En fika med Malin

Det finns dåliga dagar och det finns bra dagar, det är väl en sorts balans för att kunna uppskatta dom bättre dagarna mer antar jag. Men så finns det dagar som man aldrig kommer att glömma, dagar som får en att må overkligt bra. Så bra att man nästan skäms, som att man egentligen mår för bra för sitt eget bästa. Idag är en sådan dag. Förra veckan bestämde jag mig för att försöka hitta på Malin, en tjej som tidigare har betytt väldigt mycket för mig, en tjej som jag dessutom var kär i. Väldigt kär i! 

Det hade gått 18 år sedan vi sågs och jag kände efter Monikas död att jag behövde fler vänner. Så jag efterlyste Malin i en grupp på Facebook som heter Falun. Först fick jag kontakt med en Malin som hade rätt efternamn och som jag trodde var den person som jag sökte, sen kom det en till Malin som avslöjade detaljer som bara en enda person känner till. Hon nämnde bland annat att jag alltid kokade kaffe åt henne på morgonen när hon kom till den datorkurs som jag höll i för arbetslösa. Så jag ringde upp henne direkt när jag insåg att den här Malin var den som jag letade efter. Vi pratade i nästan tjugo minuter om vad vi gjort sedan sist vi sågs och vi bestämde att vi skulle gå och ta en fika idag.

Så idag klockan elva träffades vi och tog en fika, till en början var jag lite nervöst måste jag medge. Åren har verkligen varit snälla mot den kvinnan för att vara fin i kanten, hon är otroligt vacker och jag kommer så väl ihåg hennes härliga skratt. Tack och lov så är hon gift, jag har svurit på att leva singel resten av mitt liv men den här kvinnan har en stor plats i mitt trasiga hjärta. För arton år sedan träffades vi tack vare internet och idag sågs vi igen, tack vare internet. I slutet av den här månaden ska vi ses igen och om jag är ärlig så längtar jag tills vi ses igen.

- Det känns inte lika svartvitt längre

Fått kontakt med en gammal vän efter nästan 20 år

Några år innan milleniumskiftet jobbade jag som handledare på något som hette datortek, internet hade precis dykt upp men dåvarande kommunikationsminister Ines Uusmann sade 1996 att "Internet är bara en fluga" Som handledare träffade jag väldigt många människor och mitt jobb var att lära ut hur en dator fungerar och hur man surfar. Idag låter det här galet men det är sant. Under den här perioden lärde jag känna en person som betydde väldigt mycket för mig, en person som man kunde prata i timmar med. Det övergick så klart i känslor som jag valde att ignorera eftersom jag hade en flickvän som jag älskade. Jag har, efter min vän Monikas självmord, börjat tänka på att skaffa fler vänner. I tisdags började jag fundera på om jag skulle försöka få tag på personen från tiden på datorteket, jag knåpade ihop en efterlysning i en facebook-grupp som heter Falun. Efter ett tag hörde en tjej av sig som trodde det var hon jag menade, men en timme efter min efterlysning dök den rätta tjejen upp. Jag ringde upp och vi snackade om gamla minnen, jag blev otroligt glad så klart. Monikas död har förändrat mig totalt, idag uppskattar jag allt som man kan tänkas uppskatta. Vi bestämmde att vi skulle kunna träffas och vara vänner igen och det blev jag naturligtvis tacksam över, jag behöver verkligen få fler vänner. Jag ska kanske tillägga att hon är lyckligt gift och att vänskap är det som betyder allt för mig. Stort tack till internet som förde oss samman ytterligare en gång, nästan 20 år senare.


Foto: www.altdesign.blogg.se

USA-resan 2015-02-06

New York, New York

Mitt mobillarm sätter igång och ljuder när klockan är 08:00 och efter att ha kollat hur kallt det är ute så bestämmer vi oss för att stanna inne idag. Det är tio minusgrader ute och det blåser friska vindar, vi hade tänkt gå mer i Central Park idag men vi skippar det. Jag ligger och drar mig samtidigt som jag skriver den här texten, jag ska väl gå upp och packa ner alla kläder som jag köpte ute vid Frihetsgudinnan igår. Hotellets regler säger att vi måste checka ut klockan elva, vår shuttle-buss kommer klockan 13:20 för att skjutsa oss till New Yorks flygplats Newark Liberty International.

Frukost

Vårt plan ska lyfta klockan 17:55 idag fredag och vi ska landa klockan 07:40 på lördag morgon på Arlanda. Klockan 10:00 går jag ner till det Starbucks som ligger vägg-i-vägg med vårt hotell för att handla frukost till mig och Kim, det blir varm choklad och en smörgås för min del. Sen packar vi våra resväskor och lämnar hotellrummet, det är flera timmar kvar till vår shuttlebuss anländer så vi förvarar våra resväskor i hotellets lobby. Kim och kag går ut och går några kvarter norrut, det blåser samtidigt som det är en sju-åtta minusgrader. Vi går in och värmer oss lite i en matbutik och sen går vi tillbaka till hotellet för att värma oss.

Newarks flygplats

När klockan är 13:00 kommer vår shuttle-buss och hämtar upp oss. Vi gör några stopp efter vägen för att plocka upp fler människor som bokat plats på bussen. När klockan är 14:20 är vi framme på flygplatsen Newark Liberty International, vi checkar in våra resväskor när klockan är 14:30 och vi går sedan igenom säkerhetskontrollen utan problem när klockan är 15:00. Sen sätter vi oss och väntar på flight SK 904 i gate 68. När klockan är 17:35 går vi ombord vårt plan som idag är en Airbus A330. När klockan är 18:08 (0:08 svensk tid) lyfter planet, piloten berättar att vi har medvind och att vi kommer att landa cirka 40 minuter före tidtabellen. Vår resa ska ta sju timmar och fyrtio minuter och piloten fick rätt, när klockan är 01:01 (07:01 svensk tid) landar vi på Arlanda med vår flight, SK 904.

Arlanda, Sverige

När jag står i kön till passkontrollen upptäcker jag att mitt pass är borta, jag har glömt det på planet. Jag går fram till passkontroll och säger som det är till killen i luckan, jag får legitimera mig med körkortet och han frågar vilken min adress är. Han är nöjd med mina svar och medans Kim väntar på våra resväskor går jag till SAS informationsdisk, där får jag ett telefonnummer som jag kan ringa när jag kommer hem för att få passet hemskickat. Jag har även ett USB-minne med foton som jag har säkerhetskopierat, men jag har även dessa foton på hårddisken på min laptop.

Köpa tågbiljett

Kim och jag får våra väskor och vi går bort till SJs biljettförsäljning, tyvärr missar vi tåget som avgår 08:06 med en minut. Vi hittar ett nytt tåg som avgår 08:40 men det tåget kostar över åttahundra kronor styck. Då bestämmer vi oss snåljåpar att vänta till ett tåg med avgångstid 10:06 eftersom den biljetten går på 422 kronor. Klockan 09:55 tar vi hissen ner till perrongen och vi kliver på tåget när klockan är 10:05, tågresan tar cirka två timmar, sen kommer Kims bror och hämtar oss för transport den sista biten.

Andra gången gillt

Trots att jag gjort exakt den här resan tidigare (2012-13) så fick jag ändå uppleva nya saker, det blev en slags "gör-det-bättre-resa" den här gången. Göra samma sak fast bättre, men en sak är säker, jag kommer aldrig köra den här vägen igen. Jag har nu tagit en Mustang av årsmodell 2013 och en Mustang av årsmodell 2014 från San Francisco och lämnat i Miami och det räcker så. Om man tar dom 822 mil som jag körde den här gången med dom 750 milen jag gjorde 2012 så är jag nu uppe i 1572 mil genom USA utan ett endaste tillbud, snacka om att ha turen på sin sida.

Trött

Jag har alla bensinkostnader uppskrivna och det kommer en sammanfattning av alla utgifter framöver då det är några som frågat vad det kostar. Det kommer också ett inlägg framöver med alla mina favoritfoton som jag fick med mig från USA. Just nu är jag trött då jag inte sovit på snart tjugo timmar, jag ska tvinga mig att vara vaken fram till klockan 20:00 i kväll för att acklimatisera mig till svensk tidszon, Sverige ligger sex timmar före New York  och jag vill försöka slippa ligga klarvaken i natt.

En ny USA-resa

Trots att jag är trött så sitter jag ändå och slipar på en ny USA-resa, jag åker om elva månader igen och hur den kommer se ut får vi se. Tack, nej föresten, tusen tack för att du har läst/kommenterat min blogg. Jag blir otroligt glad att någon vill läsa allt skräp som jag spottar ur mig, hoppas ni stod ut med min kärleksförklaring till Mustangen. Det kan bli lite "to much" angående den biten, men är man kär i en bil så är man. Nu har jag en vecka kvar av min semester, jag ska dra igång med träning och LCHF och jag ska sova. Sen hoppas jag att jag hinner spela lite GTA V där jag nu kommer att köra omkring och se staden Los Angeles med nya ögon. Tack än en gång för att du besökte min blogg /Tomas

- Vår resa genom USA är nu slut...

- Packad och oglad...

- Plogbilar...

- En dragspelsbuss...

- Här har jag bott 2 ggr nu, prisvärt hotell...

- En matbutik vid W 108th St och Broadway...

- Flight SK 904 till Stockholm...

- Vårt plan...

- Mat på planet, jag skippade potatisen. Jag börjar nu käka LCHF igen.

- Sverige och Arlanda...

- Tågresan hem. Här slutar min USA-resa...

Vänner igen

Att vara osams med någon på jobbet har jag lärt mig är inte kul, man måste ju träffa på "idioten" som man är osams med. Så jag gick och snackade med hon jag sa upp bekantskapen med här om dagen och sa att vi behövde väl i alla fall inte bli bittra fiender och då fick jag en kram. Jag gissar att det var hennes sätt att be om ursäkt på, för jag anser att det är hon som gjort fel. Jag är dock inte stoltare än att jag kan stryka ett sträck över detta. Dock kommer det dröja väldigt länge innan jag litar på henne igen och "bästa" vänner kommer dröja ett bra tag. Men nu är vi en bit på väg i alla fall. Ja jösses vilken dokusåpa.

Vänner igen!

Att förlora en vän

Jag har i många år haft en kollega, tillika jättefin vän som lyssnade när jag behövde prata och fanns där när jag behövde han/hon. Men det går inte att "hota" med att man inte vill vara min vän så fort man har olika åsikter eller stör sig på vissa saker. För olika åsikter har man och det är helt naturligt, men att säga att man inte orkar med mig så fort man är oense om någonting, ja det tär och gör ont och säger man det inte bara en gång utan flera då är det bra. Då ska vi inte vara vänner utan "bara" kollegor. Det är jättetråkigt att det blev så här och jag skulle vilja ha det ogjort, men det känns faktiskt skönt också.

Johhny Cash - Hurt