Jag saknar USA ♥

Det är nu över ett år sedan som jag besökte USA sist och det märks, för jag saknar verkligen landet på andra sidan Atlanten. Idag började jag, på riktigt, att fundera på om jag inte ska avboka min resa till Nya Zeeland och Australien. Nu kommer jag inte avboka, men det är sjukt hur starkt USA påverkar mig. Jag tjatar dagligen på min vän Adam om att vi ska resa till Chicago nästa år för att göra om vår Route 66-resa som vi gjorde i oktober förra året. Om det inte blir någon sådan resa så kommer jag dra till USA i januari 2020, jag sitter redan och planerar den resan. Jag saknar USA! ♥

- Jag saknar USA

- Jag saknar att köra bil i USA

- Kärlek

Jag längtar till Miami

I mitten på oktober reser jag till Miami och jag har redan nu börjat längta till min resa trots att det är över fyra månader kvar, jag ska dock poängtera att jag inte längtar till mörka och kalla oktober. Miami är min favorit-stad i USA och det här blir mitt fjärde besök i den staden, det bor bara 453 000 människor i Miami men staden känns gigantisk. Det kryllar av turister och det är varmt året runt, här finns god mat och krogarna har öppet fram till morgonen. Jag saknar Miami och det ska bli så skönt att få åka iväg efter att ha jobbat hela sommaren, det här är första gången som jag reser själv till USA och det ska bli så himla spännande.

- Jag besöker Miami Beach

USA-resan 2015-01-18

Los Angeles, Kalifornien

Jag vaknar klockan 05:50 idag, tio minuter innan mobillarmet ringer. Kim och jag planerade att sticka iväg tidigt för att hinna med allt vi skulle hitta på samt för att få en parkering på The Santa Monica Pier. Sagt och gjort, klockan 07:05 lämnar vi hotellet och åker mot Hollywood-skylten. Vägarna upp till dom 13,6 meter höga bokstäverna i australiensiskt stål och som bildar namnet Hollywood är smala och krokiga. På vissa ställen är det så smalt så att bara en bil får plats och det är tur att vi är här så tidigt på morgonen och på en söndag dessutom.

Alla vägar som leder upp till Hollywoodskylten är avspärrade, jag och Kim bestämmer oss för att köra till en bra plats för att fota på och som jag sett på Google-map. Klockan 07:50 kommer vi fram till platsen, vi hoppar ur och tar några kort. Några kineser är redan här och dom fotar för fullt, jag kanske har varit kines i mitt tidigare liv för jag fotar som en idiot varje gång jag ser något spännande. Det här är andra gången som jag ser Hollywoodskylten och jag tycker att det var lika kul att se den igen, jag blev dock lite besviken att vi inte kom närmare. Plötsligt dör min digitalkamera utan någon som helst förvarning om att dess batteri är slut. Hade jag vetat så hade jag ju kunnat laddat den - skit också! Nu fick jag fota allt med min kassa iPhone istället.

Efter att vi fotat klart, med min kassa iPhone så lämnar vi Hollywoodskylten bakom oss och vi knappar in adressen till Capitol Records Building i vår GPS. När jag ser taket på den runda byggnaden så hittar jag ett 7-Eleven, jag handlar lite light-läsk och annan färdkost. Efter det korta stoppet kör jag dom få metrarna det är kvar till den runda byggnaden och klockan är 08:20 när jag parkerar nedanför den välkända byggnaden. Kim och jag hoppar ur Mustangen för att gå bort till Walk of Fame som är en massa trottoarer med stjärnor på och i stjärnorna finns det namn på artister, skådespelare och andra kända människor.

Vi kollar in några stycken stjärnor, tar några kort för att sedan gå tillbaka till bilen. Vi lämnade nämligen parkeringen med en man som rökte på intill vår bil och det känns lite olustigt att lämna bilen tillsammans med honom. Vi hoppar in i bilen och drar vidare, den här gången med The Santa Monica Pier i vår GPS. Efter en stund så blir jag fundersam över vår kurs, havet ligger åt ett håll medans dedtinationen i vår GPS ligger åt motsatt håll. Jag raderar kursen och knappar in samma adress igen och då blir det rätt, men då har vi redan kört fel en stund. När klockan är 09:20 rullar vi ut på The Santa Monica Pier som är slutstation för den klassiska vägen Route 66 som startar i Chicago.

Vi rullar sakta ner mot det välkända landmärket, piren är byggd helt i trä och vi kör nu på massiva trästockar som har formen som järnvägsslipprar. The Santa Monica Pir, som byggdes 1909, har medverkat i flera filmer, tv-serier och musikvideos. På piren finns det en berg-och dalbana och ett parisehjul och dessa utgör pirens välkända profil - enligt mig. Kim och jag parkerar Mustangen på den parkering som finns på piren och vi tar några kort. Vi går längst ut på piren och in i den lilla souvenirbutiken som är så liten att två personer knappt får någon plats, jag köper på mig lite skräp som bara en turist skulle köpa och så gör även Kim.

Vi går tillbaka mot bilen och in i dom butiker som ligger längs med piren, Kim köper t-shorts och jag köper en plåtskylt som det står Route 66 på. Sedan tar vi en fika på piren och efteråt går vi till bilen för att dumpa skräpet i bakluckan. Vi går sedan längs med den välkända sandstranden Santa Monica Beach där man spelade in tv-serien Baywatch med David Hasselhoff och Pamela Anderson i spetsen.

Det är riktigt varmt här och för första gången under vår resa i USA är det varmt nog att bara ha en t-shirt på överkroppen. Vi går ner från piren och ut i sanden, jag ber Kim ta ett kort på mig iförd en t-shirt med en bikini tryckt på framsidan. Jag försöker förstås få till en bild som liknar den koncept-bild som finns med i Grand Theft Auto V och som jag sedan skickar till Adam. Sen går vi vidare och när vi anser att vi gått tillräckligt långt i den 26 gradiga värmen går vi tillbaka mot bilen, jag tror inte vi kom fram till Venice Beach som ligger efter Santa Monica Beach. Klockan är 11:55 när vi betalar vår parkeringsavgift på $9 (72 kronor) i den automat som står intill entrén till parkeringen. Vi lämnar vi piren som nu är avspärrad för trafik, men man kan köra ut från piren så klart. Anledningen till avspärrningen är att det finns inga fler parkeringar lediga, det kryllar av bilar och turister nu när klockan är mitt på dagen och vi är tacksamma för att vi kom iväg tidigt i morse. 

Det börjar bli dags för lunch och vi tänkte äta hamburgare - igen. Jag har gått upp flera kilo jag ser nu ut som en uppblåst farbror i sina sämsta år, jag kommer få kämpa som en idiot för att bli av med dom här kilorna. Jag antar att det hör till när man är utomlands och speciellt i USA. När klockan slår 12:30 kliver vi in på en hamburgerrestaurang som heter In-n-Out Burger och som grundades 1948. Vi beställer hamburgare med strips som vi sedan trycker i oss och det smakar helt okej, Kim tycker inte att det var något speciellt med deras hamburgare och jag är beredd att hålla med.

Den här In-n-Out-restaurangen ligger väldigt nära en inflygningskorridor som tillhör LAX och som är USA:s tredje största flygplats och världens femte största efter antal passagerare. Stora jumbojets flyger på väldigt låg höjd intill restaurangen och det blir ett av lunchens största samtalsämne. Ett annat samtalsämne är Randy's Donuts. Kim och jag började prata om Randy's Donuts redan i slutet av november efter att jag sett stället i ett avsnitt av Morgan & Ola-Connys fantastiska reseprogram. När klockan slår 13:05 svänger vi in på parkeringen till det kända Randy's Donuts som öppnade 1953 och det känns kul att vara här. Jag beställer två donuts till mig och två till Kim som sitter och vaktar bilen och vi hugger in på choklad-donutsen som är jättegoda.

När vi tryckt i oss viktväktar-donuten styr vi kosan mot Griffith Observatory som är ett observatorium som ligger högt på berget Hollywood och med en utsikt ut över Los Angeles. Klockan 14:30 når vi en av dom korsningar som leder upp till observatoriet, med det är avspärrat. Det finns inga parkeringar och att vänta på en parkering längs med sen väg som leder hit upp skulle ta flera timmar. Så vi kör ner till Santa Monica Blvd istället och här letar vi efter en Beverly Hills-skylt, vi hittar på en av dom små skyltar som jag ville se och vi går ur och fotar lite. Vi fortsätter på Santa Monica Blvd för att leta efter den stora Beverly Hills-skylten och den ligger bara ett stenskott från den första. Jag kliver ur och springer iväg för att fota och Kim vaktar bilen, det fanns ingen parkering så jag ställde mig lite galet.

Sen har vi fått nog av det lyxiga Beverly Hills och vi kör hem, klockan 16:30 är vi hemma igen efter att ha kört på bland annat Rodeo Dr och sett dom mest fantastiska husen i Bevery Hills. Jag satt som ett barn på julafton i dom här kvarteren då jag letade efter byggnader som är med i spelet Grand Theft Auto V. Överallt såg jag Grand Theft Auto-relaterade byggnader. Jag såg bland annat dom där fräna parkeringshusen med tillhörande stuntjump som ligger neranför Rockford Hills-skylten.

Väl hemma så kollade jag till älsklingen och hennes kroppsvätskor, med andra ord kollade jag olja och kylarvätska under huven på vår hyrbil. Vi lämnar Los Angeles i morgon för att ta oss till Las Vegas, vi kommer dock att åka via Death Valley som gör mig nervös. Det ligger mitt i ingenstans och att få problem med bilen på ett sådant ställe är inget jag önskar min värsta fiende. Jag glömde kolla reservhjulet men det ska jag fixa i morgon och jag ska också handla en reservdunk med bensin i utifall det skulle bli brist på både bensin och bensinstationer. Vi kommer att handla en massa vatten och proteinbars till oss själva så vi kommer att vara förberedda. Något som vi inte kommer vara förberedda på är nog den otroliga miljön som finns runt Death Valley. Nu ska jag duscha, sätta kameran på laddning och sova. Tack för att du läser...

- Välkänt GTA V bygge...

- Hollywoodskylten...

- Capitol Record Building...

- Walk of Fame...

- The Santa Monica Pier...

- Här slutar Route 66...

- Lite Baywatch över det hela...

- In-n-Out Burger. Betyg: 3 av 5 vargar...

- Coola Randy's Donuts...

- Griffith Observatory ligger högt där uppe i bild...

- Beverly Hills...

- Beverly Hills...

- Kollar olja och kylarvätskan...

Problem med färdvägen i USA

Jag har funderat och räknat på hur vår färdväg i USA ska se ut, visst den har varit planerad och bestämd sedan länge men det ser ut att det kommer bli lite små stressigt. Från början planerade jag och Sofia att vi skulle vara två dagar i San Fransisco, två dagar i Los Angeles och två dagar i Las Vegas. Efter att ha besökt dessa städer så har vi en duktigt lång transportsträcka framför oss på 356 mil fram till Florida och förmodligen kommer bilen få gå dygnet runt tills vi kommer fram. Det är då problemet uppstår, hinner vi ner till Miami och Key West för att sen hinna upp till New York där planet hem väntar? Eller får vi lov att hoppa över Miami helt och hållet? Om vi missar Miami blir jag sur, för jag har sett fram emot det så länge. Det finns en utväg och det är om vi hinner ner till Miami för att sen flyga inrikes upp till New York. Men jag blir galen av att det inte går att planera längre. Gah!


Hit men inte längre har jag planerat, sen är det stopp!