Bokat hyrbil på Nya Zeeland

Sist jag var på Nya Zeeland drog jag runt sydön i en liten hyrbil i fem dagar, den här gången har jag planerat att åka runt på sydön i sju dagar. Jag har, sedan jag bokade resan, letat billig hyrbil och idag slog jag till. Jag hittade en SUV för 4 586 kronor och det var så billigt att jag inte kunde låta bli att boka den, sju dagar med en bil med  GPS och extra försäkring för det priset anser jag vara superbilligt. Tack för att du besöker tomasvarg.se

- En sån här i sju dygn med GPS för 4 586 kronor - billigt

- Foto: www.vibilagare.se

Min färdväg med hyrbil i Nya Zeeland

Under gårdagen satt jag och gjorde om min resplan för Nya Zeeland och jag kommer att köra om kring på sydön i sju dygn, jag visste sedan tidigare att jag ville besöka Christchurch, men enligt några gamla anteckningar i min mobiltelefon så hade jag skrivit ner Wanaka och Queenstown, jag misstänker att dessa städer hamnat på önskelistan efter att ha lyssnat på Helena Olmås när hon medverkade i podden Att Resa Podden. Så nu ska jag köra bil från Christchurchtill Wanaka, där stannar jag några dagar och sedan kör jag vidare till Queenstown. Efter att ha stannat några dagar i Queenstown kör jag vidare ut till östkusten och norröver tillbaka till Christchurch. Det är mycket billigare att hyra bil om du hämtar bilen i samma stad som du lämnar tillbaka den i. Så här ser mina sju dygn i en hyrbil på Nya Zeeland ut.

Bokat om hyrbilen i Nya Zeeland

Jag har precis avbokat hyrbilen som jag bokade för några dagar sedan, jag har nämligen gjort om min resplan lite och nu kommer jag att hämta upp hyrbilen den fjortonde januari i Christchurch på sydön i stället för Auckland på nordön. I sju dygn har jag bokat hyrbilen som tillhör småbilsklassen och jag kommer att besöka bland annat Wanaka och Queenstown innan jag åker östkusten upp till Christchurch igen. Det känns lite läskigt att jag ska köra så pass mycket eftersom det är vänstertrafik på Nya Zeeland, men jag har kört 300 mil i Australien tidigare så det kommer säkert gå bra.

KOSTNAD FÖR HYRBIL PÅ NYA ZEELAND I SJU DAGAR:

Depositionsavgift: 350 kronor
Upphämtning: 1 951 kronor
GPS: 315 kronor
Totalt: 2 616 kronor (373 kronor per dag)


Foto: toyota.se

Mina hyrbilar i USA

Jag inser ju hur lycklig jag är när jag tänker på alla mina resor till USA och Australien, jag glömmer så lätt att jag har fått uppleva länder som dessa. Varje gång som jag besöker USA och bokar hyrbil så försöker jag få en Ford Mustang, men det är ett lotteri att få vad man önskar eftersom man bara kan boka ”Mustang eller liknande”. Jag har dock haft turen att få min vilja igenom varje gång. Av fem USA-resor har jag bokat fyra Mustanger, jag hade en Volkswagen Toureg en gång då vi var flera personer som skulle med. Jag har kört över 1800 mil genom USA i dessa Mustanger. Idag listar jag "mina" Mustanger som jag kört i USA.


- Ford Mustang | Årsmodell: 2013 | Motor: 3,7 liters V6 | Körda mil: 762


- Ford Mustang | Årsmodell: 2014 | Motor: 3,7 liters V6 | Körda mil: 822


- Ford Mustang | Årsmodell: 2016 | Motor: ? | Körda mil: ?


- Ford Mustang | Årsmodell: 2017 | Motor: 2,3 liters Ecoboost | Körda mil: 252

Bokat hyrbil i Miami den 17 januari 2017

Den 17 januari reser jag till Miami, igår bokade jag hotell och idag bokade jag en hyrbil, det blev en cabriolet i hopp om att få en Ford Mustang. En cabriolet i fyra dygn inklusive GPS kostar 2,068 kronor. Nu ska jag bara köpa flygbiljetten när jag får lön så är den resan fixad.

- Jag hoppas på en Ford Mustang 2016

Foto: carsguide.com.au

Bokat hyrbil i USA

Den 28 oktober reser jag och min vän Kim till USA, vi kommer landa i Los Angeles för att sedan bila upp till Las Vegas. Vi har nu bokat bil och det blev en SUV för åtta dygn, vi valde Toyota RAV4 eller liknande. Kostnad för 8 dygn med GPS blev 2836 kronor. 

- Toyota RAV4

Bokat motell i Las Vegas

Jag och min vän Kim reser till USA den 28 oktober, vi har precis bokat motell i Las Vegas. Hotellet heter Alexis Park All Suite Resort och här ska vi bo i tre nätter, hotellet ligger väldigt nära centrum och kostar 4,038 kronor totalt.


Hotellet i Las Vegas

USA-resan 2015-01-14

San Francisco, Kalifornien

Jag kliver upp 06:30 idag, Kim som somnar innan åtta varje kväll har varit uppe ett tag. Vi har planerat att åka och kolla på Redwood trees idag, ni vet dom där jättestora och höga träden. Det varkar som alla sådana träd ligger i nationalparker så vi knappar in en park som vi har googlat fram. Efter att ha knappat in nationalparken i GPS'en startar jag upp den kalla Mustangen. Klockan är 07:20 när vi svänger ut från hotellet. Det är lite småkyligt på förmiddagarna och det är förmodligen den kalla dimmans fel, San Francisco är väldigt ofta belagd med dimma på förmiddagen men sen spricker det upp och det blir runt 20 plusgrader vid 11-12 tiden

Fyrtio minuter efter att vi lämnat hotellet, kört på 4-filig motorväg genom morgonens rusningstrafik och kört genom vad Kim kallar trollskog så kommer vi fram till Redwood Regional Park. Vi tar en broschyr och vecklar upp kartan. Det visar sig att nationalparken är gigantiskt och att vi måste gå flera kilometer i endast tre plusgrader för att se ett stort träd. Varken Kim eller jag har någon lust med det, så vi vänder om och börjar leta efter ett ställe som kan servera oss frukost, vi hittar på ett McDonalds i en liten håla med en massa skumma människor.

Inte för att det någonsin blir obehagligt, men någon gapar och skriker i ett hörn, en kvinna kommer fram till mig och berättar att hon jobbar sjuksköterska på sjukhuset inne i San Francisco. Hon förklarar att hon fått soppatorsk, att hon glömt pengarna hemma och att hon kommer komma försent till jobbet. Jag hade gärna trott på henne, men hon var så nerdrogad och borta att hon omöjligt jobbade på något sjukhus i alla fall inte idag. Jag må ha varit fördomsfull, gud förbjude.

När vi ätit klart och jag står vid bakluckan på vår bil för att leta reda på tuggummi och solglasögon i ryggsäcken som ligger i skuffen hör jag en mansröst säga "They don't make them so slim anymore" Jag, som nu är på min vakt efter mötet med "sjuksköterskan" ignorerar mansrösten. Men när han upprepar samma mening en gång till så väljer jag att titta upp, där står en man med en cykel brevid sig. Cykeln är blå och har två stora cykelkorgar bak vid pakethållaren, min magkänsla säger mig att han är okej.

Han tittar på Mustangen och nu förstår jag att det var Mustangen som han menade när han sa "They don't make them so slim anymore" Jag svarar: "Nej dom är rätt feta nu för tiden" och slänger en snabb blick på Mustangens feta rumpa. Det är då han sätter igång och berättar sin livs historia, vilket jag upplever som väldigt kul och spännande. Han börjar prata om sin första bil som var en Mustang och att den hade ett hål i golvet, han berättar att cykelkorgarna på hans cykel är i stål för att hålla bilisterna i schack, han blev nyligen inprejad av en bilist in i en annan bil men tack vare cykelkorgarna repade han upp hela långsidan på den bil som prejat honom.

Han berättar att han varit i Australien, det visar sig att han inte gillar Sydney, han gillade barriärrevet mycket mer. Han berättar också att han dykit en massa i barriärrevet men bröt en handled en gång i hård storm då han fick hålla sig i kanten med en hand för att han hade en kamera i andra handen. Han presenterar sig som Bill och fortsätter prata om krig och om att han bli pensionär nästa år. Han såg otroligt mycket fram emot sin pension då han jobbat som byggnadsarbetare hela livet, han berättade om en Fiat som han ägde en gång i tiden.

Den enda gången som han tog en paus för att hämta andan var när jag förklarade att Fiat var italienskt.  Han trodde nämligen att den var fransk, för det var ju nästan alla andra bilar tyckte han. Jag tror att vi stod och pratade i tjugo minuter med varandra när jag tittar in i hyrbilen och på Kim som fått vänta på mig. Kim håller på med mobilen och verkar inte alls lida av att få vänta på sin privatchaufför. Men jag känner att det är dags att lämna Bill och hans blåa cykel - trots att jag skulle kunna sitta en hel dag och bara lyssna på honom.

Amerikaner är ett mycket öppet folk, dom pratar hellre för mycket än för lite och det är något som jag uppskattar. Jag skakar hand med Bill och frågar om jag får ta ett kort på honom som minne. "Off course" svarar han. Jag tar ett kort på honom och avslutar med "God bless you", han skiner upp och säger "same to you" Jag kommer aldrig mer se Bill och hans blå cykel, men jag fick ta del av hans intressanta histora och det gör mig glad.

Kim och jag väljer att köra tillbaka in till San Francisco igen och till Golden Gate-bron. Jag vill ta lite fler kort på bron och Kim tycker att det är en bra idé. Det är lite smådimmigt vid bron idag, men det är det ju nästan alltid så det är inget konstigt. Först stannar vi vid den sydliga delen av bron och här får vi ett par fina kort. Jag köper en bult i stål i naturlig storlek vid brons souvenirbutik, nu har jag en bult från Golden Gatebron och en från Sydney Harbour Bridge. Sen sticker vi över bron och upp till Hawk Hill som är berg som ligger precis intill brons och dess norra sida, vi var här igår också men då var det så mycket folk här. Dimman ligger ganska tät när vi kommer fram till Hawk Hill, vi tar några kort och åker tillbaka in till stan.

På motorvägen är det bilköer och vi rullar fram i gångfart. Jag ser en vägtull lite längre fram och jag frågar Kim om hon ser en kassa som det står Cash (kontanter) på. Mycket riktigt finns det kassor som det står Only cash på, men Kim säger att jag måste byta fil för att komma till dessa kassor. Det visar sig att jag ligger på tok för långt till vänster på motorvägen då kassorna med kontant betalning ligger längst till höger. Det är alltså en tre-fyra filer jag ska korsa för att komma rätt. Amerikaner är inte bara trevliga att prata med, dom är fantastiskt hjälpsamma i trafiken också. 

Att byta fil, innan vägtullen kommer, blir inga problem. Men när jag bara har en fil kvar att byta till uppstår ett problem, en långtradare blockerar mitt sista filbyte. Lastbilschauffören har ju ingen skyldighet att släppa in mig i sin fil, det skulle bara göra honom mer sen i rusningstrafiken om han satt och släppte in dumma turister, som mig, dagarna i ända. Han borde under alla år ha blivit vrång över alla nötter som byter fil kors och tvärs. Så funkar det i Sverige i alla fall kan jag känna.

Trots att lastbilschauffören blockerar sin fil fram till väggtullen så väljer han att släppa in mig, Kim och Mustangen i sin fil gör att underlätta för mig. Jag trycker ner sidorutan och vinkar till honom med en slags tack-ska-du-ha vinkning. Då han uppenbarligen har ett hjärta av guld så väljer jag inte bara att betala min tull-avgift på fyra dollar (32 kronor) utan jag talar om för kvinnan på tullstationen att jag vill betala lastbilschaufförens avgift också. Det var snällt svarar hon samtidigt son hon informerar mig om att hans avgift går på fem dollar (40 kronor)

Vi kör sedan vidare, lastbilschauffören ligger strax bakom och när vi kommer ikapp trafikstockningen igen ser jag i vänster spegel hur en orange-klädd man hoppa ur förarplatsen på lastbilen. Han går mot oss och jag sänker ner rutan. Han tackar mig och han visar stor ödmjukhet. Han säger "you saved my day" och han förklarar att han glömt plånboken hemma. Att inte kunna betala vid en vägtull ger tydligen böter på 50 dollar (400 kronor) Han tackar mig ytterligare en gång för att sedan springa tillbaka till lastbilen. Kim och jag pratar länge om karma efter den här händelsen vilket ska komma att hjälpa oss senare under dagen.

Vi börjar bli hungriga så vi börjar leta efter ett ställe att äta lunch på. Men att köra omkring inne i stan och leta efter ett ställe att äta på är inte lätt. Visst, man ser restauranger från bilen, men att hitta någonstans att parkera är ingen dans på rosor. Vi åker runt länge och till slut hittar vi en parkering. Men när vi stoppar i pengar i parkeringsautomaten så visar det sig att man bara får stå här i trettio minuter så vi åker vidare.

När vi åkt omkring ett bra tag ser vi ett Starbucks och både Kim och jag är överens om att vi tar en fika till lunch här. Vi parkerar bilen och går in på Starbucks, jag beställer en kopp varm choklad med grädde på toppen samt en sockerkaka som smakar citron, det vill säga samma kaka jag levde på sist jag var här (2012) När vi suttit en längre stund och fikat och snackat om vad vi tycker om San Francisco var det dags att gå tillbaka till bilen. Då ser vi en p-vakt stryka omkring vid bilarna och jag säger till Kim att vi förmodligen åkt på böter nu. Men hur mycket vi än tittar så sitter det ingen böteslapp på rutan. P-vakten hade lätt börjat vid vår bil eftersom vi stod närmast infarten till parkeringen. Men parkeringsvakten hade valt att gå högervarv istället vilket gjorde att han skulle ha tagit vår bil sist. (Tur eller karma?)

Vi åker vidare och jag ser en bensinstation som vi svänger in på. Jag har halv tank kvar så vi väljer att tanka. Jag går in på macken och förskottsbetalar 20 dollar. I USA kan man tanka på två sätt, antingen betalar du med betalkort direkt på pumpen eller så förskottsbetalar man. När jag tankat klart visar displayen på pumpen att jag fått 6,947 gallons för 20 dollar. 6,947 gallons är 22,712 liter. 22,712 liter delat på 20 dollar är 1,1355 dollar per liter vilket är 9 kronor litern. Det låter ju rätt mycket, har jag räknat rätt?

Efter att vi tankat så rullar vi vidare, jag känner mig väldigt avslappnad när jag vet att jag har full tank trots att bilen drar 1,5 liter milen just nu. Men det gör den endast på grund av San Francisco. Det är stopplikt i stort sett varje korsning, man stannar, man gasar, man stannar och man gasar. Dessutom åker du i dom mest  groteska backar jag någonsin kört i. Jag har kört bandvagn i branta backar i skogarna runt Östersund och i Älvdalen, men dom branta backarna är rena picknick-ängar om man jämför med San Franciscos och dessa påverkar naturligtvis bränsleförbrukningen för den slöa V6:an.

På tal om branta backar, vi besökte nämligen Filbert Street i dag och det är San Franciscos mest brantaste backe som belönats med stopplikt på toppen. När jag stannat för stopplikten fick jag nästan en släng av whiplash, man måste böja sig fram emot ratten för att kolla trafiken samtidigt som musklerna i nacken inte orkar hålla upp huvudet. Det var i alla fall väldigt kul att få uppleva den här vägsträckan.

Efter den brantaste backen i stan besöker vi Coit Tower när klockan slår 14:35. Coit Tower består av ett tretton våningar högt torn som var en gåva från familjen Coit och som står högt beläget på ett berg. Jag var hit 2012 också men då valde jag att inte åka upp i tornet - vilket jag ångrar. Men nu for jag upp i tornet. 8 dollar (64 kronor) fattigare går jag runt det smala tornet som mest påminner om det lutande tornet i Pisa.

Sedan besöker vi Lombard Street och till San Franciscos mest konstigaste vägsträcka. Man har gjort en terpentinväg utav en av dom brantaste backarna och det här är naturligtvis en turistfälla utan dess like. Dom som bor här måste vara imponerade av alla turister som kommer hit och kör ner för backen som medt påminner om slalom. Det här var för övrigt andra gången i mitt liv som jag kör ner för den här backen, då kan ni tänka er hur många turister som kör här. På väg ner ser vi massor av turister som både filmar och tar kort på backen.

Sedan knappar vi in Twin Peaks i GPS'en, Tein Peaks är San Franciscos högsta punkt. När vi kör längs den rätt smala vägen upp för berget så uppenbarar sig den vackraste utsikt jag sett - trots dimman som börja breda ut sig i utkanten av stan. När vi kommer fram till toppen så imponeras jag och Kim. Vi tar några kort och sedan åker vi hem, vi stannar dock till på McDonalds när klockan slår 17:10. Vi köper en hamburgare till middag. Klockan 17:30 är vi hemma igen och jag säkerhetskopierar alla foton som jag tagit med mobilen dom här dagarna. Sen sätter jag igång med att skriva den här texten på 12100 tecken - som konstigt nog tog mig flera timmar att få klart. Det finns ju så mycket att skriva om. Tack för att du läser...

- Mitt geniala inbrottsskydd...

- San Franciscos coola motorvägar...

- Nationalpark med Redwood Tree...

- Möte med Bill och hans cykel...

- Här sitter man bra...

- Fin byggnad...

- Golden Gate bron från söder

- Vi körde nercabbat...

- Goldengate från norr

- Den där rumpan...

- Coit Tower...

- Panorama ifrån taket på Coit Tower...

- Lombard Street och dess serpentinväg...

- Fin byggnad...

- LCHF-fika på Starbucks. Yeah, right...

- Utsikt från Twin Peaks...

- Stora tassavtryck på någons bil...

- Nattar älsklingen...

USA resan 2012-12-19

Vaknar upp klockan 08.30 av mobillarmet, det är en fantastisk morgon, det är strålande sol men det har varit en kall natt för rutorna på vår Ford Mustang är isiga. Jag har sovit oförskämt bra i natt, men jag vaknade en gång och då var det iskallt i rummet så jag slog på värmefläkten. Balkongdörren läcker som ett såll. Klockan är 09.10 när vi träffas utanför hotellet och sen kör vi mot stan. På radion spelas Gap Band med den helt fantastiska låten "You Dropped A Bomb On Me" med Gap Band och jag känner mig otroligt lycklig som får uppleva det här, det var så värt att jobba i somras och att ha tok-sparat pengar som en dåre. Jag går omkring på rosa moln och upplever ett lyckorus, jag älskar redan USA.

Efter att ha åkt lite fel (så klart) från hotellet så hittade vi klockan 10.20 ett Starbuckst som ligger vackert nere i hamnen. Här köper jag en smörgås en choklad med grädde, vilket var jättegott. Efter det så bestämde vi oss för att försöka hitta till den berömda gatan Lombard Street som är en mini serpentinväg här i San Francisco. Vi åker fel (så klart) och kommer upp på ett litet berg med ett torn på. Tornet ser ganska lika "Det lutande tornet". Här är en bedårande utsikt över stan, vi ser Golden Gate bron långt borta och vi ser Alcatraz-ön som verkar vara betydlig mindre än jag hade föreställt mig. Vi går in i tornet och kollar lite i deras souvenirer och jag köper några vykort samt en registreringskylt i plåt.

Sen åker vi vidare och tills slut så hittar vi den kända gatan och vi hittar den klockan 13.20. Vi fotar den och sen går vi för att hämta bilen, tjejerna tycker vi ska cabba ner och så blir det. För vi ska ju köra ner för Lombard Street och då måste vi ju ha det nercabbat, det var skapligt brant men det gick bra, så nu kan jag lägga till det på min "to do list" också. Apropå brant, vi har åkt i dom brantaste backarna som jag någonsin åkt i, den feta huven på vår Ford Mustang är allt man ser trots att man sitter upprätt, kul att köra i San Francisco är det i alla fall.

När vi har kört klart så cabbar vi upp för att besöka Golden Gate Bridge och dit hittar vi när klockan är 14.05, vi kör över och parkerar på andra sidan. Jag tar massor av kort på bron och sen måste vi åka för tjejerna började bli hungriga, vi åker över bron för andra gången och hittar ett litet café intill bron som vi handlar på. Efter det så fotar jag lite till på denna fantastiskt vackra bro innan jag är nöjd.

Klockan 16.05 hittar vi till Chinatown och intar en sen lunch, det fick bli biff och ris för min del. Mätta och belåtna går vi ner till bilen och då upptäcker jag att vi fått böter trots att vi stoppat i pengar och att det fanns tid kvar på mätaren. Boten är på trevliga 83$ / 550 kronor. Apropå bilen har den dragit 1,14 liter milen, men då har vi bara kört i stan med massor av start och stopp vid varje trafikljus och alla stopplikter det kryllar av här, samt kört i alla branta uppförsbackar.

Efter det åker vi till färjeläget där båtarna till Alcatraz går från, för att ta oss ut till ön med fängelset på, men vi är för sent ute för dom har stängt så vi åker hem. Det är nu vi fastnar i rusningstrafiken, jo dom slutar jobbet klockan 17 här nere, det har vi lärt oss. Vi är tillbaka på Good Nite Inn klockan 19.10. Jag fixar trådlöst internet till min dator och vi letar boende och flyg till New York, eftersom vi ska flyga från Miami.

Det verkar vara rimliga priser på boendet så vi bokar det nog i morgon. Senare på kvällen uppdaterar jag bloggen med mer text, bland annat det här du läser just nu. Jag tror jag har klarat mig från att vara jetlaggad för jag är pigg på dagen och trött på natten, detta trots att San Francisco ligger nio timmer efter Sverige så jag är nöjd.
Dagens låt: Gap Band - "You Dropped A Bomb On Me"

Få se nu, vilken av vägarna ska vi åka på?

Klocktorn nere vid vattnet

Frukost på Starbucks

Skulptur



Bilen har en rosa mustach



Tidningställ som man bara sett på tv



Lombard St var kul att köra på, lägg märke till Volvon


I dom branta backarna i San Francisco är det bara huven
på Mustangen man ser, det skulle kunna stå en lastbil
framför en utan att man skulle se den



Golden Gate bron, en av världens finaste broar som jag
har haft turen att köra över två gånger på


Fast i bilkö. Fotor hus med ljus


Fast i bilkö, fotar kusen

Bokat hyrbil till USA-resan

Har precis bokat hyrbil till min USA-resa som jag gör i december i år, vi valde en Ford Mustang Cab, eller liknande som det heter när man hyr bil. Så nu hoppas man att man verkligen får en Mustang i alla fall. Det är i dag nästan sju månader kvar tills dess att vi reser och genast blev det lite roligare.
Pris: 8334 kr delat på två personer = 4167 kr per person för tre veckor.

Så här ser den ut