åka buss till Sydney
Cool
Lunch
Så här såg det ut i 13 timmar av 14, sjukt vackert
Det var galet vackert
En trafikolycka skedde på samma väg som vi åkte på, jag tror dom klarade sig
Chaufförsbyte efter halva vägen i Australiens huvudstad Canberra
Jag åkte med Greyhound, passande regskylt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar