tisdag 11 juni 2019

Tjugofem år sedan Flink-dåden

Det är fredagen den tionde juni 1994, klockan är cirka halv tolv på kvällen när Mattias Flink befinner sig på krogen Garbo i Falun. Här träffar han på sitt ex Eva som han efter en stund börjar att misshandla, Mattias är svartsjuk på sitt ex. Krogvakten Fredrik Jons rusar in och sliter tag i Mattias som åker ut.

Vid midnatt går Eva ut från Garbo och utanför sitter Mattias, han vill prata med henne och dom går tillsammans med några vänner till Vattugränd. Här säger Mattias "Jag är odödlig" och "jag kan döda vem jag vill". Eva skrattar och hon säger något nedsättande till Mattias som blir förkrossad, sen går Eva tillsammans med några vänner till krogen Bakfickan och Mattias följer efter.

Inne på Bakfickan slår Mattias till en kille, vakterna kastar ut Mattias som väljer att gå hem. Enligt Tingsrätten har Mattias, vid tillfället, nästan två promille alkohol i kroppen. Klockan är nu ett på natten den elfte juni 1994, Eva och hennes vänner går bort till polisstationen för att polisanmäla Mattias.

När Mattias kommer hem byter han om, han sätter på sig kamouflagebyxor och försvarets gröna t-shirt, han tar med sig nycklarna till sin arbetsplats på dalregementet I13. Väl framme på I13 så plockar han med sig en AK5 och fem magasin som rymmer 30 skott vardera.

Klockan är runt två på natten när Mattias, förblindad av svartsjuka och med stora mängder alkohol i kroppen, går mot centrum. I stadsparken skjuter Mattias fem lottor som är på väg hem till regementet, en av kvinnorna överlever. I korsningen Parkgatan och Vasagatan skjuter Mattias ihjäl en ung kille på cykel samt en väktare i en vit bil.

Mattias har nu skjutit ihjäl sju personer. Sedan går Mattias ner till Bergmästaregatan 15 där han klättrar upp i en byggkran intill det nybyggda huset Trumbäcken. Han klättrar efter ett tag ner, Mattias har i förhör berättat att han väntat på polisen i kranen men klättrar ner eftersom ingen polis kom.

På polisstationen står Mattias ex Eva och gör en anmälan när en polis plötsligt kommer in och säger att någon skjuter i stadsparken. Eva förstår att det är Mattias och hon berättar det för poliserna. Två poliser åker bort till tågstationen, här ser dom plötsligt en grönklädd man gå emot dom via en tågbro.

Mattias höjer vapnet mot dom båda poliserna som börjar skjuta mot Mattias, man träffar honom i höften med en kula och jakten på Mattias Flink är över. Då är klockan 03:30. Mattias hade satt 43 av 50 skott i sina offer, han gör det gående och med patronvis eld vilket bara det är oerhört svårt, här gör han det med nästan två promille i kroppen också. 

Poliserna hade avlossat 16 skott mot Mattias men det vara bara ett som träffade och dom var nyktra, det skottet hade dessutom träffat fel. Enligt psykologer var dådet ingen fyllegrej, Mattias befann sig i psykos. Vid den här tidpunkten var jag tillsammans med en tjej som jobbade med att dela ut morgontidningar, jag hade valt att följa med som sällskap den här lördagen.

Vi körde in på Vasagatan tidigt på morgonen och här ser vi ser polisens avspärrningar. Vi stoppas av en polis som sedan låter oss köra genom avspärrningen, vi kör sakta fram på Vasagatan och här ser vi cyklisten liggandes under en filt och vi ser väktaren och hans bil som rullat in i buskarna. Det är först när jag ser cyklisten och hans cykel som jag börjar förstå. Falun blev aldrig mer sig likt.

Idag passerar jag ofta dom platser som Mattias sköt ihjäl sina offer, varje sommar tänker jag mycket på det som inträffade sommaren 1994, idag är det tjugofem år sedan. Vila i frid.

Text: Tomas Varg | Källa: Sveriges Radio


- Garbo



- Vattugränd



- Bakfickan



- Här bodde Mattias



- Mattias hämtar en AK5:a



- Här skjuter han lottorna



- Samma plats idag



- Det här såg jag med egna ögon och det kommer jag aldrig att glömma



- Samma plats idag



- Här skjuter polisen Mattias

2 kommentarer:

  1. Det är så skämmande hur en person kan vända om och skjuta ihjäl
    oskyldiga människor. Jag bodde inte här i Dalarna då men, nyheter
    kablades ut, ingen kunde undgå att tar in det som hänt.


    Trots det som hände då, kan man som idag är inser inte så mycket bättre.
    Det skjuts hej vilt i vårt land. När jag växte upp var sådant
    långt ifrån det som numera sker. Snart vågar man knappt sticka ut nästan
    för allt som sker. I mindre städer kan det nog sker sådant också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är fruktansvärt hur man kan meja ner oskyldiga på det där viset :(
      Ja snart måste man hålla sig inomhus :(
      Vinkevink!

      Radera