Tomas Varg: USA-resan 2015-01-13

San Francisco, Kalifornien

Kim vaknar klockan 06:00 och tycker att jag måste kliva upp. Vi har en del att göra så jag lyder henne. Jag går igenom min resväska och tar med en sådan där hållare man fäster i framrutan som man sedan sätter fast mobilen i för att kunna filma vägen man åker på. Vi går ner till receptionen för att spana in den frukost som ingår i priset, vi hittar bara vitt bröd och socker. Vi bestämmer oss för att åka och leta efter en restaurang som säljer frukost istället och det första vi hittade när klockan slog 08:00 var McDonalds.

När vi hade tryckt i oss frukosten så knappade vi in pier 33 i GPS'en. Pier 33 är den plats som färjorna som går ut till ön Alcatraz utgår ifrån. Vi råkar passera Pier 33 i dimman, men vi hittar ett parkeringshus som ligger ganska nära Pier 33 som vi bestämmer oss att parkera i. Klockan 10:00 kommer vi så fram till färjelägett, vår färja ska avgå klockan 12 enligt våra biljetter så vi strosar omkring lite nere vid alla pirer eller Fisherman's Wharf som området heter.

Vi ser ett gigantiskt skepp som heter Star Princess och efter att ha gått omkring på den breda trottoaren som havet skvalpar emot så vänder vi på klacken och går tillbaka till Pier 33. Klockan 11:40 ställer vi oss i kön och efter en liten stund lägger färjan till och vi går ombord. Klockan 12:00 lämnar färjan Fisherman's Wharf och på väg ut mot Alcatraz ser vi Golden Gate-bron. En kvart senare angör färjan Alcatraz och vi kliver i land. Jag talar om för Kim att det är tur att hon är med så jag får lite cell-skap på ön.

Kim och jag traskar runt lite på ön och det känns rätt fränt att vara här måste jag säga, det här är ju annars en plats som man bara har sett på tv. Vi tar lite kort och sedan går vi på guidad tur runt Alcatraz som är mycket fängslande. Klockan 15:00 får vi nog av ön och vi hoppar på en av dom färjor som går tillbaka till fastlandet och klockan 15:35 är vi tillbaka i bilgaraget och till min älskling som stått på plan två.

Det händer fortfarande att jag kommer på mig själv med att bara stå och glo på Mustangen, linjerna och formerna på bilen är sinnesjuka. Den långa huven och dom råa strålkastarna gör mig alldeles varm i hjärtat, jag vill ha en egen Mustang och får jag inte gifta mig med henne tänker jag ansöka om att adoptera henne. Haha!

Jag startar upp den 3,7 liter stora men ack så svaga V6:an, jag frågar Kim om vi inte ska åka bort och kolla på Golden Gate-bron nu när all dimma har lättat. Hon tycker att det är en bra idé så vi knappar in Highway 101 north och vi far sedan norrut, det är lite småläskigt att köra i USA då det är väldigt mycket att hålla reda på. Bilen har jag redan vant mig med men att köra på 4-filig motorväg samtidigt som man följer GPS'en är lite krixigt och man är livrädd att någon ska tuta på en.

Annars tycker jag att jag känner mig väldigt säker i San Francisco, dom låga husen som är byggda med jordbävningar i åtanke gör att det inte känns som en storstad trots att det bor bor 8,4 miljoner människor här. San Francisco ligger väldigt vackert intill Stilla Havet och dom branta kullarna har gett stan ett slags böljande hav med vackra hus. På tal om branta kullar så körde jag upp för just en brant backe idag och Kim tyckte inte man såg något när vi stannat vid en stopplikt där lutningen var grotesk. Det är tur att man bara kör med automat för annars hade kopplingen brunnit med alla start och stopp som man gör här då det är stopplikt i nästan alla korsningar.

Väl framme vid Golden Gate-bron så kör jag över den och tar av första till höger för att leta efter Hawk Hill som är ett berg som ligger precis intill den berömda bron. Vi sniglar oss upp och vi hittat till slut en parkering som ligger otroligt vackert med bron i bakgrunden och där stannar vi för att ta kort. På vägen hem ligger jag i fel fil och missar att motorvägen delar på sig och vi kör lite fel. Både Kim och jag är hungriga vid det här laget så jag knappar in restauranger i GPS'en och vi får upp Hamburger Heaven, vi bestämmer oss för att äta där och vi kliver in på restaurangen när klockan är 16:50.

Hamburger Heaven påminner om dom vägkrogar som var vanliga på 50-talet här. Små bord med stolar står tätt ihop längs med fönstren och framför den låga disken finns det små stolar där man kan sitta och ta en kopp kaffe. Jag beställer en hamburgare med strips, ja jag erkänner, idag slutade jag med LCHF. Det går inte att hålla sig till bara proteiner när man är turist, jag kommer förmodligen ha gått upp tio kilo när jag kommer hem - usch! Efter maten väljer jag och Kim att åka runt och kila lite och sen blir hon trött och vi bestämmer oss för att åka hem, väl hemma backar jag in min älskling på en ledig ruta framför hotellet. Kilometer-mätaren står nu på 38554 vilket betyder att vi har kört åtta mil sedan vi tog ut henne från bilfirman igår.

Väl hemma så sätter jag igång med att skriva den text som du precis har läst. När klockan slår 21:30 (06:30 svensk tid) så bestämmer jag mig för att ta en dusch och sen gå och sova, i morgon ska vi åka och kolla på dom gigantiska träden Red Wood Trees. Tack för att du läser...