Tomas Varg: 29 år sedan julmiraklet i Gottröra

Den tjugosjunde december 1991, klockan 08:47, lyfter flight SK 751 från Arlanda mot Köpenhamn. I cockpit sitter den danske flygkaptenen Stefan Rasmussen och andrepiloten Ulf Cedermark. Innan planet hade lyft hade Rasmussen noterat att is hade bildats på flygplanets vingar, man hade då kallat in avisningsbilen som spolade av planet inte bara en gång, utan två gånger.

Ombord på planet den här morgonen fanns SAS-piloten Per Holmberg, han reste som passagerare för att ta sig till Köpenhamn. Där skulle han flyga sitt flygplan till Madrid, Per satt i en stol bara några meter från cockpit. När planet befinner sig på cirka 300 meters höjd börjar det smälla kraftigt i höger motor och planet börjar rycka. Andrepiloten Ulf Cedermark, som tidigare jobbat som stridspilot och flugit Viggenplan, noterar problem med den högra motorn.

Ulf antog att motorn motorpumpar, det vill säga att motorn får helt enkelt för lite luft. Han drar av på gasen, då ingenting händer misstänker Ulf att något främmande föremål kommit in i den högra motorn. Den vänstra motorn har nu börjat brinna och eftersom bägge motorerna är utslagna blir allt tyst, alla varningslampor lyser och blinkar. Per Holmberg, som även han hade jobbat som stridspilot, sprang fram till cockpit och försökte nu hjälpa till.

När planet når en höjd på 1000 meter börjar det att tappa höjd och det börjar glida neråt, Stefan Rasmussen befinner sig nu närmast i chock har Per berättat i Sveriges Radios dokumentär "Gottrörakrachen". Rasmussen ska ha suttit och läst Fader vår säger Per i National Geographics filmdokumentär. Det enda man ser när planet kommer ut från molnen är trädtopparna i det lilla samhället Gottröra i Uppland. Det sista som flygledartornet på Arlanda hör från SAS Dana Viking, som planet hette, var andrepiloten Ulf Cedermark.

Med lugn röst säger han: "Och Stockholm, SK 751 vi haverera motmarken nu". Kraschlandningen blir våldsam. Dana Viking ligger nu på marken i tre delar, en vinge saknas. Många var skadade, en kvinna bröt ryggen och får hjälp ut ur den trasiga flygplanskroppen, men alla 129 människor ombord hade klarar sig mirakulöst. Trots att planet var fulltankat så började det aldrig att brinna. När nyheterna rapporterar om flygkraschen talar man om "miraklet i Gottröra", på SAS skyndar man sig ut till nedslagningsplatsen för att snabbt måla över flygbolagets namn på planet.

Per Holmberg hade sökt skydd bakom en vägg bara sekunder innan kraschen, han hade sedan slungats in i instrumentpanelen och slagits medvetslös. Per förs till sjukhus och han får se nyheterna från sjukhussängen, Per berättar i dokumentären hur han ser den danske flygkaptenen nästan stå att skryta över sin nödlandning i Gottröra. Per är övertygad om att om inte Pär hade hjälpt till så hade det inte funnits något "mirakel i Gottröra".

Flygkaptenen Stefan Rasmussen hyllas som en hjälte, men efter kraschlandningen väljer både han och andre piloten, Ulf Cedermark, att avsluta sin karriärer som piloter. Anledningen till haveriet visade sig senare vara att klaris, som legat på ovansidan på planets vingar, hade lossnat och sugits in i dom bägge motorerna. Personligen så tror jag faktiskt mer på Per Holmberg än på Stefan Rasmussen, men jag vill absolut inte smutskasta Rasmussen.

Jag tror att Rasmussen blev så chockad när han insåg att dom skulle krascha att han valde att sluta. Per som stod bakom och som verkligen hjälpte till flyger än idag, han var mer kall efter sin tid i flygvapnet. Därför tror jag mer på Per Holmberg, men vi ska heller inte glömma vem som verkligen flög planet den där tidiga morgonen i december 1991. Det är idag tjugonio år sedan det inträffade, en händelse som jag aldrig kommer att glömma.