Tomas Varg: Tisdagen den tionde april 2018

Solen tog emot mig med öppna armar idag och det är hon som jag lever för, det är hon som får min livsglädje att brinna och hon är min prinsessa, utan henne är jag ingen kung. Vid lunch mötte jag upp en tjej som heter Anna, det är hon som min syster försöker para ihop mig med. Vi åt lunch på en pizzeria nära hennes jobb eftersom hon jobbar idag, hon är jävligt rolig, har en skön personlighet och är snudd på nykterist. Hon är elva år yngre, har skinn på näsan och hon äger några hästar och hästar älskar jag.

Det här var andra gången jag träffar henne och nu kommer jag på mig själv att jag funderar på henne, vilket skrämmer mig lite eftersom jag är rädd för att det ska bli något mellan oss, rädd för att bli lycklig, för är man lycklig är fallet ner till att bli olycklig väldigt långt och det slutar alltid med att man slår sig - hårt. Jävligt hårt.

Mina tankar, skulle jag våga satsa eller fegar jag ur? Sex år som singel är en lång tid, då har man haft lång tid på sig att bygga upp en skyddsmur runt sig, en mur som bara blir tjockare och kraftigare med åren. En mur som ingen kan riva till slut och man sitter där ensam och funderar på vad som hände med alla åren.

Vi ska träffas igen jag och Anna, det har jag inga problem med, men skulle jag börja känna något för henne så vet jag inte hur jag ska hantera det, kommer jag dras med och få en underbar sommar, eller kommer jag gråta mig till sömns för att jag håller på att gå sönder? Vågar jag? Hur ska jag göra för att det ska bli annorlunda den här gången? Hur ska jag göra för att låta bli att packa upp allt som jag har med mig i mitt dåliga bagage? Kärlek ska vara lätt och kravlöst, men jag känner rädsla. Kärlek och rädslor är som eld och vatten, det är ingen bra kombination om man ska lyckas hålla glöden vid liv. Varför kan inte jag vara vem som helst, varför är jag som jag är?

Efter lunchen med Anna drog jag ut på en promenad i solen som jag avslutade på jobbet, jag är ledig idag och jag har abstinens, måste få ge mig ut i natten snart. Jag snackade lite med mina kollegor och sen pratade jag med min chef, han har sagt upp sig och till sommaren går han i pension. Det tycker jag är tråkigt för han har alltid behandlat mig med respekt och han kan ta mig på rätt sätt när jag är förbannad, för det händer, men det är mer sällan nu eftersom jag mår så jäkla bra på jobbet.

Väl hemma igen så matade jag maskinerna i tvättstugan med mina lortiga kläder och under tiden som dom äcklades av min smutstvätt så kom jag på att jag glömt att handla grädde, jag går på fett-drift (LCHF) och utan grädde får jag bränslestopp. Efter att ha burit hem lite grädde så bokade jag en biobiljett till filmen Midnight Sun och den ska jag se i morgon kväll.

Jag har i flera dagar varit in på Lars Winnerbäcks turné-schema och suktat, idag slog jag till och bokade en biljett till en av dom två konserterna på Dalhalla i Rättvik. Den 25 juli, klockan 21:00, mitt i den ljuva sommarnatten, ska jag få se honom live. Magiskt. ♥ Som grädde på moset så plockade jag fram filmen om den där artisten som jag tjatar om hela tiden och nu har jag sett filmen om Lars Winnerbäck hela tre gånger. Tack för att du besöker mig. ♥

Dagens bästa låt: Lars Winnerbäck - Vem som helst blues

Att vi var två personer

Inte vilka som helst

Jag visste inte ens att dom känslorna fanns

Och nu kräver jag att dom känns

hela tiden för vem som helst

Ge mig nånting mot rastlösheten, vad som helst

Text: Lars Winnerbäck