Det händer att jag inte förstår, att jag inte förstått att det är du och jag. Jag minns första gången som vi träffades, jag minns hur jag kände då. Jag minns vår promenad till bilen och hur jag inte kunde sluta tänka på dig. Jag minns glädjen när vi sågs igen och känslan av att jag föll för dig, hur ledsen jag blev när du plötsligt bestämde att vi skulle sluta träffas.
Men jag kände ändå att du skulle komma tillbaka. Nu är det du och jag och jag har så svårt att tro mina ögon när jag vaknar upp bredvid dig på morgonen, hur overkligt det är att höra dina andetag. Jag har aldrig känt mig så lycklig, du gör mig hel och du gör livet värt att leva. Jag älskar dig! ♥
- Vi vill vara lite anonyma, men här är vi
