Australien-resan 2019-01-30

Alice Springs, NT, Australien

Mitt mobillarm sätter igång att gnälla klockan 8, jag har fortfarande ont i halsen och min hosta som jag fick på Nya Zeeland är tillbaka. Så jag ställde tyvärr in dagens lastbilsäventyr, en kille som min vän Chatis känner skulle annats ha plockat upp mig med en lastbil idag, jag hoppas jag kan följa med honom en annan dag istället.

Idag var det inte bara jag som var krasslig, vandrarhemmets wi-fi låg nere när jag vaknade. Så för att få tag på internet blev jag tvungen att gå in till en av stans gallerior, men deras wi-fi låg också nere. Efter en stunds fundering kom jag på att turistbyrån har wi-fi så jag gick bort till dom och deras internet fungerade.

Anledningen till att jag var så angelägen att få tag på internet berodde på att jag behövde förs över mer pengar till mitt bankkort samt hyra en bil. Så jag tog och bokade mig en liten Toyota på en av stans biluthyrare, väl framme hos Thrifty som dom heter så hade jag lyckats boka en bil med fel datum.

Istället för dagens datum så hade jag valt morgondagens, jag gjorde exakt samma misstag på vandrarhemmet YMCA i Christchurch. Haha! Jag hade dock tur, dom hade en bil ledig så jag bokade den tillsammans med en full försäkring så klart, dom kör ju på fel sida här också. Fast efter mina 200 mil på Nya Zeeland så börjar det här kännas som rätt sida, man lär sig snabbt att köra på vänster sida.

Ute på parkeringen hämtade jag inte upp någon liten Toyota direkt, det blev en grym Mitsubishi Eclipse Cross LS. Ni som läst den här usla bloggen vet att jag tycker att bilar från Japan är dom bästa bilarna, förutom Ford Mustang så klart. Jag körde fem kilometer norrut för att komma till truckstopet och här ser jag en Volvo-lastbil koppla ihop en trailer, jag frågar killen som kör lastbilen om jag fick ta några kort.

Han är otroligt trevlig och vi står och pratar en ganska lång stund, sen frågar han mig om jag vill åka med en liten bit. Jag tackar ja till hans erbjudande och vi åker bort till hans chef för att hämta ett papper, det här är första gången som jag åker med i ett road train och det ör så coolt. Föraren berättar att växellådan är automat men att han alltid växlar manuellt när han ska iväg för att inte bränna kopplingen. Han älskar sin lastbil och berättar att Volvo är överlägsen i jämförelse med dom amerikanska lastbilarna som så många använder.

Jag visste redan innan att det är stor skillnad mellan dessa, många amerikanska lastbilar saknar till exempel bromsar på framaxeln. En Scania eller Volvo har, i jämförelse med dom amerikanska, mycket bättre bränsleförbrukning, bättre växellådor, bättre motorer och dom är skönare att köra. Efter en jäkla massa lastbilssnack så åker vi tillbaka till min hyrbil på truckstopet.

Här blir jag kvar i ett par timmar för att fota fler road trains, sen åker jag in till stan för att använda turistbyråns wi-fi igen. Jag har lyckats hitta en radiostation som heter Triple J som jag älskar att lyssna på, dom spelar jäkligt bra musik. Sen återvänder jag till vandrarhemmet och här somnar jag redan innan klockan 21. Tack för att du besöker mig.

- Det blir 39° varmt i Alice Springs idag

- Soluppgång

- Min hyrbil, en Mitsubishi Eclipse Cross

- Så jäkla skönt med hyrbil



- Det blev 43° som varmast idag

- Föraren av den här lastbilen älskar sin Volvo

- Ett road train lämnar Alice och kör norrut

Mitt intresse för lastbilar

Ett av mina största intressen är lastbilar och jag skyller allt på min morbror Sören, han körde omkring i Falun med schaktmassor när jag var ung och när det var dags för PRAO i skolan valde jag att åka med honom i hans Scania under en vecka, det satte så klart sina spår i den lilla skitungen som jag var. Några år senare blev jag vän med en kille som hette Jimmy, hans pappa körde en Scania och jag stod ofta och kollade när han drog iväg på söndagar. Filmen Smokey and the Bandit hjälpte också till.

Det tog mig många år att ta lastbilskörkort, men år 2001 kämpade jag på Affas Trafikskola i Falun, både med teori men även med Affas cigarettrök då han rökte konstant i lastbilshytten. Jag klarade båda teoriproven på första försöket och jag klarade dom båda uppkörningarna på första försöket, trots att snön vräkte ner och att jag fastnade i en backe.

En av dom största anledningarna till varför jag reste till Australien år 2011 var just lastbilar, i Australien rullar det lastbilar som är 50-55 meter långa och det var en otrolig häftig upplevelse att se dessa monster. Lastbilen Scania har alltid varit min favorit, även om Volvos senaste lastbil är riktig bra har Scania alltid varit nummer ett för mig. I år valde jag att göra en Scania-tatuering och mitt intresset för lastbilar och Scania kommer nog aldrig att svalna.

- 50 meter långt road train i Australien

- Scania for life

- Min tatuering

Australienresan 2016-01-25

Alice Springs, NT, Australien

Jag vaknade strax före klockan nio idag, eftersom klockan är midnatt i Sverige vid den här tiden hade lönen kommit in på kontot. Jag jobbade som en idiot under alla röda dagar i december så nu är reskassan fylld igen. Det går åt väldigt mycket pengar i Alice Springs, jag dricker runt två liter vatten om dagen. Idag ska det bli 34 grader varmt med lika mycket luftfuktighet så vatten är a och o. På tal om Alice Springs, idag har jag bara fem dagar kvar i paradiset. Så från och med nu ska jag njuta ännu mer av min vistelse här. Idag kommer det världsberömda tåget The Ghan till Alice Springs. Jag tänkte filma och ta en del kort på ankomsten, men innan det kommer hinner jag fota lite i stan.

Jag packar mina saker i ryggsäcken och ger mig av till den Shell-mack som ligger bredvid mitt vandrarhem, här köper jag en smörgås och vatten. Sen går jag bort till tågstationen som ligger ett stenkast från vandrarhemmet för att kolla tidtabellen för The Ghan. Om jag förstod tidtabellen rätt så ska tåget komma från Adelaide i söder, det gör att jag kan få fina bilder på tåget om jag går bort till ett litet berg. Efter besöket på tågstationen går jag tillbaka till Shell-macken för att handla mer vatten. Här ser jag att en liter bensin kostar runt 8 kronor litern. Sen går jag tillbaka till vandrarhemmet för att gå på toaletten. Klockan 11:30 lämnar jag vandrarhemmet en andra gång idag och går bort mot stan.

Jag går in på en firma som hyr ut bilar för att fråga vad det kostar att hyra en bil för ett dygn. Det kostar 55 AUD (330 kr) för ett dygn och jag sa att jag skulle fundera på det. Sen gick jag till Anzac Hill för att fota stan. Efter att ha klättrat upp till Anzac Hill i den 35 i värmen så är det hög tid att gå till den plats som jag tänkte fota tåget på. En fågel stor som en örn glider omkring i dom varma uppåtströmmarna. För två år sedan när jag var i Alice Springs så missade jag tåget på grund av att det var för tidigt, nu var jag ute i god tid och tur var väl det. Klockan 13:20 rullar The Ghan in i Alice Springs och det är imponerande, jag väljer att filma det för att sedan fota det på stationen.

Efter att filmat klart så går jag mot det vandrarhem som jag bodde på för två år sedan, det hette Annie's Place och det gick i konkurs bara någon månad efter min vistelse där. Eftersom jag var i närheten gick jag dit för att ta några kort, det var lite sorgligt att se stället helt igenbommat. Här firade jag nämligen både julafton och nyårsafton 2013 och jag har fina minnen från den här platsen. Klockan 13:30 ringde jag efter "min" taxichaufför Charles, jag frågade om han kunde plocka och det var inga problem. Fem minuter senare dyker han upp som utlovat och han kör mig tillbaka till stan. Innan jag hoppar ur hans bil så frågar jag om jag får ta ett kort på honom som minne. Inga problem svarar han och jag tar ett kort på honom på vackra Hartley Street.

Klockan 14:30 äter jag den obligatoriska kebaben. Sen går jag hem och vilar en stund. Christopher vill se tåget så han hämtar upp mig klockan efter klockan 16. Men först åker vi till Royal Flying Doctors som i Sverige är mer kända för tv-serien "Doktorn kan komma" Sen åkte vi till tågstationen för att kolla in The Ghan, vi tog en massa kort och sedan for vi iväg för att leta reda på en varning-för-känguru-skylt som vi fotade. Sen bestämde sig Christopher för att vi skulle åka bort till en järnvägsövergång så att jag kunde fota tåget när det passerade, vi hann precis fram så att jag hann både fota och filma. Det började bli rätt så sent så vi åt middag på kebabrestaurangen. 

Christopher och jag bestämde oss för att hitta på lite saker i morgon, vid tolvtiden i morgon ska vi åka tillbaka till Royal Flying Doctors för en rundvisning. På eftermiddagen är Christopher bortbjuden på fest, det är Australiens nationaldag i morgon. Efter festen kommer han och hämtar upp mig för en biltur norrut, vi ska fota den högsta punkten i det norra territoriet. Efter att vi tryckt i oss kebab, min andra för idag, skjutsade Christopher hem mig. Väl hemma säkerhetskopierade jag alla foton som jag tagit idag. Sen blev det en dusch och god natt.

- Långpromenad

- Charles, världens bästa taxiförare

- Alice Springs

- Har inte sett en enda känguru 

- Tåget The Ghan står inne på stationen

Australienresan 2016-01-22

Alice Springs, NT, Australien

Jag vaknade klockan 06:30 idag och det var riktigt kallt på rummet när jag slog upp mina trötta ögon. Enligt väder-appen i min mobil skulle det vara 25 grader varmt med 89% luftfuktighet ute vid den här tiden. Det kan väl inte stämma tänkte jag när jag låste upp dörren och gick ut, nog stämde det allt. Det var som att gå in i en fuktig bastu, efter att ha gått ner en trappa och ut på gården så rann svetten. Jag valde ändå att åka inlines till truckstoppet. Här tar jag några foton på några road trains och efter att suttit och häckat här i över nio timmar hoppar jag på bussen när klockan är 16:18

Resan in till stan tar lite mer än tio minuter, i centrum hoppar jag av och äter en kebab. Efter att ha ätit upp så väljer jag att gå hem, det är inte långt hem från centrum men det är 38 grader varmt. Jag tycker att det är småjobbigt i värmen, det konstiga är att jag har cyklat omkring i Alice Springs i 43 graders värme utan problem. I morgon så ska jag och Christopher åka 40 mil norrut från Alice Springs och till ett ställe som heter Devil's Marbles, det är någon liten känd stenhög. Vi kommer lämna stan redan klockan 06:00 så det blir nog inte mycket lastbilar i morgon, om vi inte möter några då. Christopher har sagt att jag också ska köra eftersom det är så långt, jag vet inte riktigt vart jag har mitt internationella körkort. Jag måste leta i kväll.

Jag är medveten om att det kan bli för mycket lastbilar i bloggen, men det är egentligen därför jag är i Alice Springs, ja förutom att hälsa på min vän Christopher förstås. Väl hemma var det full med folk i det rum som jag bor i, tre killar hade flyttat in medan jag var borta. Det var en salig blandning på nationaliteterna. Dom var från England, Indien och Schweiz. Jag gick sedan ner och tvättade lite kläder igen, jag vill ju inte lukta svett när jag ska sitta i samma bil som Christopher i morgon. Under tiden som tvättmaskinen brottades med min skitiga tvätt så gick jag bort ett par hundra meter och till Stuart Highway. Döm om min förvåning när den Volvo som jag missade igår plötsligt dyker upp, jag hinner precis ta några kort innan den är borta igen.

Sen gick jag hem och tog reda på min tvätt som jag hängde på sängen, jag passade på att ta en dusch eftersom alla killar var ute på stan. Sen laddade jag batteriet till systemkameran och säkerhetskopierade en hel del foton från idag. Sen gick jag och la mig, kände mig lila trött som ett skosnöre.

- En av världens vackraste lastbilar

- Grönska i Alice

- Det åskade här

Australienresan 2016-01-19

Alice Springs, NT, Australien

Jag bor i ett rum med fyra sängar och i natt var det två franska kvinnor och en tysk man som bodde i "mitt" rum. En lustig grej som hände igår var att en av fransyskorna valde stt byta trosor mitt framför ögonen på mig och hon var helt ogenerad. Det var liksom helt naturligt för henne, jag var nog röd som en tomat under min röda solbränna. Alla tre skulle resa till Uluru i morse så dom drog igång med att packa resväskorna vid fyra. Dom höll på att packa i nästan en timme, mitt i allt packande kom dom på att dom skulle äta frukost också. Till slut drog dom och jag kunde somna om. Jag vaknar strax före åtta och jag läser att Eagles-gitarristen Glenn Frey är död. Under sin solo-karriär släppte han hits som "You Belong to the City" och "Smuggler's Blues" dessa låtar medverkar i tv-serien Miami Vice. Vila infrid Glenn Frey.

Jag dricker en liter vatten samtidigt som jag skickar några vykort till mina föräldrar och syskon. Jag brände mig på armarna igår och jag är lika röd som en babianstjärt. Jag lämnar vandrarhemmet och jag går mot stan. Klockan är bara 09:20 men det är redan 32 grader varmt - fantastiskt! Det tar knappt tio minuter att gå till stan och här köper jag en skjorta med långa ärmar som jag sätter på mig som skydd mot solens laserstrålar. Jag går omkring lite på stans "shopping-gata". Här sitter aboriginer och tar igen sig i värmen, dom blänger på mig som dom alltid gör.

Medan jag är i stan passar jag på att ta ut 350 dollar som vandrarhemmet i Sydney ska ha, jag är lite orolig för att bankomatkortet ska bli avmagnetiserat. Jag är inte så sugen på att ringa Swedbank och be dom skicka ett nytt kort, det ska tydligen vara dyrt. Nu när jag har pengar till vandrarhemmet i Sydney känner jag mig mycket lugnare. Klockan 10:40 är det dags för lunch, jag äter en kebabrulle. Jag vinkar till mig en taxi och ber föraren ta mig norr om stan till truck-stoppet. Väl framme blir det hektiskt, en efter en rullar lastbilarna in. Dom vanligaste lastbilarna är från företaget Direct Haul och det är dom som har dom 55 meter långa lastbilarna, dom är mina favoriter. 55 meter långa med fyra trailers imponerar verkligen.

Sen träffar jag en lastbilschaufför som heter Phil, vi snackar i över en timme om allt som har med lastbilar att göra. Hans lastbil är 14 år gammal och han ska få en ny i mars, killen är grymt trevlig. Ute är det riktigt varmt, 35 grader med 25% luftfuktighet gör att man svettas som en idiot. Men det är bättre här än det var i Darwin två år sedan. Då var det 30 grader varmt med 100% luftfuktighet, det var tufft även för mig som är tokig i extrem-värme. Jag hinner prata lite med min vän Christopher mellan alla foton som jag tar, han slutar klockan 15 och han frågar om jag vill ha skjuts till vandrarhemmet. Jag tackar ja till hans erbjudandet, det blev bara fyra timmar på truck-stoppet.

Väl hemma slår jag mig ner för att blogga lite, när jag är ute på stan eller på truckstoppet brukar jag alltid skriva ner allt i anteckningar eftersom jag inte har tillgång till internet. Väl hemma på vandrarhemmet har jag ett slött internet som jag använder mig för att blogga, att posta ett foto tar tid och det driver mig till vansinne. I Sverige har jag 4G och det är tycker jag är ganska slött, men det beror på servrarna som man besöker antar jag. Efter att ha vilat ett stund på vandrarhemmet Haven, som det heter, går jag bort till stan. Jag går mot butiken Coles för att köpa ett USB-minne, sen går jag mot Anzac Hills och vid 17-tiden börjar det att blåsa kraftigt. 

Vi snackar svenska höststormar och sen börjar det att regna, jag stannar kvar på Anzac Hills för att fota dom blixtar som pryder himlen ovanför Alice. Det går inte så bra. Jag går bort iväg och äter en kebab och sen får jag hem, man ska inte vara ute på nätterna här så det är hög tid att gå hem. Nu regnar det ordentligt så jag skyndar på och klockan 20:00 är jag hemma igen, jag tar en dusch och bloggar en stund innan jag går och lägger mig.

- Lone Dingo. En konkurent till Ensamma Vargen?

- Phil och hans 14 år gamla lastbil

- Min favorit på 55 meter

- Väggmålning

- Dagens blomma (Okänd för mig)

- Ancaz Hills i Alice Springs