Tomas Varg: south

Visar inlägg med etikett south. Visa alla inlägg

tisdag 24 januari 2017

USA-resan 2017-01-23

Miami, Florida

Vid fyra tiden i morse vaknade vi av att Adams telefon lät illa, den varnade för att en tornado befann sig i vårt område. Utanför hotellfönstret vajade bambuträden i den starka vinden och det blixtrade ordentligt, efter en stund somnade jag om. När vi sedan vaknade var det blå himmel och vinden hade nästan avtagit, ingenting på stan hade blåst sönder, men på nyheterna så såg vi trasiga hus och översvämningar. Vi åt hamburgare till frukost på Five Guys och nu räknas det som tradition för vår del. Efter maten hittade vi på en butik som säljer souvenirer, den här butiken var verkligen unik då den säljer saker som inte någon annan gör. Jag hittade en Miami Vice-keps som jag köpte, mannen bakom disken och jag började prata om Miami Vice och han mindes hur man spärrade av vissa gator under inspelningarna av tv-serien. Han tyckte att åren runt 1984 var den bästa tiden i Miami, jag tyckte det riktigt kul att prata med honom om Miami Vice. Efter vår pratstund gick jag och Adam iväg och hyrde mopeder och vi drog norrut på den ö som vi bor på, vi tänkte åka till öns norra spets. Eftersom vi hade hyrt mopederna i två timmar så vände vi när vi hade åkt i en timme, vi nådde alltså aldrig vårt mål. Efter att vi lämnat tillbaka våra mopeder så tog vi bussen bort till Miami Downtown, här tog vi vår sista Miami Vice-drink för den här gången. Vi åker hem i morgon kväll och jag landar på Arlanda på onsdag, jag är så klart deppig som fan över att behöva åka hem. Men nu ska jag hem och jobba ihop pengar så att jag kan åka till Chicago i slutet på september, det ska bli kul. Jag och Adam blev kvar en stund i Miami Downtown och på väg till busshållplatsen passerade vi arenan som tillhör basketlaget Miami Heat, dom spelade match och det var massor av folk och bilar i rörelse. Väl hemma igen så slö-tittade vi på tv, i morgon ska vi ut och fota innan vi checkar ut från hotellet Catalina.

- Palmer och mysiga gator

- Häftiga byggnader

- Skyskrapa

- Gammal lastbil med en tupp på flaket

- Cool

- Miami Vice-keps

- M som i Miami

- Downtown Miami

- Miami Vice-drink

- Downtown Miami

- The Freedom Tower

- Häftiga skyskrspor

fredag 15 januari 2016

Australienresan 2016-01-15

Adelaide, SA, Australien

Jag vaknar klockan 06:00 idag, jag la mig tidigt igår. Jag nås av den tråkiga nyheten att skådespelaren Alan Rickman är död, jag kommer alltid att minnas honom som Hans Gruber i Die Hard - vila i frid. Jag går ner till vandrarhemmets kök för att äta frukost. Sen tar jag mina inlines och åker en sväng, det är tidigt men det ska bli 27 grader varmt idag så vill åka medan det är svalt. Jag åker västerut från vandrarhemmet, efter tjugo minuter vänder jag, det finns ingenting att se här. Så jag vänder och åker tillbaka, vid en av dom största korsningarna tar jag vänster och åker norrut mot den park där dom svarta svanarna huserar. Jag åker förbi parken och fortsätter, det är en fantastisk morgon.

Solen värmer, överallt hörs fågelsång, otroliga dofter och vattenspridarna jobbar för högtryck i parkerna. Jag njuter verkligen av morgonens inlinesåkning samtidigt som jag farväl av Adelaide. Jag flyger till Alice i morgon. I den stora parken väljer jag en väg som jag aldrig åkt på, plötsligt får jag syn på tre vilda pelikaner som befinner sig på Torrens River, dom verkar också verka njuta av morgonen. Jag hinner ta ett kort innan dom simmar iväg. Jag fortsätter att följa Torrens River och jag passerar den ena vackra parken efter den andra samtidigt som gamla vackra byggnader slåss om min uppmärksamhet. Jag åker längre och längre bort och nu börjar jag känna att jag är längre bort än vad min usla lokalkännedom klarar av så jag vänder hemåt.

Men innan jag åker hem fotar jag en gammal byggnad i Brougham Gardens. Jag rullar igenom parken med dom svarta svanarna och kommer fram till den Shell-mack som jag alltid handlar vatten på, jag tar av mig mina inlines och går in och handlar en Pepsi Max. På väg hem hittar jag på en stor saluhall. Här kan man hitta frukt, kött, skor och kläder. På tal om skor så kostar ett par Converse 89 AUD här, det är cirka 530 kronor. Jag tar ut 500 AUD som jag ska ha till vandrarhemmet i Alice Springs i morgon. Klockan 13:10 är jag hemma igen, jag kollar igenom flygbiljetten till Alice Springs så att jag inte har missat något. Sen tar jag all min smutstvätt och går ner för att tvätta, jag vill helst inte ha en påse med smutstvätt tillsammans med rena kläder i min resväska.

Tvättmaskinerna är lediga och jag tvättar en maskin, när tvätten är klar så slänger jag in den i torktumlaren. Under tiden som torktumlaren jobbar med min tvätt går jag bort till centrum igen, jag tar mig ut till Shell-macken och köper en glass. Jag lägger mig i parken brevid macken och njuter av värmen. Sen vänder jag om och går hem igen, det tar närmare 20 minuter att gå till och från den här macken. Väl hemma tar jag hand om min tvätt och sen sätter jag mig i den sköna soffan som står vid receptionen. Min rumskompis Manuel är på vinprovning hela dagen idag, han kommer hem vid 19-tiden i kväll. Vi bestämde att vi skulle gå ut och käka när han kommer hem eftersom det är sista kvällen i Adelaide för mig och för att han sticker till Kangaroo Island i morgon.

Runt 17-tiden blir jag så trött att jag håller på att somna, klockan är då sju på morgonen så det är nog därför jag är trött. Jag går och lägger mig en stund och jag somnar direkt. Klockan 18:40 vaknar jag av mobillarmet och jag går ner till receptionen för att vänta på Manuel. En stund senare dyker Manuel upp och vi går iväg och äter, vi pratar lite om hans vinprovningsdag och han tyckte stt dagen hade varit bra. Vi diskuterade staden Alice Springs och han skulle försöka åka dit innan jag flög därifrån. I natt sover han på ett annat vandrarhem så vi tog adjö. Väl hemma hade tre killar flyttat in på rummet, vi snackade om allt möjligt i över en timme, dom var riktigt trevliga. Sen tog jag en dusch och gick och la mig.

- Pelikan jagar fisk

- En fontän genom ett vattenfall

- Saluhallen

- Det går ingen nöd på mig

torsdag 14 januari 2016

Australienresan 2016-01-14

Adelaide, SA, Australien

Jag vaknade runt fyra i morse, tog upp mobilen och surfade runt lite. Sen somnade jag om och vaknade klockan 08:30. Min rumskompis Manuel är vaken, han frågar mig om jag vill följa med honom till byn Hahndorf idag. Jag blir först lite tveksam, jag vill ju se mer av Adelaides centrum. Ute var det mulet och svalt. Jag lämnar vandrarhemmet och drar iväg på mina inlines, jag sätter kurs mot den bensinstation jag besökte igår. Här handlar jag två flaskor med vatten och en Pepsi Max. Sen åker jag bort till den park som jag besökte igår, idag åker jag längre bort för att kolla om jag hittar några andra fåglar. Det gör jag inte. Jag tar några kort på några svarta svanar som ligger och guppar i vattnet.

Ju mer jag funderar på Manuels äventyr ju mer intresserad blir jag. Så jag åker hem och klockan 10:30 är jag tillbaka på vandrarhemmet. Manuel dyker upp och jag tackar ja till att följa med. Vi lämnar vandrarhemmet klockan 10:55 och letar reda på en busshållplats. Vi får vänta en liten stund innan bussen kommer. Klockan 11:15 hoppar vi på en Scania-buss med linjenumret 864F, jag betalar 9.90 AUD (60kr) för en dagsbiljett. Dragspelsbussen vi åker med känns modern, den har a/c så här behöver man inte svettas. Klockan 11:55 är vi framme i byn Hahndorf. Det är, som det låter, en tysk by. År 1839 valde 50 tyska familjer att slå sig ner i ödemarken och som senare kom att bli en liten by. Namnet Hahndort ska betyda "tuppbyn" om jag förstod min rumskompis Manuel.

Vi går omkring i den lilla byn som är väldigt mysig. Sen måste vi vända tillbaka eftersom Manuels kompis Rosalie också ville se byn. Vi möter upp henne och sen går vi och äter, jag slipper äta på en tysk restaurang. Vi äter baguetter och sen kollar vi runt lite i byn. Klockan 14:35 hoppar vi på en Scania-buss som ska ta oss till en by som heter Stirling. Tjugo minuter senare är vi framme i Stirling. Här ska vi byta buss, vi planerar att åka till en utsiktsplats med en fantastisk utsikt över Adelaide. Klockan 15:13 dyker våran buss upp, även den en Scania. Jag som älskar Scania njuter verkligen. Klockan 15:25 hoppar vi av bussen och börjar gå dom 2,4 kilometrarna mot utsiktsplatsen.

Efter att ha gått upp för en fruktansvärt brant backe så kommer vi till slut fram till utsiktsplatsen Mount Lofty Summit när klockan är 16:20. Utsikten här uppe är otrolig, man tappar nästan andan. Man kan se Adelaide och en massa skog och berg. När vi tagit kort och pratat en stund så går vi bort till en busshållplats och kl 16:40 hoppar vi på dagens fjärde buss som även den är en Scania. Vi åker bara i några få minuter innan vi hoppar måste kliva av eftersom vi måste byta buss. Klockan 16:55 hoppar vi på en ny buss som är en Scania dragspelsbuss. Jag är jätteglad över att jag tackade ja till Manuels erbjudande, annars hade jag missat det här trevliga äventyret.

Det är lustigt hur social jag blir när jag är ute och reser ensam, hemma är jag snudd på en eremit som utan problem kan låsa in mig hemma och inte gå ut på flera dagar för att slippa människor. Det blir lite så på grund av mitt serviceyrke. Här i Australien är jag supersocial, jag pratar med allt och alla och alla pratar med mig. Jag gillar den här sociala sidan av mig själv och här känner jag mig som fisken i vattnet, tyvärr är allt det sociala borta så fort jag sätter mina fötter på Arlanda igen. Tråkigt men sant. Australiensare är fruktansvärt sociala så man kommer snabbt in i att vara social själv. Det här är en av anledningarna till att jag älskar Australien så mycket som jag gör, jag känner mig välkommen i varenda gatukorsning, i butiker och på vandrarhem. Det ska väl tilläggas att trots alla sociala och glada människor så är jag hela tiden på min vakt men det blir svårare och svårare ju längre man är här eftersom man till slut tror att det inte finns några elaka människor här.

Klockan 17:20 säger vi hej då till Rosalie och hoppar av bussen. Jag och Manuel går till vandrarhemmet för att vila en stund. Sen går vi och handlar lite på Coles. Här handlar jag ett badlakan, en Cola-light och en Snickers. Sen gick vi och käkade på Subway, det blev en baguett-dag det här. Jag som inte ska äta bröd. Manuel frågar mig om inte jag kan visa honom parken med dom svarta svanarna, självklart svarar jag. När vi kommer fram till Bonython Park som parken heter tar vi några kort på dom svarta svanarna och sen går vi hem.

Väl hemma är jag helt slut i benen, den tuffa promenaden upp till utkiksplatsen samt den långa promenaden till och från parken gjorde slut på mig. Jag sätter igång med att säkerhetskopiera alla mina foton som jag tagit på min resa hittills. Först för jag övar alla bilder från min systemkamera och mobil till en liten laptop. Sen kopplar jag in en liten extern hårddisk till min laptop och kopierar över bilderna till den också. Så alla mina foton ligger dels på laptopens hårddisk samt på den externa hårddisken. Skulle någon sno mina kameror eller mobil så har jag mina foton på fler ställen. Efter att ha säkerhetskopierat mina foton tog jag en dusch och sedan gick jag och la mig.

- En vacker häst i parken med dom svarta svanarna

- Jag älskar lastbilar

- Allt med "Wolf" är bra

- En kyrka i byn Hahndorf

- Utsikt från Mount Lofty Summit

onsdag 11 februari 2015

Southfork Ranch i Dallas

Tv-serien Dallas hade svensk premiär den 30 januari 1981 och avslutades den 18 december 1993, handlingen kretsar kring familjen Ewing som gjort sig förmögna i oljebranschen men som även bedrev boskapsuppfödning. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag, min mor och mina syskon satt bänkade på fredagskvällarna för att kolla på det senaste avsnittet av Dallas. Vi avskydde verkligen JR Ewing, blev paffa över mordförsöket på JR, blev chockade över Bobbys död och häpnade över att Bobby plötsligt stod i duschen efter att ha dött. Kort sagt, Dallas var heligt för oss och miljoner svenskar. Den 25 januari 2015, nästan exakt trettiofyra år efter att serien hade premiär på svensk tv, besökte jag Southfork Ranch i Dallas och det blev en liten nostalgistund. Här är dom foton som jag tog på insidan och utsidan av Sothfork samt bilder från det museum som ligger vägg i vägg med ranchen.

- Infarten till Southfork ranch...

- Uppfarten till ranchen...

- Framsidan...

- Framsidan...

- Baksidan...

- På det här glasbordet, på baksidan, åt familjen ofta frukost...

- Altanen på övervåning på baksidan...

- Poolen på baksidan av ranchen...

- Hallen på bottenvåningen...

- Rum på bottenvåningen...

- Köket på bottenvåningen...

- Matsalen på bottenvåningen...

- Vardagsrummet på bottenvåningen...

- JRs bardisk på bottenvåningen...

- Trappan upp till övervåningen ligger i hallen...

- Lucys rum på övervåningen...

- Bobbys sovrum på övervåningen...

- Bobbys rum på övervåningen...

JRs och Sue-Ellens sovrum på övervåningen...

- JRs och Su-Ellens sovrum på övervåningen...

- JRs och Sue-Ellens badrum på övervåningen...

- JRs och Sue-Ellens badrum på övervåningen...

- Larry Hagmans och Linda Grays stolar på museet

- Tavla på museet

- Minnesplats för Larry Hagman på museet. Vila i frid...

- Familjen Ewing på museet

- Originalmanus på museet...

- Här på museet satt man bra...

måndag 26 januari 2015

USA-resan 2015-01-25

Arlington, Texas

Jag vaknar klockan 07:34 av att kylskåpet på rummet börjar väsnas, det låter som om det skulle avfyra sig själv och lägga sig i omloppsbana runt månen. Jag kliver upp och slår till det och då tystnar det, Kim vaknade också av kylskåpet och undrar ved det var frågan om. Vi har bott i Arlington som ligger sydväster om Dallas, Texas och här är det åtta plusgrader på morgonen vilket är skönt. No more minusgrader nu tack! Vi packar ihop våra saker och lägger dom i bilen, vi startar upp den skitiga bilen och lämnar hotellet när klockan är 09:25.

Outlet-butik

Vi har satt sikte på en outlet-butik utanför stan och dit kommer vi klockan 09:45, tyvärr hade dom inte öppnat ännu så vi åker iväg för att äta frukost på McDonalds och det gör vi när klockan är 09.50. Efter frukosten åker vi tillbaka till outlet-butikerna för att kolla om dom öppnat, men det var fortfarande stängt. Det är ju trots allt söndag så Kim och jag bestämmer oss för att knappa in Southfork Ranch i vår GPS.

Dallas

Southfork Ranch är den ranch som tv-serien Dallas spelades in på och jag såg ju tv-serien när jag var ung. Dallas började sändas på svensk tv fredagen den 30 januari 1981 och avslutades 18 december 1993 enligt Wikipedia, jag minns att jag satt ofta bänkad med min mor på fredagskvällarna för att se JR, Bobby, Sue-Ellen, Pamela och alla dom andra i Dallas. Att besöka Southfork var från början bara en kul idé men Kim och jag tyckte det skulle vara roligt att göra det nu när vi ändå var här.

Biltvätt

När vi är på väg ut till Southfork så hittar jag på en biltvätt efter vägen när klockan är 11:20, jag har letat i flera dagar efter en utan resultat. Nu var det här ingen biltvätt som man tvättar för hand utan en äkta amerikansk biltvätt, jag frågar killarna framför tvätthallen om det gick att tvätta en kabriolett i biltvätten. Jag var lite orolig för att taket skulle få missfärgningar av schampot eller av avfettningen, det skulle inte vara några problem så vi rullar fram och kör in vänster hjul i en metall-skena som löper längs hela hallen. Jag lägger i neutral och bilen börjar nu sakta ta sig fram genom vatten, schampo och silkeslena borstar och i slutet av processen blåser kraftiga fläktar vår bil torr. Bilen är nu så ren och blank att man kan spegla sig i den och nu känns det bra.

Southfork Ranch

När klockan är 11:40 kommer vi fram till huset Southfork, vi tar oss in på den parkering som ligger ett stenkast från ranchen då resten av området är avspärrat. Vi går in i souvenir-butiken där jag köper två t-shirts med JR Ewing tryck på, en till mig och en till min mor. Sen betalar vi 15 dollar var för inträdet på Southfork och när klockan är 12:30 kommer en minibuss och hämtar upp oss och när vi åker från baksidan av souvenirbutiken fram till Southfork så får vi lite historier berättade för oss av en guide. Guiden berättar att Sue-Ellen (tror det var hon) råkade nämna adressen ut till Southfork i någon intervju och efter avslöjandet om var platsen låg så vallfärdade folk ut till ranchen och snodde posten ur brevlådan eller badade i den pool som ligger på baksidan. Mannen som ägde ranchen fick då nog och sålde Southfork till filmbolaget för sju miljoner dollar, mannen hade tidigare låtit filmbolaget spela in där mot betalning.

Inne på Southfork

Minibussen stannar till på baksidan av Southfork och vi passerar det bord som står ute intill huset och som familjen Ewing ofta satt och åt frukost vid. Vi kommer sedan in till ett rum med en massa stolar där vi slår oss ner och får reda på en massa annat om tv-serien. Sen tar guiden oss vidare genom huset, vi passerar matsalen, köket, vardagsrummet med JRs bardisk. Sedan kommer vi fram till en svartmålad korridor där dom hade återskapat scenen/rummet där JR sköts i Mexico på ett hotellrum i den nya tv-serien av Dallas som sändes 2012-2014. Sen får vi gå upp på övervåningen där vi kliver rakt in i JR och Sue-Ellens sovrum och vi går vidare in i deras badrum och bastu.

Framsidan

När den guidade turen var slut fick man ströva fritt utomhus, jag tog några kort på framsidan och baksidan av huset samt på den uppfart som leder fram till Southfork. Uppfarten var ganska kort och inte alls så där lång som den var i tv-serien. Guiden förklarade att när man gjorde scenerna på den långa uppfarten fick bilen först åka en bit, sen lät man bilen backa tillbaka en bit och sedan filmade man när bilen åkte fram igen och på så vis verkade uppfarten vara betydligt längre. Ett annat fusk var den gigantiska pool som ligger på baksidan av Southfork, poolen är jätteliten och för att få den lika stor som den är i tv-serien använde man sig av speglar.

Mot Houston

Jag och Kim hoppar in i vår nytvättade bil och vi lämnar Southfork klockan 13.45, jag sitter sedan resten av dagen och nynnar på signaturmelodin till Dallas. En kvart senare äter vi mat på Jack in the Box och sedan åker vi mot Houston, klockan 17:30 stiger vi in på ett Starbucks för en fika och för att låna gratis wi-fi, vi tar och bokar ett motell i Conroe, Texas som heter Motell 6 och som ligger norr om Houston. Vi har nu cirka sju mil till Houston i morgon där vi ska leta efter outlet-butiker. Vi får hoppas att det blir Houston we have no problem i morgon. Tack för att du läser...