Men det var då ett jävla tjat om hur sjuk jag är. Det är faktiskt synd om mig. Jag ligger i fosterställning - på golvet. Jag har haft en febermardröm och om jag koncentrerar mig så kan jag se den här texten. Ögonen svider som om jag stått i en kabyss och skurit lök. Blodet har nått kokpunkten samtidigt som jag fryser som en eskimå och jag vill skrika och gråta samtidigt. Vad jag gör nu? Jag går ner till stan för att jag missade bussjäveln. Måtte djävulen ta alla busschaufförer! Hen kan fan inte ha åkt på rätt avgångstid.
Jag har inte ens kommit halvvägs ner på stan och jag funderar redan på om detta var en bra idé. Det är det naturligtvis inte, jag borde ligga hemma och vrida mig i min dödsångest. Men att jag skulle missa krogen när jag för en gångs skull är ledig en helg finns inte på orienteringskarta, eller GPS för den delen. Jag ska ner på krogen och det är nog det sista jag gör också. Vakterna kommer nog stoppa mig och anklaga mig för att ha stora pupiller och för att vara rödögd. Tro fan det. Jag är ju sjuk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar