tisdag 15 januari 2019

Nya Zeeland-resan 2019-01-16

#nyazeeland #newzeeland #greymouth #westport #nelson #australien

Greymouth, Nya Zeeland
Efter en välförtjänt sovmorgon packar jag ihop mina saker i det 102 år gamla huset, jag har sovit riktigt bra i natt. Innan jag lämnar vandrarhemmet Noahs Ark som det heter så bokar jag ett vandrarhem i staden Nelson, jag ligger bra till tidsmässigt så jag väljer två nätter. Jag passar på att ta en promenad i Greymouth, en gång i tiden så bröt man både guld och kol här och Greymouth bidrog med massor av pengar till vägar och järnvägar runt om på Nya Zeeland. 

Idag är det en liten stad med endast 10 000 invånare, stan är byggd längs med en lång gata. Trots att det bor så få människor här så finns det både ett McDonald’s och ett KFC, dom överlever förmodligen tack vare alla turister som passerar här. Efter min rundvandring i Greymouth så väljer jag att äta frukost på McDonald’s, sen går jag tillbaka till vandrar hemmet för att hämta bilen, innan jag lämnar Greymouth så kör jag bort till en bensinstation för att tanka bilen.

Bredvid bensinstationen ser jag en tjej stå och lifta, samtidigt som jag fyller på med bensin så funder jag på om jag ska plocka upp henne eller inte. När jag tankat klart så åker jag bort till henne och frågar vart hon ska någonstans, hon vill till Westport som ligger efter den väg som jag ska ta för att komma till staden Nelson. Jag frågar om hon är ensam och det är hon, så jag erbjuder henne skjuts.

Hon heter Iris och kommer från Seattle i USA. Det tar cirka en timme att köra till Westport från Greymouth och vi pratar oavbrutet i en timme, jag har nog aldrig pratat så här intensivt med någon tidigare. Vi pratar om mina resor till USA, om hur kallt det är i Seattle och Sverige just nu. Sen pratar vi om hur det är att köra på fel sida och hon tyckte det var ganska enkelt, vilket jag också tycker nu. Hon arbetar med att samla prover från sjöar så vi pratar om miljöförstöring, etanol och elbilar.

Vi stannar till vid ett otroligt vackert ställe, vi befinner oss vid havet på västkusten och ute i havet står det några vackra klippor. Vi kör vidare och vi pratar om språk, hon har pluggat spanska så jag säger ”hola senorita” och hon skrattar, sen pratar vi om hur kass min engelska var när jag gick ut skolan och att anledningen till att jag kan prata engelska nu beror på alla tv-spel som jag har spelat. Din engelska är perfekt säger hon och det gör mig otroligt glad, hon borde veta eftersom hon kommer från USA.

Sen stannar vi för att fota Pancake Rocks som är en stor klippa i vattnet, det ser ut som flera lager med pannkakor och det är därför den kallas för det. Vi fortsätter norrut och ord som wow, amazing och beautiful är vanligt förekommande när vi ser något vackert längs med vägen. Vi ser en get som är ute och går längs med vägen och vi ser några lamor i ett hängn, den otroligt trevliga resan tar snabbt slut.


Westport, Nya Zeeland

Väl framme i Westport stannar jag i centrum, innan vi skiljs åt frågar jag om jag kan få lägga till henne på Facebook, vilket jag fick. Vi tar adjö och jag åker vidare mot staden Nelson, GPS:en visar att det är 23 mil mellan Westport och Nelson. Vägen är lika som igår, det är tusentals kurvor, några är svaga och några är så pass tvära att hastigheten är nedsatt från 100 till 25 km/h. Det här måste vara paradiset för folk som kör motorcykel, för det går brant uppför och det går brant nerför och ibland slår det lock i öronen. Några vägarbetare sliter för hand med spadar i gruset trots att det är 27° varmt ute.


Jag passerar den lilla staden Murchison, här är det 30° varmt och jag kan nästan höra hur den varma asfalten tuggar på mina däck. Jag antar att det är varmare mer norrut eftersom jag kör längre och längre bort från Sydpolen, det är i alla fall min gissning. Jag kör med rutan nere bara för att kunna ta in alla dofter när jag passerar skogar, forsar, sjöar och ängar. Asfalten blöder på vissa ställen.


När jag sitter där och kör börjar jag fundera på om elfläkten till kylaren fungerar över huvudtaget, för jag har inte hört den surra. Strax efter mina funderingar om den stora plastbilen i fronten är trasig eller inte så sätter den igång. Jag har aldrig gillat bilar från Hyundai, det är i mina ögon koreanskt skit, men jag får ta tillbaka mina sketna åsikter för bilen är otroligt skön att köra och den är bränslesnål. 


Jag passerar några björkar i en skog som ser ut som en granskog, intill skogen ligger det höbalar i grön plast, inte vit som i Sverige. Precis allt är vackert här, till och med höbalar inlindad i grön plast, Nya Zeeland är som ett enda stort underverk tänker jag när jag far frami min lilla hyrbil. Längs med vägen ser jag skyltar som det står honung på, jag har också sett en hel del bilupor här.


I den lilla staden Wakefield tankar jag för 59 dollar, en kille som jobbar på macken springer runt och hjälper turister med att tanka och han tankar åt mig. Jag kör vidare och jag passerar städerna Brightwater, Hope och Richmond. Det som skulle ta lite mer än fyra timmar att köra till staden Nelson tar i själva verket sex timmar, det finns så mycket att se och jag stannar hela tiden för att fota.


Nelson, Nya Zeeland
När jag närmar mig staden knappar jag in vandrarhemmet The Bug Hostel i GPS:en, jag behöver inte alls köra så långt. Det ligger någon kilometer utanför stan, men jag bokade det här för att det var billigt. Jag ska bo här i två nätter och det kostar mig 150 kronor natten, jag checkar in och ägaren visar mig runt och jag gillar verkligen stället. Det var länge sedan som jag åt frukost och nu är klockan sex på kvällen, tiden går fort när man har roligt.

Efter att ha kollat in mitt rum så kör jag till en Domino’s restaurang, det ligger nära mitt vandrarhem och det var ju inte bra. Haha! Mätt och belåten drar jag hem, tar en dusch och lägger mig och slösurfar, jag kollar om det finns något kul som jag kan besöka under dom två dagar som jag är här. Tack för att du besöker mig. 


- Den en gång i tiden rika staden Greymouth



- En gång i tiden har det legat guld i dessa vagnar



- Museum i Greymouth



- Jag och Iris stannar till och fotar dessa klippor



- Pannkaks-klippan



- Jag har väl sagt att det är vackert på Nya Zeland?



- Otroliga Nya Zeeland



- Enfilig väg under klippan



- Färgen på vattnet alltså



- Sinnessjukt vackert



- Här bor jag i två nätter

14 kommentarer:

  1. Kommer du att, från Nelson, köra ut/upp mot Abel Tasman? Fint.
    Sen skulle du ju absolut gilla Castle Hill (ligger mkt längre söderut och lite dumt till tyvärr) där de spelade in scener fr Narnia tror jag det är. Jättehäftiga klippor. Jag har varit dit båda gångerna på NZ. Har tyvärr ingen bild lättillgänglig (extern HD) men googla... Hade varit roligt om du hunnit dit, kanske istället för två nätter i Nelson..? Fast det är väl skönt att stanna en aning längre på ett och samma ställe.
    Kaikoura är fint - man kör längst ut liksom, så kan man gå upp på kullar och se ut över havet.
    Så - rekommenderar Abel Tasman, Castle Hill och Kaikoura. Castle Hill skulle du gilla mest :-)
    Blir det Pancake Rocks idag? (kanske i skrivande stund?) Fin kustväg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för din kommentar 💙
      * Just nu är jag i Nelson, det är dock bara en timmes körning till Abel Tasman, det borde jag göra i morgon. Tack för tipset Sara!!! Fan att jag missade Castle Hill :(
      * Jag kommer passera Kaikoura när jag åker ner till christchurch så det ser jag fram emot. Tack igen Sara!!!
      * Haha. Japp, pancake rocks besökte jag idag 😀😀😀

      Radera
  2. Otroligt vackert!
    Tänk om ok-personalen skulle komma ut och tanka åt en 😂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det händer väl när asfalten blommar.

      Radera
    2. Haha. Men när asfalten blommar ja då jävlar ska det tankas 😬

      Radera
  3. Det är otroligt vackert är inte alls avis på dej tja kram🤗❤❤❤❤❤

    SvaraRadera
  4. Från fjärde bilden och nedåt, en fantastisk vy.
    Som de vackraste tavlor!

    SvaraRadera
  5. Vilka vyer...tänk att få ligga och sola mitt i vattnet på den lilla grusön...

    SvaraRadera