Jag har ju länge joggat, med ett vänsterknä som hela tiden strejkar. Ibland kan jag jogga 2 kilometer och ibland kommer jag inte ens en kilometer förrän det säger krasch i knät och då är det bara att vända om och gå hem. För ett par år sedan så googlade jag löpning och löparskador, ett tips som stack ut i mängden på något forum var att jogga barfota för att testa om det var skornas fel att man fick "löparknä" som det kallas för. Sagt och gjort jag provade och efter 2 kilometer hade jag inga problem med knät. Jag provade bara en gång och sen föll det där i glömska när jag började jogga i Converse-skor som har en tunn sula. Det fungerade i cirka ett år tills knät gjorde sig påmind - igen.
Så jag satte igång att googla igen och nu var det många som sprang barfota och det finns till och med kunniga människor som påstår att löpning barfota är jättebra för foten. Man bygger nämligen upp muskulaturen i foten som är svåra att komma åt med löparskor. Så jag gick ut idag och provade och efter tre kilometer så kände jag ingenting av knät, att jag fick lov att sluta vid tre kilometer berodde på att jag inte orkade mer i den 25 gradiga värmen. Där fick ni alla som drev med mig för några år sedan när jag joggade barfota! Men varför gör det så jävla ont i trampdynorna? Haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar