USA-resan 2015-02-05

New York, New York

Vi vaknar klockan 06:00 av rummets klockradio, en tidigare gäst måste ha haft den inställd på det och nu ringer den alltid vid den tiden. Jag lyckas riva halva hotellet innan jag får tyst på skiten, jag antar att i rummen bredvid lyssnade vettskrämda gäster på hur det lät när en grinig farbror gick lös på hotellets inredning. När klockan är 08:00 vaknar vi av mitt mobillarm och vi går ut för att äta frukost på Starbucks som ligger vägg i vägg med hotellet. Sen går vi rakt österut på 103:e gatan från hotellet och kommer fram till Central Park, sen går vi söderut längs med hela Central Park.

Blåser svinkallt

Det blåser skitkallt ute och Kim fryser mer än vad jag gör. Det ligger massor av snö och plogvallar i den annars så vackra parken, vi hittar på den vackra stenbron som vi letat efter och vi tar några kort på den. Sen letar vi reda på 7 Avenyn och går ner till 42 gatan där Times Square ligger. Vi kommer fram till Times Square när klockan är 10:50, vi tar några kort på denna märkliga, fast trevliga plats. Klockan 11:35 tar vi lunch på en pizzeria som ligger ett stenkast från Times Square. Efter maten tar vi en taxi till Manhattans södra udde där färjorna ut till Frihetsgudinnan avgår från, taxiföraren är väldigt trevlig och vi pratar om vädret och om ISIS.

Rigorös säkerhetskontroll

När klockan är 12:20 är vi framme vid Battery Park och taxiresan gick på 19 dollar. Klockan 12:25 går vi fram till biljettkassan till Frihetsgudinnan, vi visar upp vårt förbetalda kvitto i kassan och får våra biljetter utskrivna. Sen går vi bort till ett stort tält som huserar en säkerhetskontroll, det är samma säkerhetskontroll som på vilken flygplats som helst. Jag blir ganska förvånad av den hårda säkerhetskontrollen, jag gissar att dom är rädd om sin Frihetsgudinna.

357 trappsteg

Vi går ombord på en av färjorna som sedan avgår klockan klockan 12:50. Färjan ut till Frihetsgudinnan tar cirka 15 minuter, vi går i land och jag tycker att Frihetsgudinnan är mindre än vad jag föreställt mig. Vi går igenom en andra säkerhetskontroll och sen startar ett konditionstest utan dess like. Smala spiraltrappor med 357 trappsteg tar oss ända upp i statyns krona, det är väldigt små fönster här uppe och man ser knappt något av marken eller Manhattan.

Frihetsgudinnan

Det svajar ganska duktigt i kronan som även den var betydligt mindre än vad jag trott, vi tar några kort och sen bestämmer vi oss för att gå ner igen. Jag tycker att det var värt varenda öre att klättra ända upp och nu kan man ju skryta om att man gått alla trappsteg upp till kronan i Frihetsgudinnan. Väl nere på fast mark igen passerar vi souvenirbutiken där jag handlar två fina t-shirts för 59 dollar. När klockan är 14:30 ställer vi oss i kön till färjan som avgår fem minuter senare, vi behöver inte vänta länge i den svinkalla isvinden som blåser här ute vilket vi är tacksamma för.

Flatiron Building

Färjan hämtar folk på Ellis Island innan den vänder och tar oss tillbaka till Battery Park på Manhattan. Klockan 15:15 går vi av färjan och äter en bit pizza - igen. Vi vinkar till oss en taxi som tar oss till huset som medverkar i tv-serien "Vänner". Det är  bara Kim som vill se det huset vill jag poängtera och understryka, jag är bara tokig i Miami Vice. Vi når "Vänner-huset" när klockan är 16:00, sen hoppar vi in i en till taxi för att åka till Flatiron Building och dit kommer vi klockan 16:15.

Åker hem

Sen tar vi en fika på Starbucks och sen känner vi oss klara för idag, vi vinkar till oss en taxi som kör oss till korsningen som ligger på 103:e gatan och Broadway. Klockan 17:35 är vi hemma, trötta och stelfrusna efter att gått omkring i ett svinkallt New York. Jag tar en varm dusch och sen glor jag på tv, det blir en slappar-kväll. I morgon ska vi åka hem till jätteroliga Sverige (ironisk) och det känns skittråkigt, jag skulle hellre flyga tillbaka till Miami. Jag längtar inte hem - som vanligt. Att resa är det bästa jag vet och nu ska jag jobba ett helt år innan jag kommer iväg igen. Tack för att du läser...

- Inplogad bil...

- Central Park i snö...

- Fin byggnad...

- Central Park...

- Det var iskallt...

- Central Park och bron i "The Pond"...

- Mat

- Ville bli fotad...

- The Times Square...

- The Times Square...

- Söta ekorrar vid Battery Park...

- Frihetsgudinnan...

- Kronan på Frihetsgudinnan...

- Högsta skyskrapan är The Freedom Tower...

- Så söta...

- Byggnaden från tv-serien "Vänner"

- Flatiron Building...

Australienresan 2013-12-23

Alice Springs, Australien
Det är dagen före dopparedagen och jag vaknar upp åtta, halv nio. Jag går ut och upptäcker att det regnar idag också. Jag frågar personalen i receptionen hur vanligt det är med så här mycket regn i Alice Springs. Dom svarar att det är otroligt ovanligt, jag talar om för dom att allt är mitt fel. Killen bakom disken frågar var jag kommer ifrån och jag svarar - Sverige, då börjar han sjunga "Små grodorna, små grodorna" Det visar sig att han har flera vänner i Stockholm och han tycker att det är skojigt att vi dansar runt en midsommarstång, han tycker dessutom att midsommarstången ser ut som en p*nis. Killen är verkligen rolig och vi pratar en bra stund.

För tre dagar sedan satt jag vid uteplatsen vid vandrarhemmet och använde mig av det gratis internet som dom tillhandahåller, plötsligt hade jag och två andra killar börjat prata med varandra. Vi pratade om resor och om Australien, en kille var från Ryssland och den andra var från Holland. Killen från Holland heter Rens och är jättetrevlig, han är väldigt intresserad av lastbilar så jag visade honom mina foton på roadtrains som jag har på hårddisken. Han frågar vart jag tagit dessa foton och jag förklarar att det finns ett truck-stop ett par kilometer norr om stan. Vi bestämmer att vi skulle dra dit på måndag (idag) då vi skulle vara borta under hela söndagen.

Utan att vi bestämt vilken tid vi skulle träffas så står han plötsligt vid receptionen. Vi ringer efter en taxi och tio minuter senare är vi framme och jag är 20 AUD (125 kronor) fattigare. Rens har tur då ett roadtrain står parkerat och vi tar några kort, sen ringer vi efter en taxi och åker hem. Rens betalar och vi bestämmer oss för att hyra cyklar, det kostar 35 AUD för en dag. Cyklarna är verkligen skitfula och det dröjer inte länge förän dom får smeknamnet "Gay-bikes" Vi cyklar omkring runt Alice och jag upptäcker saker som jag inte såg sist jag var här. Vi fösöker ta oss till tågstationen för att fota det legendariska tåget "The Ghan". Det går inget vidare, vi frågar folk var tågstationen ligger men ingen tycks veta var den ligger. Till slut ger vi upp, vi hittar ingen tågstation eller tåg för den delen heller. Jag drar till med ett skämt och säger: I think it's ghan (gone)

Vi ser ett supermarket lite längre bort och för att komma dit måste vi passera Stuart Highway som går rakt igenom staden. När vi cyklar ut på vägen från den höga trottoaren går Rens banan av på mitten och landar mitt på den trafikerade vägen. "I think I lost my banana" ropar Rens och jag vänder mig om och ser den ligga mitt på vägen. Sen ligger jag på trottoaren, dubbelvikt och skrattar så jag får ont i magen. Jag kippar efter andan och plockar fram mobilen för att ta ett kort. Skrattandes tar jag ett kort på den stackars bananen och sedan går jag tillbaka till cykeln. Då går Rens tillbaka och plockar bort den från vägen och då är det kört igen, jag skrattar så jag storknar. Jag skrattar så länge att jag får ont i halsen, jag tror jag sov för lite i natt.

Senare cyklar vi runt och jag hittar den gamla souvenirbutiken som jag minns från 2011, det jobbade en jättetrevlig kvinna där som också ägde butiken. Vi går in och till min glädje så är hon kvar, vi pratar en stund om det visar sig att hon ägt och drivit butiken i trettio år. Sen cyklar jag Rens iväg till ett lite berg med en minnesplats som heter The Anzac Hill, vi tar några foton på stan och sen började det dugga så vi cyklar hemmåt. Jag har en hel del smutstvätt liggandes så jag tvättar två maskiner som jag sen hänger inne på rummet. Jag går ut till uteplatsen med wi-fi och bloggar ikapp två dagar medans jag och Rens pratar om allt möjligt. Vi sitter i timmar och pratar om våra syskon, gamla flickvänner, resor, julen, Australien, livet och om våra cyklar. Rens lämnar Alice tidigt i morgon så vi tar adjö, jag har haft den roligaste dagen på väldigt länge. Jag sitter uppe och är äntligen klar med bloggen när klockan slår 24:00 vilket betyder att nu är det julafton, hela åtta timmar och trettio minuter före Sverige. I Australien firar man dock jul den 25 december så någon fest blir det inte. Men God jul i alla fall!


Nice bike


Snygg


Här ligger Rens banan och på andra sidan ligger jag och kvävs av skratt


Här är den trevliga damen som haft butiken i 30 år


Panorama över Alice Springs


Tak med renar


Tvätta, tvätta och tvätta. Det tar aldrig slut


Den gula dörren leder till mitt rum


Jag har hela rummet för mig själv

USA resan 2012-12-27

Stiger upp klockan 07.00, det är vinter ute och termometern visar ett par minusgrader. Jag vill bara här i från, helst för några timmar sen, jag oroar mig för halkan. Vi ska åka mot Dallas, ett Dallas med en 8 till 10 plusgrader och det är betydligt bättre både för mig som förare och för bilen. Klockan 07.40 äter jag frukost, tjejerna tar sån tid på sig så jag går och äter själv. Det blir äggröra, rostat bröd och två koppar te på hotellets restaurang.

Klockan 09.00 startar jag den iskalla Mustangen och vi rullar sakta, sakta ner för den backe, som är snö och istäckt, och som leder oss bort från hotellet, ABS'en smattrar när vi kanar ner. Jag överdriver inte, att köra Mustang på det här väglaget är ingen lek, något som en person skall tala om för oss snart.

Nedanför hotellet så ligger en Shellmack, vi har halv tank kvar så vi bestämmer oss för att tanka först innan vi åker. Här i USA finns det två sätt att tanka på, det ena är att dra sitt kreditkort så klart och det andra är att gå in och betala för bensinen och tanka sen. Så jag talar om för den trevliga damen att jag vill tanka på den pump som cabben står vid. Hon vänder sig om och kikar ut. Mustang frågar hon. Kör du med en Mustang frågar hon igen. Ja, jo svarar jag lite dystert, hon talar om för mig att Mustang är en sommarbil. Jag ler och svarar med att jag är från Sverige och ljuger om att jag är van med att köra på det här väglaget med sommardäck, hon skulle bara veta att jag höll på att skita ner mig igår natt.

Jag betalar den trevliga damen 20 dollar (134 kronor) och får 5,557 gallons, det räcker för att fylla den halva tank som vi har kvar. Damen frågar oss vart vi ska, hon tipsar oss om att åka på Interstate 10 söderut mot Phenix istället för den väg som går österut mot Albuquerque då hon varnar oss för mer oväder där och det låter ju bra att åka söderut. Klockan 09.20 ber jag damen om att hon ska önska oss lycka till och det gör hon och vi lämnar den underbara damen på Shellmacken i Flagstaff och vi kör söderut.

Efter cirka en halvtimme på saltade vägbanor är snön som bortblåst och det dröjer inte länge förän yttertemperaturen stiger till underbara tio plus och jag pustar ut, det här vill jag aldrig mera vara med - någonsin. Klockan 11.50 bestämmer vi oss för att äta lunch på ett McDonalds som ligger någonstans utanför Phenix, Arizona. En halv timme senare har vi ätit klart.

Vi kör i flera timmar tills klockan är 14.20 och jag tycker att det är dags att tanka, mätaren visar att vi snart har en kvarts tank kvar. Jag är väldigt rädd för att få soppatorsk när jag är utomlands och skulle förmodligen få en panikattack om reserven skulle börja lysa. Dessutom åker vi långa sträckor där det helt saknas mackar, därav rädslan. Den här gången tankar vi för 25 dollar (166 kronor) som ger oss 7,044 gallons, platsen vi tankar på inhyser även en presentbutik och här shoppar jag fler plåtskyltar. Jag vet inte hur många plåtskyltar jag har handlat, jag har en idé om att inreda med dessa skyltar hemma. Skyltarna har samma form och storlek som amerikanska registreringskyltar till bilarna.

Mustangen spinner på och klockan 15.45 passerar vi statsgränsen till New Mexico och klockan 17.00 tankar vi igen, det var ett jädra tankande idag, men vi har också kört väldigt långt. Klockan 17.15 rullar vi in i en liten stad som heter Deming och efter att vi sprungit omkring och letat efter det billigaste motellet så hittar vi ett som kostar 47 dollar (315 kronor) natten, det blir alltså 105 kronor per skalle. Ett mycket billigt och bra boende.

Klockan 18.15 sitter vi på en restaurang och jag beställer in tre tacos som smakar så där, utanför restaurangen har det tidigare skett en krock mellan två personbilar så vi har lite att titta på när polisen städar upp där ute i mörkret. Klockan 19.05 slänger jag in mina lortiga kläder i en tvättmaskin som står utanför receptionen, det kostar 2 dollar att tvätta och en dollar för torktumlaren, det är den jag väntar på när jag skriver det här. Idag har vi lyssnat på The Wanted - I'm Glad You Came, Pink - Try och Bruno Mars - Just The Way You Are. Nu ska jag gå och lägga mig för i morgon ska jag/vi köra långt, vi ska försöka ta oss ända fram till Dallas.




Tror jag ska ta ett par vändor efter frukosten



Snö och kallt



En halvtimme senare är snön borta och det är flera plusgrader. Gilla!



Älsklingen stor på torrt underlag och vi äter lunch på donken



Oväder, men vi klarade oss från det



Vi har åkt genom storslagen miljö hela dagen. Jag sitter bara och gapar



Idag har vi har tankat för 65 dollar (430 kronor)
och fått 18,5 gallons (68 liter)
Snittpris per liter = 6,32 kronor.



Prydnader i rader, här med vargar



Vi har nu kört 300 mil så jag kollar oljan
Älsklingen har fjädebensstag - mäktigt!



Är på semester och tvättar, jävlar va glamoröst!



Här bor vi i natt.



Klockan är 22.30 här samtidigt
som klockan i Sverige är 06.30
God natt!



Vi är i Deming efter att först ha kört Interstate 10 söderut
från Flagstaff för att sen ta kurs österut mot Dallas
(Klicka på bilden för att försora)