Australienresan 2014-01-03

Alice Springs, Australien
Jag vaknar runt halv sju, men jag kliver upp en halvtimme senare, jag packar ryggsäcken och resväskan och går ner för att äta frukost. Det är fredagen den tredje, men man skulle kunna tro att det är fredagen den trettonde. Jag måste lämna Alice Springs idag och det känns fruktansvärt jobbigt. Det ska dock bli roligt att träffa Daniel igen efter alla dessa år. Jag träffar på Luke och vi tar farväl, en jäkla tur att Facebook finns! Klockan 09:10 går jag till receptionen för att checka ut från mitt rum och för att be den sagolikt vackra tjejen från Irland att ringa efter en taxi. Vi pratar en stund, hon säger att nästa gång som jag kommer till Alice så ska vi ta en cykeltur tillsammans. Då ska jag nog passa på att fria tror jag.

Taxin kommer nästan på en gång så jag tar adjö av Rebecca och hoppar in i taxin. Resan tar en kvart och mina tankar snurrar, det gör verkligen ont att lämna den stad som jag så mycket älskar. Men det finns ingen återvändo, jag försöker tänka på att jag är snart tillbaka igen. Klockan 09:30 är vi framme, 38 AUD fattigare går jag in och fram till Qantas inchecknings-disk. Jag är först på plats, så incheckningen av min (rosa) resväska går fort. Killen bakom disken vill se mitt pass, han frågar sedan var i Sverige jag bor när han kontollerat passet. Det visar sig att han var i Sverige för 3-4 år sedan och han börjar prata om våran tradition som vi har med dansen runt en stång som han uttrycker det. Han tyckte det var galet att folk stod och dansade full påklädda när det var cirka 30 grader varmt.

Jag svarar att han är väldigt lycklig om han fick uppleva 30 graders värme i Sverige, för det är ju som bekant inte vanligt. Killen var riktigt rolig och påminde lite om Hervé Villechaize som spelade rollen som Nick Nack i bondfilmen Mannen med den gyllende pistolen. Efter att jag checkat in väskan så tar jag och går ut igen för att kunna ta några foton på flygplatsen, det är otroligt varmt och flugorna flockas runt en som om dom aldrig sett en människa förut. Jag tar några kort och går sedan in igen, det är massor av flugor inomhus också. Jag hinner blogga en stund genom att använda det gratis wi-fi som Qantas bjuder på. Det är kul att det finns internet att tillgå för det fanns det inte när jag var här 2011, då fick man gå till en snuskigt internetcafé med usel hastighet.

Klockan 11:10 går jag igenom säkerhetskontrollen utan problem och jag får vänta i cirka tjugo minuter innan gaten öppnas och vi får gå ut på flygplatsen. Jo, här går man direkt ut på asfalten och ut till planet. Qantas flygplan av typen Boeing 737 med flightnummer QF 0797 lyfter från Alice Springs lilla flygplats när klockan är 03:20 svensk tid / 11:50 lokal tid. I stolen brevid mig sitter en trevlig kille som heter Chris och han berättar
att han driver ett eget företag. Han föklarar att han och tre andra killar jobbar som trädgårdsmästare. Jag frågar honom om inte han behöver anställa en kille från Sverige så jag kan få stanna i Alice. Han skrattar, jag förklarar att jag vill stanna kvar. Jag får ett visitkort och han säger att jag ska maila honom nästa gång jag
ska till Alice. Vem vet, han kanske behöver folk nästa gång jag kommer ner.

Det är dags att byta delstat och tidzon. Jag befinner mig i Alice Springs i delstaten Northern Territory som ligger 8:30 timmar före Sverige. Jag flyger till Melbourne som ligger i delstaten Victoria som ligger 10 timmar före Sverige. Det kommer bli kul att komma hem till Sverige klockan sju på morgonen med tio timmar före i kroppen om ni förstår vad jag menar.

Melbourne, Australien
Piloten sätter ner oss på Melbournes flygplats när klockan är 05:35 svensk tid / 15:35 lokal tid,
det här är tredje gången som jag landar på Melbournes flygplats. Jag staratade min resa i Australien 2011 med just Melbourne, senare flög jag från Alice Springs till Melbourne 2011. Det här var mitt sista inrikesflyg i Australien för den här gången, när jag reser till Sydney åker jag Grayhound-buss. Klockan 16:00 kommer min resväska åkandes på bandet och sen går jag ut och köper mig en bussbiljett till den Skybus som utgår precis utanför dörrarna på flygplatsen. Skybus går direkt till Southern Cross Station, vilket passar mig utmärkt
då jag ska ta pendeltåget ut till Daniel och Eva.

Klockan 16:05 går jag ombord på Skybus röda dragspelsbuss av märket MAN och fem minuter senare åker vi, bussen kränger och slänger på motorvägen. Det känns som vi åker i 100 km i timmen, jag tyckte att flygresan till Melbourne var lugnare. När klockan är 16:25 så ser jag plötsligt några byggnader som känns bekanta, vi är nere i den hamn som jag tillbringade en massa tid när jag var här sist år 2011. Då var jag här nere för att fota, ja du gissar rätt - lastbilar. Vi kommer fram till Southern Cross Station när klockan är 16:30, jag känner igen mig då jag, min bror, palmen och hans kompis tog bussen till Sydney här ifrån 2011.

Samma busstur som jag ska göra nu på söndag och som tar 14 timmar. Efter en massa letande och frågande om vilket pendeltåg jag ska ta ut till Daniel och Eva så kliver jag på ett Metro-tåg som går till Pakenham när klockan är 16:55. Jag ska dock inte så långt utan jag ska av vid Carnegie-stationen som ligger cirka 17 stationer före ändstationen. När klockan är 17:05 ringer jag Daniel och talar om att jag är på ingång, en stund senare får jag hjärtat i halsgropen då pendeltåget ropar ut en station som inte finns med på pendeltågskartan. En tjej börjar prata med mig och hon säger att den skyltar fel så jag behöver inte oroa mig, jag måste ha sett vettskrämd ut.

Så här vänliga är man i Australien, man hjälper varandra hela tiden. Om man råkar tappa något är någon där och plockar upp det och ger det tillbaka till dig, varför kan vi inte ha det så i Sverige? Klockan 17:20 Hoppar jag av tåget efter att ha frågat samma tjej om detta är Carnegie-stationen, ja svarar hon vänligt. Jag tackar och hon svarar "No worries" som man alltid gör här. Underbara och trevliga människor som gör vistelsen i Australien så enkel.

På stationen hör jag plötsligt en mansröst säga: "Finns det några svenskar här". Jag vänder mig om och där står Daniel, han är sig väldigt lik. Vi hoppar in i den röda bilen och åker ut till en väldigt mysig förort, här finns det massor av små gulliga hus. Vi går in och Daniels fru Eva kommer fram och hälsar, maten är klar och vi sätter oss och äter när klockan är 18:00. Jag får en jättegod vegitarisk tacco-rätt och det är det godaste jag ätit på länge, senare på kvällen åker vi ut till St Kilda Pier. Vi kommer fram till St Kilda Pier när klockan är 20:15, Daniel har berättat att det går att se pingviner längst ute på piren.

När vi kommer fram så är det redan en massa människor som står och väntar, alla har med sig en kamera eller två. Plötsligt ser vi en pingvin simma omkring i vattnet, jag får tyvärr inga bra foton, men senare så ser Daniel en pingvin bakom oss på en sten. Vi tar några kort och det var jättekul att få se en livs levande pingvin så nära.
Sen åker vi hem, klockan är rätt mycket så jag går och sover.

Farväl Alice Springs, jag kommer att sakna dig varje dag fram tills vi ses igen


Det är dags att flyga ner till Melbourne