Tomas Varg: Australienresan 2016-01-13

Adelaide, SA, Australien

Klockan är 07:30 när det plötsligt dyker upp stränder och ett hav utanför flygplansfönstret. Piloten låter via radion meddela att vi åker in i turbulens, han ber till och med flygvärdinnorna att sitta ner. Det hoppar duktigt i planet och vingarna flaxar som på en uppretad höna. Det lugnar ner sig till slut. När klockan är 08:29 (22:59 svensk tid) sätter piloten ner oss på Adelaides flygplats, jag är i Australien.

Klockan 08:55 går jag igenom passkontrollen utan problem och efter det hämtar jag min rosa resväska, alla andra passagerare får gå igenom gång 1, jag får gå in i gång 2. Kvinnan i slutet på gången berättar att det kommer en hund strax, det vill säga en hund som ska sniffa efter droger. Jag gissar att anledningen till att hunden ska lukta på mig och mina väskor är att jag reser ensam och det i ett land som tar emot massor av ensamma backpackers. Nu använder ju inte jag några droger så jag klarade hundtestet galant. Det ska tillägas att jag är mycket nöjd med flygplatspersonalen.

Jag går ut från flygplatsen och det första jag ser är en Ikea-skylt bakom några träd och mycket riktigt ligger det inte ett Ikea precis bredvid flygplatsen. Jag stannar upp och tar några djupa andetag av den varma luften samtidigt som jag tänker på hur lycklig jag är som får uppleva det här. Ett år av hårt slit och ingen sommarsemester lönade sig, nu har jag sommar i fem veckor. Klockan 09:40 hoppar jag in i en taxi och vi åker till det vandrarhem som jag har bokat. Det tar tjugo minuter att åka från flygplatsen till vandrarhemmet. Jag checkar in men får vänta i tre timmar innan jag får en nyckel till rummet. Killen i receptionen berättar att dom brukar hyra ut cyklar, men på grund av värmen så får man inte hyra någon cykel.

Tur jag har mina inlines med mig. Jag går ut från vandrarhemmet och sätter på mig mina "rullskridskor" Jag har fruktansvärt dålig lokalkännedom, men Adelaide är en ganska liten stad. Taxiföraren som tog mig till vandrarhemmet valde en enkel väg från flygplatsen och den vägen går förbi mitt vandrarhem som jag ska bo på, det blev ganska så enkelt att hitta hem sedan. Jag tar samma väg som taxiföraren, jag hittar på en Shell-mack som jag svänger in på. Jag frågar killen bakom disken om jag får rulla omkring inne i butiken, det är okej svarar han. Genast är konversationen igång. Han frågar var jag kommer ifrån, jag berättar som det är och att det nyligen har varit så kallt som tjugo minus i min hemstad. Han rynkar så där illamående på näsan som jag brukar göra när jag tänker på vinter och kyla.

Han talar om en viktig sak för mig, alla butiker stänger klockan 17 i den här stan. Fast han berättar att han hellre kallar det för en by. Adelaide är inte stort, det är ganska fin stad. Tyvärr har man, som jag tror, rivit en massa gamla vackra byggnader för runtomkring dom nyare huset står gamla fina hus inträngda. Tråkigt. Killen bakom disken på Shell-macken berättar att parkerna är fina och att dom har ett bra zoo. Nu besöker jag inte sånt på grund av att jag tycker att vilda djur ska vara vilda. Men jag åker till den park som han rekommenderar, jag vill så gärna ta kort på dom svarta svanar som lever här. Första gången jag var i Australien fotade jag några svarta svanar, under min andra Australienresa så hittade jag inga.

Så jag satte fart mot parken i den tryckande hettan. Det är 30 grader varmt med 40% luftfuktighet. Väl framme i parken behövde jag inte leta, jag hittade två stycken på en gång. Jag fotar en av dom och bestämmer mig för att återvända hem. Plötsligt börjar jag frysa och det är ju ett bra tecken på att något inte är bra. Jag stannar till på samma Shell-mack på hemvägen och köper tre flaskor med vatten, jag sätter mig på en parkbänk och börjar hinka i mig. Jag sätter mig ner för att skriva dessa rader och det börjar kännas bättre. Mina fötter brinner! Ja så känns det när jag sitter på parkbänken. Jag tar och fortsätter hemåt och när jag kommer fram är klockan 12:30. Jag går in i receptionen och killen berättar att dom håller på att städa mitt rum. Killen ber om ursäkt, jag förklarar att han inte ska be om ursäkt. Jag är ju för bövelen för tidig, dessutom så klagar jag inte, jag är ju i värmen.

Jag får mitt rum när klockan är 14:50, jag har suttit i lobbyn och slösurfat i över en timme. Att driva en blogg när man är på resande fot är tidskrävande men kul. Rummet är faktiskt ganska fint. Här sover fyra personer. Efter att ha lagt in resväskan på rummet tog jag kameran med mig och gick ut för att kolla in omgivningen. Nu hade det spruckit upp och solen brände, jag orkade bara gå några få kvarter. Det finns många fina gamla hus bevarade här. Jag gick hem för gömma mig från solen, jag kör alltid utan solskydd och det här är första dagen som den här urbleka kroppen får sol på sig. Sen gick jag bort till Shellmacken igen och köpte vatten och en hamburgare. Jag gick upp till mitt rum och nu var det en kille som satt i en av sängarna. Han presenterar sig och han heter Manuel, han berättar att han är från Schweiz. Vi skrattade när jag berättade att jag var från Sverige eftersom så många tar fel på Sverige och Schweiz. Det verkar som att Manuel ska till Alice Springs om några veckor och då ska ju jag också vara där, vi tog varandras mejladresser så vi kan höras. En mycket trevlig kille. Jag tog en duch och sen slocknade jsg.