Tomas Varg: Nya Zeeland-resan 2019-01-09

#nyazeeland #auckland #christchurch #australien #sydney #alicesprings #melbourne

Auckland, Nya Zeeland

Den sexton timmar långa flygresan gick bättre än förväntat, mycket tack vare den otroligt trevliga kvinnan från Pakistan som satt brevid mig. Hon heter Kanza och vi pratade i timmar om allt möjligt och det gjorde resan mycket trevligare. Piloten sätter ner oss på Aucklands internationella flygplats när klockan är 10:37 lokal tid, jag och Kanza gör sällskap och utanför dom stora fönstren ser jag tasmanhavet.

Kanza frågar mig om vad jag tycker om Auckland - so far? Jag säger att det här måste vara den vackrastw flygplats som jag någonsin har landat på, hon skrattar och berättar att hon kände exakt samma sak första gången hon landade här. Jag får hennes telefonnummer och hon tycker att jag ska höra av mig när jag kommer till Christchurch, hon jobbar där.

Det är det här som är det bästa med att resa ensam, hade jag haft resesällskap med mig hade jag aldrig pratat med Kanza. Jag önskar att alla någon gång får resa själv och få uppleva den häftiga känslan att träffa nya människor. Hemma i Sverige är jag aldrig så här social, snarare tvärt om, men så fort jag lämnar Sverige så händer något.

Vi tar farväl och jag går igenom den enklaste passkontrollen som jag någonsin passerat, dom frågar knappt något om min vistelse här. Jag får mina väskor röntgade, en narkotikahund passerar och plötsligt står jag ute i det fria. Den 24-gradiga värmen tar emot mig med öppna armar och jag tar av mig min varma tröja och jacka. Jag köper en bussbiljett för 19 dollar vilket är cirka 110 kronor, betydligt mycket billigare än vad en taxiresa skulle gå på.

Efter en stunds väntan dyker bussen upp, det är en Scania-buss, är jag i himlen? Utanför bussfönstret är det gröna gräsmattor och jag har inte fattat att jag är här. För två dagar sedan lämnade jag ett kallt och mörkt Falun, nu befinner jag mig mitt i sommaren och jag sitter på bussen och flinar som en dåre.

Jag hoppar av bussen och går bort till mitt vandrahem Fat Camel, incheckningstiden på vandrarhemmet är 14:00 så jag får vackert vänta i en halvtimme. Killen i incheckningsdisken säger att jag kan vänta i lobbyn, men jag väljer att vänta utanför i värmen.

Jag checkar in och betalar 77 dollar för tre nätter och sen ger jag mig ut på stan, jag går mot hamnen och sen är jag vilse. Jag måste ha världens sämsta lokalkännedom. Haha! Jag går runt på stan och hittar till slut det jag letar efter, det höga Sky Tower. Jag tar några foton på det höga tornet och sen går jag vidare, jag hittar några vackra kyrkor och andra vackra byggnader. Jag känner mig oförskämt pigg för att ha flugit totalt 22 timmar sedan i måndags kväll

Det är riktigt varmt ute så jag varvar sol med skugga, plötsligt ser jag en gigantisk tomte som jag känner igen från bussresan. Jag borde vara nära mitt vandrarhem tänker jag och plötsligt står jag utanför vandrarhemmet som jag bor på.

Jag är på väg bort till mitt rum när några killar börja snacka med mig i det kök som man måste passera för att komma till mitt rum, en kille från England frågar mig om jag reser ensam. Ja svarade jag och sen var diskussionen igång om att resa ensam är det bästa sättet att resa på, vilket är exakt det som jag brukar tjata om.

Sen dyker det upp en skön kille från Brasilien, vi pratar i nöstan två timmar om tv-spel. Han förklarar att anledningen till varför han är så duktig på engelska beror på hans spelande, vilket är samma anledning till varför jag kan prata engelska över huvudtaget. Mina 32 år som gamer har verkligen gjort att jag kan prata engelska, jag var inte duktig på det när jag gick i skolan. Vi pratar om spelet Red Dead Redemption 2 och hur bra Rockstar Games har lyckats med det spelet, det slutar med att vi sitter och kollar på Red Dead Redemption 2 på youtube.

Han visar mig runt på vandrarhemmet och han betättar att det finns gratis mat i baren på kvällarna, vi träffar en kille från Göteborg och ett par från Stockholm så vi pratade lite med dom. Efter rundturen på vandrarhemmet så visar han mig runt i kvarteret, plötsligt berättar han att det finns en pizzeria som heter Domino’s ett stenkasst bort. Ni som läst om mina USA-resor vet hur sjukt mycket jag älskar Domino’s, det här var inte okej. Haha!

Jag passar på att köpa en stor flaska med vatten som jag ska ha i natt, jag har lärt mig den hårda vägen hur det är att vakna upp törstig mitt i natten på ett vandrarhem utan vatten på flaska i närheten, jag dricker inte vatten ur kranen vart jag än reser. Det börjar bli sent så jag tar en välbehövlig dusch och sedan går jag och lägger mig, jag har inte sovit i en säng på två dygn nu och åldern börjat ta ut sin rätt.

När jag ligger där i sängen så tänker jag tillbaka på alla trevliga människor som jag har träffat på idag, hur jävla trevligt vandrarhemmet är och hur mycket jag gillar Auckland, i alla fall av det jag har sett hittils. Jag kunde inte ha fått en bättre start på min resa. I morgon ska jag gå ut på stan och kolla efter parker, jag vill så gärna hitta en park med en massa blommor. Jag får nog skaffa mig en karta. Haha. Tack för att du besöker mig. ♥