En fika med Malin

Det finns dåliga dagar och det finns bra dagar, det är väl en sorts balans för att kunna uppskatta dom bättre dagarna mer antar jag. Men så finns det dagar som man aldrig kommer att glömma, dagar som får en att må overkligt bra. Så bra att man nästan skäms, som att man egentligen mår för bra för sitt eget bästa. Idag är en sådan dag. Förra veckan bestämde jag mig för att försöka hitta på Malin, en tjej som tidigare har betytt väldigt mycket för mig, en tjej som jag dessutom var kär i. Väldigt kär i! 

Det hade gått 18 år sedan vi sågs och jag kände efter Monikas död att jag behövde fler vänner. Så jag efterlyste Malin i en grupp på Facebook som heter Falun. Först fick jag kontakt med en Malin som hade rätt efternamn och som jag trodde var den person som jag sökte, sen kom det en till Malin som avslöjade detaljer som bara en enda person känner till. Hon nämnde bland annat att jag alltid kokade kaffe åt henne på morgonen när hon kom till den datorkurs som jag höll i för arbetslösa. Så jag ringde upp henne direkt när jag insåg att den här Malin var den som jag letade efter. Vi pratade i nästan tjugo minuter om vad vi gjort sedan sist vi sågs och vi bestämde att vi skulle gå och ta en fika idag.

Så idag klockan elva träffades vi och tog en fika, till en början var jag lite nervöst måste jag medge. Åren har verkligen varit snälla mot den kvinnan för att vara fin i kanten, hon är otroligt vacker och jag kommer så väl ihåg hennes härliga skratt. Tack och lov så är hon gift, jag har svurit på att leva singel resten av mitt liv men den här kvinnan har en stor plats i mitt trasiga hjärta. För arton år sedan träffades vi tack vare internet och idag sågs vi igen, tack vare internet. I slutet av den här månaden ska vi ses igen och om jag är ärlig så längtar jag tills vi ses igen.

- Det känns inte lika svartvitt längre

Fått kontakt med en gammal vän efter nästan 20 år

Några år innan milleniumskiftet jobbade jag som handledare på något som hette datortek, internet hade precis dykt upp men dåvarande kommunikationsminister Ines Uusmann sade 1996 att "Internet är bara en fluga" Som handledare träffade jag väldigt många människor och mitt jobb var att lära ut hur en dator fungerar och hur man surfar. Idag låter det här galet men det är sant. Under den här perioden lärde jag känna en person som betydde väldigt mycket för mig, en person som man kunde prata i timmar med. Det övergick så klart i känslor som jag valde att ignorera eftersom jag hade en flickvän som jag älskade. Jag har, efter min vän Monikas självmord, börjat tänka på att skaffa fler vänner. I tisdags började jag fundera på om jag skulle försöka få tag på personen från tiden på datorteket, jag knåpade ihop en efterlysning i en facebook-grupp som heter Falun. Efter ett tag hörde en tjej av sig som trodde det var hon jag menade, men en timme efter min efterlysning dök den rätta tjejen upp. Jag ringde upp och vi snackade om gamla minnen, jag blev otroligt glad så klart. Monikas död har förändrat mig totalt, idag uppskattar jag allt som man kan tänkas uppskatta. Vi bestämmde att vi skulle kunna träffas och vara vänner igen och det blev jag naturligtvis tacksam över, jag behöver verkligen få fler vänner. Jag ska kanske tillägga att hon är lyckligt gift och att vänskap är det som betyder allt för mig. Stort tack till internet som förde oss samman ytterligare en gång, nästan 20 år senare.


Foto: www.altdesign.blogg.se

Vänner igen

Att vara osams med någon på jobbet har jag lärt mig är inte kul, man måste ju träffa på "idioten" som man är osams med. Så jag gick och snackade med hon jag sa upp bekantskapen med här om dagen och sa att vi behövde väl i alla fall inte bli bittra fiender och då fick jag en kram. Jag gissar att det var hennes sätt att be om ursäkt på, för jag anser att det är hon som gjort fel. Jag är dock inte stoltare än att jag kan stryka ett sträck över detta. Dock kommer det dröja väldigt länge innan jag litar på henne igen och "bästa" vänner kommer dröja ett bra tag. Men nu är vi en bit på väg i alla fall. Ja jösses vilken dokusåpa.

Vänner igen!

Att förlora en vän

Jag har i många år haft en kollega, tillika jättefin vän som lyssnade när jag behövde prata och fanns där när jag behövde han/hon. Men det går inte att "hota" med att man inte vill vara min vän så fort man har olika åsikter eller stör sig på vissa saker. För olika åsikter har man och det är helt naturligt, men att säga att man inte orkar med mig så fort man är oense om någonting, ja det tär och gör ont och säger man det inte bara en gång utan flera då är det bra. Då ska vi inte vara vänner utan "bara" kollegor. Det är jättetråkigt att det blev så här och jag skulle vilja ha det ogjort, men det känns faktiskt skönt också.

Johhny Cash - Hurt