Tomas Varg: Australienresan 2016-02-02

Melbourne, VIC, Australien

Mitt i natten vaknar jag av Smulan blänger surt på mig, hon har legat på min madrass och jag har knuffat bort henne när jag vänt på mig. Förlåt Smulan. Jag somnar om och vaknar klockan 06:45, en kvart senare kliver Daniel och Eva upp och vi hinner kolla på mina foton som jag tog igår innan Daniel skjutsar Eva till jobbet. Jag tar en dusch och surfar lite, när Daniel kommer tillbaka packar jag ihop mina saker. Sedan går vi går bort till pendeltågsstationen i Carnegie. Vi hinner prata om Sverige och om hur dåligt allting har blivit, allt handlar om pengar kommer vi fram till. Klockan 09:00 tar jag adjö av Daniel och jag kliver på tåget tillbaka till centrum. Det känns hemskt att skiljas från dom, vi har alltid så kul tillsammans.

Tåget som jag åker med är fullsatt med folk som ska till jobbet. Klockan 09:25 kliver jag av pendeltåget på Flagstaff-stationen. Jag har naturligtvis klivit av försent - tror jag. Jag har inte den blekaste aning var jag är. Haha! Hur fan lyckas man? Jag känner inte igen några skyskrapor så det var ingen idé att navigera med hjälp av dessa. Utan wi-fi kunde jag inte använda kartorna i mobilen. Jag bestämmer mig för att följa strömmen av människorna som åkte med samma tåg som jag. En man som tvättar fönstren på en skyskrapa står nere på marken och jag frågar honom vägen till Yarra river. Han pekar åt samma håll som jag var på väg åt så jag är inte helt lost i alla fall.

Klockan 08:35 ser jag toppen på Eureka Tower, nu ska jag bara gå på rätt sida om den 300 meter höga skyskrapan så är jag på rätt väg igen. Jag kommer ut på den otroligt långa gatan Flinders Street som går längs med Yarra river. Klockan 09:50 är jag hemma, hela tio minuter kvar tills dess att jag måste checka ut. Klockan 10:02 står jag i receptionen och checkar jag ut, jag får tillbaka mina 20 AUD som jag betalade när jag checkade in. Om jag skulle tappa bort nyckeln till mitt rum så skulle jag inte få tillbaka dessa 20 AUD. Klockan 10:10 dyker det upp en taxi som jag vinkar till som stannar, jag ber honom att köra mig till Southern Cross Station. Åtta minuter senare är vi framme, det kostar 9 AUD, han får min tjuga som jag fick tillbaka från vandrarhemmet. Easy come, easy go.

Inne på den gigantiska tågstationen Southern Cross Station letar jag reda på ett skåp där jag kan förvara min resväska. Jag betalar 15 AUD för att få väskan förvarad fram till klockan 22:00 då min buss till Sydney avgår. Det blir skåp 474 som får äran att ta hand om min rosa resväska från Rusta, den bästa resväska jag ägt faktiskt. Det är nu elva timmar kvar till min Greyhound-buss ska avgå så jag har gott om tid att gå omkring i Melbourne och njuta av det fina vädret. Men innan jag lämnar stationen så går jag bort till Greyhound-kontoret för att dubbelkolla om min biljett är okej och för att fråga om vilken hållplats det är som min buss ska avgå ifrån. Den otroligt trevliga kvinnan i luckan bekräftar att allt är i sin ordning och hon talar om att hållplats 55 är precis bakom ryggen på mig. Jag älskar att boka allting ett år innan resan och sedan se hur alla pusselbitar faller på plats när man är ute och reser, jag vill verkligen inte ha någon överraskning när jag reser själv. So far, so good med andra ord.

Bara för att kolla hur stor den här gigantiska tågstationen är så går jag upp på andra våningen för att räkna alla tågspår här inne, hela 16 tåg kan stå samtidigt inne på stationen. Efter att ha räknat får, förlåt spår, går jag omkring och fotar lite. När jag går omkring här så upptäcker jag plötsligt att det är ju precis här, intill tågstationen, som Melbournes fotbollsarena Etihad Stadium ligger. Här kollade min bror och hans vän Palmen på fotboll år 2011. Genast känner jag igen hamnen bakom fotbollsarenan, här satt min bror och jag och kuckilura samma år. Jag minns att brorsan satt och rökte på ett trädäck här. Nu är det trädäcket borta och den lilla piren som vi var ut på har blivit tre gånger större. Det byggs utav bara den i Melbourne och hamnområdet här nere har växt ordentligt sedan 2011.

Jag går vidare och träffar på det stora köpcentrat som ligger här nere, snacka om att allt bara klarnade helt plötsligt. Här vid köpcentrat köper jag en t-shirt med Mega Man-tryck. Sen kommer jag ihåg en stor vägkorsning som låg precis intill hamnen, jag går dit och det mesta är sig likt. Jag fotar en Scania och sedan går jag tillbaka mot tågstationen igen, klockan 14:20 äter jag på Subway intill fotbollsarenan Etihad Stadium. Det konstiga är att jag minns att jag åt en kebab här 2011 och den restaurangen är kvar än. Jag kom sedan att börja tänka på det foto som vi tog nere i hamnen 2011, det fotot var det sista vi tog tillsammans innan vi skiljdes åt. Jag fick tag på gratis wi-fi vid fotbollsarenan så jag laddade ner det fotot från Facebook.

Med raska steg började jag leta upp platsen där fotot togs, raska och raska förresten, jag var nu helt slut i benen. Men jag var fast beslutsam över att hitta samma plats igen och efter mycket om och men så tror jag att jag hittade den. Mycket hade förändrats under dom fem år som gått, staketet som min bror och hans vänner lutar sig mot på fotot var borta. En hel del byggnader hade tillkommit och byggnadskranar jobbade för fullt på nya projekt. Vem vet hur det ser ut om ytterligare fem år. Eftersom jag kände igen mig så pass mycket så passade jag på att gå bort till det vandrarhem som jag och min bror bodde på i början av 2011. Jag tror det hette Spencers Backpackers och nu var jag skeptiskt till att det skulle stå kvar eftersom det var så dåligt skick när vi bodde där.

Men det stod kvar och jag tog ett kort på det, på det här vandrarhemmet fanns en otroligt mysig takterrass som jag och min bror satt på under kvällarna. Jag fortsätter att gå på Spencer Street för att kolla om den gamla bensinstationen där jag och min bror brukade handla kebab vid finns kvar. Men den är borta. Det här eftermiddagen blev lite av en minnesstund för mig, gamla minnen från vår Australienresa 2011 dök upp och jag får passa på att hälsa till dig bror. Ja till min mamma och mina andra syskon också så klart. Klockan 18:00 äter jag kebab på ett nytt kebabställe, precis utanför vårt gamla vandrarhem.

Sen börjar jag gå tillbaka mot centrum igen. Plötsligt ser jag den Coles-butik där jag och bror alltid köpte vatten och genast började jag tänka på dom datorer man kunde låna utanför Coles. Här satt jag och bloggade på kvällarna, men fanns datorerna kvar? Jo det gjorde dom och vilka minnen jag har från den här platsen, det var här som jag skapade det första inlägget till bloggen i början av 2011. Fortsätter man ner för Spencer Street så får man tågstationen Southern Cross Station på höger sida och eftersom jag var här så kunde jag kika till det skåp som jag förvarar min resväska i. Det såg bra ut så jag fortsatte ner för Spencer Street och till slut når jag Yarra river.

Här tar jag vänster och går längs med Flinders Street, jag passerar den gula vackra tågstationen Flinders Street Station och kommer fram till torget där den vackra katedralen står. Från torget kan jag också se den 300 meter höga skyskrapan Eureka Tower som är blå till färgen. Här på torget finns en 7-Eleven-butik där jag handlar lite frukt och en flaska vatten, klockan är nu 20:30 och det är hög tid att få tillbaka samma väg som jag nyss har gått. Jag ska gå tillbaka ända till Southern Cross Station och det är en bra bit dit. Idag har jag gått långt, jag har gått någonstans mellan en till två mil, jag är slut som turist.

Klockan 20:55 är jag så framme vid Southern Cross Station och här går jag in på toaletten. Tänk vad det är härligt att resa, men det finns oglamorösa stunder också, som till exempel den lilla dusch jag gjorde nyss på toaletten. Den t-shirt jag haft på mig idag blötte jag ner i handfatet på toaletten och sedan hade jag på en massa deodorant under armarna. Sen tog jag på mig den t-shirt som jag köpte tidigare idag. Jag checkade ju ut ur rummet i morse och har under hela dagen inte haft tillgång till någon dusch, då fick det bli en snabb raggar-dusch. Klockan 21:15 hämtar jag ut min väska ur det förvaringsskåp den legat i under hela dagen. Sedan går jag den korta biten under jord och fram till hållplats 55, bussen står redan inne och det är en gammal Volvo Irizar.

Det här är nu tredje gången som jag åker Greyhound-buss mellan Melbourne och Sydney, fast det här är första gången som jag åker på natten. Kön till bussen är lång och senare dyker det upp en kvinnlig busschaufför vid namn Elizabeth, hon börjar dela ut platser till mina medresenärer. När kön har minskat så går jag fram och jag får plats 10 D, jag slänger in resväskan i bussens väskutrymme och klockan 21:45 kliver jag ombord. Stolen brevid mig är tom men jag förväntar mig att det ska dyka upp någon innan avgång, det dyker aldrig upp någon. Jag har två stolar till förfogande och det är så himla skönt, det lönade sig att vänta tills kön hade minskat. Klockan 22:02 lokal tid, 12:02 svensk tid, avgår bussen från Southern Cross Station till Sydney i delstaten New South Wales. Jag loggar in mig på bussens wi-fi och bloggar en stund, jag känner mig skapligt trött efter att drivit omkring i Melbourne i tolv timmar.