När ska det ta slut?

Det är när jag går hem från krogen som jag påminns om min ensamhet, känslorna överaskar mig och dom tar över. När jag skriver det här kan jag inte få stopp på mina tårar, i natt gråter jag mig till sömns - igen. Jag känner mig så fruktansvärt ensam trots många vänner och jag känner mig så ledsen över Monikas bortgång. Alla mina känslor har mixats ihop till en soppa och jag börjar känna mig trasig, att inget eller ingen kan få mig hel igen. Mitt liv är som ett pussel som saknar bitar, som ett pussel som ingen vill lägga igen. Det värsta är att jag börjar tro på att ingen ens vill öppna locket till pusslet, att inte ens vilja lära känna mig längre. Hela jag skriker efter någon att älska samtidigt som jag inte vågar släppa in någon igen, det är fruktansvärt jobbigt att slitas mellan dessa val och jag orkar inte dra det här lasset själv. När ska det få ett slut? Jag saknar dig Monika, snälla kom tillbaka, jag behöver dig mer än någonsin.

Foto: http://nouw.com/minimoon/upp-ner-19265060