Australienresan 2014-01-16

Köpenhamn, Danmark
Klockan 05:45 landar vi på Köpenhams flygplats, det regnar och det ser kallt ut när regnet sakta rinner ner för dom stora rutorna på flygplatsen. Jag har funderat i timmar på hur sjutton jag ska få ett boardingcard till flyget hem. Jag går omkring och hittar på en dansk SAS-anställd som jag pratar engelska med, jag fattar verkligen ingenting av danska alls. Han pekar och förklarar på dansk-engelska, men jag hittar rätt och får till slut mitt boarding card.

Klockan 09:10 så lyfter SAS flygplan, ett x 737-800 från Köpenhamnsflygplats och jag är nu på väg mot ett land i vidrigt vinterskrud. Blä! Klockan 10:10 landar vi, mot min vilja och jag går ner för att hämta min resväska. Väskan dyker upp efter tio minuter och jag går sedan mot Sky City, jag köper tågbiljetter för 815 kronor. Tack så jädra mycket SJ! När jag fått ur biljetterna ur den långsamma maskinen så är det brådis, jag tar den 17 kilo tunga resväskan och åker ner dom två rulltrapporna ner mot perrongen. Tåget är något försenat och avgår 10:45 mot Gävle, där byter jag tåg och där slutar också den här Australienresan.

Jag måste tacka alla för att ni varit in och kikat på min resa, nu väntar ett år av besparingar - igen. Jag är helt inne på att plugga i Sydney och jag har en hel del att göra nu när jag kommer hem. I morgon fredag ska jag dra ner till Arbetsförmedlingen och prata med dom, sen ska jag ringa SCN och kolla med dom. Om elva månader är det semester, eller studier, i Australien. Tack!

Morbrors troll har läst bloggen också. Tack Alva!

Australienresan 2014-01-15

Sydney, Australien
Vaknar klockan nio på självaste domedagen, jag går upp för att packa ner det sista i resväskan och i ryggsäcken. Jag ringde Resia igår för att kolla om mina flygbiljetter var okej. Det var dom - tyvärr. Tankar som att slänga bort passet och jobba svart ligger nära till hands just nu, men som Johanna sa, det blir lättare om man har ett mål. Men just nu kommer jag inte undan det faktum att jag ska resa från paradiset till helvetet. Det blir en negativ blogg idag känner jag.

Klockan 09:45 är jag klar och jag går ner till receptionen för att checka ut, jag får förvara resväskan på vandrarhemmet tills det är dags för mig att åka till flygplatsen. Jag är lite hungrig så jag väljer att gå på lyxrestaurang, det bli kebabrulle gjord på lamm - vad annars? En kvart senare har jag slängt in världens godaste mat i truten och är nu på väg till Operahuset. Jag slinker in på McDonalds för att köpa mig en glass i den 30-gradiga värmen, det här är troligen den sista glassen jag äter på länge då det är bajsvinter just nu. Jag går in på ett apotek och köper andra piller mot feber och förkylning, jag känner mig dock lite bättre idag.

Klockan 11:00 närmar jag mig Operahuset, jag har svårt att hålla tårarna tillbaka när jag tänker på att jag ska hem. Jag tar några sista kort på Operahuset och på Harbour Bridge, jag har säkert tusen kort med mig hem på bara Operahuset. Men jag gillar verkligen den byggnaden och takplattorna kommer ju, som bekant, från Höganäs i Sverige. Klcokan 11:15 lämnar jag så min favoritplats nummer ett i Sydney, vilken som är favoritplats nummer två måste vara kebabrestaurangen. Jag tror jag åt där sju dagar av tio, vilket jag ångar nu, jag borde ha ätit där oftare. Fördelen med att komma hem är att jag kommer ju aldrig äta den vidriga kebaben som vi har i Sverige. (Vem är negativ idag?)

Jag hoppar in i en taxi nedanför pendeltågstationen i Circular Quay efter att ha handlat en jacka och en huvtröja. Klockan 11:35 är jag framme vid vandrarhemmet Maze Backpackers, jag kilar ner för trappen och hämtar min rosa resväska. Klockan 11:50 vinkar jag till mig en taxi utanför vandrarhemmet som varit mitt hem i tio dagar. Maze var bättre denna gång, den säng och madrass jag hade här 2011 hade jag inte ens använt om jag var hemlös. Men nu var det bättre som sagt även om hela vandrarhemmet är sunkit, men man får ju som bekant vad man betalar för.

Taxichauffören är trevlig och vi pratar om allt möjligt, det visar sig att han kom hit olagligt för 40 år sedan och han jobbade svart i flera år som diskare. Men det var enklare att få uppehållstillstånd då säger han. Klockan 12:15 är vi framme vid Sydneys Internationella flygplats, han hjälper mig ur med resväskan och jag går in till Singapores avdelning och väntar. Sen öppnas incheckningsdiskarna och jag dumpar min resväska och går mot passkontrollen. Jag visar mitt pass när klockan är 13:15 och jag får passera utan problem, den där kontrollen är inte så hård som den framställs i tv-serien "Gränsbevakarna Australien". Jag har ju passerat utan problem fyra gånger nu, jag fick tyvärr ingen stämpel i passet vilket jag surar över - också.

I en av taxfree butikerna hittar jag en parfym (after-shave) som jag handlar till mig själv. Klockan 13:45 är jag framme vid min gate som är gate 57, det är ett par timmar innan planet lyfter men jag har tillgång till gratis wi-fi så jag slår mig ner och bloggar den här texten. Jag funderar på vad jag ska göra så fort jag kommer hem, jag ska kontakta Arbetsförmedligen, jag ska ringa SCN och jag ska kontakta några skolor här i Sydney. Jag är fast beslutsam om att jag sitter här i paradiset igen om ett år och jag hoppas det är som fattig student. Wish me luck!

Klockan 06:38 svensk tid lyfter vi från Sydneys flygplats och vi landar klockan 14:00 svensk tid i Singapore, den här flygresan tog cirka 7:20 timmar och jag tycker den gick rätt fort. Det beror på att jag hann kolla på tre filmer, jag såg bland annat filmen "The Lone Ranger" för tredje gången. Den filmen kan jag varmt rekomendera.

Här kommer det information om mina flyg som ni kan kolla på flygsidan www.flightradar24.com. Jag lyfter från Sydney idag onsdag klockan 06:15 svensk tid och jag kommer att landa klockan klockan 10:00 svensk tid på Arlanda på torsdag. DÅ har jag rest i 28 timmar, vilket kommer bli jobbigt så klart.

AUSTRALIEN - SINGAPORE:
Singapore Airlines SQ 222
Airbus A-380-800

SINGAPORE-DANMARK:
Singapore Airlines SQ 352
Boeing 777-200

DANMARK-SVERIGE
Scandinavian Airlines SK1418
Boeing 737-600


Sista dagen slår jag till och unnar mig lite lyxmat


Lite parkour framför Operahuset.


Farväl Sydney, farväl Australien


Chinarestaurangen är till Johanna!


Adjö Maze Packpackers


SQ 222 med avgång 16:15 med Singapore Airlines


Vilken resa jag har gjort. Perth, Darwin, Alice, Melbourne och Sydney

Australienresan 2014-01-14

Sydney, Australien
Mitt i natten, runt 04-tiden, vaknar jag av att tjejerna från Tyskland som bott i mitt rum under hela den tid som jag bott där är uppe och packar. Dom hade lämnat en lapp på min säng igår så jag visste att dom skulle dra vidare, jag somnar om och vaknar klockan 09:35. Eftersom det är så tomt i rummet så packar jag resväskan med allt skräp som jag handlat och packar in ömtåligt gods, sen väger jag resväskan som väger 17 kilo. Bra tänker jag, för då kan jag ta med mig alla underkläder och strumpor som jag hade varit tvungen att kasta annars.

Tyvärr är alla dessa kläder smutsiga så jag tvättar två maskiner samtidigt som jag försöker blogga ikapp, jag ligger två dygn efter med blogandet. Sen blir jag så hungrig att jag går till Hungry Jacks (Burger King) och köper en Whopper när klockan är 10:35. När klockan är 11:00 så fortsätter jag blogga medans kläderna nu ligger i torktummlaren och snurrar. När jag skriver detta så är klockan 14:35 på eftermiddagen och jag är äntligen ikapp med bloggen vilket känns skönt. Jag stannar hemma och vilar idag tills jag ska träffa Johanna vid Operahuset i kväll. Jag är sjuk som en säl och jag är också trött efter att ha väckts av "tyskorna" mitt i natten.

När klockan slår 17:00 går jag mot dwarf 4 i Circular Quay, jag och Johanna har bestämt att vi ska äta innan vi ser showen i Operahuset. Jag handlar en lite finare tröja på vägen, man måste väl vara uppklädd när man ska besöka så fina salonger. Johanna dyker upp och vi går till en china-restaurang, vi lämnar dock restaurangen på en gång och går till baren som ligger intill Operahuset istället. (Jag skrattar fortfarande Johanna) Både Johanna och jag tar pizza och efter maten går vi in i Operahuset, hela Operahuset känns som världens mest invecklade konstruktion. Jag antar att hela byggnaden måste ha varit en mardrömm att bygga då det bara består av en massa vinklar och hörn, men det är i alla fall världens finaste byggnad - enligt mig.

Showen som vi ska se i Operahuset heter "The Illusionist 2.0" och är, som namnet antyder, en show med illusionister. Showen utspelar sig i salen "Concert Hall" och Johanna och jag har stolarna V45 och V46. Showen drar igång klockan 19:00 och vilken show, jag sitter helt förstummad. I ett av numren uppträder en kille som kallar sig för "The Warrior", han lånar en förlovningsring av ett par och stoppar ringen i ett äpple som han sätter på kvinnan huvud. Han får en pilbåge och han ställer sig på en platta som snurrar honom runt, han skjuter iväg en pil genom äpplet. När han sedan hämtar pilen som sitter på piltavlan så sitter ringen runt pilen. Showen var helt underbar och det bästa jag sett.

Showen är slut klockan 20:55 och jag och Johanna går bort mot stationen Circular Quay. Vi tar adjö och jag måste säga att jag kommer sakna henne och hennes sköna skratt. Tack Johanna för denna gång, snart får du lov att dras med mig igen. LOL! Jag lovar henne att hälsa till hennes mor också! Jag går sedan hemåt, jag stannar till på McDonalds för att köpa en glass i den varma kvällen. Jag tog adjö av Sydney och Australien i kväll genom att gå på show i Operahuset, det var en bra final tycker jag. I morgon är det onsdag den 15 januari och det är den dag som jag har fruktat mest sen den dag jag satte ner min fot i Australien. Det är dags att åka hem, hem till ett land som jag inte vill bo i, till ett land som jag inte vill tillhöra. Det är här jag vill leva och det är här jag vill dö. Men en sak är säker, det ska inte dröja tre år innan jag är här igen. Om jag kommer hit som fattig student eller som turist är inte hugget i sten, men tillbaka ska jag.

När jag senare på kvällen uppdaterar bloggen med den här texten så googlar jag på "The Illusionist 2.0" för att ta reda på mer om showen. Då upptäcker jag en artikel som handlar om Scott Lewis som är en hypnotisör i showen, han ska nämligen ha ramlat från en balkong i Sydney och omkommit. Det kusliga är att detta skedde den elfte januari, det vill säga, för tre dagar sedan! The show must go on - tydligen. En annan kuslig sak var att när jag kollade en av mina favoritbloggar som handlar om Australien så har dom gjort ett inlägg om att studera i Australien, se där, det måste vara ett tecken om något.


Dagen före hemresan tvättar jag alla kläder


Här blir det trappräcken på Maze


Pizza med Johanna i Opera Bar


Fin utsikt från den inglasade balkongen i Operahuset


Showen The Illusionist 2.0 var grym, speciellt inne i Sydney Opera House
Tack för en kul kväll Jo

Australienresan 2014-01-13

Sydney, Australien
Vaknar klockan 09:30 idag, jag är lika sjuk och ynklig som tidigare. Jag känner mig lika pigg som en illaluktande disktrasa som varit i kontakt med räkor och jag skulle nog inte märka om sopgubbarna i stan hivade in mig i deras sopbil och dumpade av mig på Sydneys soptipp. Det är måndag idag och jag är deppig, på onsdag åker jag hem och det hänger som ett stort otäckt moln ovanför mig. Jag försöker dock att tänka positivt och jag vet ju att jag återvänder hit snart igen och om det är som turist eller student får framtiden utvisa.

Efter att ha legat och dragit mig så går jag upp en timme efter det att jag vaknade, jag lämnar vandrarhemmet och jag hittar en Seven-Eleven butik där jag handlar febernedsättande piller. Dom ska vara bra har Johanna sagt. Sen går jag till McDonalds för att äta frukost. Mätt och belåten går jag vidare ner mot Circular Quay och jag går till biljettkassorna i Operahuset. Jag hämtar ut dom biljetter som jag bokade online igår när klockan slår 12:10. När klockan är 13:50 är jag vid Bridgeclimb-kontoret för att ändra min klättringstid som jag har klockan 19:05. Jag har lagt märke till att det inte är mörkt vid 19-tiden och jag vill ju gärna klättra när det är mörkt då det lyser om Operahuset.

Det var inga problem att byta och den nya tiden är 19:55, vilket är den sista klättringen på dygnet och det passar ju bra. Sen tar jag pendeltåget till Central Stationen, där köper jag en biljett till Bondi Beach. Klockan 16:45 avgår tåget till Bondi Jctn som är Bondis buss och tåg station. Jag byter till buss och en kvart senare är jag framme, det är massor av folk på stranden och jag är här för att samla lite sand i en påse. Man måste ju ha lite sand med sig från världens mest berömda strand. Klockan 17:40 hoppar jag på en buss som tar mig tillbaka till buss och tågstationen Bondi Jctn och jag tar pendeltåget hem till Central Stationen.

När jag kommer ut är jag ju helt vilse, jag är helt borttapad. Jag känner inte igen mig och jag känner inte igen en enda skyskrapa så jag tar fram min kompass i mobilen och tar ut norr, vilket är dit Operahuset ligger. Plötsligt känner jag igen mig och jag är på Pitt Street, vilket är den gata som jag bor på. Humor! Klockan 18:35 tar jag middag, för ovanlighetens skull så tar jag en kebab gjord på lamm.

Efter att ha avnjutit den där kebaben så knatar jag bort mot Circular Quay som är platsen där Operahuset och Harbourbridge finns, jag viker av västerut och passerar det vackra området The Cross. The Cross består av riktigt gamla byggnader från en svunnen tid, det var bland annat här som den vita mannen och kvinnan landsteg för första gången för hur många år sedan som helst. Klockan 19:20 är jag framme vid Bridgeclimb-kontoret, jag anmäler mig i disken och jag får ut en massa kvitton på att allt är betalt, även dom fotografier som man får efteråt. Jag har även betalt extra för att få alla bilder på ett USB-minne.

Jag gillar verkligen att klättra på Sydney Harbour Bridge och det här är fjärde gången för min del, jag har dock aldrig klättrat på kvällen tidigare. Jag går upp en trappa för att sätta mig och vänta, det visar sig att vi är 14 stycken som ska klättra i kväll. Precis på utsatt tid, klockan 19:55, kommer det en kvinna som ber oss att gå in i nästa rum. Där får vi fylla i namn, adress, telefonnummer, om vi har några sjukdommar och om man klättrat tidigare. Sen får vi blåsa i en apparat som kollar om vi är nyktra, eller man blåser inte utan man räknar högt från ett till fem. Efter det får vi gå till nästa rum där vi får våra skyddskläder, vi går vidare till ett omklädningsrum där vi sätter på oss den fula overallen.

När det är klart så får vi gå igenom en metalldetektor, man får nämligen inte ha med sig något ut på bro, dom är stenhårda då det skulle vara förödande att tappa något från bron och ner på vägbanan. Sen går vi bort och sätter på oss säkerhetsselen och komunikationsradion. Radion har man för att vi klättrar både under och ovanför vägbanan, det går även pendeltåg på bron och det väsnas otroligt mycket när man går under spåren. Sen går vi ut på den catwalk som är under bron, till en början är det bara en 6-7 meter högt. När man så kommer fram till själva bron så är höjden cirka 50 meter ovanför marken och sen klättrar man upp på brospannet och där är det över hundra meter högt.

Operahuset ligger otrligt vackert i hamnen och det lyser om dom vita takplattorna som importerades - från Sverige! Våran klättrare för kvällen tar kort på alla och vi går upp mot toppen, vi går från det östra brospannet till det västra och sedan klättrar vi ner igen. Vi kommer ner när klockan är 23:00 och vi tar av oss all utrustning, vi får ett diplom för att vi klättrat, mitt diplom är guldfärgat då detta var min fjärde gång som jag klättrade. Jag hämtar ut mina foton och mitt USB-minne och jag lämnar Bridgeclimb när klockan är 23:20. Fyrtio minuter senare, när klockan slår 24 är jag hemma, febrig och sjuk. Jag är glad att jag klättrade trots att jag borde ha varit hemma och sovit.

Starka piller som inte hjälpte mig alls


Folk i Operahusets bar


Biljett till en show i självaste Operahuset. Bakgrundsbilden på biljetten
är takplattorna som importerades från Sverige. Snyggt.


Insidan på Operahuset


Baksidan på Operahuset


Just nu tar man bort alla trappor framför Operahuset,
jag har tyvärr ingen aning om varför dom gör det


Oprah har klättrat på bron. Oprah framför Opera house


Sångaren i Metallica har klättrat


Sydneys dyraste hotell. Anledningen?
Kolla reflektionen i det nedre fönstret


Putsa båtfönster


En livvakt till Helen


Butiker och cafeér längs Bondi Beach


En 100 år gammal kvinna har klättrat, då vågar nog alla göra det :)


Nattens klättrare


Här är hemliga-arne som skriver den här smörjan som du just nu läser.
Ett stort tack till alla som varit in och kikat på min resa.
Gå gärna in och Gilla min bloggsida på Facebook. Tack igen.

Australienresan 2014-01-12

Sydney, Australien
Vaknar klockan 08:30, febrig och jävlig. Jag masar mig upp ur sängen som en trött hund, jag gör mig i ordning för att sedan gå ut och träffa Sten och Nicolé. Vilka är då dessa människor? Sten och Johanna är halvsyskon och Nicolé är Stens flickvän. Johanna är en bekants dotter som flyttade hit för ett par år sedan och fick uppehållstillstånd, vilket gör mig grön av avundsjuka. Vi fyra ska åka ut till Bondi Beach, som tillhör en av världens mest berömda stränder. Här spelas tv-serien "Livräddarna på Bondi Beach" in och dom är nu inne på nionde säsongen.

Jag går ut på Pitt Street för att leta reda på Sten och Nicolés vandrarhem, det visar sig att dom bor precis mitt emot mig. Dom dyker upp nästan på en gång och vi går till Central Stationen som ligger ett stenkasst från våra vandrarhem. Vi går ombord på ett pendeltåg som avgår 10:05, tio minuter senare är vi framme på Bondi Jctn där vi måste byta från pendeltåg till buss. Johanna möter upp och vi får sedan vänta en kvart på Scania-bussen som avgår 10:30.

Efter cirka femton minuter så rullar bussen sakta ner i den backe som leder oss ner till Bondi, jag känner så väl igen mig då jag var här en hel del år 2011. Efter att ha badat och solat ett tag så dyker Johannas kompis Maria upp, vi pratar om att emigrera och om att byta ut sitt svenska körkort till ett australiensiskt. Det visar sig att vi i Sverige har så hårda körkortsprov så att det är enkelt för oss svenskar att byta ut körkortet, i alla fall B-behörigheten. Vi pratar en stund till och det är här och nu som jag bestämmer mig för att åka tillbaka till Sydney för att studera engelska. Maria och Johanna tycker det låter som en bra idé och jag har nu en hel del att ta tag i när jag kommer hem till Sverige.

Klockan 15:00 är det lunch och jag trycker in en hamburgare i truten. Efter maten drar Johanna vidare. Jag, Sten och Nicolé bestämmer oss för att gå på Coastal Walk som är en stig som går från Bondi Beach till andra stränder. det är väldigt vackert här och jag tar några kort. Klockan 17:00 har vi fått nog och hoppar på en buss till Bondi Jctn, bussresan tar tjugo minuter. Vi byter till pendeltåg och 17:55 är jag hemma igen. Jag dumpar mina badkläder och går ner till Operahuset, jag och Johanna pratade tidigare om att jag skulle vilja se någon opera i Operahuset som en slags häftig avslutning på resan.

Det visar sig att det inte finns nogon opera på tisdag, men det finns en show som heter The Illusionist 2.0 som jag och Johanna bestämmer oss för att se. Jag bokar biljetterna online då kassorna hinner stänga mitt framför ögonen på mig. Jag går hem och jag kommer hem klockan 22:20 efter att jag har handlat lite kläder på vägen hem

Livräddartornet på Bondi Beach


Det går ingen nöd på mig


Panorama på Bondi Beach


Filmteamet spelar just nu in säsong 9, det är inte dåligt
för en tv-serie som bara utspelar sig på en strand


Underbara Bondi Beach


Notera filmkameran i fronten på brädan


Ett par livräddare kommer farandes


Bondi i sin helhet


Pendeltåg med två våningar


Opera huset är egentligen tre byggnader i en


Fullsatt kväll efter kväll i Opera-baren


Stackars människa

Australienresan 2014-01-11

Sydney, Australien
Jag vaknar upp runt sju, det är min sista helg i Australien och jag är helt förkrossad. Jag är fortfarande sjuk och jag borde egentligen ringa och sjukskriva mig för jag hade aldrig jobbat om jag varit hemma. Men jag det är fel att ringa och sjukskriva sig då jag är på semester, jag är ju inte sängliggandes även om jag skulle vilja vara det. Jag ligger och vilar i nästan tre timmar innan jag kliver upp och häller i mig Ipren, jag går ut och jag går söderut mot buss och tågstationen för att fota den.

Sen går jag tillbaka hem för att hämta lite saker och jag går sedan norrut mot Operahuset, på vägen dit går jag in på ett McDonalds för att äta lunch. När klockan är 11:50 är jag så framme vid den Circular Quay som jag har tillbringat så mycket tid vid, det är den plats som man kan åka färja till Manly Beach eller Toronga Zoo för att nämna några platser. Här står också Operahuset och Harbour Bridge. Jag går sedan bort mot Bridgeclimb-kontoret som ligger inne och under Sydney Harbour Bridge, jag ska upp och klättra på bron idag klockan 13:55.

Jag anmäler mig i receptionen en timme innan klättringen, kvinnan i disken undrar om jag inte vill klättra tidigare. Eftersom jag redan är här så tackar jag ja till erbjudandet, min nya tid är ny 13:15 så jag hinner köpa lite vatten i deras svindyra butik. Sen går jag en trappa upp och väntar i fem minuter innan en man kommer ut och fråga alla oss om vi ska klättra klockan 13:15. Ja, svarar vi och vi får gå in i ett slutet rum och vi får fylla i ett slags kontrakt på att vi är friska och nyktra. Vi får också uppge om vi klättrat tidigare och jag fyller i att detta är min tredje klättring, vilket ska belöna mig med ett guldfärgat diplom efter klättringen som man får om man klättrat fler gånger.

Rekordet är dock 60-70 klättringar som är satt av en man i 70 års åldern, jag kommer nog aldrig ikapp honom. Vi sätter på oss overallen som är grå och blå, jag tycker den är skitful, men det finns en förklaring. Den måste passa in mot den gråa bron och den blåa himmlen enligt Sydneys politiker. Sen får vi på oss en säkerhetssele och vi får göra ett test i ett par riktigt branta trappor som fungerar som en simulator. Alla klarar det galant och vi går vidare, nu får vi en kommunikationsradio med hörlurar. Det behövs verkligen då man går både under och ovanpå bron med massor av traik som består av bilar, bussar, lastbilar och tåg.

Sedan kommer vår klättrare och guide för dagen, det är en kvinna som är supertrevlig, efter nästan en timmes förberedelser går vi sedan ut på catwalken som går ovanför receptionen. Sedan fortsätter ut i en liten tunnel där vi hakar fast oss med den kedja som ska hålla oss på plats. Jag hamnar sist av alla människor och när jag krokar fast mig så är det ingen som kontrollerar om jag verkligen har krokat fast mig. Jag skulle alltså, om jag var tokig, kuta förbi alla och klättra upp på bron och kasta mig ut för att ta livet av mig. Visst, det finns en och annan personal på bron. Jag tycker det verkar konstigt med tanke på den säkerhet som finns annars runt omkring klättringen, men det är fullt möjligt, om du är sist i kön det vill säga.

Vi kommer sedan ut på den catwalk som går under vägbanan som är innan själva bron. Vi går vidare fram till pylonen och vi är nu 49 meter ovanför marken, jag tittar ner hela tiden på dom små människorna som går omkring där nere. Vi klättrar sedan rakt upp i en brant trappa för att komma upp på valvspannet på bron, utsikten är makalös och jag står och tittar på Operahuset en stund. Kvinnan som är vår guide tar en massa kort på oss, jag har redan betalt för dessa foton som jag sen kommer att få på ett USB-minne. Vi klättrar runt halva bron samtidigt som kvinna berättar om brons historia, flaggorna högst upp på bron är till exempel 10x5 meter stora. Bron är verkligen inte i superbra skick, det finns stora rostfläckar och färgen har lossnat på flera ställen.

Det är inte allvarligt men kvinnan berättar att man har renoverat bron sedan tidigt 2000-tal och när den renoveringen är klar så kommer bron stå pall i cirka 150-200 år till. Men sen måste bron rivas och ingen vet i nuläget om det blir en likadan bro, eller en helt ny design, man vet inte ens om det blir en bro. Jag tycket verkligen det är tråkigt att Sydneys stösta iconer kommer att försvinna, men då lever inte jag i alla fall. Kvinnan berättar också om det hotell som ligger precis intill bron, det kostar 16000 AUD per natt och du måste hyra det i minst tre nätter. 16.000 AUD är cirka 100.500 kr och för tre nätter blir det alltså över 300.000 kronor!

Vi kommer tillbaka ner till omklädningsrummet när klockan är 16:30, vi byter om och hämtar ut våra foton. Jag går sedan ut och besöker platser jag inte sett tidigare, sen kommer jag fram till Darling Harbour där det finns stora skepp och en ubåt. Sen går jag tillbaka ner till Circular Quay och hoppar in i en taxi, jag har gått i fem timmar och jag orkar inte ta ett steg till. Klockan 21:35 tar jag sen middag på min favoritrestaurang, ja, det blir kebab på lamm. Klockan 21:50 är jag hemma, helt färdig efter promenaden och med feber i kroppen somnar jag som en stock. Vilken underbar dag, precis som alla andra här nere i paradiset.

Den vackra central stationen


Polis motorcykel


En väldigt vacker dag - igen


På väg till broklättringen passerade jag den kända marknaden i området The Rocks,
här hittade jag så äntligen en plåtskylt som det stod Sydney på. Nu har jag en
skylt från varje stad jag besökt


Framme vid broklättringsföretaget


En hel del kändisar har klättrat på bron


Biljetter och kvitton på att allt är betalt


Här är första steget i klättringen på bron


Här är vi


Hittade denna på stan, gissa om jag ville hoppa mellan


Det finns massor av såna här vackra platser att dricka vatten på


En vacker kväll i Sydney


Som sagt...


Lampor i ledstänger var något nytt - för mig