Vaknade redan klockan sex i morse, någons mobil-larm låg och förde oväsen inne i badrummet. Killen som ägde mobilen var nere i köket och åt frukost, så kan det vara på vandrarhemmen. Jag går ner och fyller upp truten med frukost och sen hyr jag mig en cykel och trampar iväg mot truck-stopet runt 06:35. Idag jobbar Christopher och jag handlar en hel del vatten och en Red Bull, sen trampar jag vidare norrut mot den där stenen som det står Välkommen till Alice Springs på. Under dom två timmar som jag väntade kom det bara ett road-train, väldigt få med andra ord. Något som det var betydligt mer utav var flugorna, fjorton miljoner små djävlar gjorde allt för att få en att tappa det lilla förstånd man hade kvar innan.
Det ramlade också in turister till stenen, jag tror jag hjälpte tre eller fyra personer med att ta kort på dem framför den norra stenen. Vilket så klart vad jättekul. En kille som var från Frankrike hade ett stort papper med hans flickväns namn och ett hjärta på som han höll upp. How romantic! När klockan är 09:45 råkar jag av en händelse titta lite längre bort på vägen som leder till Darwin, plötsligt ser jag en hund komma lufsandes. Men jag anar ganska så snart att det är en lifs levande dingo, jag blir så himla glad att jag fick se en dingo. Tyvärr ligger systemkameran en bra bit iväg och mobilkameran var inte att tänka på då den är kass.
När flugorna fullkomligt hade gjort mig rosenrasande fick jag till slut nog, jag var tvungen att sticka tillbaka, annars hade dom lagt ägg över hela min kropp. Jag stannar till på truck-stopet för att handla vatten och glass, jag tar adjö av Christopher och jag talar om för honom att vi ses om två år och att vi ska hålla kontakten på Facebook. Klockan 12:50 lämnar jag den plats som näst in till varit mitt hem under mina två veckor i Alice Springs. Jag har lyckats få en hel del fina foton från truck-stopet, jag är dock lite besviken på att jag inte såg dom två bruna Scaniorna som jag såg år 2011. Jag känner att jag redan saknar platsen när jag cyklar vidare. Jag svänger in på Hungry Jacks och äter lunch, ingenting har kännts roligt idag.
Jag är ledsen och nerstämd över att behöva lämna Alice, hela jag vill stanna kvar här i paradiset. Men det går inte och jag känner mig så förkrossad och när jag tänker på det så blir det skitjobbigt. Jag försöker att inte tänka på det men det går inte att komma undan det faktum att jag lämnar Alice i morgon. Jag lämnar den hamburgerestaurang som jag ätit lunch på så många gånger på, det känns till och med jobbigt att lämna en sketen hamburgerestaurang. Jag cyklar, i vemod, mot centrum för att handla lite souvinirer till mor och far. Jag går in på den där butiken som den gamla damen jobbat på i över trettio år, jag handlar lite och jag tar adjö av henne också. Klockan 14:45 är jag hemma och jag sätter igång att tvätta en maskin med smutstvätt, jag vill bara ha rena kläder i min rosa resväska när jag flyger. Det känns skönt att öppna den och veta att det är bara rena kläder i den när jag kommer till nästa ställe.
Medans jag väntar på att tvättmaskinen ska bli klar slänger jag upp foton på det inlägg som jag postade igår. Det gick knappt att surfa igår, så därför blev det inga foton. Senare på eftermiddagen tar jag och åker inlines runt halva stan, det är 40 grader varmt och jag är ute och rullar i tjugo minuter. Det är rätt så bra asfalt här så det går undan, aborginerna tittar konstigt på mig. Jag vet inte varför, dom borde ju ha sett inlines förut. Jag bränner på duktigt på hemvägen, mest för att kolla om kroppen orkar i värmen. Det gör den, men väl hemma hinkar jag i mig över en liter vatten. Jag hämtar min tvätt och tar en dusch och jag somnar innan klockan slagit 21.
Det blev inget värmerekord. Det hade varit kul att få uppleva ett nytt rekord.
Det gamla ligger på 45.6 och det var runt 43.5 idag
Ett lock från en konservburk har blivit inbränt i asfalten
Det kanske märks att den understa sängen är min
Rum fyrtio är mitt rum, det är också mitt vita badlakan
Dags att ta farväl till Christopher och till truckstopet
Kommer till och med att sakna den gamla tanten. Hon sa: "vi ses om två år"
Dags att ta farväl till Dougie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar