söndag 13 januari 2019

Nya Zeeland-resan 2019-01-13

#nyazeeland #auckland #christchurch #australien #sydney #alicesprings #melbourne

Christchurch, New Zeeland
Jag vaknade tidigt av att mina rumskamrater står och packar ihop sina resväskor, dom är från England. En av tjejerna ställer frågor om mina tatueringar och vi pratar länge, hon var verkligen otroligt trevlig. När dom drar så somnar jag om för att sedan vakna med huvudvärk - typiskt! Det första jag gör när jag får igång vandrarhemmets wi-fi är att boka ett boende i staden Queenstown, jag hämtar ut en hyrbil i morgon och ska försöka köra ända till Queenstown.

Jag är lite nervös över morgondagen, dels på grund av att det är vänstertrafik och dels över att jag inte har något boende på sex dagar. Jag har aldrig rest till ett land utan boende, i värsta fall får jag sova i bilen, det känns dock läskigt.

Det är söndag idag och det märks, det är ett sömnigt Christchurch som jag vandrar genom. Jag går mest omkring och njuter av värmen, för det är betydligt mycket varmare idag, enligt min väder-app så är det 24° varmt och jag älskar det. Jag gillar Christchurch, det är en mysig liten stad med cirka 360 000 invånare. Genom staden rinner ån Avon River och längs med ån finns en hel del parker, om jag ska sätta ett betyg på stan så får det bli 3 av 5 vargar, en stark trea.

På samma ställe som jag träffade på sångerskan Jas Josplan igår står idag en kille och sjunger, hans artistnamn är Gary Starlight. Han sjunger skämtsamma låtar och bjuder på sig själv, publiken gillar honom och det gör jag med. Jag blir sittandes vid en staty och lyssnar på honom ett bra tag, två tjejer från Sverige passerar och en av dom är från Dalarna och den andra tjejen har gått på Faluns Lugnetgymnasium - kul. Artisterna som uppträder här ingår i festivalem The World Buskers Festival och det lockar en hel del folk.

När jag sitter där så börjar jag tänka på vart jag är, jag glömmer bort att jag är på Nya Zeeland, jag har så lätt att känna mig som hemma vart jag än är och behöver påminna mig ibland. Det är samma med vandrarhemmen, det kan ta allt från någon timme till ett dygn innan jag känner mig som hemma och jag skulle inte ha några problem med att bosätta mig här. Det är ungefär som låten ”Wherever i lay my hat”, fast i mitt fall är det nog min mobiltelefon istället för hatt.

Det mulnar på och en snabb titt i väder-appen visar att det kommer börja regna strax, så jag tar ryggsäcken och går hemåt. Väl hemma igen så köper jag poletter och tvättmedel så att jag kan tvätta, i hissen upp får jag sällskap ett par från Tyskland och dom följer efter mig in på mitt rum, dom är mina nya rumskamrater.

Jag sliter upp min smutstvätt ur resväskan och tvättar en maskin och under tiden maskinerna jobbar så uppdaterar jag bloggen, huvudvärken är kvar så det var skönt att komma hem i lugnet. En kille från Tyskland dyker upp på rummet och nu är det tre tyskar och jag, jag har inga problem med tyska ungdomar, dom är väluppfostrade, artiga och väldigt sociala av sig. Jag pratar en stund med honom och det visar sig att han har studerat i sju år och äntligen tagit examen, men vi pratar mest om tv-spel.

Jag är törstig så jag går ner till receptionen och till en läskautomat, jag köper en dricka och i receptionen sitter en kvinna som jag börjar prata med. Jag förklarar att jag lännar Christchurch i morgon och att jag vill ha skjuts till flygplatsen, hon fixar en buss som hämtar upp mig vid 10:00 i morgon. En kollega till kvinnan dyker upp och frågar från vilket land jag kommer ifrån. Sweden säger jag och hon skiner upp, hon älskar nämligen Abba och hon berättar att hon vill besöka Abba-museet i Stockholm. Vi står och pratar i över en halvtimme om allt möjligt, Kiwis är sjukt utåtriktade och vänliga.

Tillbaka på mitt rum så är dom tre tyskarna hemma, vi börjar prata och nu finns ingen återvändå, i fyra timmar sitter vi och pratar om allt mellan himmel och jord. Vi skämtar och jag skrattar så jag storknar, det här den största anledningen till varför jag bor på vandrarhem. Vi lägger till varandra på Facebook och snart lär jag ha fler utländska vänner på Facebook än svenska.

Strax före klockan 23:00 står dom tre väluppfostrade tyskarna med en tandborste i munnen och jag packar ihop så mycket jag kan i resväskan. Jag lämnar Christchurch i morgon och jag ska försöka köra bil till Queenstown i morgon. Tack för att du besöker mig.. ♥


- Tjocka bultar håller ihop väggen



- Sjukt vackra byggnader i Christchurch



- Avon river



- Blomma



- Blomma



- Bridge of remembrance



- Vid Cathedral Square uppträdde Jas Josland, Garry Starlight och Kate Taylor


- Ja ni vet hur det är en varm sommardag ;)



- Haha! Inte ens på semestern kommer jag undan


- Väggmålning



- Reparation av skadad byggnad



- Vackert i Christchurch



- Klocktorn



- Oh my god, en Mitsubishi Legnum <3



- En vacker blomma



- Upplyst byggnad

11 kommentarer:

  1. Ser ut som en mysig stad. Ang boende så är jag inte orolig för dig, du kommer hitta något såklart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en otroligt mysig stad 😀
      Tack snälla 😀

      Radera
  2. Svar
    1. Ja det här är en av mina bästa resor...
      Tack 😊

      Radera
  3. Svar
    1. Ja otroligt fina, synd att många förstörst i jordbävningarna :(

      Radera
  4. Men tomas va ska du få nåt boende då nu är ja väldigt ledsen hur det blir för dej😩😩😩😩😩😩kram❤❤❤❤❤

    SvaraRadera
  5. Än en gång så mycket fina bilder, alla vackra var och en på sitt sätt.
    Vilka enastående upplevelser din resa ger dig varje dag, samt alla trevliga
    människor du möter och pratar med. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du 😀
      Ja den här resan är fantastisk på många sätt och vis. Roligast är nog att träffa alla människor 😀

      Radera