I FOREX Banks årliga Semesterindex jämförs genomsnittspriser på en rad olika produkter som exempelvis en hotellnatt, ett restaurangbesök och en halvliter öl. Dyraste landet att semestra i enligt förra årets Semesterindex är Bermuda (364), följt av Monaco (239), Maldiverna (154) och Schweiz (146). Sammanställningen visar vad det kostar att semestra i respektive land jämfört med i Sverige (Sverige = Index 100). Förutom hänsyn till valutakursernas förhållande tar FOREX Banks Semesterindex hänsyn till olika länders prisnivåer för vanliga semesterutgifter. Uppgifterna om hotellpriser kommer från Trivago. Källa: Forex.se
Dom billigaste länderna att semestra i
Dom dyraste länderna att semestra i:
01. Bermuda 364
02. Monaco 239
03. Maldiverna 154
04. Schweiz 146
05. Danmark 130
06. USA 123
07. Norge 118
08. Israel 114
09. Storbritannien 109
10. Irland 107
11. Nederländerna 105
12. Luxemburg 104
13. Finland 103
14. Frankrike 102
15. Sverige 100
Visar inlägg med etikett i. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett i. Visa alla inlägg
torsdag 11 januari 2018
måndag 16 maj 2016
Du är placerad i kö
Jag ringde till min bank idag och naturligtvis hamnade jag i en telefonkö, det är bra märkligt det där med att köa när man ringer till en myndighet. Var tjugonde sekund informerar en kvinnlig röst mig om att jag är placerad i kö, precis som om jag skulle ha råkat glömma bort att jag har ringt till någon. Märkligt!
- Du är placerad i kö
Foto: www.news.cision.com
fredag 6 februari 2015
USA-resan 2015-02-06
New York, New York
- Mat på planet, jag skippade potatisen. Jag börjar nu käka LCHF igen.
Mitt mobillarm sätter igång och ljuder när klockan är 08:00 och efter att ha kollat hur kallt det är ute så bestämmer vi oss för att stanna inne idag. Det är tio minusgrader ute och det blåser friska vindar, vi hade tänkt gå mer i Central Park idag men vi skippar det. Jag ligger och drar mig samtidigt som jag skriver den här texten, jag ska väl gå upp och packa ner alla kläder som jag köpte ute vid Frihetsgudinnan igår. Hotellets regler säger att vi måste checka ut klockan elva, vår shuttle-buss kommer klockan 13:20 för att skjutsa oss till New Yorks flygplats Newark Liberty International.
Frukost
Vårt plan ska lyfta klockan 17:55 idag fredag och vi ska landa klockan 07:40 på lördag morgon på Arlanda. Klockan 10:00 går jag ner till det Starbucks som ligger vägg-i-vägg med vårt hotell för att handla frukost till mig och Kim, det blir varm choklad och en smörgås för min del. Sen packar vi våra resväskor och lämnar hotellrummet, det är flera timmar kvar till vår shuttlebuss anländer så vi förvarar våra resväskor i hotellets lobby. Kim och kag går ut och går några kvarter norrut, det blåser samtidigt som det är en sju-åtta minusgrader. Vi går in och värmer oss lite i en matbutik och sen går vi tillbaka till hotellet för att värma oss.
Newarks flygplats
När klockan är 13:00 kommer vår shuttle-buss och hämtar upp oss. Vi gör några stopp efter vägen för att plocka upp fler människor som bokat plats på bussen. När klockan är 14:20 är vi framme på flygplatsen Newark Liberty International, vi checkar in våra resväskor när klockan är 14:30 och vi går sedan igenom säkerhetskontrollen utan problem när klockan är 15:00. Sen sätter vi oss och väntar på flight SK 904 i gate 68. När klockan är 17:35 går vi ombord vårt plan som idag är en Airbus A330. När klockan är 18:08 (0:08 svensk tid) lyfter planet, piloten berättar att vi har medvind och att vi kommer att landa cirka 40 minuter före tidtabellen. Vår resa ska ta sju timmar och fyrtio minuter och piloten fick rätt, när klockan är 01:01 (07:01 svensk tid) landar vi på Arlanda med vår flight, SK 904.
Arlanda, Sverige
När jag står i kön till passkontrollen upptäcker jag att mitt pass är borta, jag har glömt det på planet. Jag går fram till passkontroll och säger som det är till killen i luckan, jag får legitimera mig med körkortet och han frågar vilken min adress är. Han är nöjd med mina svar och medans Kim väntar på våra resväskor går jag till SAS informationsdisk, där får jag ett telefonnummer som jag kan ringa när jag kommer hem för att få passet hemskickat. Jag har även ett USB-minne med foton som jag har säkerhetskopierat, men jag har även dessa foton på hårddisken på min laptop.
Köpa tågbiljett
Kim och jag får våra väskor och vi går bort till SJs biljettförsäljning, tyvärr missar vi tåget som avgår 08:06 med en minut. Vi hittar ett nytt tåg som avgår 08:40 men det tåget kostar över åttahundra kronor styck. Då bestämmer vi oss snåljåpar att vänta till ett tåg med avgångstid 10:06 eftersom den biljetten går på 422 kronor. Klockan 09:55 tar vi hissen ner till perrongen och vi kliver på tåget när klockan är 10:05, tågresan tar cirka två timmar, sen kommer Kims bror och hämtar oss för transport den sista biten.
Andra gången gillt
Trots att jag gjort exakt den här resan tidigare (2012-13) så fick jag ändå uppleva nya saker, det blev en slags "gör-det-bättre-resa" den här gången. Göra samma sak fast bättre, men en sak är säker, jag kommer aldrig köra den här vägen igen. Jag har nu tagit en Mustang av årsmodell 2013 och en Mustang av årsmodell 2014 från San Francisco och lämnat i Miami och det räcker så. Om man tar dom 822 mil som jag körde den här gången med dom 750 milen jag gjorde 2012 så är jag nu uppe i 1572 mil genom USA utan ett endaste tillbud, snacka om att ha turen på sin sida.
Trött
Jag har alla bensinkostnader uppskrivna och det kommer en sammanfattning av alla utgifter framöver då det är några som frågat vad det kostar. Det kommer också ett inlägg framöver med alla mina favoritfoton som jag fick med mig från USA. Just nu är jag trött då jag inte sovit på snart tjugo timmar, jag ska tvinga mig att vara vaken fram till klockan 20:00 i kväll för att acklimatisera mig till svensk tidszon, Sverige ligger sex timmar före New York och jag vill försöka slippa ligga klarvaken i natt.
En ny USA-resa
Trots att jag är trött så sitter jag ändå och slipar på en ny USA-resa, jag åker om elva månader igen och hur den kommer se ut får vi se. Tack, nej föresten, tusen tack för att du har läst/kommenterat min blogg. Jag blir otroligt glad att någon vill läsa allt skräp som jag spottar ur mig, hoppas ni stod ut med min kärleksförklaring till Mustangen. Det kan bli lite "to much" angående den biten, men är man kär i en bil så är man. Nu har jag en vecka kvar av min semester, jag ska dra igång med träning och LCHF och jag ska sova. Sen hoppas jag att jag hinner spela lite GTA V där jag nu kommer att köra omkring och se staden Los Angeles med nya ögon. Tack än en gång för att du besökte min blogg /Tomas
- Vår resa genom USA är nu slut...
- Packad och oglad...
- Plogbilar...
- En dragspelsbuss...
- Här har jag bott 2 ggr nu, prisvärt hotell...
- En matbutik vid W 108th St och Broadway...
- Flight SK 904 till Stockholm...
- Vårt plan...
- Mat på planet, jag skippade potatisen. Jag börjar nu käka LCHF igen.- Sverige och Arlanda...
- Tågresan hem. Här slutar min USA-resa...
onsdag 28 januari 2015
USA-resan 2015-01-27
New Orleans, Louisiana
Vi vaknar klockan 08:00 idag och gud vet hur länge vi sov, Motel 6 som vi som på igår natt var det sämsta motellet som vi sovit på den här resan. Vi planerar vår färdväg och det ser ut som att vi kommer komma till någon av städerna Mobile eller Pensacola i kväll. Klockan 09:45 lämnar vi motellet Super 8 och vi drar nu österut, klockan 10:00 äter vi frukost på samma restaurangskedja som vi gjort dom senaste två veckorna - på McDonalds.
Mississippi
Klockan 10:45 lämnar vi delstaten Louisiana bakom oss och nu rullar vi och Mustangen omkring på vägarna i delstaten Mississippi. Klockan 11:40 ser vi en stor skogsbrand som brinner för fullt intill vägen, vi ser brandröken ligga tät och grå över motorvägen och när vi närmar oss röken vänder vinden bort från motorvägen som tur är. Klockan 12:00 lämnar vi delstaten Mississippi bakom oss efter att ha kört omkring i den i bara en timme och en kvart och nu kör vi omkring i delstaten Alabama.
Starbucks
Klockan 12:40 besöker vi Starbucks där jag äter en sockerkaka med citronglasyr och som jag levt på i två veckor och till det blev det en liten varm choklad. Vi kör vidare och nu har vi siktet inställt på outletbutiker, vi kommer fram till Tanger Outlet när klockan är 13:50 och vi knatar in på en Levis-butik där jag handlar två par jeans, två t-shirts och ett skärp för 1050 kronor vilket hade gått på över tvåtusen kronor hemma i Sverige. På den här Levis-butiken fick man två par jeans för 319 kronor vilket är galet!
Skor
Sen for vi till en skobutik som heter Shoe Carnival där jag köpte ett par Converse för 450 kronor, det är bra billigt "over here" Klockan 15:15 var det dags att äta och vi käkade på Wendy's som är en hamburgerestaurang. Klockan 16:15 tankar vi för 163 kronor vilket ger oss 31 liter, det är ett literpris på 5,25 kronor - det är billigt det. När klockan är 16:40 lämnar vi delstaten Alabama bakom oss och nu kör vi omkring i delstaten Florida som är min favorit. Värmen och staden Miami är två av anledningarna till att det är min favorit-delstat, tyvärr är det här den sista delstaten som vi har tillsammans med Mustangen. Min älskling ska lämnas tillbaka i Miami och jag orkar inte ens tänka på den dagen när hon ska tillbaka. Kim kommer nog få dra mig ur bilen innan jag kedjar fast mig i den.
Pensacola, Florida
När klockan är 17:30 kommer vi fram till hotellet Americas Best Value & Suites som ligger i Pensacola. Det visar sig att hotels.com har dragit betalningen två gånger från Kims konto så nu blir det att ringa dom i morgon, jäkla krångel. Jag beklagar att det inte blir så mycket text eller foton dom här dagarna när vi kör en massa mil på motorvägarna, det blir nog bättre när vi kommer fram till Miami. Tack för att du läser...
- Här sov vi i natt...
- En bro...
- Fräsig bro...
- Här lastar man fullt...
- En stad någonstans...
- En helt vanlig toa i USA...
- Samma fika som år 2012
- Wendy's
- Finns lite läsk att välja bland...
- Hon drar 8 liter på 10 mil mitt hjärta...
- What a view...
- God natt...
- Här sover vi...
fredag 21 februari 2014
Flyga med Airwolf
Jag var knappt torr bakom öronen när tv-serien Airwolf kom till Sverige tack vare TV3 i början på 90-talet, idag är Airwolf fortfarande min favorit när det gäller tv-serier och jag kan glo på flera avsnitt i rad trots att jag vet vad som kommer att hända. För ett par dagar sedan satt jag och slösurfade och jag hittade då en sida där ett företag i Kent, England som flyger med en Bell 222 och som är målade precis som Airwolf. Då föddes idén om att åka över till England i sommar och idag när jag kollade sidan igen blir jag bar mer och mer övertygad om att åka. Kalla mig galen, men i sommar måste jag flyga med Airwolf. Se mer: b222wolf.com
Så vacker och så saknad av många
Så häftig
Så vacker och så saknad av många
Så häftig
torsdag 16 januari 2014
Australienresan 2014-01-16
Köpenhamn, Danmark
Klockan 05:45 landar vi på Köpenhams flygplats, det regnar och det ser kallt ut när regnet sakta rinner ner för dom stora rutorna på flygplatsen. Jag har funderat i timmar på hur sjutton jag ska få ett boardingcard till flyget hem. Jag går omkring och hittar på en dansk SAS-anställd som jag pratar engelska med, jag fattar verkligen ingenting av danska alls. Han pekar och förklarar på dansk-engelska, men jag hittar rätt och får till slut mitt boarding card.
Klockan 09:10 så lyfter SAS flygplan, ett x 737-800 från Köpenhamnsflygplats och jag är nu på väg mot ett land i vidrigt vinterskrud. Blä! Klockan 10:10 landar vi, mot min vilja och jag går ner för att hämta min resväska. Väskan dyker upp efter tio minuter och jag går sedan mot Sky City, jag köper tågbiljetter för 815 kronor. Tack så jädra mycket SJ! När jag fått ur biljetterna ur den långsamma maskinen så är det brådis, jag tar den 17 kilo tunga resväskan och åker ner dom två rulltrapporna ner mot perrongen. Tåget är något försenat och avgår 10:45 mot Gävle, där byter jag tåg och där slutar också den här Australienresan.
Jag måste tacka alla för att ni varit in och kikat på min resa, nu väntar ett år av besparingar - igen. Jag är helt inne på att plugga i Sydney och jag har en hel del att göra nu när jag kommer hem. I morgon fredag ska jag dra ner till Arbetsförmedlingen och prata med dom, sen ska jag ringa SCN och kolla med dom. Om elva månader är det semester, eller studier, i Australien. Tack!
Klockan 05:45 landar vi på Köpenhams flygplats, det regnar och det ser kallt ut när regnet sakta rinner ner för dom stora rutorna på flygplatsen. Jag har funderat i timmar på hur sjutton jag ska få ett boardingcard till flyget hem. Jag går omkring och hittar på en dansk SAS-anställd som jag pratar engelska med, jag fattar verkligen ingenting av danska alls. Han pekar och förklarar på dansk-engelska, men jag hittar rätt och får till slut mitt boarding card.
Klockan 09:10 så lyfter SAS flygplan, ett x 737-800 från Köpenhamnsflygplats och jag är nu på väg mot ett land i vidrigt vinterskrud. Blä! Klockan 10:10 landar vi, mot min vilja och jag går ner för att hämta min resväska. Väskan dyker upp efter tio minuter och jag går sedan mot Sky City, jag köper tågbiljetter för 815 kronor. Tack så jädra mycket SJ! När jag fått ur biljetterna ur den långsamma maskinen så är det brådis, jag tar den 17 kilo tunga resväskan och åker ner dom två rulltrapporna ner mot perrongen. Tåget är något försenat och avgår 10:45 mot Gävle, där byter jag tåg och där slutar också den här Australienresan.
Jag måste tacka alla för att ni varit in och kikat på min resa, nu väntar ett år av besparingar - igen. Jag är helt inne på att plugga i Sydney och jag har en hel del att göra nu när jag kommer hem. I morgon fredag ska jag dra ner till Arbetsförmedlingen och prata med dom, sen ska jag ringa SCN och kolla med dom. Om elva månader är det semester, eller studier, i Australien. Tack!
Morbrors troll har läst bloggen också. Tack Alva!
tisdag 14 januari 2014
Australienresan 2014-01-15
Sydney, Australien
Vaknar klockan nio på självaste domedagen, jag går upp för att packa ner det sista i resväskan och i ryggsäcken. Jag ringde Resia igår för att kolla om mina flygbiljetter var okej. Det var dom - tyvärr. Tankar som att slänga bort passet och jobba svart ligger nära till hands just nu, men som Johanna sa, det blir lättare om man har ett mål. Men just nu kommer jag inte undan det faktum att jag ska resa från paradiset till helvetet. Det blir en negativ blogg idag känner jag.
Klockan 09:45 är jag klar och jag går ner till receptionen för att checka ut, jag får förvara resväskan på vandrarhemmet tills det är dags för mig att åka till flygplatsen. Jag är lite hungrig så jag väljer att gå på lyxrestaurang, det bli kebabrulle gjord på lamm - vad annars? En kvart senare har jag slängt in världens godaste mat i truten och är nu på väg till Operahuset. Jag slinker in på McDonalds för att köpa mig en glass i den 30-gradiga värmen, det här är troligen den sista glassen jag äter på länge då det är bajsvinter just nu. Jag går in på ett apotek och köper andra piller mot feber och förkylning, jag känner mig dock lite bättre idag.
Klockan 11:00 närmar jag mig Operahuset, jag har svårt att hålla tårarna tillbaka när jag tänker på att jag ska hem. Jag tar några sista kort på Operahuset och på Harbour Bridge, jag har säkert tusen kort med mig hem på bara Operahuset. Men jag gillar verkligen den byggnaden och takplattorna kommer ju, som bekant, från Höganäs i Sverige. Klcokan 11:15 lämnar jag så min favoritplats nummer ett i Sydney, vilken som är favoritplats nummer två måste vara kebabrestaurangen. Jag tror jag åt där sju dagar av tio, vilket jag ångar nu, jag borde ha ätit där oftare. Fördelen med att komma hem är att jag kommer ju aldrig äta den vidriga kebaben som vi har i Sverige. (Vem är negativ idag?)
Jag hoppar in i en taxi nedanför pendeltågstationen i Circular Quay efter att ha handlat en jacka och en huvtröja. Klockan 11:35 är jag framme vid vandrarhemmet Maze Backpackers, jag kilar ner för trappen och hämtar min rosa resväska. Klockan 11:50 vinkar jag till mig en taxi utanför vandrarhemmet som varit mitt hem i tio dagar. Maze var bättre denna gång, den säng och madrass jag hade här 2011 hade jag inte ens använt om jag var hemlös. Men nu var det bättre som sagt även om hela vandrarhemmet är sunkit, men man får ju som bekant vad man betalar för.
Taxichauffören är trevlig och vi pratar om allt möjligt, det visar sig att han kom hit olagligt för 40 år sedan och han jobbade svart i flera år som diskare. Men det var enklare att få uppehållstillstånd då säger han. Klockan 12:15 är vi framme vid Sydneys Internationella flygplats, han hjälper mig ur med resväskan och jag går in till Singapores avdelning och väntar. Sen öppnas incheckningsdiskarna och jag dumpar min resväska och går mot passkontrollen. Jag visar mitt pass när klockan är 13:15 och jag får passera utan problem, den där kontrollen är inte så hård som den framställs i tv-serien "Gränsbevakarna Australien". Jag har ju passerat utan problem fyra gånger nu, jag fick tyvärr ingen stämpel i passet vilket jag surar över - också.
I en av taxfree butikerna hittar jag en parfym (after-shave) som jag handlar till mig själv. Klockan 13:45 är jag framme vid min gate som är gate 57, det är ett par timmar innan planet lyfter men jag har tillgång till gratis wi-fi så jag slår mig ner och bloggar den här texten. Jag funderar på vad jag ska göra så fort jag kommer hem, jag ska kontakta Arbetsförmedligen, jag ska ringa SCN och jag ska kontakta några skolor här i Sydney. Jag är fast beslutsam om att jag sitter här i paradiset igen om ett år och jag hoppas det är som fattig student. Wish me luck!
Klockan 06:38 svensk tid lyfter vi från Sydneys flygplats och vi landar klockan 14:00 svensk tid i Singapore, den här flygresan tog cirka 7:20 timmar och jag tycker den gick rätt fort. Det beror på att jag hann kolla på tre filmer, jag såg bland annat filmen "The Lone Ranger" för tredje gången. Den filmen kan jag varmt rekomendera.
Här kommer det information om mina flyg som ni kan kolla på flygsidan www.flightradar24.com. Jag lyfter från Sydney idag onsdag klockan 06:15 svensk tid och jag kommer att landa klockan klockan 10:00 svensk tid på Arlanda på torsdag. DÅ har jag rest i 28 timmar, vilket kommer bli jobbigt så klart.
AUSTRALIEN - SINGAPORE:
Singapore Airlines SQ 222
Airbus A-380-800
SINGAPORE-DANMARK:
Singapore Airlines SQ 352
Boeing 777-200
DANMARK-SVERIGE
Scandinavian Airlines SK1418
Boeing 737-600
Sista dagen slår jag till och unnar mig lite lyxmat
Lite parkour framför Operahuset.
Farväl Sydney, farväl Australien
Chinarestaurangen är till Johanna!
Adjö Maze Packpackers
SQ 222 med avgång 16:15 med Singapore Airlines
Vilken resa jag har gjort. Perth, Darwin, Alice, Melbourne och Sydney
Vaknar klockan nio på självaste domedagen, jag går upp för att packa ner det sista i resväskan och i ryggsäcken. Jag ringde Resia igår för att kolla om mina flygbiljetter var okej. Det var dom - tyvärr. Tankar som att slänga bort passet och jobba svart ligger nära till hands just nu, men som Johanna sa, det blir lättare om man har ett mål. Men just nu kommer jag inte undan det faktum att jag ska resa från paradiset till helvetet. Det blir en negativ blogg idag känner jag.
Klockan 09:45 är jag klar och jag går ner till receptionen för att checka ut, jag får förvara resväskan på vandrarhemmet tills det är dags för mig att åka till flygplatsen. Jag är lite hungrig så jag väljer att gå på lyxrestaurang, det bli kebabrulle gjord på lamm - vad annars? En kvart senare har jag slängt in världens godaste mat i truten och är nu på väg till Operahuset. Jag slinker in på McDonalds för att köpa mig en glass i den 30-gradiga värmen, det här är troligen den sista glassen jag äter på länge då det är bajsvinter just nu. Jag går in på ett apotek och köper andra piller mot feber och förkylning, jag känner mig dock lite bättre idag.
Klockan 11:00 närmar jag mig Operahuset, jag har svårt att hålla tårarna tillbaka när jag tänker på att jag ska hem. Jag tar några sista kort på Operahuset och på Harbour Bridge, jag har säkert tusen kort med mig hem på bara Operahuset. Men jag gillar verkligen den byggnaden och takplattorna kommer ju, som bekant, från Höganäs i Sverige. Klcokan 11:15 lämnar jag så min favoritplats nummer ett i Sydney, vilken som är favoritplats nummer två måste vara kebabrestaurangen. Jag tror jag åt där sju dagar av tio, vilket jag ångar nu, jag borde ha ätit där oftare. Fördelen med att komma hem är att jag kommer ju aldrig äta den vidriga kebaben som vi har i Sverige. (Vem är negativ idag?)
Jag hoppar in i en taxi nedanför pendeltågstationen i Circular Quay efter att ha handlat en jacka och en huvtröja. Klockan 11:35 är jag framme vid vandrarhemmet Maze Backpackers, jag kilar ner för trappen och hämtar min rosa resväska. Klockan 11:50 vinkar jag till mig en taxi utanför vandrarhemmet som varit mitt hem i tio dagar. Maze var bättre denna gång, den säng och madrass jag hade här 2011 hade jag inte ens använt om jag var hemlös. Men nu var det bättre som sagt även om hela vandrarhemmet är sunkit, men man får ju som bekant vad man betalar för.
Taxichauffören är trevlig och vi pratar om allt möjligt, det visar sig att han kom hit olagligt för 40 år sedan och han jobbade svart i flera år som diskare. Men det var enklare att få uppehållstillstånd då säger han. Klockan 12:15 är vi framme vid Sydneys Internationella flygplats, han hjälper mig ur med resväskan och jag går in till Singapores avdelning och väntar. Sen öppnas incheckningsdiskarna och jag dumpar min resväska och går mot passkontrollen. Jag visar mitt pass när klockan är 13:15 och jag får passera utan problem, den där kontrollen är inte så hård som den framställs i tv-serien "Gränsbevakarna Australien". Jag har ju passerat utan problem fyra gånger nu, jag fick tyvärr ingen stämpel i passet vilket jag surar över - också.
I en av taxfree butikerna hittar jag en parfym (after-shave) som jag handlar till mig själv. Klockan 13:45 är jag framme vid min gate som är gate 57, det är ett par timmar innan planet lyfter men jag har tillgång till gratis wi-fi så jag slår mig ner och bloggar den här texten. Jag funderar på vad jag ska göra så fort jag kommer hem, jag ska kontakta Arbetsförmedligen, jag ska ringa SCN och jag ska kontakta några skolor här i Sydney. Jag är fast beslutsam om att jag sitter här i paradiset igen om ett år och jag hoppas det är som fattig student. Wish me luck!
Klockan 06:38 svensk tid lyfter vi från Sydneys flygplats och vi landar klockan 14:00 svensk tid i Singapore, den här flygresan tog cirka 7:20 timmar och jag tycker den gick rätt fort. Det beror på att jag hann kolla på tre filmer, jag såg bland annat filmen "The Lone Ranger" för tredje gången. Den filmen kan jag varmt rekomendera.
Här kommer det information om mina flyg som ni kan kolla på flygsidan www.flightradar24.com. Jag lyfter från Sydney idag onsdag klockan 06:15 svensk tid och jag kommer att landa klockan klockan 10:00 svensk tid på Arlanda på torsdag. DÅ har jag rest i 28 timmar, vilket kommer bli jobbigt så klart.
AUSTRALIEN - SINGAPORE:
Singapore Airlines SQ 222
Airbus A-380-800
SINGAPORE-DANMARK:
Singapore Airlines SQ 352
Boeing 777-200
DANMARK-SVERIGE
Scandinavian Airlines SK1418
Boeing 737-600
Sista dagen slår jag till och unnar mig lite lyxmat
Lite parkour framför Operahuset.
Farväl Sydney, farväl Australien
Chinarestaurangen är till Johanna!
Adjö Maze Packpackers
SQ 222 med avgång 16:15 med Singapore Airlines
Vilken resa jag har gjort. Perth, Darwin, Alice, Melbourne och Sydney
Australienresan 2014-01-14
Sydney, Australien
Mitt i natten, runt 04-tiden, vaknar jag av att tjejerna från Tyskland som bott i mitt rum under hela den tid som jag bott där är uppe och packar. Dom hade lämnat en lapp på min säng igår så jag visste att dom skulle dra vidare, jag somnar om och vaknar klockan 09:35. Eftersom det är så tomt i rummet så packar jag resväskan med allt skräp som jag handlat och packar in ömtåligt gods, sen väger jag resväskan som väger 17 kilo. Bra tänker jag, för då kan jag ta med mig alla underkläder och strumpor som jag hade varit tvungen att kasta annars.
Tyvärr är alla dessa kläder smutsiga så jag tvättar två maskiner samtidigt som jag försöker blogga ikapp, jag ligger två dygn efter med blogandet. Sen blir jag så hungrig att jag går till Hungry Jacks (Burger King) och köper en Whopper när klockan är 10:35. När klockan är 11:00 så fortsätter jag blogga medans kläderna nu ligger i torktummlaren och snurrar. När jag skriver detta så är klockan 14:35 på eftermiddagen och jag är äntligen ikapp med bloggen vilket känns skönt. Jag stannar hemma och vilar idag tills jag ska träffa Johanna vid Operahuset i kväll. Jag är sjuk som en säl och jag är också trött efter att ha väckts av "tyskorna" mitt i natten.
När klockan slår 17:00 går jag mot dwarf 4 i Circular Quay, jag och Johanna har bestämt att vi ska äta innan vi ser showen i Operahuset. Jag handlar en lite finare tröja på vägen, man måste väl vara uppklädd när man ska besöka så fina salonger. Johanna dyker upp och vi går till en china-restaurang, vi lämnar dock restaurangen på en gång och går till baren som ligger intill Operahuset istället. (Jag skrattar fortfarande Johanna) Både Johanna och jag tar pizza och efter maten går vi in i Operahuset, hela Operahuset känns som världens mest invecklade konstruktion. Jag antar att hela byggnaden måste ha varit en mardrömm att bygga då det bara består av en massa vinklar och hörn, men det är i alla fall världens finaste byggnad - enligt mig.
Showen som vi ska se i Operahuset heter "The Illusionist 2.0" och är, som namnet antyder, en show med illusionister. Showen utspelar sig i salen "Concert Hall" och Johanna och jag har stolarna V45 och V46. Showen drar igång klockan 19:00 och vilken show, jag sitter helt förstummad. I ett av numren uppträder en kille som kallar sig för "The Warrior", han lånar en förlovningsring av ett par och stoppar ringen i ett äpple som han sätter på kvinnan huvud. Han får en pilbåge och han ställer sig på en platta som snurrar honom runt, han skjuter iväg en pil genom äpplet. När han sedan hämtar pilen som sitter på piltavlan så sitter ringen runt pilen. Showen var helt underbar och det bästa jag sett.
Showen är slut klockan 20:55 och jag och Johanna går bort mot stationen Circular Quay. Vi tar adjö och jag måste säga att jag kommer sakna henne och hennes sköna skratt. Tack Johanna för denna gång, snart får du lov att dras med mig igen. LOL! Jag lovar henne att hälsa till hennes mor också! Jag går sedan hemåt, jag stannar till på McDonalds för att köpa en glass i den varma kvällen. Jag tog adjö av Sydney och Australien i kväll genom att gå på show i Operahuset, det var en bra final tycker jag. I morgon är det onsdag den 15 januari och det är den dag som jag har fruktat mest sen den dag jag satte ner min fot i Australien. Det är dags att åka hem, hem till ett land som jag inte vill bo i, till ett land som jag inte vill tillhöra. Det är här jag vill leva och det är här jag vill dö. Men en sak är säker, det ska inte dröja tre år innan jag är här igen. Om jag kommer hit som fattig student eller som turist är inte hugget i sten, men tillbaka ska jag.
När jag senare på kvällen uppdaterar bloggen med den här texten så googlar jag på "The Illusionist 2.0" för att ta reda på mer om showen. Då upptäcker jag en artikel som handlar om Scott Lewis som är en hypnotisör i showen, han ska nämligen ha ramlat från en balkong i Sydney och omkommit. Det kusliga är att detta skedde den elfte januari, det vill säga, för tre dagar sedan! The show must go on - tydligen. En annan kuslig sak var att när jag kollade en av mina favoritbloggar som handlar om Australien så har dom gjort ett inlägg om att studera i Australien, se där, det måste vara ett tecken om något.
Dagen före hemresan tvättar jag alla kläder
Här blir det trappräcken på Maze
Pizza med Johanna i Opera Bar
Fin utsikt från den inglasade balkongen i Operahuset
Showen The Illusionist 2.0 var grym, speciellt inne i Sydney Opera House
Tack för en kul kväll Jo
Mitt i natten, runt 04-tiden, vaknar jag av att tjejerna från Tyskland som bott i mitt rum under hela den tid som jag bott där är uppe och packar. Dom hade lämnat en lapp på min säng igår så jag visste att dom skulle dra vidare, jag somnar om och vaknar klockan 09:35. Eftersom det är så tomt i rummet så packar jag resväskan med allt skräp som jag handlat och packar in ömtåligt gods, sen väger jag resväskan som väger 17 kilo. Bra tänker jag, för då kan jag ta med mig alla underkläder och strumpor som jag hade varit tvungen att kasta annars.
Tyvärr är alla dessa kläder smutsiga så jag tvättar två maskiner samtidigt som jag försöker blogga ikapp, jag ligger två dygn efter med blogandet. Sen blir jag så hungrig att jag går till Hungry Jacks (Burger King) och köper en Whopper när klockan är 10:35. När klockan är 11:00 så fortsätter jag blogga medans kläderna nu ligger i torktummlaren och snurrar. När jag skriver detta så är klockan 14:35 på eftermiddagen och jag är äntligen ikapp med bloggen vilket känns skönt. Jag stannar hemma och vilar idag tills jag ska träffa Johanna vid Operahuset i kväll. Jag är sjuk som en säl och jag är också trött efter att ha väckts av "tyskorna" mitt i natten.
När klockan slår 17:00 går jag mot dwarf 4 i Circular Quay, jag och Johanna har bestämt att vi ska äta innan vi ser showen i Operahuset. Jag handlar en lite finare tröja på vägen, man måste väl vara uppklädd när man ska besöka så fina salonger. Johanna dyker upp och vi går till en china-restaurang, vi lämnar dock restaurangen på en gång och går till baren som ligger intill Operahuset istället. (Jag skrattar fortfarande Johanna) Både Johanna och jag tar pizza och efter maten går vi in i Operahuset, hela Operahuset känns som världens mest invecklade konstruktion. Jag antar att hela byggnaden måste ha varit en mardrömm att bygga då det bara består av en massa vinklar och hörn, men det är i alla fall världens finaste byggnad - enligt mig.
Showen som vi ska se i Operahuset heter "The Illusionist 2.0" och är, som namnet antyder, en show med illusionister. Showen utspelar sig i salen "Concert Hall" och Johanna och jag har stolarna V45 och V46. Showen drar igång klockan 19:00 och vilken show, jag sitter helt förstummad. I ett av numren uppträder en kille som kallar sig för "The Warrior", han lånar en förlovningsring av ett par och stoppar ringen i ett äpple som han sätter på kvinnan huvud. Han får en pilbåge och han ställer sig på en platta som snurrar honom runt, han skjuter iväg en pil genom äpplet. När han sedan hämtar pilen som sitter på piltavlan så sitter ringen runt pilen. Showen var helt underbar och det bästa jag sett.
Showen är slut klockan 20:55 och jag och Johanna går bort mot stationen Circular Quay. Vi tar adjö och jag måste säga att jag kommer sakna henne och hennes sköna skratt. Tack Johanna för denna gång, snart får du lov att dras med mig igen. LOL! Jag lovar henne att hälsa till hennes mor också! Jag går sedan hemåt, jag stannar till på McDonalds för att köpa en glass i den varma kvällen. Jag tog adjö av Sydney och Australien i kväll genom att gå på show i Operahuset, det var en bra final tycker jag. I morgon är det onsdag den 15 januari och det är den dag som jag har fruktat mest sen den dag jag satte ner min fot i Australien. Det är dags att åka hem, hem till ett land som jag inte vill bo i, till ett land som jag inte vill tillhöra. Det är här jag vill leva och det är här jag vill dö. Men en sak är säker, det ska inte dröja tre år innan jag är här igen. Om jag kommer hit som fattig student eller som turist är inte hugget i sten, men tillbaka ska jag.
När jag senare på kvällen uppdaterar bloggen med den här texten så googlar jag på "The Illusionist 2.0" för att ta reda på mer om showen. Då upptäcker jag en artikel som handlar om Scott Lewis som är en hypnotisör i showen, han ska nämligen ha ramlat från en balkong i Sydney och omkommit. Det kusliga är att detta skedde den elfte januari, det vill säga, för tre dagar sedan! The show must go on - tydligen. En annan kuslig sak var att när jag kollade en av mina favoritbloggar som handlar om Australien så har dom gjort ett inlägg om att studera i Australien, se där, det måste vara ett tecken om något.
Dagen före hemresan tvättar jag alla kläder
Här blir det trappräcken på Maze
Pizza med Johanna i Opera Bar
Fin utsikt från den inglasade balkongen i Operahuset
Showen The Illusionist 2.0 var grym, speciellt inne i Sydney Opera House
Tack för en kul kväll Jo
måndag 13 januari 2014
Australienresan 2014-01-13
Sydney, Australien
Vaknar klockan 09:30 idag, jag är lika sjuk och ynklig som tidigare. Jag känner mig lika pigg som en illaluktande disktrasa som varit i kontakt med räkor och jag skulle nog inte märka om sopgubbarna i stan hivade in mig i deras sopbil och dumpade av mig på Sydneys soptipp. Det är måndag idag och jag är deppig, på onsdag åker jag hem och det hänger som ett stort otäckt moln ovanför mig. Jag försöker dock att tänka positivt och jag vet ju att jag återvänder hit snart igen och om det är som turist eller student får framtiden utvisa.
Efter att ha legat och dragit mig så går jag upp en timme efter det att jag vaknade, jag lämnar vandrarhemmet och jag hittar en Seven-Eleven butik där jag handlar febernedsättande piller. Dom ska vara bra har Johanna sagt. Sen går jag till McDonalds för att äta frukost. Mätt och belåten går jag vidare ner mot Circular Quay och jag går till biljettkassorna i Operahuset. Jag hämtar ut dom biljetter som jag bokade online igår när klockan slår 12:10. När klockan är 13:50 är jag vid Bridgeclimb-kontoret för att ändra min klättringstid som jag har klockan 19:05. Jag har lagt märke till att det inte är mörkt vid 19-tiden och jag vill ju gärna klättra när det är mörkt då det lyser om Operahuset.
Det var inga problem att byta och den nya tiden är 19:55, vilket är den sista klättringen på dygnet och det passar ju bra. Sen tar jag pendeltåget till Central Stationen, där köper jag en biljett till Bondi Beach. Klockan 16:45 avgår tåget till Bondi Jctn som är Bondis buss och tåg station. Jag byter till buss och en kvart senare är jag framme, det är massor av folk på stranden och jag är här för att samla lite sand i en påse. Man måste ju ha lite sand med sig från världens mest berömda strand. Klockan 17:40 hoppar jag på en buss som tar mig tillbaka till buss och tågstationen Bondi Jctn och jag tar pendeltåget hem till Central Stationen.
När jag kommer ut är jag ju helt vilse, jag är helt borttapad. Jag känner inte igen mig och jag känner inte igen en enda skyskrapa så jag tar fram min kompass i mobilen och tar ut norr, vilket är dit Operahuset ligger. Plötsligt känner jag igen mig och jag är på Pitt Street, vilket är den gata som jag bor på. Humor! Klockan 18:35 tar jag middag, för ovanlighetens skull så tar jag en kebab gjord på lamm.
Efter att ha avnjutit den där kebaben så knatar jag bort mot Circular Quay som är platsen där Operahuset och Harbourbridge finns, jag viker av västerut och passerar det vackra området The Cross. The Cross består av riktigt gamla byggnader från en svunnen tid, det var bland annat här som den vita mannen och kvinnan landsteg för första gången för hur många år sedan som helst. Klockan 19:20 är jag framme vid Bridgeclimb-kontoret, jag anmäler mig i disken och jag får ut en massa kvitton på att allt är betalt, även dom fotografier som man får efteråt. Jag har även betalt extra för att få alla bilder på ett USB-minne.
Jag gillar verkligen att klättra på Sydney Harbour Bridge och det här är fjärde gången för min del, jag har dock aldrig klättrat på kvällen tidigare. Jag går upp en trappa för att sätta mig och vänta, det visar sig att vi är 14 stycken som ska klättra i kväll. Precis på utsatt tid, klockan 19:55, kommer det en kvinna som ber oss att gå in i nästa rum. Där får vi fylla i namn, adress, telefonnummer, om vi har några sjukdommar och om man klättrat tidigare. Sen får vi blåsa i en apparat som kollar om vi är nyktra, eller man blåser inte utan man räknar högt från ett till fem. Efter det får vi gå till nästa rum där vi får våra skyddskläder, vi går vidare till ett omklädningsrum där vi sätter på oss den fula overallen.
När det är klart så får vi gå igenom en metalldetektor, man får nämligen inte ha med sig något ut på bro, dom är stenhårda då det skulle vara förödande att tappa något från bron och ner på vägbanan. Sen går vi bort och sätter på oss säkerhetsselen och komunikationsradion. Radion har man för att vi klättrar både under och ovanför vägbanan, det går även pendeltåg på bron och det väsnas otroligt mycket när man går under spåren. Sen går vi ut på den catwalk som är under bron, till en början är det bara en 6-7 meter högt. När man så kommer fram till själva bron så är höjden cirka 50 meter ovanför marken och sen klättrar man upp på brospannet och där är det över hundra meter högt.
Operahuset ligger otrligt vackert i hamnen och det lyser om dom vita takplattorna som importerades - från Sverige! Våran klättrare för kvällen tar kort på alla och vi går upp mot toppen, vi går från det östra brospannet till det västra och sedan klättrar vi ner igen. Vi kommer ner när klockan är 23:00 och vi tar av oss all utrustning, vi får ett diplom för att vi klättrat, mitt diplom är guldfärgat då detta var min fjärde gång som jag klättrade. Jag hämtar ut mina foton och mitt USB-minne och jag lämnar Bridgeclimb när klockan är 23:20. Fyrtio minuter senare, när klockan slår 24 är jag hemma, febrig och sjuk. Jag är glad att jag klättrade trots att jag borde ha varit hemma och sovit.
Starka piller som inte hjälpte mig alls
Folk i Operahusets bar
Biljett till en show i självaste Operahuset. Bakgrundsbilden på biljetten
är takplattorna som importerades från Sverige. Snyggt.
Insidan på Operahuset
Baksidan på Operahuset
Just nu tar man bort alla trappor framför Operahuset,
jag har tyvärr ingen aning om varför dom gör det
Oprah har klättrat på bron. Oprah framför Opera house
Sångaren i Metallica har klättrat
Sydneys dyraste hotell. Anledningen?
Kolla reflektionen i det nedre fönstret
Putsa båtfönster
En livvakt till Helen
Butiker och cafeér längs Bondi Beach
En 100 år gammal kvinna har klättrat, då vågar nog alla göra det :)
Nattens klättrare
Här är hemliga-arne som skriver den här smörjan som du just nu läser.
Ett stort tack till alla som varit in och kikat på min resa.
Gå gärna in och Gilla min bloggsida på Facebook. Tack igen.
Vaknar klockan 09:30 idag, jag är lika sjuk och ynklig som tidigare. Jag känner mig lika pigg som en illaluktande disktrasa som varit i kontakt med räkor och jag skulle nog inte märka om sopgubbarna i stan hivade in mig i deras sopbil och dumpade av mig på Sydneys soptipp. Det är måndag idag och jag är deppig, på onsdag åker jag hem och det hänger som ett stort otäckt moln ovanför mig. Jag försöker dock att tänka positivt och jag vet ju att jag återvänder hit snart igen och om det är som turist eller student får framtiden utvisa.
Efter att ha legat och dragit mig så går jag upp en timme efter det att jag vaknade, jag lämnar vandrarhemmet och jag hittar en Seven-Eleven butik där jag handlar febernedsättande piller. Dom ska vara bra har Johanna sagt. Sen går jag till McDonalds för att äta frukost. Mätt och belåten går jag vidare ner mot Circular Quay och jag går till biljettkassorna i Operahuset. Jag hämtar ut dom biljetter som jag bokade online igår när klockan slår 12:10. När klockan är 13:50 är jag vid Bridgeclimb-kontoret för att ändra min klättringstid som jag har klockan 19:05. Jag har lagt märke till att det inte är mörkt vid 19-tiden och jag vill ju gärna klättra när det är mörkt då det lyser om Operahuset.
Det var inga problem att byta och den nya tiden är 19:55, vilket är den sista klättringen på dygnet och det passar ju bra. Sen tar jag pendeltåget till Central Stationen, där köper jag en biljett till Bondi Beach. Klockan 16:45 avgår tåget till Bondi Jctn som är Bondis buss och tåg station. Jag byter till buss och en kvart senare är jag framme, det är massor av folk på stranden och jag är här för att samla lite sand i en påse. Man måste ju ha lite sand med sig från världens mest berömda strand. Klockan 17:40 hoppar jag på en buss som tar mig tillbaka till buss och tågstationen Bondi Jctn och jag tar pendeltåget hem till Central Stationen.
När jag kommer ut är jag ju helt vilse, jag är helt borttapad. Jag känner inte igen mig och jag känner inte igen en enda skyskrapa så jag tar fram min kompass i mobilen och tar ut norr, vilket är dit Operahuset ligger. Plötsligt känner jag igen mig och jag är på Pitt Street, vilket är den gata som jag bor på. Humor! Klockan 18:35 tar jag middag, för ovanlighetens skull så tar jag en kebab gjord på lamm.
Efter att ha avnjutit den där kebaben så knatar jag bort mot Circular Quay som är platsen där Operahuset och Harbourbridge finns, jag viker av västerut och passerar det vackra området The Cross. The Cross består av riktigt gamla byggnader från en svunnen tid, det var bland annat här som den vita mannen och kvinnan landsteg för första gången för hur många år sedan som helst. Klockan 19:20 är jag framme vid Bridgeclimb-kontoret, jag anmäler mig i disken och jag får ut en massa kvitton på att allt är betalt, även dom fotografier som man får efteråt. Jag har även betalt extra för att få alla bilder på ett USB-minne.
Jag gillar verkligen att klättra på Sydney Harbour Bridge och det här är fjärde gången för min del, jag har dock aldrig klättrat på kvällen tidigare. Jag går upp en trappa för att sätta mig och vänta, det visar sig att vi är 14 stycken som ska klättra i kväll. Precis på utsatt tid, klockan 19:55, kommer det en kvinna som ber oss att gå in i nästa rum. Där får vi fylla i namn, adress, telefonnummer, om vi har några sjukdommar och om man klättrat tidigare. Sen får vi blåsa i en apparat som kollar om vi är nyktra, eller man blåser inte utan man räknar högt från ett till fem. Efter det får vi gå till nästa rum där vi får våra skyddskläder, vi går vidare till ett omklädningsrum där vi sätter på oss den fula overallen.
När det är klart så får vi gå igenom en metalldetektor, man får nämligen inte ha med sig något ut på bro, dom är stenhårda då det skulle vara förödande att tappa något från bron och ner på vägbanan. Sen går vi bort och sätter på oss säkerhetsselen och komunikationsradion. Radion har man för att vi klättrar både under och ovanför vägbanan, det går även pendeltåg på bron och det väsnas otroligt mycket när man går under spåren. Sen går vi ut på den catwalk som är under bron, till en början är det bara en 6-7 meter högt. När man så kommer fram till själva bron så är höjden cirka 50 meter ovanför marken och sen klättrar man upp på brospannet och där är det över hundra meter högt.
Operahuset ligger otrligt vackert i hamnen och det lyser om dom vita takplattorna som importerades - från Sverige! Våran klättrare för kvällen tar kort på alla och vi går upp mot toppen, vi går från det östra brospannet till det västra och sedan klättrar vi ner igen. Vi kommer ner när klockan är 23:00 och vi tar av oss all utrustning, vi får ett diplom för att vi klättrat, mitt diplom är guldfärgat då detta var min fjärde gång som jag klättrade. Jag hämtar ut mina foton och mitt USB-minne och jag lämnar Bridgeclimb när klockan är 23:20. Fyrtio minuter senare, när klockan slår 24 är jag hemma, febrig och sjuk. Jag är glad att jag klättrade trots att jag borde ha varit hemma och sovit.
Starka piller som inte hjälpte mig alls
Folk i Operahusets bar
Biljett till en show i självaste Operahuset. Bakgrundsbilden på biljetten
är takplattorna som importerades från Sverige. Snyggt.
Insidan på Operahuset
Baksidan på Operahuset
Just nu tar man bort alla trappor framför Operahuset,
jag har tyvärr ingen aning om varför dom gör det
Oprah har klättrat på bron. Oprah framför Opera house
Sångaren i Metallica har klättrat
Sydneys dyraste hotell. Anledningen?
Kolla reflektionen i det nedre fönstret
Putsa båtfönster
En livvakt till Helen
Butiker och cafeér längs Bondi Beach
En 100 år gammal kvinna har klättrat, då vågar nog alla göra det :)
Nattens klättrare
Här är hemliga-arne som skriver den här smörjan som du just nu läser.
Ett stort tack till alla som varit in och kikat på min resa.
Gå gärna in och Gilla min bloggsida på Facebook. Tack igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)