fredag 31 augusti 2018

Fredagen den trettioförsta augusti 2018

Det är den sista augusti och i morgon är september här, vilket känns fruktansvärt deprimerande. Jag hatar att sommaren är över, ordet hata är inte ett tillräckligt starkt ord i det här samanhanget. Trots mitt starka hat mot september och hösten så kommer det hända några trevliga saker under denna månad. Den nionde september är det val och jag hoppas verkligen att det parti som vinner är ett parti som kommer ta tag i sjukvården och fördubbla antalet poliser.

Den tolfte september håller Apple sitt årliga event där man presenterar nya mobiltelefoner, det ryktas om tre stycken nya och jag ska köpa en av dessa. Den 22 september kommer man gå genom Faluns gator med ett pridetåg och jag kommer att vara på plats för att filma, förra året filmade jag när pridetåget stötte på motdemonstrationer och det klippet har setts 74 000 gånger nu.

Den femtonde september blir det bil-och-lastbilsutställning i Falun och på eftermiddagen blir det protest-cortege i form av Cruisingen Stannar. Den tjugofemte september är det matmarknad i Falun, en tillställning som drar massor av folk. September blir en fullspäckad månad. Tack för att du besöker mig. 


- Spelade Grand Theft Auto V: Online idag igen


- Jag fryser konstant utan min värmefläkt


- En lupin trotsar kylan


- Fick en körning till Edsbyn idag


- Gigantisk stol i Edsbyn


- Köket på jobbet är klart - äntligen

Min resplan för Ryssland

Jag kan inte släppa tanken om att åka till Ryssland nästa år, jag har suttit och googlat efter platser där man kan hitta det gamla flygplanet Tupolev Tu-144 som är anledningen till varför jag vill till Ryssland. Jag har hittat fyra flygplan i fyra olika städer och dessa plan är i olika skick. Det plan som är i bäst skick är CCCP-77107 och det som står i staden Kazan, det planet har stått undangömt på en tomt i trettio år men har renoverats. Nästa år hoppas jag att jag landar i staden Kazan, den som har en lever får se.

Jag vill besöka följande städer:

Stad: Monino
Tu-144: CCCP-77106
Plats: The Central Air Force Museum

Stad: Kazan
Tu-144: CCCP-77107
Plats: Centrala Kazan

Stad: Samara
Tu-144: CCCP-77108
Plats: Samara Aviation and Space Exploration

Stad: Ulyanovsk
Tu-144: CCCP-77110
Plats: Ulyanovsk Aircraft Museum

torsdag 30 augusti 2018

Torsdagen den trettionde augusti 2018

Arbetsveckan och månaden augusti börjar lida mot sitt slut och slut börjar jag att känna mig, det är helt jäkla omöjligt att somna, jag skyller allt på fullmånen. Hela den här veckan har jag somnat vid sextiden på morgonen vilket inte är bra alls, som tur är börjar jag jobba sent på eftermiddagarna. Jag ser verkligen fram emot helgen och på lördag startar festivalen Granny Goes Street, årets sista festival som är en fylleskandal varje år.

Jag är fortfarande inne på att resa till Ryssland nästa år och det är ataden Kazan som lockar mest, här står ett renoverat Tupolev Tu-144 i en park och det planet är i bra skick. Det finns två eller tre stycken Tu-144 runt om i Ryssland, men på dom bilder som jag har sett så är det planet i Kazan som ser fräschast ut. Jag har redan börjat planera inför den resan, jag hoppas att jag kommer att kunna göra resan i maj nästa år. Tack för att du besöker mig. 


- Vit Scania


- Köket på jobbet börjar bli klart


- Fyllefest på lördag


- Tråkigt väder i Falun idag

onsdag 29 augusti 2018

Podcasten Via Lascaris X2000 läggs ner

Mellan åren 2004 och 2007 sändes radiopragrammet Deluxe i kanalen P3, det blev snabbt min favorit då man gjorde sketcher som var otroligt roliga. Här kunde man höra Kaffestunden, Vetenskap Deluxe med Boggie ErikssonKulturbiten med Rutger Modin, Folköl Rydén, Leif GW Persson, Ute i skogen med Äva Torstensson och alla som lyssnade tycktes hata Snigel. När Deluxe lades ner år 2007 blev jag förkrossad, jag kunde inte förstå hur man kunde lägga ner ett så populärt program.

Fem år efter att Deluxe lades ner berättade min vän Adam om en podcast som hette Via Lascaris, jag visste knappt var en podcast var men Adam förklarade att det var Deluxe-gänget som låg bakom podcasten. Glädjen hade inga begränsningar när jag fick höra rösterna på Erik Ekstrand, Jörgen Lötgård, Fredrik Zander och Sara Young igen.

År 2015 lades podcasten ner och återigen var jag förkrossad. I två år gick jag omkring och sörjde, men så dök gänget upp med en podcast igen, den här gången med namnet Via Lascaris X2000. Varje fucking fredag dök det upp ett nytt avsnitt och glädjen var total, fram tills idag då jag nåddes av nyheten att Via Lascars X2000 läggs ner.

Hela den här dagen har varit en sorgens dag, jag har ringt Adam och beklagat mig. Jag kommer bland annat att ta med mig ”Ulf Adelsohn på liggcykel”, ”Gubb-Lyx-Speciale”, ”Ena benet på dikbänken”, ”Orgel-kärringen på Sergels Torg” och allt annat sjukt som gänget bakom Via Lascaris har spottat ur sig under alla dessa år. Idag skiter jag i tonen, tack som fan för allt. Hej då, hej då, som Erik Ekstrand skulle ha sagt. 









tisdag 28 augusti 2018

Tisdagen den tjugoåttonde augusti 2018

Alla mina kollegor är nu tillbaka efter att ha haft semester, det här innebär att jag har jobbat ytterligare en sommar utan att ha haft en endaste semesterdag. Den här sommaren har varit den bästa sommaren i mitt liv, jag antar att jag aldrig kommer att få uppleva en liknande sommar igen. Trots en underbart varm sommar så har jag inte haft några problem med att jobba, för jag vet att jag har fattat rätt beslut, det är på vintern som jag ska ha semester.

Den här veckan har jag haft otroligt svårt för att somna och jag misstänker att det är den fullmåne, som var här för två dagar sedan, som har sabbat hela min dygnsrytm. Det är inte kul att ligga sömnlös fram till sex på morgonen, jag kommer förmodligen sova som en minigris i helgen. Tack för att du besöker mig. 


- Hände mig idag


- Falun


- Nu är pajasen där han hör hemma - på botten


- Sprillans ny Scania med link - häftigt


- Renoveringen av köket på jobbet pågår fortfarande


- Blomma


- Snart börjar Efterlyst


- Månen håller mig vaken fram till klockan sex varje morgon

måndag 27 augusti 2018

Jag vill resa till Ryssland

Jag har aldrig haft lusten att besöka Ryssland, det märkliga språket och korrumperade poliser har fått mig att inte ens tänka tanken om att resa till forna Sovjetunionen. Men ju fler dokumentärer om gamla Ryssland jag kollar på, ju mer växer min reslust. Det som lockar mest är överljudsplanet Tupolev Tu-144, jag har dammsugit nätet på information om var man kan hitta ”Concordski” och jag har hittat tre platser som man kan besöka om man vill se flygplanet in real life.

Två av dessa platser ligger i Ryssland och den tredje platsen är ett museum i Tyskland. I Ryssland står ett nyrenoverat Tu-144 uppställt vid ett universitet i staden Kazan och det andra står på ett museum inte långt från Kazan. Jag är som uppslukad av det här och hade jag inte haft min resa till Nya Zeeland i januari nästa år så hade jag dragit till Ryssland på stört. Nästa år måste jag resa till Ryssland.


- Planet som lockar mig till Ryssland
Foto: airplane-pictures.net

söndag 26 augusti 2018

Det bästa med att resa ensam ♥

I januari nästa år reser jag till Nya Zeeland och jag reser ensam, jag har länge hävdat att resa ensam är det bästa sättet att resa. Jag är något av en ensamvarg, men att resan ensam handlar inte om det. En fördel är att man slipper kompromissa med sitt resesällskap, jag kan gå och äta på samma restaurang flera dagar i rad om jag vill, jag bestämmer också vad jag vill besöka eller när jag vill besöka det. Bara för att man reser ensam så är man ju aldrig själv, det finns alltid någon att prata med eller umgås med.

Fler som gillar att resa ensam: Ready to takeoff | Skyscanner | Tui

01. Tid med dig själv
Att resa själv är som terapi, man har tid med att fundera och man kommer ofta fram till bra beslut. Hemma så har man aldrig riktigt tid med sina tankar då man har fullt upp med jobb och sysslor. Man kommer till insikt med saker och ting, man får en bättre självkänsla.

02. Jag bestämmer
Jag bestämmer själv vart jag ska resa och vilka platser som jag ska besöka. Det är skönt att slippa ta hänsyn till andras önskemål och förslag. Jag kan till exempel äta på vilken restaurang jag vill, när jag vill och hur länge jag ska sitta och äta.

03. Social
När man reser själv så har man ingen vän som kan hjälpa till med att till exempel hitta rätt buss eller tåg, då tvingas man fråga någon okänd människa om hjälp. Man blir mer social och öppen när man reser själv.

04. Språket
Jag reser bara till länder där man pratar engelska, anledningen är att jag vill bli bättre på engelska. Jag var inte bra på det i skolan, men tack vare resorna är jag nu mycket bättre på det. Jag älskar verkligen att prata engelska med främmande människor, man lär sig så mycket av det.

05. Självförtroendet
Man måste lösa allt när man reser själv, klara av att lösa problem som plötsligt uppstår. Boka hotell, hoppa på rätt tåg och andra tuffa uppgifter som man kanske aldrig behöver ta tag i hemma i Sverige.

06. Friheten
Frihetskänslan när man reser själv är enorm, känslan av frihet kommer så fort jag står och väntar på tåget till Arlanda. Man har inga måsten. Ingen tvätt som ska tvättas, ingen mat som ska lagas och inget jobb som man måste sköta. Ingens önskemål som jag måste lyssna på. Jag reser vart jag vill och jag är fri.

07. Anonymiteten
Man behöver inte resa långt för att få uppleva den härliga känslan av att vara anonym. Går jag på stan hemma så är det alltid någon jobbig jävel som känner igen en, men på resande fot så får jag alltid vara anonym.


- Att resa ensam är det bästa sättet att resa tycker jag

Söndagen den tjugosjätte augusti 2018

Hela helgen har jag suttit inne och spelat Grand Theft Auto V: Online, igår blev jag vän med några italienare som ville spela med mig och vi körde hela natten med min vän Adam. Det är jäkligt roligt och ”träffa” folk från andra länder som vill spela, det är otroligt kul att snacka engelska konstant, man lär sig mycket av det. Jag hann med en liten promenad i det fina vädret idag, jag spelade lite Pokémon Go innan jag tvingades hem och ner och slita i tvättstugan, under tiden som tvättmaskinen tuggade på min smutstvätt spelade jag Grand Theft Auto V: Online med Adam och mina italienska vänner. Ciao Bella! Tack för att du besöker mig. 


- Socialdemokraterna kommer hag icke rösta på


- Miljöpartiet kommer jag inte heller rösta på


- Fint väder idag


- Vacker höstdag


- Regnmoln över Falun


- Rönnbär


- Falun


- Min gubbe i spelet Pokémon Go är klädd i Pikachu-kläder


- Stora Torget i Falun

Mitt intresse för lastbilar

Ett av mina största intressen är lastbilar och jag skyller allt på min morbror Sören, han körde omkring i Falun med schaktmassor när jag var ung och när det var dags för PRAO i skolan valde jag att åka med honom i hans Scania under en vecka, det satte så klart sina spår i den lilla skitungen som jag var. Några år senare blev jag vän med en kille som hette Jimmy, hans pappa körde en Scania och jag stod ofta och kollade när han drog iväg på söndagar. Filmen Smokey and the Bandit hjälpte också till.

Det tog mig många år att ta lastbilskörkort, men år 2001 kämpade jag på Affas Trafikskola i Falun, både med teori men även med Affas cigarettrök då han rökte konstant i lastbilshytten. Jag klarade båda teoriproven på första försöket och jag klarade dom båda uppkörningarna på första försöket, trots att snön vräkte ner och att jag fastnade i en backe.

En av dom största anledningarna till varför jag reste till Australien år 2011 var just lastbilar, i Australien rullar det lastbilar som är 50-55 meter långa och det var en otrolig häftig upplevelse att se dessa monster. Lastbilen Scania har alltid varit min favorit, även om Volvos senaste lastbil är riktig bra har Scania alltid varit nummer ett för mig. I år valde jag att göra en Scania-tatuering och mitt intresset för lastbilar och Scania kommer nog aldrig att svalna.


- 50 meter långt road train i Australien


- Scania for life


- Min tatuering

fredag 24 augusti 2018

Fredagen den tjugofjärde augusti 2018

Det sämsta med att bo själv är att man inte har någon som talar om för en när det är dags att gå och sova, jag satt uppe till sex i morse och spelade Grand Theft Auto V: Online. Min lilla hobby drog ut på tiden alltså och det var nog den som gjorde att jag sov fram till 15 idag, är man ungkarl så är man. Efter att ha gjort mig i ordning så var det hög tid att dra till jobbet och på jobbet väntade en körning till Edsbyn som ligger tio mil från Falun. I Edsbyn hade det regnat och jag hann gå omkring och fota lite i det lilla samhället innan det var dags att vända hem igen. Väl hemma igen, efter att ha jobbat klart, spelade lite mer av det där spelet som höll mig vaken i natt. Tack för att du besöker mig. 


- Det tog mig över sex timmar att få den här t-shirten


- Vi svenskar är otroligt populära just nu


- Granny Goes Street är en vidrig fylle-festival i Falun


- Flamingo


- Renoveringen av köket på jobbet går långsamt framåt


- Edsbyn


- Röda Kvarn i Edsbyn


- Regnbåge vid den vackra väggmålningen i Edsbyn


- Edsbyns vackra natur


- Falun by night

Världens vackraste passagerarflygplan

Jag har aldrig sett en Concorde flyga trots att den togs ur bruk så sent som 2003, trots det så blev Concorde snabbt min favorit, inget annat passagerarflygplan var vackrare än Concorde, eller Aérospatiale-BAC Concorde som den heter. Men så snubblade jag över en dokumentär för några år sedan, dokumentären handlade om hur Sovjetunionen fått nys om Frankrike och Englands Concorde-bygge, Sovjetunionen hade till och med lyckats kommit över ritningar på Concorde och hade nu börjat bygga sitt eget överljudsplan. Det var där och då som jag ändrade mig, Sovjetunionens överljudsplan, Tupolov Tu-144, är världens vackraste passagerarflygplan.

Visst är Tu-144 nästan en kopia på Concorden, men Tu-144 är så mycket vackrare, speciellt med sin speciella nosvinge och dom råa motorerna. Sovjetunionen hann först med att tillverka världens första överljudsplan, den 31 december år 1968 flög Tupolev Tu-144, två månader före Concorde. Det kusliga är att både Tu-144 och Concorde har lyckats haverera i Paris, Tu-144 havererade 1973 och Concorde år 2000. Jag blir nästan tårögd när jag ser gamla foton på någon av dom båda överljudsplanen, bortglömda för dom flesta, men jag kommer aldrig glömma dessa vackra passagerarflygplan.

Haverirapporten Concord


- Länge var Concorde det vackraste passagerarflygplanet
Foto: samchui.com


- Världens vackraste överljudsplan, Tu-144
Foto: bbc.com


- Undangömd i Tatarstan, Ryssland
Foto: autoevolution.com

torsdag 23 augusti 2018

Torsdagen den tjugotredje augusti 2018

Äntligen börjar arbetsveckan lida mot sitt slut, jösses vad den hör veckan har gått långsamt. Det blir väl så när man längtar till helgen, i morgon är det lön för dom flesta arbetstagare i det här landet och då borde jag ta en sväng på krogen på lördag, eller så blir jag hamma och spar mina surt förvärvade slantar. Men innan dess så ska jag jobba imorgon och då ska jag bland annat till Edsbyn igen, det har blivit en massa körning dit under den här sommaren och det är rätt okej att köra dom nästan elva milen från Falun.

I kväll när jag kommer hem ska jag städa lite inför helgen, det är faltiskt skönare att städa på kvällarna. Sen ska jag kolla på det senaste avsnittet av inredaren Ernst Kirchsteiger när han fixar i programmet Sommar med Ernst. Tack för att just du besöker mig. 


- Falun


- 17 dagar kvar till valet


- Svamp


- Längtar bort nu


- Landstinget Dalarnas helikopter är en Airbus