Australienresan 2016-02-02

Melbourne, VIC, Australien

Mitt i natten vaknar jag av Smulan blänger surt på mig, hon har legat på min madrass och jag har knuffat bort henne när jag vänt  på mig. Förlåt Smulan. Jag somnar om och vaknar klockan 06:45, en kvart senare kliver Daniel och Eva upp och vi hinner kolla på mina foton som jag tog igår innan Daniel skjutsar Eva till jobbet. Jag tar en dusch och surfar lite, när Daniel kommer tillbaka packar jag ihop mina saker. Sedan går vi går bort till  pendeltågsstationen i Carnegie. Vi hinner prata om Sverige och om hur dåligt allting har blivit, allt handlar om pengar kommer vi fram till. Klockan 09:00 tar jag adjö av Daniel och jag kliver på tåget tillbaka till centrum. Det känns hemskt att skiljas från dom, vi har alltid så kul tillsammans.

Tåget som jag åker med är fullsatt med folk som ska till jobbet. Klockan 09:25 kliver jag av pendeltåget på Flagstaff-stationen. Jag har naturligtvis klivit av försent - tror jag. Jag har inte den blekaste aning var jag är. Haha! Hur fan lyckas man? Jag känner inte igen några skyskrapor så det var ingen idé att navigera med hjälp av dessa. Utan wi-fi kunde jag inte använda kartorna i mobilen. Jag bestämmer mig för att följa strömmen av människorna som åkte med samma tåg som jag. En man som tvättar fönstren på en skyskrapa står nere på marken och jag frågar honom vägen till Yarra river. Han pekar åt samma håll som jag var på väg åt så jag är inte helt lost i alla fall.

Klockan 08:35 ser jag toppen på Eureka Tower, nu ska jag bara gå på rätt sida om den 300 meter höga skyskrapan så är jag på rätt väg igen. Jag kommer ut på den otroligt långa gatan Flinders Street som går längs med Yarra river. Klockan 09:50 är jag hemma, hela tio minuter kvar tills dess att jag måste checka ut. Klockan 10:02 står jag i receptionen och checkar jag ut, jag får tillbaka mina 20 AUD som jag betalade när jag checkade in. Om jag skulle tappa bort nyckeln till mitt rum så skulle jag inte få tillbaka dessa 20 AUD. Klockan 10:10 dyker det upp en taxi som jag vinkar till som stannar, jag ber honom att köra mig till Southern Cross Station. Åtta minuter senare är vi framme, det kostar 9 AUD, han får min tjuga som jag fick tillbaka från vandrarhemmet. Easy come, easy go.

Inne på den gigantiska tågstationen Southern Cross Station letar jag reda på ett skåp där jag kan förvara min resväska. Jag betalar 15 AUD för att få väskan förvarad fram till klockan 22:00 då min buss till Sydney avgår. Det blir skåp 474 som får äran att ta hand om min rosa resväska från Rusta, den bästa resväska jag ägt faktiskt. Det är nu elva timmar kvar till min Greyhound-buss ska avgå så jag har gott om tid att gå omkring i Melbourne och njuta av det fina vädret. Men innan jag lämnar stationen så går jag bort till Greyhound-kontoret för att dubbelkolla om min biljett är okej och för att fråga om vilken hållplats det är som min buss ska avgå ifrån. Den otroligt trevliga kvinnan i luckan bekräftar att allt är i sin ordning och hon talar om att hållplats 55 är precis bakom ryggen på mig. Jag älskar att boka allting ett år innan resan och sedan se hur alla pusselbitar faller på plats när man är ute och reser, jag vill verkligen inte ha någon överraskning när jag reser själv. So far, so good med andra ord.

Bara för att kolla hur stor den här gigantiska tågstationen är så går jag upp på andra våningen för att räkna alla tågspår här inne, hela 16 tåg kan stå samtidigt inne på stationen. Efter att ha räknat får, förlåt spår, går jag omkring och fotar lite. När jag går omkring här så upptäcker jag plötsligt att det är ju precis här, intill tågstationen, som Melbournes fotbollsarena Etihad Stadium ligger. Här kollade min bror och hans vän Palmen på fotboll år 2011. Genast känner jag igen hamnen bakom fotbollsarenan, här satt min bror och jag och kuckilura samma år. Jag minns att brorsan satt och rökte på ett trädäck här. Nu är det trädäcket borta och den lilla piren som vi var ut på har blivit tre gånger större. Det byggs utav bara den i Melbourne och hamnområdet här nere har växt ordentligt sedan 2011.

Jag går vidare och träffar på det stora köpcentrat som ligger här nere, snacka om att allt bara klarnade helt plötsligt. Här vid köpcentrat köper jag en t-shirt med Mega Man-tryck. Sen kommer jag ihåg en stor vägkorsning som låg precis intill hamnen, jag går dit och det mesta är sig likt. Jag fotar en Scania och sedan går jag tillbaka mot tågstationen igen, klockan 14:20 äter jag på Subway intill fotbollsarenan Etihad Stadium. Det konstiga är att jag minns att jag åt en kebab här 2011 och den restaurangen är kvar än. Jag kom sedan att börja tänka på det foto som vi tog nere i hamnen 2011, det fotot var det sista vi tog tillsammans innan vi skiljdes åt. Jag fick tag på gratis wi-fi vid fotbollsarenan så jag laddade ner det fotot från Facebook.

Med raska steg började jag leta upp platsen där fotot togs, raska och raska förresten, jag var nu helt slut i benen. Men jag var fast beslutsam över att hitta samma plats igen och efter mycket om och men så tror jag att jag hittade den. Mycket hade förändrats under dom fem år som gått, staketet som min bror och hans vänner lutar sig mot på fotot var borta. En hel del byggnader hade tillkommit och byggnadskranar jobbade för fullt på nya projekt. Vem vet hur det ser ut om ytterligare fem år. Eftersom jag kände igen mig så pass mycket så passade jag på att gå bort till det vandrarhem som jag och min bror bodde på i början av 2011. Jag tror det hette Spencers Backpackers och nu var jag skeptiskt till att det skulle stå kvar eftersom det var så dåligt skick när vi bodde där.

Men det stod kvar och jag tog ett kort på det, på det här vandrarhemmet fanns en otroligt mysig takterrass som jag och min bror satt på under kvällarna. Jag fortsätter att gå på Spencer Street för att kolla om den gamla bensinstationen där jag och min bror brukade handla kebab vid finns kvar. Men den är borta. Det här eftermiddagen blev lite av en minnesstund för mig, gamla minnen från vår Australienresa 2011 dök upp och jag får passa på att hälsa till dig bror. Ja till min mamma och mina andra syskon också så klart. Klockan 18:00 äter jag kebab på ett nytt kebabställe, precis utanför vårt gamla vandrarhem.

Sen börjar jag gå tillbaka mot centrum igen. Plötsligt ser jag den Coles-butik där jag och bror alltid köpte vatten och genast började jag tänka på dom datorer man kunde låna utanför Coles. Här satt jag och bloggade på kvällarna, men fanns datorerna kvar? Jo det gjorde dom och vilka minnen jag har från den här platsen, det var här som jag skapade det första inlägget till bloggen i början av 2011. Fortsätter man ner för Spencer Street så får man tågstationen Southern Cross Station på höger sida och eftersom jag var här så kunde jag kika till det skåp som jag förvarar min resväska i. Det såg bra ut så jag fortsatte ner för Spencer Street och till slut når jag Yarra river.

Här tar jag vänster och går längs med Flinders Street, jag passerar den gula vackra tågstationen Flinders Street Station och kommer fram till torget där den vackra katedralen står. Från torget kan jag också se den 300 meter höga skyskrapan Eureka Tower som är blå till färgen. Här på torget finns en 7-Eleven-butik där jag handlar lite frukt och en flaska vatten, klockan är nu 20:30 och det är hög tid att få tillbaka samma väg som jag nyss har gått. Jag ska gå tillbaka ända till Southern Cross Station och det är en bra bit dit. Idag har jag gått långt, jag har gått någonstans mellan en till två mil, jag är slut som turist.

Klockan 20:55 är jag så framme vid Southern Cross Station och här går jag in på toaletten. Tänk vad det är härligt att resa, men det finns oglamorösa stunder också, som till exempel den lilla dusch jag gjorde nyss på toaletten. Den t-shirt jag haft på mig idag blötte jag ner i handfatet på toaletten och sedan hade jag på en massa deodorant under armarna. Sen tog jag på mig den t-shirt som jag köpte tidigare idag. Jag checkade ju ut ur rummet i morse och har under hela dagen inte haft tillgång till någon dusch, då fick det bli en snabb raggar-dusch. Klockan 21:15 hämtar jag ut min väska ur det förvaringsskåp den legat i under hela dagen. Sedan går jag den korta biten under jord och fram till hållplats 55, bussen står redan inne och det är en gammal Volvo Irizar.

Det här är nu tredje gången som jag åker Greyhound-buss mellan Melbourne och Sydney, fast det här är första gången som jag åker på natten. Kön till bussen är lång och senare dyker det upp en kvinnlig busschaufför vid namn Elizabeth, hon börjar dela ut platser till mina medresenärer. När kön har minskat så går jag fram och jag får plats 10 D, jag slänger in resväskan i bussens väskutrymme och klockan 21:45 kliver jag ombord. Stolen brevid mig är tom men jag förväntar mig att det ska dyka upp någon innan avgång, det dyker aldrig upp någon. Jag har två stolar till förfogande och det är så himla skönt, det lönade sig att vänta tills kön hade minskat. Klockan 22:02 lokal tid, 12:02 svensk tid, avgår bussen från Southern Cross Station till Sydney i delstaten New South Wales. Jag loggar in mig på bussens wi-fi och bloggar en stund, jag känner mig skapligt trött efter att drivit omkring i Melbourne i tolv timmar. 

- Smulan surar

- Är huset rakt?

- Melbourne Star fanns inte här 2011

- Lite Miami-känsla

- Till min bror

- Gång och cykelbanorna tog aldrig slut

- Fotbollsstadion i Melbourne

- Precis här skrev jag mina första rader från Australienresan 2011

- Vackra Flinders Station igen

- Volvo Irizar tar mig till Sydney

- Nu lämnar jag Melbourne

- Jag åker nattbuss till Sydney

Australienresan 2016-02-01

Melbourne, VIC, Australien

Jag vaknar redan klockan 06:00 idag, det skramlar och smäller utanför fönstret. Är det inte spårvagnarna som härjar där ute så är det renhållningen. Jag ligger och surfar lite innan jag kliver upp, sen tar jag och packar ihop lite nödvändiga prylar och lämnar rum 613. Jag tar tar hissen ner till våning tre. Här ligger receptionen och köksavdelningen på vandrarhemmet, jag slår mig ner och för över alla foton från min mobiltelefon och systemkamera till min lilla laptop. Klockan 08:40 packar jag ihop mina saker och går ner till Coles för att handla lite. När det är klart så går jag ner på hörnet och till 7-Eleven, här köper jag några flaskor Coca-Cola: Vanilj-light.

Klockan 09:00 går jag upp till perrong 6 på pendeltågstationen på Flinders Street. Här hoppar jag på 09:16-tåget mot  Dandenong och klockan 09:32 kliver jag av vid Carnegie-stationen. Jag gillar verkligen inte att åka tåg i främmande land, jag har utvecklat någon slags rädsla för att hamna helt åt helvete. Jag förstår inte varför jag oroar mig varje gång, jag kan ju bara hoppa av, försöka byta tåg eller i värsta fall ta en taxi. Det vore lite tryggare med wi-fi på tågen, det skulle nog kunna hjälpa mig en hel del. Jag ringer Daniel som berättar att han är på väg med bil för att hämta mig. Han dyker upp i deras nya blåa lilla Toyota och klockan 09:50 är vi så framme. Eva står och lagar pannkakor, till pannkakorna serverades grädde och sylt. Maten smakade jättegott och jag åt för mycket - så klart.

Vi åker "hemifrån" när klockan är 11:15, vi passerar flera bensinstationer där bensinpriset är 94,9 cent / liter och det är 5,76 kronor per liter. Klockan 12:30 är vi framme vid Ferny Creek och här ligger Alfred Nicholas Memorial Garden. Vi går ner mot en sjö och platsen är otroligt vacker, palmer blandat med gigantiska träd avlöser varandra i en djungel-liknande miljö. Sen kör vi vidare och klockan 14:40 är vi framme på toppen på det berg som vi kört på. Den här platsen heter Sky High Mount Dandenong och utsikten här uppe är helt otrolig. Vi ser hela Melbourne här uppe och vi kan också se Melbournes skyskrapor vid horisonten trots att dessa mikroskopiska. Jag gillade verkligen den här platsen. 

Klockan 14:40 lämnar vi Sky High Mount Dandenong och klockan 14:55 är vi framme vid den lilla byn Olinda. Här äter vi mat, vi beställer pizza på Dudley's. Sen åker vi hemåt, men bara efter ett par minuter, när klockan är 18:15, händer det något som jag sent ska glömma. Jag ser Daniel peka ut på en åker, allt går som i slowmotion och jag ser mitt liv passera i revy. För där ute, mitt på åkern, står det en hel klunga med kängurur. Det finns kängurur. Jag menar riktiga kängurur - vilda! Daniel och Eva skickar ut mig på åkern med systemkameran i högsta hugg.

Jag går långsamt mot dom, jag tar ett försiktigt kliv och fotar, tar ett nytt steg och fotar. Så här håller jag på tills dess att jag kommer dom ganska nära, sen sticker plötsligt en känguru i väg och alla andra följer efter. Jag känner mig otroligt glad och nöjd så klart, nästan euforisk. Sen åker vi hem och hemma är vi klockan 19:10. Eva hjälper mig att få igång deras wi-fi som dom har så jag får igång internet på mobilen. Skönt, jag gillar inte att vara utan internet, det är verkligen sjukt hur beroende av internet jag är. Daniel och Eva känner sig lite trötta så dom går och sover en stund. Jag känner mig också trött, men jag väljer att blogga istället för att vila. Resten av kvällen fixar vi lite med Daniels och Evas datorer samt USB-minnen. Sen gick jag och la mig, eller jag försökte lägga mig. Två jättefina katter tog min säng två sekunder efter att husse och matte hade bäddat den, det blir trångt i natt.

- Vattenfall

- Kan vara paradiset

- Andmamma med barn

- Min snuskiga fantasi säger att det här är något annat

- Blommor

- Mer blommor

- Pizza

- Kolla. Det finns vilda kängurur

- Ge mig mat

- Smulan och Serafim passade på att tvätta sig i min säng

Australienresan 2016-01-30

Alice Springs, NT, Australien

Jag vaknade klockan 06:00 och kunde inte somna om, det har säkert med att jag måste lämna Alice Springs idag. Jag ligger kvar i sängen och surfar runt lite på Facebook samt kollar in kommentarerna på bloggen, det är så kul att ni kommenterar. När klockan är 08:30 kliver jag upp och sätter min iPhone på laddning medan jag går iväg och handlar frukost på den Shell-mack som ligger ett stenkast från vandrarhemmet Haven. Det blev en smörgås och två Red Bull till frukost, kunde lika gärna köpa en gravöl trots att jag är nykterist. Jag äter smörgåsen på vägen hem, tänk vilken härlig känsla det är att gå ute och äta en smörgås tidigt på morgonen när det är över 25 grader varmt.

Väl hemma igen så packar jag ner det sista i resväskan, jag packade ner det mesta redan igår. På "mitt" rum så bodde det en kille från Scweiz i natt, han bodde även på "mitt" rum för tre dagar sedan. Han hade varit iväg på en tre-dagars-tur bort till Uluru så vi hade en del att prata om, det är av den här anledningen till att jag bor på billiga vandrarhem. Visst spelar kostnaden in, men du träffar inga trevliga backpackers från jordens alla hörn om du bor ensam på ett hotellrum. Killen på rummet flyger till Sydney idag, världen är liten så vi ses säkert i Sydney. Ett sms från Christopher trillar in i mobilen klockan 09:17, han är på väg och nu finns ingen återvändo. Jag checkar ut nere i receptionen och tar adjö av den trevliga kvinnan på vandrarhemmet Haven.

Jag behöver inte vänta länge förrän Christophers dyker upp i sin svarta Holden. Vi pratar mest om en av hans personal som han inte var nöjd med. Vi pratar också lite flyktigt om att jag ska resa hit om tre år. Då tänkte vi resa till Sydney och Nya Zeeland tillsammans, men det är 2019 det. Klockan 09:45 stannar Christopher bilen utanför Alice Springs flygplats, vi pratar en stund och jag känner mig så otroligt ledsen. Jag vill verkligen inte skiljas från Alice och Christopher, jag har i alla fall riktigt många minnen med mig. Christopher reser själv från Alice Springs om en vecka då en av Christophers högsta chefer har bett Christopher att flytta till ett ställe på på västkusten i Australien. Det är bara för fem månader men Christopher gillar det inte riktigt, jag förstår honom.

Klockan 10:10 checkar jag in min rosa resväska från Rusta. Jag får mitt boarding-card till flight QF 0797. Resan ska ta 2:35 timmar och nu flyger jag in i framtiden, ännu längre bort från det gudsfördömda landet Sverige. Melbourne ligger nämligen 1,5 timmar före Alice Springs. Klockan 11:10 går jag igenom säkerhetskontrollen utan incident och klockan 11:15 går jag ombord Qantas flygplan som idag är en Boeing 737-800. Jag får den bästa platsen som är fönsterplatsen intill höger vinge. Här har jag full koll på främre och bakre klaffar och broms-spoiler. Vanligtvis vill jag aldrig sitta vid fönstret, det blir bara bökigt när man ska ursäkta sig för sina stolsgrannar när man ska gå på toaletten.

Det känns faktiskt lite ovant att sitta på ett flyg igen, sist jag flög var för två veckor sedan. Jag började tänka på flygresan hem till Sverige och att den kommer ta 30 timmar med all väntetid på flygplatserna, det ser jag verkligen inte fram emot - usch! Vi taxar ut mot landningsbanan och får vänta en liten stund på ett annat plan som går ner för landning framför oss, det var kul att se det så nära. Klockan 11:40 lyfter piloten från Alice Springs flygplats och jag lämnar nu den lilla staden i "delstaten" Norra Territoriet för Melbourne och delstaten Victoria. Starten blir lite obekväm, luftgropar gör att vi hoppar i den branta stigningen. Alla som är intresserade av flyg vet också att planet jag flyger med får längre startsträcka på grund av den varma temperaturen.

Uppe i luften tar jag några kort på den vita vingen mot den röda sand som dominerar naturen här. Jag passar på att föra över mina bilder från min iPhone 6s och min systemkamera till min lilla laptop, sen kopierar jag dessa över till en extern hårddisk som jag alltid har med mig i ryggsäcken. Jag måste säga att jag är lite imponerad av kameran i iPhone 6s, dagtid tar den otroligt vackra foton med en fantastisk skärpa. Kvällstid är den lika dålig som i iPhone 5.

Melbourne, VIC, Australien

Piloten landar Qantas-planet med flight QF 0797 när klockan är 15:35 lokal tid på Melbournes flygplats MIA. Klockan är då 14:05 i Alice Springs och 05:35 i Sverige. Om jag har räknat rätt så är det här tredje gången som jag landar i Melbourne, en utrikes år 2011 och två inrikes. Jag hämtar upp min resväska på bandet och utanför köper jag sedan en bussbiljett till Southern Cross station. Men herre gud va kallt det är i Melbourne, jag måste genast köpa en tjock tröja eller något, annars fryser jag nog ihjäl. Bussbiljetten kostar 18 AUD (108 kronor) Jag går ombord på den röda dubbeldäckaren som tillhör Sky Bus när klockan är 16:08. 

Det är inte mycket mer än Southern Cross station och Yarra River som jag kommer ihåg från 2011, min värdelösa lokalkännedom är lika effektiv som en matta. Jag är nog den enda människan i hela världen som skulle kunna irra omkring som en yr höna i en storstad och som sedan skulle dö utav förvirring. Jag var i Melbourne i början på år 2014 också, men då umgicks jag mest med mina vänner Daniel och Eva som körde mig runt. Plötsligt passerar bussen en bro som jag känner igen, den är täckt av stål som är böjda som profilen på en flygplansvinge. När klockan är 16:32 stannar bussen på Southern Cross station.

Jag hoppar in i en taxi som ska ta mig till vandrarhemmet Flinders Backpackers, klockan 16:50 stannar taxin framför vandrarhem som ska vara mitt hem i tre nätter. Jag checkar in och får nyckeln till rum 613. Det tar inte många sekunder för mig att inse att det bor tre unga tjejer i det här fruktansvärt trånga rummet, det kan låta fördomsfullt. Men med tanke på hur jäkla stökigt det är så kan jag inte tro annat. Sen går jag bort till Australia Open-området, här tar jag några kort. Årets första Grand Slam-turnering börjar just i Melbourne och i morgon går finalen. Klockan 18:05 ringer jag Daniel som berättar att han är vid mitt vandrarhem redan, vi hade bestämt att äta middag vid 18:30 men han åkte in lite tidigare.

Jag går tillbaka och vi möts utanför vandrarhemmet och jag låter Daniel bestämma var vi ska äta, Daniel är vegetarian så vi åt på en vegetarisk restaurang. Maten var jättegod, med Coca-Colan som jag drack till maten var otroligt god, det kan vara den godaste cola som jag någonsin har druckit. Efter maten går vi runt på tennis-området, Daniel hjälpte mig att ta några kort på mig utanför Rod Laver-arenan. Sen går vi tillbaka längs med Yarra river. Jag bor precis bredvid tågstationen och Daniel ska åka pendeltåg hem, men innan vi skiljs åt så köper jag ett pendelkort så att jag kan åka ut till Daniel och Eva på måndag. I morgon jobbar Daniel så i morgon ska jag gå runt och fota lite under dagen och kvällen, vi får väl se hur det går med tanke på finalen i Australia Open.

Innan jag går hem går jag in på 7-Eleven för att köpa en Coca-Cola Vanilj-light och en flaska vatten. Klockan 21:00 är jag hemma igen och här gör jag i ordning sängen. Påslakan, lakan och örngott står vandrarhemmet för, bädda får man göra själv. Som man bäddar får man ligga med andra ord. Sen tar jag en dusch för att sedan kolla igenom denna text som kan bli resans längsta blogginlägg. Sen var det god natt för min del.

- Qantas Boeing 737-800 mot Melbourne

- Vingplats uppskattas

- Stackars djur

- Katedral tror jag

- På denna bänk satt jag, min bror och Palmen år 2011

- Australia Open 2016

- Rod Laver arena

- Melbourne

- Åh, jag såg svarta svanar på Yarra river

- Vackra tågstationen

- Jag lämnade Alice Springs idag

- Nu är jag i Melbourne, Victoria